Jag har haft begravningsgudstjänst, jobbat med två predikningar med samma tema: Det levande ordet (som är söndagens ämne) till två helt olika gudstjänster, varit på Mammografi, förberett en del för dopgudstjänster och vigsel i morgon, tvättat, sett stundvis På spåret och helt på Skavlan, beundrat Mona Sahlins ärlighet och reflektioner och förskräckts över författaren till boken Män från Mars och Kvinnor från Venus (eller något liknande). Finns det någon tråd?
Självklart finns det inte alltid - kanske för det mesta? - inte en genomgående tråd under en dag. Så är ju inte livet! Oftast är det en massa trådtrassel med olika färger och tjocklekar...
Det är väl en yrkesskada som jag har, vill helst ha ett genomgående tema, något som kommer igen, förstärks, vinklas... när man tänker så som jag gör, då är det lätt att man bara plockar med det som passar in, liksom friserar - och förtränger, stänger ute sådant som inte stämmer med ämnet, trots att det också hör till dagen, livet, min verklighet. Hm, intressant tanke, om jag får säga det själv... Hur ofta är det så, i större sammanhang, presentationer...? I min egen självbild, min verklighetsuppfattning, min tro...?
Att ha ett tema, är ju knappast fel i sig, speciellt om det är något man vill förmedla till andra. Det är mycket lättare att följa med, att se sammanhang, att komma ihåg. Det kan också ge en slags vila/ro när man lyssnar eller ser på något... Nej, jag kommer nog inte att överge det där med tema. Det hjälper mig också att kunna sortera bort och koncentrera mig, det kan vara helt rätt i vissa situationer, men det får förstås inte bli ett förträngande eller ett sätt att dölja en del av en viktig verklighet.
Ja, man kan alltid se på allting på olika sätt...
Oj, nu kom det en tråd till: Hörde just att en judisk Rabbin i Stockholm fått priset som årets Hetero på Gaygalan. Det var väl häftigt?
Dags att sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar