Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 25 februari 2019

Sammanhang




Jag kan se tillbaka på en innehållsrik ledig vecka, med både glädje och oro. Veckan har präglats mycket av mammas sjukdom och sjukhusvistelse. Hon mår bättre, men är fortfarande kvar på sjukhuset.




På måndag kvällen träffade Owe och jag en fin kompis från Jordbro/Haninge-tiden, Susanne Rolfner, som var i Luleå och höll föreläsningar. Det var såå kul att prata om livet vi lever i alla (många) dess aspekter.

På tisdagen hade jag glädjen att träffa "Skrivarna" i en ateljé i Luleå. Miljön, samtalen och våra texter som vi läste för varandra gav inspiration och glädje. Det tillsammans med mammas tankar och funderingar på sjukhuset om det som varit och det som är, gav mig själv många tankar och insikter. Livet kan verkligen visa sig från många olika håll och kanter, som tillsammans gör någonting med oss. Vi behöver perspektiv och andras ord och erfarenheter.


Några ur gruppen. En enda bild tog jag och tyvärr blev den inte bra.

Mer roligheter den här veckan var Musik-café i Matteuskyrkan på torsdagskvällen med Bo Selinder och Accja. Fantastiskt duktiga och samspelta! Dramatiskt och känslosamt. En fröjd att lyssna på!


Anna Nilsson, präst

Och på söndag var jag i Matteuskyrkan igen, nu på mässa. Det var min kommande efterträdare Anna Nilsson som var präst och höll en bra predikan om ordens betydelse. Extra roligt att det var Julia Henriksson (född Nyberg) från Svartlå som sjöng. Mycket fint. Julia känner jag från vår Svartlå-tid.


Julia Henriksson

Ja, livet består av olika tider och sammanhang. Ibland möter oss tiderna som varit i nuet. Det är väldigt spännande, tycker jag. Igenkännande, ofta i ett nytt ljus. Ingenting står still, både människor och miljöer förändras, samtidigt finns det sådant man känner igen och vissa "saker" består till synes för alltid.




Den här veckan känner jag mig speciellt tacksam för att jag får finnas med i flera olika sammanhang, gamla som nya, så oerhört värdefullt! Vänner, släktingar, kreativa grupper, kyrkan är bl.a. sammanhang som betyder mycket för mig. Alla människor behöver sammanhang, tillhörighet för att må bra. De goda sammanhangen bejakar att du och jag är någon, att vi är medräknade. När vi är i våra sammanhang är det lätt att ta det för självklart, men det är det ju faktiskt inte. Den som tappat sitt sammanhang och sin tillhörighet vet hur tomt och förvirrande det kan vara.

Samtidigt som vi gläds över och är tacksamma för de sammanhang vi är med i, är det viktigt att "öppna upp" också för andra. Det är sällan lätt att komma in i ett nytt sammanhang. Oavsett om det handlar om släkter, byar, arbetsplatser eller kyrkliga sammanhang. Speciellt om "sammanhanget" funnits länge och länge bestått av ungefär samma personer.




tisdag 19 februari 2019

Om fyra månader




I dag om fyra månader då är det onsdag den 19 juni - och förhoppningsvis ingen snö! Det är vår 37-åriga bröllopsdag. Det är också första dagen på resten av mitt liv - som om inte varje ny dag är det! ;-)

Onsdag den 19 juni är första dagen på semestern, som - skulle man kunna säga - leder vidare till en evig semester, men det är att ta i, tror jag! Men till en ny frihet, kanske man ändå kan säga. I alla fall hoppas jag det.




Nu har nedräkningen börjat på riktigt. Inte bara för att jag längtar, utan också som en bearbetning eller förberedelse för ett slut som jag aldrig varit med om tidigare. Avslut kan vara sorgliga på ett eller flera plan. Känslan inför ett avslut kan vara kluvet. Så är det för mig.

Jag ser fram emot att få mer tid och ork för att göra sådant som jag tycker om att göra på min fritid. Samtidigt kan jag verkligen känna vemod inför att lämna det som har varit en så stor del av mitt liv.  Å andra sidan hänger mitt yrke som präst mycket ihop med min tro och mitt sätt att tänka och leva. Så allt lämnar jag inte bara för att jag lämnar min tjänst. Och om det gör det lättare eller svårare, vet jag inte.




Ja, det ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Det kanske blir på ett helt annat sätt än vad jag föreställer mig. Ibland blir det så...
Omständigheterna påverkar förstås mycket; var man bor, vad man har för intressen, vänner, hälsa, familjemedlemmars livssituation mm. Allt rår vi inte över.

De senaste dagarna har jag varit mycket med min mamma som åkte in akut till Sunderby sjukhus natten till söndagen. Hon är vid gott mod, men har bl.a. lunginflammation. Ja, det är mycket som påverkar ens dagar, både när man är yrkesarbetare och när man har pension. Mitt liv, min tid, min kraft berörs och formas också av andras liv. Och det är som det ska vara.


Sunderby sjukhus


Bara några tankar så här på kvällskvisten.



lördag 16 februari 2019

Var inte rädd för...




Det finns en psalm i Psalmer i 2000-tal som heter Var inte rädd för vreden av Susanne Rikner (nummer 825). Var inte rädd för vreden handlar första versen om, var inte rädd för sorgen börjar andra versen med och tredje versen var inte rädd för tvivlet. Jag tycker att verserna har ett bra innehåll. 

Här och nu vill jag dock citera fjärde versen, bara för att jag själv tilltalas av den mest just nu.

Var inte rädd för glädjen
för kärlek och lust,
låt leken och låt skrattet
bli brus mot himlens kust.
Att våga sig i tillit
det kostar sårbarhet,
men öppnar dig att vara
i Kristus fri och hel.





Det finns väldigt mycket att vara rädd för. Det finns mycket som kan bli fel. Men det otroliga är att just det vi är rädda för kan bli det bästa och just det som går fel kan bli så rätt. Att våga det vi är rädda för kostar sårbarhet som det står i fjärde versen.
Var inte rädd!




söndag 10 februari 2019

Så mycket vitt!




Vitt, vitt, vitt.
Så mycket vitt!
Och så lite gråa och svarta kontraster.




Vitt, rent, orört och tyst.




Ingen cykeltur på ett tag.




Trädgårdsmöblerna har fått så fina, vita dynor.
Till och med bordet...
Tycker att det ser riktigt inbjudande ut.




Tänker alltid så här års
på psalmen Kornet har sin vila
av A Frostensson
Sv Ps nr 204:

Kornet har sin vila djupt i frusen jord,
är ej dött, det väckes av ditt skaparord.
Kärlek från Gud, åt allting ger du liv.
Kärlek med ditt ljus kom,
kom och hos oss förbliv.
...

Väntande på värme vilar rot och frö,
vet att våren kommer. Varje träd och ört
brister i blom på sin bestämda tid.
Kärlek med ditt ljus kom,
kom och hos oss förbliv.

(vers 1 och 4)



onsdag 6 februari 2019

Mannen vid havet




Mannen vid havet

När isen lagt sig
blir det tyst
säger mannen 
som bor vid havet.
Stillsamt tyst
säger han långsamt
och tittar bort
mot horisonten.

Ja, fortsätter han lågt
så är det
när oron lagt sig 
ilskan, nervositeten
rastlösheten 
då blir det tyst 
och stilla.
Vila.

Vissa ting 
behöver lägga sig
säger han tankfullt
bli stilla
vilande
för att vi ska kunna
ta oss fram
komma vidare.

Annan tid
isen sjunger
råmar
bråkar
bryter sig loss
och isär.
Förlossning.
Nytt och friskt.

Så är det
säger mannen
som bor vid havet.
Allt
sin tid.

B.R.





söndag 3 februari 2019

Ljuset



I dag är det Kyndelsmässodagen. En dag då man ofta talar om både ljus och barn. I kyrkan alltså.

En psalm som vi sjöng i dag i Mariakyrkan i Sävast var Margareta Melins Gud bor i ett ljus. Jag citerar vers 1:

Gud bor i ett ljus, dit ingen kan gå,
Gud kan vi ej se och inte förstå.
Men Gud kommer hit, han vill vara här.
Så blir han ett barn, som Maria bär.
(Den Svenska Psalmboken nr 605)

Den versen är en bra sammanfattning av evangeliet och den kristna trons centrum.




En annan psalm som är vanlig den här söndagen är Ylva Eggehorns Barn och stjärnor. I Mittenraderna i den första versen står det:

Mitt i mörkret bjuder livet
oss att växa som en låga.

Jag har fastnat för den där meningen. Det är mitt i mörkret, i det tunga och svåra, som livet bjuder oss att växa. Det är inget krav eller tvång, utan en inbjudan. Till en bjudning kan man tacka både ja och nej. Det är ett val vi gör. Livet bjuder oss. Livet erbjuder oss att växa som en låga. Hur växer man då? Vad innebär det? Jag tycker att det låter lockande. Växa som en låga!

Det är lätt att skylla på mörkret; "det går inte att växa här och nu". Men det är just i mörkret som vi bjuds att växa som en låga.





I meningen under de citerade raderna står det:

Ljuset bär oss.




I andra versen står det i mitten:

Gud är hos oss, ljus i natten,
för att hjälpa oss att våga.

Läs gärna hela psalmen Barn och stjärnor, nr 744 i Den Svenska Psalmboken. Det är bara två verser. Eller googla.




Jag sitter i mörkret, Herren är mitt ljus.
Mika 7:8