Midsommarafton

Midsommarafton 2018 blev en regnig, blåsig och ruggig dag väderleksmässigt. Men allt hänger ju inte på vädret. Det kan vara varmt och soligt på ett annat sätt.

Det blev i alla fall ett traditionsenligt firande i Matteuskyrkan på ett lite otraditionellt sätt.

På grund av vädret kläddes en lägre midsommarstång än vanligt utomhus som sedan bars in i kyrksalen. Andakt och körsång blev också här.

Sedan gjorde vi något så ovanligt som att dansa runt midsommarstången inomhus, i kyrksalen. Ja, är inte kyrkan till för lek och allvar, fest och vardag, stora och små? Undrar vad de sjunger och dansar här?

Till vår glädje så kom det minst lika många som det brukar komma för att fira midsommarafton i Matteuskyrkan. Trots vädret. Så roligt!

I min betraktelse anknöt jag till Skapelseberättelsen. Gud såg att allt det Gud skapat var gott. Gud såg sig omkring, var nöjd och  konstaterade att det var gott. Det var bra.

Ingen av oss är Gud. Ingen av oss är en Skapare av Guds rang. Men vi är alla skapade av Gud och vi skapar alla på olika sätt. Med våra händer, ord, röster, beslut, i våra relationer och bemötandet av andra. I allt detta får vi se det som är gott. I allt vackert, allt nyttigt och lärorikt, i allt som fungerar, i allt gott som görs och sägs, i allt som blir bättre och bättre...osv.

Tänk om vi den här sommaren skulle kunna se - bättre än förut - det som är gott. Både med det som har med oss själva att göra - och det andra gör eller är. Att kunna konstatera: Det är bra. Det är tillräckligt. Det är gott.

Paulus skriver i Romarbrevet 12: Håll fast vid det goda. 
Det goda ska vi hålla fast vid. Det får vi bära med oss, ha om oss och i oss. Och dela med oss av. Att se det som är gott hör ihop med kärlek, tillit och respekt.

Det finns mycket som är gott! Trots allt.

God fortsättning på midsommarhelgen!

Utflykt

Matteuskyrkan anordnade för fjärde året i rad en församlingsutflykt över dagen. 

Allra först besökte vi Rosfors bruk. Det var regnigt och ruggigt men mysigt. Här inne intog vi vårt medhavda förmiddagsfika.

https://webgis.it.pitea.se/website/husera/brukstid/rosforsbruk.asp

Gröpkvarn

Sedan fortsatte färden. Några valde att åka till Grans naturbruksmuseum och se på fantastiskt vackra gamla jordbruksredskap i en rundloge.

Andra valda att besöka Annicas trädgård, som ska vara Piteås största handelsträdgård.

http://www.annicashandelstradgard.se/

Efter en god lunch på Rosenboden i Rosvik gick vi några steg till fina Rosviks kyrka. Här fick vi en stunds andakt och ett par medarbetare där berättade för oss om kyrkans historia och den verksamhet som de har.

Dagens utflykt på ungefär 18 mil sammanlagt avslutades i Alterhedens rabarberi i Altersbruk (hör till Piteå).

Visste ni att det finns ett hundratal olika sorters rabarber? Det är ungefär ett 50-tal sorter av dem som är ätliga.

Det var ett mycket trevligt ställe. Jag gillade lampan gjord av en köttkvarn!

Också här fick vi del av ställets historia. Dessutom provsmakning och eftermiddagsfika med rabarberpaj.

Många roliga saker fanns att köpa. En tvål som hade namnet "Bonde söker tvål" till exempel.

Det blev en lyckad dag, tycker jag.

Min man hade tagit ledigt från jobbet och var med på utflykten. Det blev en trevlig bröllopsdag för oss, för det var igår den 19 juni som vi vigdes för 36 år sedan.  

http://www.alterhedens.se/

Den som ser mer

För några år sedan skrev jag texten nedan med tanke på alla vi som inte tycker oss räcka till, nå fram, klara av eller som längtar efter något mer än bara ord och yta. Det var i skolavslutningstider, ganska precis för fem år sedan.

DEN SOM SER MER

Jag famlar  söker

vandrar fram och åter

strävar  skrattar  gråter

i snubblande iver

bland läror och idéer

anar jag plötsligt

blicken

hos den

som ser

mer

än alla vackra tal

alla blommor i världen

som ser

mer

än glansiga presenter

alla betyg och utmärkelser

som ser

mer

än alla andra

som ser

mer

än det som syns

som ser

Hagar, var en kvinna som fick ett kämpigt liv. Många gånger ett orättvist liv. Hon var inte alltid "bäst". Inte duktigast eller frommast. Mitt i en stund av hopplöshet, upplevde hon sig ändå sedd och älskad av Gud. Det är då hon säger: "Du är seendets Gud". (1 Mos 16:13)

På tal om kärlek, acceptans och respekt så har jag försökt måla med regnbågens färger. För mig är det ett uttryck just för kärlek, acceptans, mångfald, fred, trofasthet - ja, att bli sedd och älskad som den man är. 

Jag vill också säga att jag gläds med alla som nu får ett välförtjänt sommarlov, som tagit examen, som klarat av krav och förväntningar, som har kämpat och jobbat på. Jag önskar dem/er fest och glädje, tårta och presenter och allra mest uppriktig och ömsint kärlek för just den person hen är! Men det är skönt att veta att det finns en som ser och älskar även om man inte har klarat av.

God helg!

En annorlunda födelsedagsfest

Vi var bjudna till en födelsedagsfest för rätt många år sedan nu, min man och jag. Det var en arbetskamrat till oss som fyllde jämnt. Vi förstod redan innan att det skulle bli en annorlunda fest. Det fanns en risk att den skulle bli ett fiasko, att den skulle spåra ur. Men det blev en en fest som ingen skulle glömma.

Om jag inte hade vetat om att alla som var där faktiskt hade fått en personlig inbjudan så skulle jag ha kunnat tro att några, ja, rätt många hade kommit fel. För - ja, hur ska jag säga - en del var inte speciellt festklädda med våra medelsvenssons mått mätt. Nej, några kom med smutsiga och trasiga kläder, ja, någon luktade rent av illa. Och alla hade inte presenter eller blommor med sig, som man brukar ha när man går på fest.

Där fanns också gäster som var modemedvetet klädda och i dyra märkeskläder. Med sig hade de både blommor och presenter som var av den dyrbarare sorten. Och så var vi ett gäng som var lite "mitt-i-mellan".

Värdinnan ville ha oss alla med. Vi var hennes vänner, sa hon. Vänner som hon älskade och uppskattade på olika sätt.

En del av de inbjudna kom inte. Ursäkterna var olika. En del av dem var uppriktigt rädda för "de andra". Hur skulle en fest bli med "såna människor"?! Några kom inte för att de hade så mycket annat. Det här var inte en fest som de prioriterade.

Värdinnan gladdes från djupet av sitt hjärta när hon såg att gästerna från olika sammanhang började våga närma sig varandra. Efter några timmar satt man blandat vid borden. En del pratade och skrattade högt och hade väldigt roligt. Andra berättade sin livshistoria för en person som nyss var en främling, men som nu lyssnade inte bara med öronen utan också med hjärtat.

Det hände något alldeles särskilt på den festen. En del förakt och fördomar för "dom andra" förändrades till något som mer liknade förståelse, medkänsla, respekt. Födelsedagsfesten känns nästan osannolik, så här många år efteråt. Men den var på "riktigt". Och den fick betydelse, inte bara för värdinnan, utan för oss alla som var med.

(Jag kom att tänka på den här födelsedagsfesten när jag förberedde min predikan för i söndags, då evangelietexten handlade just om en fest som alla var inbjudna till).

Tänk, så spännande saker som händer när vi vågar närma oss människor som vi inte annars umgås med. Bakom allt det yttre är vi alla människor med liknande behov och längtan.

Vi gjorde det igen!

Efter förra årets positiva gensvar så bestämde vi oss för att göra det i år igen. En ny Moppegudstjänst i Brobyn.

Vi hade nästan lika fint väder som förra året. Åtminstone under själva gudstjänsten.

När vi hade förberett allt klart och gudstjänsten skulle börja, kom han våran kantor; Andreas Printz.

Och med sig hade han sina moppe-kompisar. En efter en kom de. Åtta blev de till slut. De två sista kom en bit in på gudstjänsten. Vi andades ut. Vi har förstått att det inte alltid är självklart att man kommer fram. Mycket kan krångla.

De förgyller verkligen våran samling! Mycket moppesnack blir det och många beundrade blickar får de. De väcker också minnen och upplevelser. Till och med hos mig. Det var när jag körde farfars moppe för första (och sista) gången. Jag var omkring 15 år. Rakt ner i ett dike. Gasade istället för bromsade. En oförglömlig händelse i familjen. Något som mina bröder påminner mig om då och då. Jag minns hur de gapskrattade, medan det för mig var en "nära döden upplevelse". Trodde jag i alla fall.

Gudstjänsten förgylldes också av Maddes fina sånger. Vi är glada för att hon ville vara med oss i denna Friluftsgudstjänst.

Temat denna söndag var "Kallelsen till Guds rike".
Gud bjuder generöst in till sin fest, till sitt rike. Gud vill att alla människor ska komma. Festmåltiden dukas upp, på nytt och på nytt, för att vi ska kunna svara ja på inbjudan. Inbjudan till festen är en inbjudan till själva livet. Livet som det var tänkt.
Grunden för inbjudan är Guds kärlek, Guds oändliga och generösa kärlek. Guds kärlek "...är vind och vidd och ett oändligt hem", som vi sjunger i en psalm. Psalmen fortsätter: "Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga "ja" till Gud och säga "nej". (Psalm 289 i Den Svenska Psalmboken med tillägg). Kärlek och frihet hör ihop.

Till den festen behöver vi inte fundera på vad vi ska ha på oss, hur vi ser ut i håret eller vad vi ska ge för present. Det enda vi behöver göra är att komma och ta emot. Du är själv presenten. Gåvan. Det Gud mest av allt önskar sig. Mest av allt älskar.

Efter kyrkkaffe med fantastiska tårtor till - som Brobygårdens folk bakat - och tipsrunda med mest mopedfrågor, gick Andreas igenom de rätta svaren och delade ut priser.

Nu har det blivit en tradition. Vi räknar med att komma tillbaka till vackra  Brobyn nästa år. Kanske t.o.m. tidigare än så.

Innehållsrik helg

Åkerbärsblommor - Rubus Arcticus

Helgen inleddes med AW på fredag kvällen med mina kollegor från Svenska kyrkan i Boden. Med solsken och god mat kunde vi sitta ute.

På lördagen träffades vi åtta av elva präster som vigdes tillsammans i Luleå Domkyrka och Luleå stift för precis 10 år sedan. Numera tjänstgör vi på lite olika platser runt om i Sverige. Anna-Stina Svedberg, präst på Stiftsgården i Skellefteå, var inbjuden att vara med och inleda ett samtal om livet och tjänsten. Jag tror att vi alla blev berörda och kände igen oss på olika sätt i hennes ord. Vilket öppnade för uppriktiga samtal, funderingar och önskningar. Det var såå fint att få dela glädje och sorg med varandra, det som varit och är. Jag är tacksam för att jag fick vara tillsammans med dessa fina, roliga, varma och djupa människor denna vackra dag.

Luleå Domkyrka

Innan jag åkte vidare hem till Boden, firade vi mässa tillsammans i Luleå Domkyrka under Anna-Stina Svedbergs ledning. Mina prästkompisar som är mycket yngre än vad jag är - och dessutom känt varandra mycket längre - skulle fortsätta och vara tillsammans under kvällen. Jag önskar dem var och en Guds välsignelse och frid över deras liv; deras familjer, arbete, val och beslut. Och mycket glädje - mitt i allt vad livet rymmer! Naturligtvis önskar jag de tre vignings-kamrater som inte var med i lördags detsamma.

Helgen avslutades perfekt. Vi träffade vår son Christofer och hans sambo Ellinor i Robertsfors (mellan Skellefteå och Umeå) på söndagen. De var där och spelade Discgolf. Det var underbart att kunna vara tillsammans några timmar med våra fina ungdomar! 

Ellinor vann första pris i Damklassen! Så kul!

Så fin och innehållsrik helg det blev! 

Det gav en varm och god eftersmak,

som fortfarande känns så här några dagar efteråt.

"Tacksam" är ordet!