Ljuset

I dag är det Kyndelsmässodagen. En dag då man ofta talar om både ljus och barn. I kyrkan alltså.

En psalm som vi sjöng i dag i Mariakyrkan i Sävast var Margareta Melins Gud bor i ett ljus. Jag citerar vers 1:

Gud bor i ett ljus, dit ingen kan gå,

Gud kan vi ej se och inte förstå.

Men Gud kommer hit, han vill vara här.

Så blir han ett barn, som Maria bär.

(Den Svenska Psalmboken nr 605)

Den versen är en bra sammanfattning av evangeliet och den kristna trons centrum.

En annan psalm som är vanlig den här söndagen är Ylva Eggehorns Barn och stjärnor. I Mittenraderna i den första versen står det:

Mitt i mörkret bjuder livet

oss att växa som en låga.

Jag har fastnat för den där meningen. Det är mitt i mörkret, i det tunga och svåra, som livet bjuder oss att växa. Det är inget krav eller tvång, utan en inbjudan. Till en bjudning kan man tacka både ja och nej. Det är ett val vi gör. Livet bjuder oss. Livet erbjuder oss att växa som en låga. Hur växer man då? Vad innebär det? Jag tycker att det låter lockande. Växa som en låga!

Det är lätt att skylla på mörkret; "det går inte att växa här och nu". Men det är just i mörkret som vi bjuds att växa som en låga.

I meningen under de citerade raderna står det:

Ljuset bär oss.

I andra versen står det i mitten:

Gud är hos oss, ljus i natten,

för att hjälpa oss att våga.

Läs gärna hela psalmen Barn och stjärnor, nr 744 i Den Svenska Psalmboken. Det är bara två verser. Eller googla.

Jag sitter i mörkret, Herren är mitt ljus.

Mika 7:8

Ett ljus gick upp

Boden Arenan idag.

De hade väntat och längtat, bett och hoppats, år efter år. Förmodligen hade de också tvivlat och tappat modet. Men det som utmärkte dem var ändå deras iver och tålamod. De var inte unga längre och de väntade fortfarande...

Mariakyrkans klockstapel, Sävast

Symeon och Hanna, som de två gamla, fromma hette, tillbringade mycket av sin tid i templet. Jag vet inte hur väl de kände varandra, men de hade säkert sett varandra där. Ofta hde de sett föräldrar komma med sina barn dit. Men den här dagen gick det upp ett ljus för dem! Uppenbarelsens ljus. När Josef och Maria kom med sin lille son, Jesus - då visste de bara! Det var honom de hade väntat på hela sitt liv. Messias! Det var något som gjorde att de SÅG det... ljuset... (Luk 2:22-40)

I Söndags ledde jag gudstjänsten i Mariakyrkan i Sävast. Det var Kyndelsmässodagen och Kyrkomusikens dag. Kjell Lindström spelade till psalmerna och ledde kören som sjöng om ljuset, Jesus Kristus.

Efter gudstjänsten var Kjell och jag i Mikaelskyrkan (Heden) och ledde en dopgudstjänst där. Här hänger Kjell psalmsiffrorna 248 och 791.

Den här söndagen som många gånger annars, så frapperades jag över hur vackra miljöer jag får jobba i! Vackra rum med många fina detaljer. Det mesta med en bestämd tanke bakom. Det finns liksom många "små" budskap utan ord i en kyrksal.

På tal om ljuset, har det varit flera riktigt vackra dagar nu! Gnistrande vitt och klarblå himmel. Och kallt! I går -30 grader och idag omkring -25.

I dag har det varit en fantastisk ljusbåge kring solen.

Haloring, heter det visst.

Läs här om Halo

Snö och ljus

Jag mötte en av våra grannar på stan. Hen undrade var vi hade varit, hen hade inte sett oss på länge.  Jo, visst vi har varit borta en del i januari, men nu har vi varit hemma ett bra tag, berättade jag.

Tänkte sedan när jag körde in på våran gata, att det är kanske inte är så konstigt att vår granne inte har sett oss. Vi syns inte så mycket, inte någon av oss på gatan. Man ser mest snötäckta tak och ett hål här och där i snödrivorna, gångar in till husen.

Men så är det inte bara i Norrbotten, utan nu verkar det vara så i andra delar av landet också.

Vi kan kanske se varandra bättre allt efter som dagarna går. Varje dag ökar ljuset några minuter. Det går ganska fort. Och rätt som det är minskar snöhögarna också.

Ljuset hjälper oss att se. Se varandra. Se omvärlden. 

Se det som är viktigt i livet.

I morgon, söndag, är det Kyndelsmässodagen. 

Kyndel betyder ljus, bloss.

Fotografierna är ifrån Boden.

Ljus

I morgon, tisdag, är det den riktiga Kyndelsmässodagen. Kyndel betyder ljus, bloss. Nu märks det väl att ljuset tagit över mer och mer av dagens timmar.

I Bibeln står det: Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:5). Ljuset vinner alltid över mörkret!

Gud är ljus och inget mörker finns i honom (1 Joh 1:5) är en bra sammanfattning av den kristna gudsbilden. Gud är livsnödvändig som ljuset, trygg som värmen och helig som den brännande elden.

Symeon och Hanna

Den evangelietext som är förknippad med denna söndag, Kyndelsmässodagen, handlar om hur Jesus, 40 dagar gammal, bärs fram av Maria och Josef i templet, som sed var (nämnde om detta i Onsdags också).
I templet fanns gamle Symeon och Hanna. De hade båda mött både glädje och sorg i livet, som man ju hinner göra när man har kommit en bra bit upp i åren. Det som är härligt att se är att båda bar på förväntningar och drömmar, de hade inte resignerat och tröttnat, de längtade inte bara tillbaka till sådant som varit. Nej, de väntade fortfarande på att det bästa och största skulle hända...Vi behöver inte sluta längta och hoppas hur än gamla vi blir! Ett ljus i mörkret kan också bli verklighet för oss.

Caroline Krook skriver i häftet Lärjungabilder - Människobilder, Gothia, 1984, om bl.a. profetissan Hanna, Fanuels dotter av Asers stam.Har du möjlighet att få tag på den texten; läs den!

Ikon från Sjukhuskyrkans "Stillhetens rum".

Christina Lövestam har i Livets ande, le mot mig, Verbum, 2001, fångat något av Symeons lovsång. I Lövestams text säger Symeon förtröstansfullt: "Jag har sett ljus, som lyser i min död".
Denna text är också värd att sökas efter.

Kyndelsmässodagen

I dag är det den "riktiga" kyndelsmässodagen. På söndag firar vi den i våra kyrkor och då kan den också kallas för Jungfru Marie kyrkogångsdag. Det är den söndag som infaller närmast 40 dagar efter juldagen. Ordet kyndel hör samman med den gamla traditionen att fira ljusfest denna dag. Kyndel kan närmast översättas med bloss. Texten denna söndag (Lukasevangeliet 2:22-40) handlar om hur Jesus bärs fram i templet av Maria och Josef. I templet fanns Symeon och Hanna, två gamla, fromma människor, som tillbringade mycket av sin tid i templet i bön. När de såg Jesus visste de att det var Han. Det var honom de väntat på så länge och som profeterna talat om skulle komma. Hur kunde de veta?! Det var ju många föräldrar, som kom dit och bar fram sina små barn.

 Symeon sa om Jesus att han var ett ljus, ett ljus som skulle uppenbara räddningen för alla människor. Där kommer alltså kyndel, ljuset, in.

Den här gulliga, lilla kyrkan, är inget tempel precis - men har samma syfte. Här får man samlas till bön och gudstjänst. Kyrkan finns i Jäkkvikk.

Den ortodoxe teologen Alexandros Papaderos berättar om hur han som liten fann en spegelflisa och sedan övade sig att med hjälp av den göra solkatter - skicka strålar av ljus in i Kretas många mörka, kalla, grottor.

Så bör vårt liv levas, säger han; likt spegelflisor. Vi är inte ljuset, inte ljusets källa, men vi kan i våra liv återspegla något av det ljus som förmår lysa upp världens och själens många mörka, kalla rum. Komma med uppenbarelsens ljus.

Berättelsen har jag hittat i Dagboken med kyrkoalmanacka 2010-2011, skrivet av Johan Dalman.