Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 29 november 2013

Födelsedagskalas


Efter min arbetsdag i Porsökyrkan körde jag till
min mamma och hennes man
för att gratulera mamma Astrid, som fyllde år i går.
En underbart vacker ros-bukett hade hon fått av sin man.



Här sitter hon i sin nya fina soffa. 
Mycket skön att sitta i och luta sig mot de skinnklädda nack-kuddarna.
Från Urbanstore. Förstås.




BOKEN OM LIVET
Ett liv;
en bok
med sidorna fyllda
av dagar:
Dagar av
kamp och glädje
möda och lovsång
strålande sol
och svalkande skugga
men mest det vanliga grå.

Sida upp och sida ner
att läsa
om händelser och episoder
stora rubriker
och finstilta rader.
Ett liv; en bok
om Guds nåd;
"solskimmer
över minnesbladen".
Astrid Hollingby Almroth


torsdag 28 november 2013

Adventsförberedelser

Torsdag idag. Nu är förberedelserna i full gång inför helgen. Lördagens Stilla dag i Porsökyrkan med "Ankomst" som tema. Och söndagens adventsgudstjänster, för min del, i Bergnäskyrkan och Porsökyrkan.



I dag är det min mammas födelsedag, men jag ska fira henne imorgon. Tänkte att hon kanske hade någon dikt om advent, men jag kunde inte hitta någon. Däremot fann jag en som kan ha en viss anknytning till temat "Ankomst".


JAG SÖKER EN HÅLLPLATS
Jag sitter i en vagn
och åker och åker
genom sammanträdesrum
och sångövningslokal
vägen går genom förberedelser
och protokoll
i en kurva väntar
ett besök hos någon
som behöver mig
efter raksträckorna 
ligger oskrivna brev
olästa böcker
och där
åker jag genom
mitt ostädade rum.
Tätt efter varandra
ligger programrådet
och gårdsrådet
hjälp, jag vill hoppa av
finns det ingen hållplats!
Nu går vägen genom andaktsrummet
och böneringen
jag skymtar en parkeringsplats.
Bara jag kan stanna
En stund
Jag behöver tanka.

Astrid Hollingby Almroth

Dikten speglar mycket hur mammas liv är och framför allt har varit under årens lopp. Det finns säkert många som kan känna igen sig även om färden har gått genom andra landskap än hennes. En längtan efter ankomst, en hållplats. Att bara få stanna till. En stund. Det kan verkligen vara behövligt så här precis steget in i advents- och jultid.


Här stannade jag själv till på en buss-hållplats för en vecka sedan.


Ja, många fler än jag förbereder sig nu inför helgen, men kanske inte med predikan och gudstjänster, utan snarare med städning och kanske bakning. Det händer inte i vårt hem. Inte än i alla fall. Ändå har det hänt lite nytt idag.




Vår snickare Peter har kaklat i köket. Det känns mycket roligt. Jag tror att mosaiken blir fin till det svartbruna golvet. Ser fram emot att köket ska bli färdigt.

tisdag 26 november 2013

Enjoy your time here. You are almost there.



På flygresan hem igår satt jag och tittade på den här texten,
som hängde på stolen framför mig:

"Enjoy your time here. You are almost there".

Det finns ganska mycket visdom i de orden.
Jag tänker på att vara närvarande nuet
- och om möjligt njuta av det.

Samtidigt leva medveten om att jag snart är "där".

DÄR
kan vara ett (res-) mål av något slag
eller
att komma hem i någon betydelse.

Det kan handla om något som jag ser fram emot
eller något som jag oroar mig för.

o.s.v.
mina tankar gick vidare ...

Men vad tänker du?
Vart är du på väg
och vad kan du ta vara på, glädjas åt under vägen,
just nu?

Enjoy your time here. 
You are almost there.


måndag 25 november 2013

Snabbvisit i Stockholm

Vi har varit och hälsat på Cornelia i helgen. Såå roligt!


Äntligen fick vi se hennes lilla tillfälliga stuga (17 kvm) som hon bor i. Vägen dit känns inte så lustig med tanke på överfallen som varit i närheten. Men säkert vackert i dagsljus och i sällskap. Det känns dock bra att hon bor på samma tomt som hyresvärdarna och de är vänliga nog att visa henne praktisk omsorg och trygghet. Toppen!


I stugan har hon allt hon behöver. Den var mysig. Det enda var att det var lite kallt på golven, så vi köpte som namnsdagspresent på Astrid-dagen (på onsdag) ett par tovade tofflor på Life. Jag tycker att de var fina!

På söndagen var vi på ett par visningar i Jakobsberg på två mindre lägenheter. Det var spännande. Men vilka hutlösa priser! Inte lätt - det är så mycket som ska stämma. Förutom lån och månadsavgift, så ska det finnas bra kommunikationer framför allt till jobbet och är man två då ska det passa båda någorlunda, en skapligt trygg väg till tåg eller buss osv

På tal om boenden, så kan jag inte låta bli att kommentera de oerhört flotta husen vi gick förbi på väg till Cornelias stuga. Alla de nya husen hade fönster eller snarare genomskinliga glasväggar hela sidan ut mot gångvägen som vi gick. Trots att det ändå var 50 meter från huset såg man hela möblemanget, alla vackra och dyra lampor, soffgrupper och tjusiga kök, och allt de gjorde därinne! Hur kan man vilja ha det så?! Inga gardiner, inga växter, inget som skymde insynen. Hur kan man leva ett naturligt hemmaliv så offentligt och öppet? För mig är det helt obegripligt! Men lyckligtvis behöver jag inte bo så.


På en 3-butik på Kungsgatan med digitalskärm i fönstret fick vi se Cornelias första jobb på 3.


Cornelia har aminerat till 3:s julkampanj.


Stolt som förälder måste man förstås ta kort. Lite skämmigt för Cornelia...
Bilderna är förstås rörliga, men det syns ju inte här...



lördag 23 november 2013

Den förseglade boken


I går var en fantastiskt vacker rimfrostdag. Jag var på förmiddagen i Stillhetens kapell och passade på att ta några foton där och i närheten. Man kan undra hur många grå-vita nyanser det finns...



Efter att ha tjuvkikat på texterna inför första advent så fick jag lust att skriva ned den dramatiskt bildstarka espisteltexten från Uppenbarelseboken som jag själv skulle vilja läsa den. De tre sista raderna är från fortsättningen - mycket komprimerat.




I den högra handen på honom som satt på tronen såg jag en bok.
En bok med skrift på både framsida och baksida.
Boken var förseglad med sju sigill.
En väldig ängel ropade med hög röst:
"Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen"?
Ingen i himlen eller på jorden 
eller under jorden kunde öppna boken.
Jag grät häftigt. Ingen var värdig. 
Ingen kunde bryta sigillen.

En av de äldste sa till mig: "Gråt inte.
Han som är Lejonet av Juda stam,
skottet från Davids rot, har segrat.
Han kan. Han kan öppna boken.
Boken med dess sju sigill".

Rökelse från guldskålar fyllde rummet.

Jag hörde en ny sång sjungas.

Inspirerat av Upp 5:1-9



torsdag 21 november 2013

På gator och torg, i kåk och höghus



I går kväll hade vi ett mycket fint Kultur-café i Porsökyrkan, tycker jag. Porsökyrkans kantor Lars Magnusson ledde sången och samtalade utifrån temat Vem är egentligen min nästa? Lars utgick ifrån psalmer och visor från 70-talet och påminde om de rörelser som pågick i samhället och i vår värld då. Tydligt var hur texterna var präglade av den tidens tänkande och engagemang. Det känns sorgligt att konstatera att dessa sånger som är minst lika aktuella idag sjungs alltför sällan numera.


Porsökyrkan

Många av oss som var med igår kväll var unga på 70-talet och kunde inte låta bli att le igenkännande  åt både budskapet och det som hände i våra liv då. För min egen del så var hela 70-talet ett mycket spännande årtionde.


 Porsön

En sång som vi sjöng var Tore Littmarcks, Gud älskar världen:

Gud går här på jorden,
han går på gator och torg.
I kåk och höghus bor den,
som vet vår glädje och sorg

 Det är en typisk text som väldigt mycket präglar min teologi och tro. Och det är faktiskt just sådana ord som jag tänker på när jag kommer till Porsökyrkan. Porsökyrkan ligger mitt i centrum av ett stort bostadsområde. När man är i kyrksalen ser man genom fönstren hur människor rör sig i kök och  vardagsrum i husen intill. Eller när man sitter i kyrkbänken under gudstjänsten kan man upptäcka att någon gått ut på sin balkong för att röka. Och ständigt går det människor förbi de stora fönstren... orden kommer så nära.


 Porsökyrkan


I strömmen av liv
i gatornas brus
vi skymtar ibland
ditt ansiktes ljus.
En gråt och ett skrik
ur ångestens djup
då rycker vi till
vi hör det är du,
då rycker vi till
vi hör det är du.

Anders Frostenson, Frihetens träd


Stockholm

Känner vi igen ropet, Guds ansikte i strömmen av liv i gatornas brus?

Anders Frostenson har också skrivit Jag behövde en nästa:

Jag behövde en nästa,
var du där, var du där?
Jag behövde en nästa,
var du där?
Och din tro och din ras
och ditt namn
gör det samma,
var du där?


Stockholm


Ofta återkommer mina tankar till Ylva Eggehorns dikt;  
För dom som frågar, 
 ur boken Ska vi dela - Jesus älskar dig, 1970, 1972.
Jag citerar andra delen av dikten:

Han har ju bara dina händer att uttrycka sig i
Han har ju bara din kropp att bli verklig i
som vinden har träden vill han ha dig
vad kan du vara annat än hans famn själv 
för dom som frågar: hur är den.


tisdag 19 november 2013

Tisdagsledigt



I dag har jag varit ledig. Haft sällskap av elektriker hela dagen. 
När de hade gjort sin dag gick jag till min bror en stund på Urbanstore. 



Kikade runt... Finns många bra julklappar.



"A smile is the best makeup to wear"



Roliga glas.







Lite speciell lampskärm



Det är roligt att titta. För min egen del får det stanna därvid just nu. 
Jag får så mycket nytt ändå genom vår renovering.
I dag har ugnen kommit på plats.



Sneda och vinda foton blev det idag.

Ofta får jag glädjas över att mina barn trivs bra med sina liv och på sina jobb. Mycket bra personalpolitik verkar det vara på de två helt olika jobben. Det är värt mycket!

Ikväll har jag fått SMS från Christofer som imorgon tar sig från sitt jobb ute på Medelhavet hem till Sverige. Snart får vi träffa honom!

En oro gnager dock i magen när jag hör om upprepade vålds-attacker av kvinnor av en yngre svensk man i de områden som min dotter bor i. Ikväll tvingade jag henne att ta en taxi hem. Usch! Måtte de få tag i honom snart!


måndag 18 november 2013

Dela med dig



Bara några glimtar från gårdagens Internationella dag i Porsökyrkan.
Många kom till Loppmarknaden och fyndade.

Knytkalaset blev en måltidsfest med rätter från olika delar av världen.

Fredsträdet ovan "blommade" med löv av händer,
alla vill vara med och bygga fred.
Vackert och viktigt med olika händer!

 

När klockan slog två fanns Lars-Erik Gunnars vid sitt konstverk
som tillfälligt fått en plats i Porsökyrkans kyrkosal.
Tre bilder på tre meter tillsammans som avbildade en gammal berättelse,
välkänd av många från söndagsskolan. Känner du igen den?
(Klicka på bilden så blir den större)



Tanken som Lars-Erik har med sitt konstverk passade väl in i temat denna söndag. Om hur vi tillvaratar jordens resurser under goda och onda år. Hur tänker och handlar vi egentligen?

Man kan se många symboler
i konstverket; "Dröm om vår gemensamma framtid",
som väcker viktiga tankar och frågeställningar

Här kan du läsa mer om Lars-Erik Gunnars konst


Vår gemensamma framtid talade också Joel Nissen, Uppsala (ursprungligen från Luleå) om när han berättade om Kyrkornas Världsråds möte i Busan. Joel deltog i det mötet för ett par veckor sedan, också det väckte samtal och frågor. Frågor som rör kyrkornas gemensamma framtid, men som kan göra skillnad långt utanför kyrkorummen, som t.ex i miljön, i jämlikhetsfrågor, när det gäller våld, krig, fred...


 
Text: T. Littmarck
ur Psalmer och Sånger, Libris Verbum, nr 455


I Gudstjänst för fred var många delaktiga med läsningar, sånger, tal, böner, ljuständning och genom att ge en gåva till hela den här dagens insamlingsmål: Filippinerna. Bland andra medverkade våra systrar och bröder från den rysk-ortodoxa församlingen med sång och bibelläsning. Det kändes fint och rätt att få dela den här dagen tillsammans.

På onsdag kväll fortsätter vi med ett liknande tema:  
Vem är egentligen min nästa?
Det är Kulturcafé i Porsökyrkan kl 19.
Sång och samtal med Lars Magnusson.
Och fika förstås...

lördag 16 november 2013

Novena

Som jag skrivit om tidigare är det Loppis i Porsökyrkan imorgon, söndag den 17 november.
När jag var i kyrkan idag passade jag på att fotografera några av borden som är laddade inför morgondagen.








TACK ALLA GODA MÄNNISKOR SOM HAR SKÄNKT SÅ MYCKET BRA
TILL LOPPMARKNADEN!
Behållningen går till människor som drabbats av tyfonen i Filippinerna.


Kyrkornas globala vecka startar idag den 16:e och avslutas nästa söndag den 24 november.
Här kan du läsa om globala veckan

Under de här nio dagarna uppmanas och utmanas vi att gemensamt be en och samma bön, tillsammans eller var för sig.

En novena ber man just så; antingen för sig själv eller tillsammans med andra, i samband med en gudstjänst, andakt eller bara under en paus mitt i vardagen.
Novena kommer av latinska novem som betyder nio. Tanken är att under nio dagar ber många samma bön för något särskilt, en intensiv förbön under en specifik tid.


Bönen vi uppmanas att be är följande rader ur Franciskus bön:

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.


Visst, är du också med och ber denna bön fram till nästa söndag? En bön för oss själva och för hela vår värld.



torsdag 14 november 2013

Min dag



Min dag började i kyrkbyn. 
En snabbis till kyrkstugan.
 Medarbetarsamtal med min verksamhetschef.
En timmes arbete vid datorn.



Sedan ett hembesök i Avan.
Fotot är ifrån färjelägret.
Jag trodde inte att färjan gick fortfarande. 
På vägen dit körde jag runt (dessutom en extra runda, 
för jag var dum nog att tro på GPS:en mer än mitt förstånd), 
men vägen därifrån åkte jag med färjan.



Det är så vackert vid färjelägret. 
Jag var glad att jag hade några minuters väntetid.



Sedan till arbete i Porsökyrkan.
När jag skulle åka hem låg ett vackert Fredsträd på golvet och torkade.
Det var Marjolein som hade skapat det (inte Gud den här gången).
Det ska hängas upp på söndag då vi har vår Internationella dag i Kyrkan
med temat fred. Då kommer det att hända en del med trädet, 
kom gärna och var med.



Väl hemma hade taket i köksdelen börjat ta form.



Kvällen ägnar nu Owe åt att skruva ihop köksskåp, 
det blir allt fler och fler färdiga.

Själv skall jag ta mig an den stora grapefrukten som ligger här intill mig.
En bra dag.

Hur skulle dina bilder ha sett ur för den här dagen?