Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 30 juli 2017

Mycket guld nu!




Det är mycket guld nu! Till och med jag som inte är särskilt sportintresserad har uppfattat att Sara Sjöström tagit tre VM guld i dagarna! Så roligt! Grattis!




Men det finns annan sorts guld också! Skogens guld!




I mitt förra inlägg skrev jag att Owe och jag varit på små utflykter till älvar och hav under sommaren. I går tog vi oss in i djupa skogen. Till skog och myrmark. Beväpnade med Thermacell (en sorts manick som ska hålla myggen borta) och tålamod. Vi var på jakt efter hjortron.







Det var verkligen myrmark och inte blev det mindre blött av att det kom en störtskur mitt i vårt plockande. Jag kunde inte ha blivit blötare om fötterna än jag blev. Men vad gjorde det, när det fanns gott om hjortron! Underbart roligt!




Hjortron är ju så underbart vackra också! Allra vackrast innan de är riktigt mogna, mer röda än på bilden. Det fanns både icke mogna och hjortron som var på gränsen till övermogna. Jag lyckades tyvärr inte få några riktigt skarpa bilder på hjortronen.








Vi kände oss trötta och möra, men lyckliga och rika när vi körde hemåt.




På vägen hem såg vi ett 15-tal tranor - mitt i sommaren! - på ett fält.


När vi kom hem rensade vi det som behövde rensas och frös in i portionspåsar. I dag har det känts i kroppen att vi var ute i skogen och gick dubbelvikta igår - men det kunde ha känts värre! Och det är inget vi ångrar. Det är verkligen en fantastisk förmån att vi får gå ut i skogen och gratis plocka fina, goda och nyttiga bär! 





fredag 28 juli 2017

Mest hemma




Den här sommarsemestern har Owe och jag mest varit hemma. Det har sina positiva poäng det också.




Owe har varit flitig. Han har borstat och skrapat och målat inte bara kyrkstugan, utan också på vårt hus hemma. Mellan regnskurar och alltför starkt solsken. Ofta har jag den här sommaren sett honom genom fönstret. 




Aldrig, tror jag dock, att vi någon sommar har rest runt så mycket i Norrbotten på platser vi aldrig varit på förut. Framför allt på kvällarna. Några timmar. Och ganska många mil sammanlagt. I alla väder. Det har varit riktigt roligt! Älgar och renar har vi stött på då och då. Och så har vi haft med oss lite fika. Eller en chokladkaka. Eller som igår kväll, då åt vi en pizza i Kalix! 



Här öser regnet ner.


Och här strålar solen.

Mest har vi stannat till vid vatten.
Vid hav och älv.
Vattnet har sin tjusning oavsett väder.






Vattnet kan ge en känsla av frihet. Oändlighet.
Men kan också upplevas hotfullt och skrämmande. 
Vattnet är ett starkt element.
Livsnödvändigt och livsfarligt.
Men så kan det förstås också vara med elden, luften och jorden.




Livet är märkligt och förunderligt.
Tjusigt och skrämmande.
Inte så sällan; på samma gång.




Så vackert vårt Norrbotten är!
Med både kust och älvar.
Vilken rikedom!



måndag 24 juli 2017

Vad är det jag ser?




När jag såg in genom den här porten var det de vackra blommorna jag såg. Det var därför jag tog fotot. När jag sedan tittade på fotot i datorn upptäckte jag också det fula och trasiga. 

Jag gillar den här bilden. Blandningen. Hur både det fina och det fula samsas i samma bild. 

Vad är det jag ser? Vad är det som fångar min blick först?

För min del är det inte alltid det vackra jag ser först. Tyvärr. Ibland är det bristerna, det trasiga, det smutsiga och så småningom kan jag upptäcka det fina som också finns där. Inte minst när det gäller mitt eget och mig själv.




Barn lägger ofta märke till det som vi vuxna inte ser. Och kan se bort ifrån det ytliga och oväsentliga. Det som vi ofta fastnar i. Barn har mycket att lära oss på det här området. Också.


Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små,
larven som kryper och myran som stretar 
och barn som lär sig gå.
Nej!
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under , Gud.

Text: E. Nordlander 1981
Den Svenska Psalmboken med tillägg, nr 787



Så mycket det finns att se och upptäcka!
Nära och långt borta.


Fotografierna är ifrån Kreta, Rethymnon i maj/juni.

lördag 22 juli 2017

Att hitta




Natten till igår drömde jag en dröm som påverkade mig ganska mycket. Själva känslan. 

Det är alltid svårt att berätta en dröm. Det som i drömmen känns verkligt och självklart, går inte riktigt att förklara i ord i vaket tillstånd.

I drömmen var jag i Stockholm och åkte pendeltåg tillsammans med några bekanta. Vi var på väg hem. Jag missade att stiga av i Jordbro, där jag bodde (och där jag också bott i verkligheten). Jag kom på det, två stationer bort - vid en station jag inte alls kände till. Mina bekanta som bodde där, sa att jag kunde följa med dem hem så kunde de skjutsa mig om en stund, då de ändå skulle åka den vägen bort någonstans. De sa, att de skulle lämna av mig vid infarten till Jordbro, jag tackade så mycket och log och tänkte innerst inne, måtte jag hitta därifrån och hem! 

Paret bodde i ett mycket stort hus med flera ingångar och trappor. Jag tog av mig skorna när vi kom in. När vi en stund senare skulle åka, skulle jag bara gå och hämta mina skor. Men jag hittade dem inte! Jag sa till paret, att jag nog lämnat dem en våning upp, så jag skyndade mig lite stressad upp för trapporna för att se var jag hade ställt dem - och då blev plötsligt det här huset ett varuhus, med mååånga våningar, gångar och dörrar - och massor av människor och ljud! 




Puh! Paniken kom över mig! Hur skulle jag kunna hitta mina skor!? Plötsligt visste jag inte var jag var och inte heller var paret var som väntade på mig... Hemska tider, de som skulle iväg på någonting! Jag åkte rulltrappa ner några våningar, där jag trodde och hoppades att de stod och väntade på mig. Men när jag kom ner, var jag inte alls säker på att det var rätt utgång, kanske stod de någon annanstans, - eller hade de åkt utan mig...?  Där var de inte i alla fall. Mitt i allt slog det mig, att jag hade lämnat min väska med mobilen vid ytterdörren när jag skulle leta efter skorna... och vilken dörr var nu det??  - alltså kunde jag inte heller ringa...





Så plötsligt ringde väckningssignalen på mobilen och jag kastade mig snabbt ur sängen och ut ur sovrummet - jag såg min chans att komma ur denna fruktansvärda stress-situation. Men sedan var jag smått förvirrad i flera timmar...

Vilken mardröm; att inte hitta, att någon/några  väntade otåligt på mig och att inte kunna nå dem (med mobil eller på annat sätt)!

Det är mitt dåliga lokalsinne, som kommer igen i mina drömmar, rädslan att inte hitta ... Vill man analysera min dröm djupare så går det förstås också...  




Jag behöver en fyr! En fyr som lyser tydligt och som blinkar vänligt emot mig.

Bilden på fyren är ifrån Kreta, övriga från Mall of Scandinavia, Solna.

tisdag 18 juli 2017

Juli månad och semester



 


Det är sommar.
Åtminstone Juli månad.

Jag har semester.

Tio plus-grader och ösregn.
Ösregn hela dagen.




Jag har tillbringat dagen inomhus.

Jag har inget speciellt att berätta 
eller skriva om.

Annat än att jag har njutit av pionerna 
vi tog in i går kväll.

Jag tycker att det är en så vacker blomma, 
i alla stadier;
som knopp, på väg att slå ut och fullt utslagen.

Precis som människan.
Det finns något vackert i livets olika stadier.

Oj, då: "fullt utslagen" lät inte vackert,
med tanke på människan.

I full blomning
får jag säga istället.

Alla livsstadier har sin tjusning.

Faktum är, att även vissnandet, slutstadiet,
kan ha sin skönhet.
Tänk, hur vacker en vissen ros kan vara,
eller höstlöven...

Det gäller att komma ihåg det,
både när det gäller en själv och andra.



Det är i alla fall juli månad,
mycket är i full blom
och det är oerhört grönt ute!

Och jag har fortfarande semester :-)




I dag regn.
Efter regn kommer
- mera regn 
och så småningom
solsken.

Regn och solsken
livets förutsättningar.



lördag 15 juli 2017

Kluven




Oj, vad jobbigt det är att vara kluven! Ja, det säger ju själva ordet. Det kan väl aldrig vara skönt att vara kluven. Kluven mitt itu. Det gör ont.





Kluvenheten gör också något med självkänslan. Jag uppfattar mig själv som velig och osäker, otydlig... Jag vill kunna veta vad jag tycker och vill.





Det gör mig inte så mycket att vara kluven, om jag inte måste ta ställning för det ena eller det andra. Ibland kan det bara få vara så, "å ena sidan och å andra sidan".... Och det kan t.o.m. vara bra att kunna se saker och ting från olika sidor. Men när jag måste ta ett beslut, då blir det knivigt!






Oftast är det ingen annan som kan tala om för  mig vad som är bäst eller ge några garantier. Valet är mitt. Det är jag som måste bestämma mig för vad jag tycker. Det kan ingen annan! Sedan är det inte säkert att det blir som jag tycker ändå. Men skönt att veta vad jag själv önskar och varför.





Bara jag kan ta steget och bestämma mig - även om jag inte vet om det är det bästa beslutet - så brukar frustrationen släppa och ett slags lugn infinner sig.

Nu ska jag sova på saken, så bestämmer jag mig imorgon. Så får vi se sedan.

tisdag 11 juli 2017

Över förväntan!




I morse vinkade vi av vår dotter, som återvände hem, efter en intensiv helg här uppe i Norrbotten. Utan henne hade inte den här helgen blivit så bra som den blev.


Ina och Cornelia

Jag har haft Öppen kyrkstuga och visat en del av mina akvarellmålningar i helgen. Jag hade absolut "bangat ur" och skippat tanken, om inte Cornelia (och Owe) envist stöttat och uppmuntrat mig till det.  Nu så här efteråt känns det som en mycket rolig erfarenhet. Här pratar Cornelia med en ungdomskamrat till mig från Piteå, som själv brukar ha fotoutställningar.


Ingrid och Bengt

Lilian och Marie

Vi fick många besökare, dels "vanliga" turister i kyrkbyn av olika nationaliteter, men också många av mina vänner. Det var såå skojigt! Tänk, att folk tog sig tid och kom och besökte vår kyrkstuga! Känns fantastiskt! Att dessutom flera av dem köpte målningar av mig - finns inte ord för! Jag hade inte ens förberett med några röda "såld-prickar", för jag trodde inte att jag skulle få någon användning av dem. Men märkligt nog så blev flera av mina målningar sålda. En målning fick flytta ända till Chicago! Obegripligt!


Kaijsa

Det var väldigt roligt med alla människor som vi fick träffa, längre eller kortare stunder, under lördagen och söndagen - vi hade närmare 200 besökare. De flesta som kom in var intresserade av själva kyrkstugan, de gamla väggmålningarna från mitten av 1700-talet (enligt vad vi har hört), järnspisen, hur kyrkstugorna användes förr och används idag, tätningen av mossa mellan timmerstockarna mm. En del blev kvar länge och frågade och pratade, tur att jag hade min man och dotter med, som är bättre på språk än vad jag är!





Det här var ett mycket trevligt och charmigt par från Nederländerna, som blev kvar länge. De berättade för oss om sin hembygd. De inbjöd Cornelia att komma hem till dem, hon fick telefonnummer och allt. Såå många intressanta människor det finns!




Den här kvinnan och hennes make (tyskar) kom först in en gång, sedan kom de tillbaka och då hade hon målningar med sig som hon hade gjort och visade oss. Så kul!




Ja, det blev som sagt, en rolig helg! Över all förväntan. Fint väder hade vi också. Målningen nedan kallar jag för Överväldigad (det är roligt att försöka hitta titlar på målningarna, som överensstämmer med min känsla eller tanke med bilden, tycker jag. Dock, inte alltid lätt.) Överväldigad, är ett ord som stämmer bra med min upplevelse av helgen.





fredag 7 juli 2017

Välkommen!




Välkommen till Öppen kyrkstuga!
Lördag och Söndag 8 och 9 Juli kl 12-16
har vi vår lilla kyrkstuga öppen för den som är intresserad.




Förutom själva kyrkstugan - 
som är det märkvärdiga i sammanhanget! - 
kommer jag att visa några av mina akvareller.
Bara för skojs skull... 




Vi har varit i stugan och förberett de sista dagarna.



Det har varit så otroligt vackert när vi har åkt hem på kvällarna.
Här från igår vid midnatt.
Tyvärr gör fotot inte rättvisa åt det himmelska konstverket.




Vilka färger det var!

Också ikväll var det vackert.




Vår kyrkstuga har nummer 269 och finns på Framlänningsvägen,
i kyrkstaden i Gammelstad, Luleå.
Mitt emot Visningsstugan.
Välkommen!