Tänk så många nya saker vi får lära oss under livet. Det första året i livet lär sig det lilla barnet oerhört mycket! Sedan fortsätter vi och lär oss allt eftersom, stora och livsavgörande saker och mindre viktiga. Innan jag fick barn undrade jag hur jag skulle kunna ta hand om ett barn! Vilket ansvar! Så har jag bävat och förundrats gång på gång under livets gång. Hur ska jag kunna det och det...?! Ibland har jag kunnat bra och ibland mindre bra. Sådant är livet.
(Obs leksaks-såg!)
I morgon förmiddag ska jag göra något som jag inte har gjort förut. Jag ska hämta min mamma från Korttidsboendet, som hon då varit på i en vecka. Det ska väl inte bli så svårt. Det var svårare att lämna henne där. Vi hade pratat med mamma i flera veckor innan att hon skulle på Korttidsboende en vecka och lite grand om varför. Trots det, och på grund av sin demenssjukdom, förstod hon inte riktigt vad som skulle hända när hennes man och jag lämnade henne till en personal vid dörröppningen till Korttidsboendet i Boden. Just då och där kändes det smärtsamt. Jag kände mig som en svikare på något sätt. Ändå visste jag att mamma skulle trivas. Hon är en förnöjsam och lättanpassad person.
Eftersom vi lever i Corona-tider, kunde vi inte följa med henne in, titta på hennes rum, packa upp hennes saker, prata med personalen osv. Det gjorde det inte lättare.
(Här är mamma hemma på deras fina inglasade balkong)
Jag har ringt till henne flera gånger och hon verkar ha det bra. Och det tror jag att hon har också. Ingen av oss har besökt henne under den här veckan. Men när jag har pratat med henne i telefon, så har hon berättat för mig att Börje (hennes man) kommer och hälsar på då och då, likaså har hon sagt till Börje att jag har varit där och hälsat på. Jag tycker att det var fint att höra. Då har hon det bra och trivs och lever i den goda förvillelsen att vi kommer till henne då och då. Hon har inte helt fel. Vi har naturligtvis varit mycket hos henne i våra tankar och böner.
Under de här senaste åren har jag fått lära mig en del om demenssjukdom, om hemtjänst, hemsjukvård, kommunens dagverksamhet, korttidsboende, färdtjänst mm. En del möten av olika slag har jag hunnit vara med på. Jag kan inte alls så mycket, men lite inblick har jag fått och nya ord och begrepp har jag lärt mig. Även om anledningen inte alltid är så rolig, så är det intressant att lära sig nya saker. Även det som jag inte trodde att jag skulle kunna lära mig.
Varje livsperiod har sina lärdomar. På gott och ont.
Tänk, så rikt ett människoliv ändå är! Så mycket vi trots allt kan lära oss. Vi kan mer än vad vi tror.
Att leva tillsammans är temat för den här söndagen. Det är just genom att leva tillsammans med andra som vi lär oss nya saker, får nya erfarenheter och växer som människor.
