Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 31 maj 2014

Vi hoppas på dig

(Sagrada Familia, Barcelona)


Herre, låt din nåd vila över oss,
ty vi hoppas på dig.

Från morgondagens Psaltarpsalm 33:22





Foton från Barcelona

fredag 30 maj 2014

Tur och retur



I går körde min man och jag till Umeå fram och tillbaka, 60 mil sammanlagt. Det var enda tillfället vi kunde träffa sonen på ett bra tag. Det var värt varenda mil.


Utsikt från sonens balkong

Trots att denna lediga dag var mitt i en arbetsvecka med mycket förberedelser kunde jag koppla av. Det blev en skön och vilsam dag som vi fick tillsammans.



Far och son hjälps åt att rengöra grillen inför middagens måltid.



Den goda maten tillagades och intogs på balkongen när solen hade nått dit genom alla tak och vinklar. Det är bra med en el-grill när man bor i hyreshus. Det blir inget störande os.



Varma i själ och hjärta lämnade vi sonen och Umeå för den här gången. Nästa gång vi kommer till hans lägenhet (för övernattning på väg söderut) är han inte där. Då är han på andra sidan atlanten.
Han är lugn och trygg till sin läggning och det är en tröst och hjälp för mig att inte oroa mig alltför mycket... Han är dessutom en ganska klok kille, om jag får säga det själv. Jag menar; klokheten kommer väl från mig :-) Kanske något, i alla fall... Fast det är han kanske inte klok nog att inse. Än. :-)

I dag har varit en dag, som så många andra dagar i mitt arbete, som påmint mig om livets skörhet och vikten att ta vara på varandra så länge vi har den möjligheten.

onsdag 28 maj 2014

...som stranden och gräset... vind och vidd




Har ikväll skrivit på ett tal där jag delvis utgår ifrån 
A. Frostenssons psalm nr 289 i Den Svenska Psalmboken med tillägg.
Tycker så mycket om orden:

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

....

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av...




 Trots vår längtan efter frihet och rymd, 
finns murar mellan oss människor, säger tredje versen.
 Vi ser på varann genom galler.
Precis som texten antyder, tror jag, 
att mycket av vår fångenskap är byggd av rädsla.
Ofta rädsla för det okända.



Guds kärlek sträcker sig långt, den är vid, ja, oändlig och orädd
och är för alla människor, folk och raser här (v4).
Jag önskar att jag själv och hela mänskligheten 
hade mer av denna vidsträckta kärlek. 



Tänk, om vi vågade gå utanför våra smala och trånga gränder
och vågade se allt gott och allt ljust som finns runt hörnet.
Tänk, om vi vågade lita mer på kärleken som är som ett "oändligt hem";
Guds kärlek och människors kärlek till varandra.
Kärlek kan aldrig vara fel!



Alla fotona är ifrån Barcelona.

måndag 26 maj 2014

Barcelona



Hemkomna från Barcelona, ser Owe och jag tillbaka på en skön och trevlig semestervecka med mycket moln och svala temperaturer. Ja, faktum är att det under de här dagarna var både varmare och soligare i Norrbotten (utom på nätterna) än i Barcelona. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss...






Men jag älskade platsen vi bodde på! I en av de smala gränderna i gamla stan, bakom en stor och hög trädörr fanns just vår lägenhet. Jag blev alldeles förtjust i detta lilla tillfälliga hem, som var i äkta, gammal stil med modernt badrum.







En dag hade vi sol hela dagen. Då prioriterade vi stranden, som inte var så väldigt långt ifrån oss.


 En dag regnade det. Ösregnade. Det var sista dagen - det gjorde ingenting. Även om vi blev blöta på väg till T-bana och buss, som tog oss till flygplatsen i Girona.
Annars var det ganska molnigt med lite regnstänk och solstänk då och då.
Tack vare att det var sådant väder som det var (tröstar vi oss med), hann vi med flera intressanta sevärdheter. Och det var verkligen sevärt! Berättar mer om det en annan dag.



Gissa var det här är?

lördag 24 maj 2014

Även vissna rosor är vackra



Även det som är gammalt, uttjänat och visset kan vara vackert!

Vi beundrar och sparar gamla saker; 
möbler, porslin och handbroderade dukar mm 
och behandlar dem med stor varsamhet.

Tänk om vi kunde se det vackra,
beundra, ta väl tillvara och behandla människor
med samma stora omsorg och kärlek!



torsdag 22 maj 2014

Trappan



Livet kan liknas vid en trappa. Det kan gå både upp och ned. Det kan vara både tungt och lätt att gå. Ibland rullar det bara på... ibland är det som om allt bara står stilla och vi får igen hjälp alls att ta oss varken upp eller ned.



En trapp för någonstans. Den leder vidare. Trappans mening är inte att man ska bosätta sig där, även om det tyvärr finns människor som av olika anledningar har blivit tvungna till det. Utan trappans uppgift är att ta oss från en våning till en annan.



Det finns många olika sorters trappor. Inomhus och utomhus. De kan ha olika form, smala och slingriga, breda och stadiga. Själva trappstegen kan ha olika djup.

Trappstegen kan leda till fantastiska utsiktsplatser, men också till mörka källare. Men allt hör ihop och har sin betydelse.

I trappor med många steg finns det ganska ofta avsatser, där det ibland står en stol eller två, eller kanske en balkong... Det kan vara viktigt att ta vara på. Vila. Vila mellan trapporna. Vi måste inte ta alla trapporna på en gång. Vi kanske inte ens måste till översta våningen... ?



I många trappuppgångar finns det ledstänger. Jag tänker att vi kan likna Gud vid en ledstång, någon att hålla i, någon som finns kvar, oavsett om vi går upp eller ned. Ledstången är stabil, känner vägen, vet vart trappan leder. En ledstång kan vi lita på.

Gud vill följa med oss i alla våra steg.



tisdag 20 maj 2014

Grönt är skönt?




Nu händer det. Det exploderar! På några få dagar har det hänt mycket med värmen och grönskan. Grönt är skönt?




Ja, grönt är skönt. Det är oerhört skirt och vackert nu. Det är svårt att se sig mätt. Men det kan också ge rinnande näsa och ögon. Nysande och andnöd. Det är inte skönt. Jag är inte hårt drabbad, det finns de som lider mycket, mycket mer än jag.



Jag njuter mer än jag lider. Speciellt vackert tycker jag att det är när kvällssolen lyser på de ljusgröna lövundren. Däremot tycker jag inte om att ha kvällssolen i ögonen när jag kör bil. Men vem gör det? Det är inte bara ett lidande för mig själv, utan framför allt kan det bli det för andra i min färdväg... Det är inte skönt.



Det är märkligt det där - eller naturligt? - att det finns nästan ingenting som enbart är gott, skönt, nyttigt, allting (?) har två sidor eller fler. Det visar väl att vi inte lever i en perfekt värld och att vi alltid (?) har ett ansvar att söka balans, ett bra förhållningssätt till det som till synes verkar så gott och skönt.

Är det likadant tvärtom?

lördag 17 maj 2014

På min post


I går kväll, fredag, åkte vi ett 60-tal konfirmander med ledare och unga ledare till Fagerviks kurs- och lägergård i Svensbyn, utanför Piteå. Vi skulle ha ett kort läger där, lite försmak inför sommarens konfirmationsläger. Under vägen dit fascinerades jag över ny-grönskan. I solskenet lyste det grönt om träden.




 

Vi fick en fin kväll med ute-aktiviteter.


Bl.a. fick konfirmanderna gå en Frälsarkransvandring. Här står jag på min post och möter konfirmanderna med Gudspärlan. Det började bli allt kyligare och kyligare ju mer klockan närmade sig 21 då det skulle bli Kvällsfika. För att hålla värmen, medan jag väntade på de olika grupperna, vandrade jag lite runt och fotade. 



Den gyllene pärlan påminner om någon som alltid är med oss.
En osynlig hand som hjälper oss.



Som avslutning på min station läste jag orden:
Gud är inte långt borta från någon enda av oss.
(från Apostlagärningarna 17:27)

torsdag 15 maj 2014

Western Farm



I går hade Lule kontrakt (i Svenska kyrkan) en dag med temat Kommunicera och inspirera! på Western Farm, 3 km från Bodens Järnvägsstation. Vi var många anställda och förtroendevalda som var samlade. Jag tycker att det blev en mycket bra dag. Nya tankar och perspektiv väcktes. Bra och proffsiga föreläsare hade vi också. Det var Jonas Bromander, chef för analysenheten vid kyrkokansliet i Uppsala och Emanuel Karlsten, journalist och programledare på P3 Nyheter med Karlsten och krönikör på Dagens Nyheter.
 


Det var informatörerna i församlingarna som hade förberett dagen tillsammans med kontraktsprost Hans Johansson. På bilden ovan, som tyvärr inte blev så bra, syns några av informatörerna.



Vi tillbringade dagen i en lite annorlunda miljö. Det var som sagt på Western Farm utanför Boden.
Kolla gärna in på länken så får du veta mer om Western Farm




Den uppbyggda platsen i Buddbyn skall föreställa Vilda västern
som den var 1879.




Här levandegör skådespelare, som finns här under sommaren, tillsammans med miljön myten och historierna om The Wild West. Om man bakom en husknut skulle möta en sheriff med pistol och häst skulle det inte kännas speciellt förvånande.



Min dotter har jobbat på Farmen några somrar som fotograf.



Här inne har hon fotat besökare i tidsenliga kläder.



På Western Farm finns också ett kapell. En del par väljer att vigas här.


måndag 12 maj 2014

När jag vände mig om



När jag vände mig om, stod en ung pojke i mitt kök. Jag hade aldrig sett honom förut. Han såg på mig med en blick som var äldre än hans ålder. Han bad vänligt om ett glas vatten. Han hade cyklat långt, berättade han, från grannstaden och ända hit. Glittrande svettpärlor syntes på hans panna. 

När han hade druckit sig otörstig, tackade han, gav mig ett varmt leende och drog iväg på sin blåa cykel. Tramporna lämnade efter sig en ljuv melodi som stämde mitt hjärta till oförklarlig glädje. 

När jag vände mig om - blommade alla växterna i mitt köksfönster. 








lördag 10 maj 2014

En mur av sten


Jag har en speciell förkärlek till murar. Inte vilka murar som helst. Inte fängelsemurar, inte murar av betong. Nej, stenmurar ska det vara.



Stenmurar är levande. Det finns liv i dem på något sätt. Det är som om de har en historia att berätta. Eller en sång att sjunga. Om vi tiger ska stenarna ropa, säger faktiskt Jesus vid ett tillfälle... Hur ofta tiger vi inte - vad är det stenarna ropar?

Tänk, att det finns liv som kan växa och bre ut sig på de kala stenarna. Förgylla. Hela där det är trasigt. Värma. Stenarna själva kan också alstra värme.



En stenmur kan vara ett skydd mot det som är utanför. Mot det som hotar och vill ta över. Den är en hjälp att kunna avgränsa sig, att ha något att hålla sig inom. En trygghet.

En stenmur kan ge både lä mot vinden och skugga och svalka när solen bränner för mycket.

En stenmur är ändå inte kompakt. Genom stenmuren sipprar ljus och luft igenom. Det finns viktiga glipor och hål. Man är inte utestängd från världen utanför.



En mur av stenar är en levande mur. För den kan vara rörig, rörlig och flyttbar. Den är inte perfekt i betydelsen att alla stenarna är likadana, lika stora och raka i kanterna. Alla storlekar får vara med, alla nyanser av färg. Ingen är en mur ensam, utan det är tillsammans som de blir en mur. Alla är viktiga. Runda och kantiga, smala och breda, ojämna och släta. Tillsammans blir de en mur.



En mur går faktiskt att riva när så behövs. Och stenarna blir inte odugliga för det.



Det går att göra en öppning i en stenmur. En öppning som kan leda både in och ut. Det är viktigt att det finns. Ja, för livets skull är det viktigt.