Det var så det började...

 

DET VAR SÅ DET BÖRJADE

Det var i det mörkaste mörka

i nattens råkalla timmar

i det främmande och provisoriska

med de oerfarna och jagade

- det var där det började

Utan mänskliga förutsättningar

i det hjärtskärande skriket

i den totala sårbarheten

i den absoluta maktlösheten

- det var där det började

På ett hårt trampat jordgolv

på ett urgammalt löfte

med ett buds fingervisning

med en stor stjärna i skyn

- det var där det började

Det var där det började

Birgitta Ryås

ANDETAG

Ett skört och utsatt litet barn

tar sina första skälvande andetag

andetag

efter andetag

andetag

efter andetag

andningen

pulserar

oavbrutet

i det ogästvänliga

i det råa och kalla

i det mest torftiga

ensamma   utsatta

andetag 

efter andetag

andetag

Birgitta Ryås

Den första egentliga julen var inte enkel. Så är det inte heller för många idag. Gud blev människa i det lilla utsatta barnet för att dela livet med oss, andetag efter andetag, dag efter dag. Gud är inte främmande för det som smärtar, oavsett vad det handlar om.

Julen kan vara svår. Den kan också vara skön och trivsam, varm och god.

Jag vill önska dig det bästa dessa juldagar! 

Ett av Jesu namn är Immanuel som betyder "Gud med oss". Det önskar jag oss alla.

GOD JUL!

JUL!

Julen står för dörren. Jag har funderat lite kring vad det är som utmärker en högtid som t.ex. julen. Vad som är jul för mig, är kanske inte jul för dig. 

Vad är det som ger oss den där riktiga julkänslan?

För många, tror jag, är vissa maträtter det viktigaste; sill och potatis, skinka, risgrynsgröt, lutfisk... Eller kanske är det julgodiset eller saffransbrödet.

Jag har mina mat- och fikafavoriter, ändå har själva rummet större betydelse för mig än maten. Ett rum med adventsljusstakar, julstjärnor, gärna gran, en julduk eller andra inredningstextilier. Och färgen röd! 

Julen har för mig varierat mycket under årens lopp från jag var barn och alltid firade jul hos farmor och farfar i Fjällbonäs, till idag - när vi firat jul i stugan de senaste åren. Många jular har jag jobbat.

Någon som känner igen den gamla julgransbelysningskartongen?

Kyrkan, julottan, julpsalmerna, julevangeliet hör definitivt till jul, för mig - det har alltid funnits med under livets olika skeden, även om orterna och kyrkorna har varierat.

Barn, musik, dofter, smaker, ljus, snö och färger hör julen till. Och familj och vänner.

Vad är det som ger dig den bästa julstämningen eller julglädjen?

Hur det än blir den här julhelgen med allt det där runtomkring, så vill jag önska dig en helg av julefrid, oavsett om du jobbar, är själv eller har många omkring dig! God Jul! ❤️

 

Juldagarna är förbi och 2021 går mot sitt slut

 

Så är själva juldagarna förbi och ett nytt årtal är på väg att bli vårt nya år. Jag förstår att jag inte är ensam om att tänka: Vad kommer det här nya året att föra med sig? Så lite vi egentligen vet...

Vi firade jul i vår stuga tillsammans med vår närmaste familj. Vi fick några riktigt kalla, men klara och vackra dagar. Det är tredje året i rad som vi firar jul i stugan nu. 

Jag hade också glädjen att få leda Julbönen i Nysätra kyrka på julaftonen, liksom två Julottor på Juldagen tillsammans med mycket duktiga musiker (som faktiskt har kopplingar till Boden). Julottor o och andra julsamlingar har varit en del av mitt yrkesliv i över 40 år, så det är klart att det ger en extra julkänsla för min del. 

På julottan i fina Nysätra kyrka var det stämningsfullt med alla levande ljus. Kyrkan hör till en av de äldsta träkyrkorna i landet.

Renar såg vi på väg hem från Julottan i Flarkens kapell. En ren gick först. De andra renarna följde efter i samma spår.

Att gå i samma spår, kan vara tryggt, praktiskt och rätt. Men ibland måste man avvika och hitta en annan väg att gå. Ett nytt år med andra förutsättningar kan leda oss in på nya spår. Nya upptäckter. Nya möjligheter. Det kan naturligtvis också bli med nya prövningar. Det är inte så lätt att gå själv (eller först) i djup snö. Men ibland är det värt det. Och jag tror att det finns En som vill vara med oss i varje steg vi tar.

Med hjärtats tillit 

att Guds goda makter 

beskyddande och trofast kring oss står 

vill vi tillsammans leva dessa dagar 

och tacksamt ta emot den tid vi får.

I goda makters underbara omsorg

vi väntar lugnt vadhelst oss möter här.

Gud är hos oss var afton och var morgon,

Guds kärlek genom varje dag oss bär.

Text: D Bonhoeffer. Översättning: J Jonsson. Psalmer i 2000-talet nr 817 

Jag vill önska er alla ett gott slut på året

och ett riktigt bra, friskt och positivt spännande 2022!

 

Julen är på ingående!

Jag vill bara väldigt enkelt önska er alla som läser bloggen en riktigt fin och skön julhelg.

Vi vet ju alla att det viktigaste är inte..... ja, ja det vet vi. Det viktigaste är ....... Jo! Så är det. Ändå är det så lätt att fastna i allt det där som vi så gärna skulle vilja hinna göra. För det är ju så roligt. Men det finns en risk att det blir för mycket, så att det blir till bekostnad av det som vi verkligen tycker är viktigt. Viktigt i längden. Det vi kommer att minnas. Det blir sällan ändå riktigt som vi har tänkt oss.

 

Ja, precis. Det blir inte alltid som vi tänkt oss. Så var det också den allra första julen. Ingen hade väl kunnat tro att det skulle bli så! En ung tonårsmamma, ett utomäktenskapligt barn, ett stall, föraktade herdar osv. osv. Det blev fantastiskt bra ändå! Eller just därför!

Det ger mig hopp, att den Gud som kom till jorden som ett litet skört barn, också finns närvarande i mitt ofta röriga, ostädade liv.  Barnet, som fick namnet Imanuel (betyder Gud med oss), är mycket nära i det som inte blir som jag har tänkt mig. I det oväntade och oplanerade finns Gud med. Nära, i sin kärlek.

Fridfull julhelg!

Min årsberättelse del 2

Min årsberättelse 2020 del 2

 

I mitt förra inlägg skrev jag en sorts sammanfattning av januari t.o.m. juni 2020. Jag fortsätter nu med juli t.o.m. december.

JULI

Jag fortsatte att vara mycket i stugan under juli månad tillsammans med min närmaste familj. Några svängar till Boden blev det då och då. Owe fick semester i slutet av månaden.

Det blev mycket bärplockning, rensning, sylt, marmelad, kräm och paj. Och glass. Dagarna innehöll också flera typer av "bygg-projekt" inomhus och utomhus.

När det gäller "stugprojekt" så avslutades månaden med en kraftig markduk och måååånga kilo grus.

För min egen del så jobbade jag en del åt Bygdeå församling från slutet av månaden in till mitten av augusti. Pga pandemin blev inte allt som det var planerat.

Augusti

För min del fortsatte augusti månad ungefär som juni och juli. En del soliga och varma dagar, liksom molniga, regniga och blåsiga dagar. 

En vecka efter att jag avslutat mina uppdrag i Bygdeå församling körde jag till Lycksele och arbetade där till en vecka in i september. Lycksele var en ny ort och en ny församling för mig. 

I Lycksele bodde jag i en liten lägenhet på tionde våningen. Det var en bra lägenhet. Enda nackdelen var att jag såg inte ut. Fönstren var små och i linje med taket. Om jag stod på en stol kunde jag öppna och stänga fönstren, men jag såg bara himlen. Här har jag tagit mobilkameran och riktat den så att jag  kunde se vad som fanns där nedanför. Den upplevelsen gav mig en tydlig påminnelse om hur viktigt det är med utsikt och att kunna ha en viss kontakt med världen utanför mina väggar. Ett liv utan "utblick" kan antingen ge en falsk upplevelse av trygghet eller en stark rädsla för det som finns utanför min komfortzon. Vad har jag för fönster, eller utsiktsplatser i mitt liv, så att jag kan leva i verkligheten?

Ibland tror jag att jag står stadigt med fötterna på jorden. Men så är det inte alltid. Med till Lycksele tog jag med mig ett par skor, som jag inte använt på flera år. Och inte använt så mycket överhuvudtaget. Tänkte att de skulle vara ett par snygga och bra "tidighöst"-sko. En stund innan jag skulle iväg till kyrkan tog jag på mig skorna, för att känna att de var okej att gå i. Efter en stund kände jag först hur den ena foten, och sedan den andra, började liksom vika sig... När jag började använda skorna var det som att hälarna krackelerade, bröts ner på något konstigt sätt. Det blev mest smulor av sulan. Jätte-konstigt! Aldrig varit med om tidigare. 

Jag har redan bloggat om alla de fina kyrkor som jag hann att vara i under den här korta tiden i Lycksele. Men ibland känns det lite extra med det "annorlunda". Här var jag präst på ett dop i en allmän, enkel lokal på en idrottsplats, tror jag att det var. Det var pandemi-tid och inte många vuxna med. Vi var sexton stycken (med mig), varav tio barn! Det var roligt! Jag försökte verkligen anpassa mig så att barnen skulle förstå vad jag sa och att de skulle känna att de var delaktiga.

September

Ja, vad ska jag säga om september? Förutom Lycksele och en vecka i stugan (Owe hade semester kvar att ta ut), var jag mycket hos mamma och hennes man. Om inte alltid fysiskt, så i tankar, planering och fundering. Vi hade ett möte med handläggaren för mamma i mitten av september. Det resulterade bl.a. i mer hemtjänst. Det är inte enkelt att bli gammal! Ibland är det rent av grymt. Inte heller lätt som anhörig att veta vad som är bäst för de båda. Behoven och önskemålen kan vara olika.

Oktober

Covid-smittan ökade alltmer. För mig kom smittan närmare och verkligare under hösten än under våren. Jag blev (ännu) mer försiktig.

I oktober blev det klart att mamma skulle få hemsjukvård och hon kom för första gången på korttidsboende. Vi möblerade om en del hemma hos mamma och Börje, för att underlätta vardagen lite grand.

I mitten av månaden kom den första snön.

I oktober medverkade jag bl.a. på en gudstjänst i Missionskyrkan i Luleå. I kyrksalen hänger en vävnad av Ingemar Callenberg, som jag blev förtjust i.

Läs  här om Ingemar Callenberg (f 1926, död 1973):  https://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=22874

Jag tycker om sådana här bilder där Jesus Kristus finns mitt i arbete och vardag. Det stämmer överens med min tro. Bildkonstnären Ingemar Callenberg har här hämtat motiven från Luleå.

November

 

(Inte särskilt bra foto, men fina motiv)

I november hade vi tre stycken födelsedagar att fira + Fars dag. Alla är lika viktiga, men det var en som fick mest uppmärksamhet. Den yngste. Den äldsta (min mamma) fyllde 88 år.

Här läser mamma ur sin första Gästbok - och minns.

Under en månad hinner det hända både större och mindre saker. Mycket är sådant som vi inte pratar så mycket om. En sådan "liten sak" som jag är väldigt glad över är ett par påslakansset i flanell, som jag köpte till stugan. Vi kommer ofta dit sent på kvällen. Det är varmt i stugan, tack vare värmepumpen, men det kan vara ganska kallt i sängen. Men med flanell-lakan känns det faktiskt aldrig kallt! Kan varmt rekommenderas!

Det var först i november som Owe och hans arbetskamrater delvis kunde arbeta hemifrån. Det var ju lite ovant att ha honom hemma i huset - men han kom hem lite fortare än vanligt från jobbet!

I november började jag med något som jag tänkt i flera år att jag skulle göra. Jag gjorde gratulations- eller typ julkort av akvareller som jag lagt åt sidan. Tog vara på bitar av dem. Det var kul!

December

Årets sista månad är innehållsrik enligt almanackan. Det är adventssöndagarna, luciadagen (med ett mycket fint luciaprogram på Tv med elever från Boden!), vintersolståndet, juldagarna och nyårsafton. Till dessa dagar hörde för mig i år bl.a.; Adventskalendern på Tv (extra spännande i år), bakning och andra förberedelser till jul.  Ganska traditionellt och vanligt, alltså.

Så roligt det är då när något oväntat (positivt) sker. Jag fick sälja en målning i december! ☺️

En annan rolig sak var att min akvarell-lärare och vän Karin EE von Törne Haern gett ut en fin bok, "Jorden drar", ett samtal mellan en farmor och ett barnbarn. Med i boken är också många fina målningar av Karin. 

Jag har köpt boken och tar fram den då och då och njuter både av text och målningar. Det är väldigt mycket Karin! Jag hör hennes röst i boken.

I år, tror jag, att vi var många som längtat extra mycket efter den 21 december. Vintersolståndet. Nu skulle det inte bli mörkare. Varje år tänker jag, att den här dagen skulle egentligen firas mer än vad det görs! Ljuset är på väg att övervinna mörkret.

Vi firade jul i stugan med våran dotter och son med familj. Vi fick som julklapp ett 1000-bitars pussel, som engagerade de flesta i familjen. Två av familjemedlemmarna, jag säger inte vilka, hade stundvis pannlampa på sig för att se nyanserna på bitarna bättre. Kanske ett bra tips för fler - även om det såg lite galet ut.

Ja, så lyckades vi då till slut pussla ihop detta annorlunda år 2020. Owe och jag firade nyår själva hemma i Boden. Owe ägnade en stor del av årets sista dag åt att få snöslungan att fungera. Men de sista timmarna och minuterna satt vi värdigt framför Skansen-programmet  på TV. Kul att Amanda Bergman (bonussysterdotter) var med.

Jag tycker bara mer och mer om Lord Tennysons dikt "Ring, klocka ring". Vilket innehåll! Jag vill bara stämma in. 

.......

Ring in det nya året och ring ut det gamla

i årets första, skälvande minut.

Ring lögnens makt från världens gränser ut,

och ring in sanningens till oss som famla.

.......

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,

och ring den frusna tiden åter varm.

osv. osv.

Jag tycker att skådespelaren Sofia Helin gjorde det väldigt bra!

När jag snabbläst igenom min dagbok för 2020, så blir det vissa saker som blir särskilt tydliga. En del som gläder mig, känner tacksamhet för, sådant som förvånar mig, inte varit riktigt medveten om, en del som gör ont och oroar. Vad tar jag med mig, vad gör jag av detta 2021? Kan det påverka mina val, mina handlingar, min attityd i det liv jag lever 2021? Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det att dagarna och åren inte bara får gå oreflekterat och slentrianmässigt. Livet är en gåva. Och jag vet inte hur länge det är mig givet.

Från en promenad, som vi alla gick tillsammans på julaftonen.

Jul 2020

Så har det blivit jul även detta märkliga år. Även om mycket är annorlunda, är ändå - trots allt - julens budskap detsamma. Den första julen var inte heller precis rosa-skimrande, som det är på mina målningar, utan snarare ganska grå-smutsig. På flera sätt.

Herdarnas liv var, på den tiden, långt ifrån idylliskt. De var ett föraktat folk. De var inte vana vid att bli premierade på något sätt. Utan tvärtom. 

Men en natt, när det var som mörkast, skedde det mest osannolika de skulle kunnat föreställa sig. De skulle egentligen inte ens ha kunnat föreställa sig något liknande.

Plötsligt lystes hela himlen upp och ett helt gäng änglar visade sig. De började med att säga: Var inte rädda!

Sedan berättade de om ett barn som skulle födas. I ett stall. Ett alldeles vanligt och alldeles speciellt barn. Ett barn från Gud, en Räddare, en Hjälpare. Till - i kärlek - för varje människa. I  gråslaskigt väder, i pandemi, i sjukdom, oro, sorg. Men även till för den som har det bra.

 

Ett litet barn av Davids hus 

ska göra vinternatten ljus.

Ett barn ska hjälpa oss att tro,

här mitt ibland oss ska det bo.

(B.G.  Hallqvist)

Mitt ibland oss ska det bo även julen 2020.

En fridfull och god jul önskar jag er alla!

Juldagarna 2019

Vi hade en alldeles egen jultomte i år. Enligt vår åsikt den allra sötaste i världen! Och en av de minsta, en och en halv månad. Självklart var det kring honom som det mesta kretsade. Ingen av oss var ovillig att bära och gunga och försöka underhålla denne lilleman. 😀

Han var inte bara tomte, han var också den mest välklädde av oss. Här i väst och fluga. Allt klär den lille skönheten.

Ja, nu är jag som många andra far- och morföräldrar, som skryter om sitt barnbarn och vill helst visa alla bilder som finns på den lille... 

Att ett barn eller barnbarn tar all vår uppmärksamhet är inte så konstigt. Det finns något hos det lilla barnet som fångar oss och drar oss till sig. 

Kanske var det inte så konstigt att Gud valde att komma just som ett barn till jorden, som julevangeliet berättar, när Gud ville visa sin kärlek till oss. Just det fick jag förmånen att predika om på två julottor i Bygdeå församling i går på juldagen. Roligt att få lära känna och dela gudstjänst med prästen och kollegan Karin Vigren och duktiga sångare och musiker.

Nysätra kyrka innan julottan började kl 7.30.

Flarkens kapell efter julottan kl 9.
(Det är Owe som tagit de två bilderna från kyrkorna)

Det var inte kungar, präster eller fariséer, ja inte ens barnmorskor, som först fick del av julbudskapet om Jesu födelse, utan herdarna, dom man minst av allt kunde tänka sig. De var sedan först av alla att föra det glada budskapet vidare att Gud kommit till jorden. Så oväntat och annorlunda! Inte första, eller sista gången, Gud handlar på ett överraskande och "upp och nedvänt-sätt". Det tycker jag är hoppfullt!

Det är här vi har firat jul.