Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 31 juli 2011

Sommar


Ibland känns det som om sommaren är slut bara för att semestern är slut. Men så är det ju inte! Tänk, hela augusti är kvar - det brukar vara en fin månad. Jag tycker att vi har haft en fantastisk sommar så här långt med mycket sol och värme. Och lite mygg! Det är däremot egentligen inte så bra, det märks i bärskogarna...



När Vår Herre klär sommarn
När Vår Herre klär sommarn så ljuvligt i grönt
inte frågar Han sej om det kan vara lönt,
Han gör gullvivan skön och sånglärkan fri
helt utan tanke på ekonomi

Nej av kärlek allena gör Skaparen allt
när vi kalkylerar förnuftigt och kallt
så om sommar och grönska berodde på oss
då blev det väl knappast ett grässtrå förstås

Men kanske ändå när allt kommer omkring
vi tröttnar att räkna så kallt på allting
och lär oss det som vår Skapare vet:
att kärlek är grunden för all växtlighet

För det bästa i livet är gratis och fritt
och ges utan tanke på mitt eller ditt,
njut sommarn som gåva ur Skaparens hand
och bidra själv med en blomma ibland

Atle Burman, En källa av ljus, Argument Förlag, 1999


fredag 29 juli 2011

Den dagliga kärleken


 I samband med Owes och min förlovning för snart 30 år sedan fick jag det här broderiet med duk och garn av min svärmor. Hon sa att hon ville testa om jag kunde brodera... Det tog sin tid, men det blev godkänt.

I dag har jag bl.a. skrivit tre vigseltal, för vigslarna i Nederluleå kyrka imorgon. Tyvärr har jag blivit tvungen att acceptera att jag inte kan jobba imorgon. Jag har fått tillbaka blödningarna i näsan och fått göra nya ingrepp på Vårdcentralen. Men som tur är så är jag inte ensam i församlingen och allting hänger inte på mig. Jag har goda chefer och arbetskamrater, som ser till att vigslar, dop och gudstjänster blir genomförda ändå. Och kan min kollega använda sig av mina vigseltal, så underlättar jag ju något för henne...



Maria Wine har författat en fin dikt om kärleken. Andemeningen i den, önskar jag att Vigselgudstjänsten på något sätt ska kunna förmedla till brudparen och bröllopsgästerna. Här citerar jag bara en del av den ganska långa dikten. Men leta gärna rätt på den, den är mycket innehållsrik och tänkvärd!

Den dagliga kärleken
...

Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer
och värna om den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans
på klockslagens små väntstationer
och intaga gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

...

Maria Wine



torsdag 28 juli 2011

Några glimtar till...

På väg upp mot Kiruna i måndags så passerade vi Polcirkeln.




Altartavlan i Kiruna kyrka


Kiruna kyrka är en mycket mäktig och speciell kyrka! Om jag hade varit mer påläst så skulle jag ha skrivit mer om själva kyrkan. Vi besökte också Jukkasjärvi kyrka, fin på ett annat sätt än Kiruna stads kyrka. Det får jag visa en annan gång.

På den här rastplatsen, Lappesuando, stannade vi i tisdags på väg hem.  Vacker, jovisst. Men här ramlade jag framstupa på asfalten, missade ett trappsteg, och slog mig lite över allt, men framför allt på näsan. Det kunde ha gått mycket mer illa. Men det känns ändå tillräckligt...! och syns! Näsan blir allt mer färggrann! I dag har jag fått uppsöka Vårdcentralen för att jag blöder så mycket från näsan - och i morgon ska jag vara hemma från jobbet - det ställer till problem, inte bara för mig, utan också för mina kollegor ... Det känns mycket tråkigt och onödigt! 
Annars har jag haft en mycket bra semester!


onsdag 27 juli 2011

Några sista semesterglimtar

Bodens Järnvägsstation, gången till spåren.
I kväll har vi vinkat av min kusin och hennes man (det är min kusin som skriver i bloggen Aktuellt i Grekland). Det har varit så roligt att ha dem hos oss! Tack vare dem så har också vi kommit oss ut på intressanta och vackra utflykter i Norrbotten.




Vi var till Piteå och bl.a. till Pite havsbad - men det var lite för ruggigt för att bada.

Vi var upp på Dundret, Gällivare. Det blåste kallt, men det var vackert. På väg upp plockade vi en några nävar hjortron.

Vi tog också en tur till Kiruna. Owe och jag påmindes om åren vår son gick på Rymdgymnasiet där.
Vi var uppe på Loussa och såg på den fantastiska utsikten. Vi var också till Stadshuset, Kiruna kyrka och en sväng till Jukkasjärvi. Tänk, så vackert land vi bor i - för att inte tala om Norrbotten!

Nu har våra kära släktingar åkt och semestern är slut.

söndag 24 juli 2011

Mörker



När jag i dag bara tog i boken På gränsen - tankebok om livet och döden av Kristina Prytz så föll mina ögon direkt på några rader, som jag tyckte stämde med vad jag var uppfylld av. Jag hade precis sett ett av alla nyhetssändningar från Norge och den fruktansvärda tragedin där. Jag delar några olika stycken ur boken:

.....

Vi trodde att livet var meningsfullt
och under kontroll
men så plötsligt
är det kaos och mörker
Och i mörkret
ser jag inget

.......

Det som är det märkvärdiga
är ju ändå att det är i mörkret
som det händer saker
Mörker är platsen
där nytt liv föds
Så är det för fostret i livmodern
- där är mörker
Så är det i jorden
där kornet och fröet börjar gro
Det är som att mörkret
snarare än ljuset
rymmer allting
Hoppet och förtvivlan
döden och livet
uppgivenheten och kampen

.......


Våra tankar och förböner går till alla dem som på ett eller annat sätt drabbats av den obegripliga och hemska massakern i Norge.



Bilderna är från Gruvberget i Boden strax före midnatt (igår). Vi har besök från Grekland som vi gärna ville visa en glimt av "midnattshimlen".


torsdag 21 juli 2011

Till minne

Nu har hon lämnat oss, vår kära schäfertik, Gemla, 12,5 år. Innan jag själv hade hund hade jag lite svårt att förstå sorgen efter ett husdjur. Men nu vet jag hur svårt det är...  så tomt, så tyst, ingen som ligger på ens fötter...

Några fina bilder från det sista året.



Från förra årets vandring på fjället.


I sommar i stugan.
I sommar i uterummet.


Sista måltiden; glass och skinka. En kombination som uppskattades.

Vi är tacksamma för all glädje, kärlek och trygghet som hon har gett oss. 
Många fina minnen bär vi med oss.

onsdag 20 juli 2011

Ett svårt beslut


Semestern börjar gå mot sitt slut. I dag om en vecka är jag i tjänst igen - vart tar tiden vägen? Men än är den inte slut! Vi har en spännande vecka framför oss! Både av sorg och glädje...
De sista dagarna har vi pysslat på här hemma; i garaget, ute och inne...


Blivande blåbärssylt (fjolårets bär)

Härom dagen köpte vi en låda med plantor, det var utförsäljning; så mycket man rymde i en låda för 160 kr. Owe har alltid varit bra på att packa, så vi fick ihop många växter...


Som jag sedan placerat ut på olika platser på tomten och i uterummet.


Medan vi har hållit på med våra sysslor så har vi tänkt på och planerat inför den här veckan. I går tog vi ett svårt beslut. Egentligen hade vi redan tagit beslutet, men frågan var när det skulle ske. Det gäller vår gamla schäfertik, som varit med oss dag och natt i drygt 12 1/2 år. En trogen vän, vall- och vakthund. När ska man fatta beslutet att hon inte ska leva längre?! Var går gränsen? Jätte-svårt!! Vi hade bestämt oss sedan ganska länge, men det var så svårt att ringa det där avgörande samtalet; boka tid för avlivning av hund. Hon har ont i sin kropp, orkar inte gå mer än ett par kvarter, hör mycket illa och är väldigt trött. Hon lever inte längre det liv hon älskat. I morgon kl 12 blir det.
I dag har hon varit på en nostalgi-tripp till hjortronskogen med husse, där hon varit många gånger förr. Hon var glad att komma dit, men orkade inte så mycket.

Foto: Owe Ryås

Det som däremot gläder oss och som vi verkligen ser mycket fram emot, är besök av min kusin och hennes man, som annars är bosatta i Grekland. Det har våra tankar och samtal också uppehållit sig vid... Tänk så märkligt det är, jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen, att både glädje, förväntan och sorg och vemod kan pågå samtidigt. Det är så livet är...

måndag 18 juli 2011

Kan inte, törs inte, vill inte

 

Den här texten i Barnens stora bönbok, tänker jag på ganska ofta. Jag känner igen mig i den här pojken... och kommentarerna av andra känner jag också igen... Däremot är jag inte speciellt bra på att meka med cyklar, men det finns ju annat som jag kan, som jag tycker är lätt som en plätt...


Jag är inte så bra på att klättra. Inte kan jag simma heller.
- Det är bara att träna, säger mamma, och jag tränar och tränar.
- Du måste slappna av, var inte rädd, säger pappa.
Lätt för honom att säga, han kan ju simma.
När jag klättrar kommer jag upp i trädet, men inte ner.
- Det är ju samma väg, säger min kompis.
Det vet jag väl, men jag törs inte titta ner så jag ser inte vart jag ska sätta fötterna. Pappa har fått hämta ner mig flera gånger.
- Klättra inte upp om du inte klarar av att ta dig ner, säger han.
Hur ska jag veta det, om jag inte provar?

Jag önskar jag var modigare.
- Du får väl undvika att bli sotare, snöskottare eller brandman, skojar pappa, då slipper du klättra.
- Var inte ledsen, säger mamma. Det finns alltid saker som är svåra att lära sig, en del saker klarar man av, andra saker inte, men pröva ska man alltid.
- Jag kan inte baka, säger hon, mina bullar blir inte lika goda som pappas, hur jag än tränar. Pappa kan inte stava så bra, men han skriver i alla fall och så får vi andra hjälpa honom så att det blir bra. Ge inte upp, om du vill något riktigt mycket så orkar du träna mer och då går det som är svårt lättare och lättare.

Jag vet att hon har rätt, men jag skulle vilja kunna nu. Men nu måste jag skynda mig ut. Min kompis behöver hjälp att laga sin cykel. Växlarna krånglar hela tiden. Jag vet precis hur man skall göra. Han fattar ingenting. Det är konstigt, tycker jag. Det är ju lätt som en plätt.

Ur Barnens stora bönbok, Text och urval: Eva-Stina Sjöberg, Libris, 2000


söndag 17 juli 2011

"Jag vet vad du behöver"

I dag, eller snarare igår, eftersom klockan är över midnatt, så gjorde maken och jag en utflykt till Haparanda.
Några saker var vi ute efter, andra upptäckte vi att vi behövde...

En ny ytterdörr, kanske vi skulle behöva...?? Dörrar från K-rauta.

 Eller ett nytt kök?! Det skulle vi verkligen behöva! Tänk om... ett kök från IKEA vore inte fel...

75 % rabatt!! Då kanske det skulle kunna vara möjligt... t.o.m. maken funderar...

Två toalettstolar på K-rauta och ett litet tvättställ på IKEA blev det  - lite udda, kanske...men det var faktiskt vad vi behövde och var ute  efter. Och så blev det en vit hurts på FYND på IKEA och lite småkrafs...



Vad är det man behöver - egentligen?! Känslan av behov väcks (mer än vanligt) när man ser hyllmeter på hyllmeter av saker, som i och för sig är bra att ha... men som man kanske ändå inte behöver. Och så finns det duktig och serviceinriktad personal som kan tala om för en och visa vad man behöver eller egentligen letar efter... I bland är det till bra hjälp att få råd av kunniga människor, andra gånger kan man reta sig på deras självsäkra uttalanden... 
Det bästa är om man själv vet någorlunda vad man behöver, vad som är viktigast, vad man borde göra osv - men det vet man ju inte alltid...


"Jag vet"- människor
Herre, befria mig från "jag vet"-människor!
"Jag vet vad du behöver..."
"Jag vet hur du känner..."
"Jag vet vad du borde göra..."
Mästare, det vet de inte alls!
Hur skulle de kunna det?
De är ju inte jag, i mina förhållanden.
med mitt temperament, mina anlag... och brister.

Den där mannen i butiken.
Jag kan fortfarande se hans triumferande leende:
"Jag har precis vad ni önskar."
Det hade han inte!
Han hade inte ens fattat vad jag letade efter.

.....


Herre, ge mig tålamod med "jag vet"-människorna.
.......



En del av en dikt av Flora Larsson, Vänd mot Dig, Herre. Vardagssamtal med Gud, i svensk tolkning av Karin Hartman, InterSkrift, 1979.

I bland är jag själv en "jag vet" - människa, Gud, gör mig ödmjuk och lyhörd för andras behov!

Nu har maken monterat ihop hurtsen - och det är dags att sova...

torsdag 14 juli 2011

Café Rävasten


I några dagar har maken och jag fixat hemma; målat, rensat, slängt, sorterat, satt upp lister m.m. I dag fick vi några timmars vila och skön gemenskap. Tillsammans med ett par goda vänner besökte vi det fina Rävastens café i Vändträsk, strax utanför Boden.







Det var första gången jag var där. Jätte-fint och mysigt både ute och inne! Och mycket gott!




Jag älskar sådan här typ av miljö. Det är så levande och varmt på något sätt.

Förutom allt det fina så var det gott att få mötas i samtal och gemenskap, att få dela en stunds närhet och en bit vardag med varandra, det som varit och det som är. Jag uppskattar mycket mina vänner!


Det finns en stark kraft inom oss
som vill livet och bekämpar mörker och död.
I det tätaste mörker lyser en
himmelsblå blomma.

I inledningen av boken Ömhetens sakrament Tankar om det ömtåliga livet av Erland Svenningsson, Libris, 1995.


Länkar där du kan läsa om Café Rävasten:

Bilderna i detta inlägg från Café Rävasten har jag tagit själv.

onsdag 13 juli 2011

Akvarellkurs



I kväll får inlägget bli ett reklaminslag.
Häromdagen anmälde jag mig till en Akvarellkurs i Jäkkvik. Jag var där förra året och blev så inspirerad. Jag har målat till och från i 25 år, mest "från". Jag är m.a.o. inte speciellt duktig. Men det var så roligt förra året,  man behövde aldrig känna sig dum. Våran ledare Kaijsa Pettersson kunde alltid säga något positivt om det man målat. Det var mycket prestigelöst och avslappnat. Och nu längtar jag verkligen efter att få komma iväg i år också. Men när jag ringde och anmälde mig förstod jag att det inte var så många som hade anmält sig än.
Tänk om det blir inställt! Såå tråkigt!

Därför vill jag inspirera dig som läser min blogg att anmäla dig och komma med på årets akvarellkurs!


Övningar/Uppgifter som vi fick göra

Jäkkvik är en mycket vacker by/samhälle


 En dag var vi uppe på fjället och målade

Några dagar var min man Owe med i Jäkkvik också. Han målade inte, men han var ute och fiskade och plockade hjortron! Inte fel det heller!
Du kan läsa mer om Kyrkans Fjällgård och de kurser som anordnas där på: http://www.kyrkansfjallgardjakkvik.com


Akvarellkursen är 22-26 augusti och kostar 3000 kr och då ingår också mat och logi.
Anmälan ska göras till Anna-Greta Holmberg i Byske, tel nr: 0912-61013 eller 070-3061013. Det finns en e-post adress också, men den fungerar inte just nu. Sista anmälningsdag är 1 aug. om jag minns rätt.

Ta vara på den här chansen! Väl mött!
Om du klickar på bilderna ser du bättre.

söndag 10 juli 2011

Vemod

Vemod är ordet.
I eftermiddag har vi sagt hej då till vår dotter och hennes pojkvän - som flyger ner till sina egna liv, sina hem.

"Hemma" är inte våra barns hem längre. Barndomshem, föräldrahem; jo!
Men inte där de bor och lever sina liv nu.
Det gör stundvis kroppsligt ont och är mellan varven känslomässigt smärtsamt.
Framför allt är det vemodigt.
Men helt naturligt och rätt. Det fyller mig också med tacksamhet, stolthet och glädje. Ja, det är uppriktigt!
Mina barn har egna liv, egna hem, egna mål, visioner, relationer...

Det är ändå vemodigt...

I vemodet finns både sorg och tacksamhet.
Sorg över att något man sett fram emot är över,
att sommarveckorna går så fort
och att det känns så länge tills vi kan ses igen...
Tacksamhet att vi har fått vara tillsammans,
fått vara nära, dela vardag, ha lite högtid,
uppleva att vi har något gemensamt, hör ihop...

I vemodet finns också ett skikt längre ner, djupare...
då man minns hur det var när barnen fanns hemma, självklart - och det kändes väldigt långt borta att de skulle flytta hemifrån...
och nu är vi där, sedan flera år tillbaka.
Livet går så oändligt fort!
Det blir också sorg över hur gammal man själv är och allt som hänger ihop med det....
Men också i det här djupare skiktet finns mycket av tacksamhet, glädje, stolthet, hopp och drömmar...

I vissa stunder tar vissa känslor mer över...

Enligt Norstedts Svenska Ordbok (1999) så betyder Vemod: Stämning av stillsam saknad och sorg över något som upplevs som fölorat.
Ja, det kan upplevas förlorat, men förlorat våra barn, har vi inte gjort! Och det är vi oändligt tacksamma för! Det skulle vara en helt annan sorg...


fredag 8 juli 2011

Buren utan att veta om det

I natt har jag oroat mig - det går bra att oroa sig på natten, har ni märkt det?!

En tröst är Ylva Eggehorns ord, ur boken Andrum, Cordia (red: Liselotte Johansson):

"Det uttröttade barn som sover, märker inte att det blir buret, behöver varken känna det eller tro det; det sker ändå".


En scannad bild från när vårt första barn var nyfödd. Tyvärr, lyckades jag inte att få bilden större... Klickar man på bilden blir den större. Tror att det är min mamma som har tagit fotot.
Då bodde vi i Jordbro, Haninge kommun.

torsdag 7 juli 2011

En semesterdag

En semesterdag då vi har varit själva, Owe och jag - då dottern med pojkvän är på annat håll. Det finns alltid att göra i ett hem och på en tomt. Owe har bl.a. målat i garaget.

Jag har sytt på min nya symaskin, som är köpt begagnad på Blocket för ett bra pris. Inte så märkvärdig, men fyller mina behov. Äntligen har jag en maskin som funkar igen! 




Det är en skön känsla att få vara hemma samtidigt, småprata, fika och äta tillsammans - samtidigt som en del saker bli gjorda som vi tänkt länge, men inte hunnit eller orkat med. Då kan man få känna sig både duktig, glad och nöjd!

Det är semester. Semester kan se så olika ut, olika dagar, olika år... Bäst är väl när det blir variation, tycker jag. Det är så mycket man vill hinna med att göra, uppleva, träffa och samtidigt vila och koppla av. Den här sommaren är vi mest hemma och det känns bra. Vi har och får många fina besök i sommar! Det är roligt och berikande! Både nya intressanta och kära gamla. Även de gamla är ju intressanta eftersom det kan bli långt emellan, det hinner hända mycket sedan sist...
Människor är ju, trots allt, det mest intressanta och spännande som finns! Speciellt människor som vågar bjuda på sig själva.

Det här inlägget däremot, blev inte så intressant...

Inte kan väl någon vara intresserad av vad vi åt till middag?! Knappast! Ändå berättar jag det, för det var så gott - det förgyllde faktiskt dagen.
Fjällröding från Jockmokk, köpt på Kvantum!