Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 27 juni 2017

Utflykt i solsken och regn, regn och solsken




Man behöver inte åka många mil för att det ska vara en utflykt. Ibland vet man mindre om det som finns på nära håll än det som är långt borta.




I dag har vi haft en församlingsutflykt från Matteuskyrkan. Vi var nästan 20 st som i bilar körde till Gammelstad i Luleå. Vi började med att fika i Sockenstugan i kyrkbyn.




Magnus Sveder guidade oss på förmiddagen. Anställd i Nederluleå församling.




Sedan gick vi till kyrkan, Nederluleå kyrka. Där vi först hade en andakt, innan Magnus berättade och visade oss runt i kyrkan.




Carl-Anders Markström, tidigare organist i Överluleå församling spelade och jag sa lite grand. (Jag ser ut som en liten "lappgumma" där jag sitter). Det var roligt att få återvända en stund till min förra arbetsplats, Nederluleå församling.






Bilder från orgelläktaren.




Vi fick se mycket vackert. Här gamla Mässhakar.



Bilder från Kyrktornet. Nedan.



Här ser man några från gruppen på väg till vår kyrkstuga.




Sedan  var dags för lunch på Örnvik hotell och konferens. Efter det kunde man välja att åka till Järnvägsmuseet i Karlsvik eller till Rutviks handelsträdgård.




Sedan avslutade vi vår utflykt med att återvända till Gammelstad och Hägnan med fika på Fägnan. Vädret växlade, ena stunden sol och andra regn. Men jag tror att de flesta tyckte att det blev en lyckad dag. Alltid kul att få vara tillsammans en dag i en lite annorlunda miljö.


                               Klicka gärna på bilderna, så ser du bättre.

lördag 24 juni 2017

Midsommar





Midsommarafton tillbringade vi i Matteuskyrkan. Det var traditionellt firande; att klä midsommarstången, att resa den och dansa kring stången till dragspelsmusik. 


                                                                               

En djup grop behövdes för att stången skulle stå stadigt och säkert.




Jordgubbstårta, godisregn, tipspromenad och Clown fanns också med på programmet. Det var ingen värme så att man behövde svettas, men det var heller inget regn ... så vi var ute och det blev "midsommaraktigt". Många möten och samtal som värmde istället.

På tal om möten så var en av de människor som jag har känt längst i livet, Yvonne från Piteå, med. Yvonne och hennes familj fanns med under hela min uppväxttid. Lustigt nog är hon svärmor till Matteuskyrkans musiker! Så det kan bli!




I min andakt citerade jag Luther: "hela skapelsen är som den allra underbaraste bok, där Gud har beskrivit och målat av sig själv". Jag gillar den tanken! Gud har målat av sig själv i naturen. Då tror jag också att Gud har en hälsning till oss när vi solar, badar, fiskar, leker, plockar bär, rensar ogräs, vandrar... genom det vi ser, hör, känner och smakar.

Det skulle vara roligt att höra vilken bild du får av Gud, när du ser ut över sommarlandskapet, skogen, älven, fjällen, himlen, havet, ljuset... när du ser de små violerna, nyckelpigorna, älgarna, solrosorna, för att inte tala om alla ljud du hör, allt du känner och smakar...

Ja, hur uppfattar du och jag Guds målning av sig själv? Som tur är, är det en abstrakt målning som kan tolkas på många olika sätt... Gud går aldrig att fånga helt i en bild.





I dag har jag varit i Församlingsgården och haft Söndagsgudstjänst i Midsommartid tillsammans med Lena Stenlund och imorgon ska jag vara i Rörvikskyrkan tillsammans med Kjell Lindström. Olika kyrkor, olika musiker, olika texter, olika församlingsbor... det är omväxlande och spännande!

God fortsättning på helgen!






onsdag 21 juni 2017

Hastigt och lustfyllt




I måndags skulle Owe till Stockholm i sitt jobb, fram och tillbaka över dagen. På våran bröllopsdag! Men eftersom jag var ledig så bokade jag också en biljett till Stockholm. Jag strosade omkring på Söder medan Owe arbetade. Det var inte så synd om mig.




På eftermiddagen dök han upp och vi strosade tillsammans. Vädret visade sig från sin allra bästa sida.
Med kort varsel (som det mesta var den här dagen) hade vi inbjudit vår dotter och hennes sambo till en middag i valfri restaurang på kvällen. De fick välja restaurang. Bekvämt för oss.




De gjorde ett gott val, ur alla bemärkelser. Smak, hette restaurangen. Vi åt en mycket spännande och god meny; "Köksmästarens 5 smaker". Det var festligt och väldigt roligt att få träffa Cornelia och Richard så här "hastigt och lustigt".






Innan vi skulle ta Flygbussen till Arlanda tog de med oss upp på Scandic Skybar, inte långt ifrån Cityterminalen. En fantastisk utsikt över vattnet och Stockholm. Trots att det bara var en måndag kväll var det mycket folk i baren. Bland alla dessa ansikten kände jag ganska snart igen ett ansikte; var det inte Irmeli...?




Jo, det var det! Så roligt! Owes granne och barndomskamrat från Kolbäck! Det var ungefär 20 år sedan vi sågs sist. Om jag inte minns fel, så var hon med på vårt bröllop för 35 år sedan.




Med sista flyget från Arlanda tog vi oss 100 mil norrut. Ganska snart såg vi en strimma av midnattssolen, som växte allt mer ju närmare hemåt vi kom. En bekräftelse på att vi flög åt rätt håll :-)




En fantastiskt lyckad dag!
Hastigt och lustfyllt!




På vägen hem, mitt i natten, blev vi stoppade av polisen. Owe, som körde, fick blåsa. Alkotest. Så bra att det finns festliga och goda alkoholfria drinkar!


söndag 18 juni 2017

35 år!




I morgon, 19 juni, är det 35 år sedan vi gifte oss. 35 år sedan! Tänk,  att vi håller ihop fortfarande... och planen är att fortsätta så.





Vita rosor hade jag i bröllopsbuketten.

Just nu är en tid då jag träffar par som jag ska viga. En fråga som jag ganska ofta ställer är vad de uppskattar mest hos varandra. Jag tycker att det är en bra fråga att fundera kring. Alltför fort kan det man uppskattar bli självklart.

Om jag själv skulle besvara den frågan när det gäller Owe, så skulle en sådan sak vara att han alltid uppmuntrat mig till att skapa, att göra det jag nästan inte vågar. Tidigt i vårt äktenskap tog jag en paus från mitt arbete för att gå en estetisk linje på en folkhögskola för prova olika sorters hantverk och så har det fortsatt genom åren. Han har alltid gjort skapandet möjligt för mig. Och alltid har han tyckt att jag ska ha bra kvalité på materialet jag har jobbat med. Själv har jag haft lätt för att tycka att det är för dyrt eller onödigt... Ja, han är bra min man.




En annan fråga som jag ibland ställer till mina vigselpar är om de har några drömmar eller önskningar inför framtiden. Owe och jag har nog alltid haft - och har fortfarande, en hel del både realistiska och orealistiska fantasier och tankar. Det underlättar om man drömmar om liknande saker, så att man drar åt samma håll.




Det viktigaste är, tror jag, att man känner sig hemma hos varandra. Att man kan slappna av och vara sig själv och kunna prata om både det som gör ont och det som gläder, eller frågor som man bär på.

Nej, nu ska jag inte skriva mer, för vi ska ju fira på något sätt imorgon... lite förberedelser behövs.




Inget av fotografierna har egentligen med det som hände för 35 år sedan. Alla fotografierna är ifrån vår resa till Kreta som vi gjorde nyss. Grekland och framför allt Kreta är något nytt och gott som tillkommit sent i vårt äktenskap. Men det hör definitivt till en av våra drömmar numera. Att få återvända.

tisdag 13 juni 2017

Alla goda ting




Alla goda ting är tre, brukar man säga. Kanske inte alltid är sant... Men det finns mycket som är gott som är tre. Ett exempel är: Tro, hopp och Kärlek.




Ett annat är Tre-enigheten, som jag talade över i söndags. Ser ni trean som hänger på mikrofon-stativet? Det var Heliga Trefaldighetsdagen i söndags. Och i kyrkoåret börjar nu Trefaldighetstiden, som varar ända fram till första advent. Under den här tiden handlar bibeltexterna mycket om växt och mognad - precis som skeendet i naturen.




Treenigheten handlar om att försöka förstå Gud på ett trefaldigt sätt. Som Fader, Son och Ande. Eller Gud som Skapare, Försonare och Livgivare. Gud är en, men verkar och uppenbarar sig på flera olika sätt. Vi kan aldrig helt beskriva vem Gud är. Gud är alltid större! Större än alla ord och bilder!




Just därför behöver vi flera olika bilder för att - om inte förstå - så åtminstone få en aning om hur Gud kan uppfattas. Trädet är en sådan bild. Trädet är både rötter, stam och krona. Tre helt olika delar. Men de hör ihop och är ett träd. De är alla tre bärare av trädets liv.




Och solen är en bra bild! Solen är långt borta, vi kan inte nå den eller ta på den. Men vi kan uppfatta ljuset som strålar från den och vi kan rent fysiskt känna solens värme på vår hud. Sol, ljus och värme. Fader, Son och Ande.

Vi ser och känner inte alltid solen så starkt som vi gjort de sista dagarna här uppe i Norrbotten, men den finns där ändå. Vi erfar inte alltid Guds närhet, men vi får vila i tron att Gud finns hos oss ändå.


söndag 11 juni 2017

Ibland är det roligare än annars...





I denna ljuva sommartid... började vi med. Och det blev verkligen en ljuvlig dag! Mopedgudstjänst i Brobyn utan för Boden. I Brobygården. Eller rättare sagt utanför.





Vi fick ännu en fantastisk sommardag. Många mötte upp, både från Boden och från byarna runt omkring Brobyn. Och så  alla dessa underbara mopedister! Det var en fröjd att se dem komma på rad och svänga in på gården. Så roligt att de ville vara med!

Gudstjänsten avslutades med ett ovanligt postludium, där vi alla fick vara med och sjunga: Min fars moped! På melodin: Da da run run run.








En del kom också i bilar.



Efter gudstjäsnten var det (minst sagt!) mumsigt kyrkkaffe. Byaföreningen i Brobyn hade bakat gott fika! Och tipsrunda. Moppe-frågor! En del kunde mycket, andra ingenting :-)



Här är ett gäng som fikar i solen.



Andreas Printz, Matteuskyrkans musiker, är en passionerad mopedälskare och initiativtagare till den här dagen. Här ger han svaren på tipsrundans frågor.



Jag tyckte mycket om omgivningen!




På vägen hem var det för lite luft i ett av däcken på en av mopederna. Som jag förstod det, så var det inte så ovanligt med någon form av krångel. De är vana att meka och att hjälpa varandra.



Som tur var, så hade en av dem en flakmoped!



Allt går att ordna...





En rolig söndag på många sätt!
Kanske kan det bli en tradition...