Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 30 april 2014

Inga valborgstankar

Några Valborgstankar har jag inte. Istället för att vara ute vid någon brasa så har jag tagit det lugnt hemma ikväll. Varför vara ute och frysa, när man kan vara inne och mysa?



I lördags när jag var på akvarellmålning, började vi dagen med att göra en målning tillsammans. Med var sin pensel och två färger gick vi runt ett stort pappers-ark och målade olika former. Inget föreställande. När vi skulle åka hem, hade mannen som hade passat upp oss hela dagen, delat arket i lika många delar som vi var. Jag tittade lite på det och la sedan ner det i väskan. Det var ju ingen "riktig" målning.

Härom dagen plockade jag upp den ur väskan och ställde den på den svarta listen ovanför soffan. Plötsligt tyckte jag mycket om den. Vilken målning. Jag kan omöjligt se vilka streck och former som jag har gjort, förmodligen är de dessutom övermålade av någon annans penseldrag. Men det är inte det som är viktiga. Det är inte det som avgör om det är en "riktig" målning eller inte.




Tänk att våra ofullbordade penseldrag, målade på måfå, men i en positiv skaparvilja, kunde bli något vackert när vi gjorde det TILLSAMMANS.

(Även om mitt snabbt tagna foto här ikväll inte riktigt gör rättvisa åt målningen).


tisdag 29 april 2014

En människa är inte en


I Bodil Malmstens bok Kom och hälsa på mig om tusen år har jag strukit under en halv mening där det står: En människa är inte en, du är oräknelig...





Jag vet inte riktigt vad hon menar med det. Men i min tolkning stämmer det väl. Tänk bara när man ska presentera sig, speciellt om man ska beskriva sig själv. Det är egentligen inte så lätt. För å ena sidan...  å andra sidan kan man vara på olika sätt - vi bär många "personer" i oss. Mycket beror på i vilket sammanhang vi är i, vilken roll vi har, men också dagsläget, hur vi mår m.m.


En människa är inte en, du är oräknelig... Så vill vi nog gärna se på oss själva. Men när vi ser på andra har många av oss lätt för att vara kategoriska. Vad gärna vi vill kunna sätta in människor i fack. Det är bekvämt och bra. Han/hon är sådan. Punkt. Slut.




Men ju mer vi lär känna en människa desto mer tydligt blir det "du är oräknelig". Så många bottnar, så många sidor en människa har. Det kan vara besvärligt och komplicerat, men också fantastiskt spännande och fascinerande. Inget nytt under solen, nej - men det kan vara bra att påminna sig själv ibland. Inte bara när det gäller hur vi ser på andra, utan faktiskt också när vi ser på oss själva. Det är lätt att fastna i sina egna bilder och beskrivningar av sig själv. Vilket kan vara hämmande.


En människa är inte en... och ändå kan en människan vara en och oräknelig samtidigt. Enligt mitt sätt att se det. En enastående och hel människa med flera "personer" i sig. Jag tänker att vi har både vår mamma och pappa i oss och därmed också farfar och mormor osv; gener, arv och personlighetsdrag, som skymtar fram då och då. Kanske mer synligt för andra, än för en själv.




Ja, ja, surr, surr - är det någon som orkat läsa så här långt?
Det jag ville säga är att jag gillade det där att människan är "oräknelig". Det kan förstås även innebära oberäknelig. Men det är kanske ett annat kapitel. Eller också inte... Men vi ska inte tro att vi vet allt om en människa. Inte ens dem som står oss närmast.
Punkt. Slut.

lördag 26 april 2014

En dag i färgens tecken


Klockan visade ungefär 7.40 när jag startade min resa från Boden. Solen lyste från en klarblå himmel. Vägarna gick genom skogar och vatten, ibland slingriga och smala. Jag ägde nästan vägen helt för mig själv.



Jag var i god tid och hade därför ro att stanna till och fota under vägen. Det som jag ofta tänker att jag vill, men sällan tar mig tid till. Eller har tid till. Fåglarna sjöng piggt och glatt. 



Här är jag framme i Arvidsträsk. Denna vackert belägna by utanför Älvsbyn.



Känslan av frihet, lugn och friskhet går tyvärr inte att fånga på bild. Men det var min upplevelse när jag steg ur bilen. När det dessutom kändes som sommar i luften - ja, då kan det inte bli så mycket bättre.



Vi var åtta kvinnor, från olika väderstreck, som kom för att måla akvarell. Alla blev vi uppassade av en man, som stod för all markservice. En fantastiskt god lunch med renkött fick vi till exempel.



Målningen skedde under ledning av Kaijsa Pettersson. Här pekar hon med hela handen, ja, hon gjorde några sådana försök... men gav sedan upp och gav oss "stor frihet" :-) Underbara Kaijsa!
(Hoppas att ni förstår att jag bara skojar, Kaijsa är inte den som pekar med hela handen).




Här introduceras vi att riva ut remsor från Piteå-tidningen (det kan kanske även gå med VLT, DN eller Aftonbladet) och sätta det på en "Hovendroven", dvs linjer och former "hur som helst". 



Här är resultatet. 



Som ni säkert förstår målade vi runt remsorna och när vi tog bort dem, fick det "utsparade" föreställa trädstammar. Tre färger användes, grundfärgerna gul, blå och röd.



Här är andra målningar. Vilket som är upp eller ned är det inte så lätt att veta - eller rättare sagt, bestämma sig för. "Spegling" kallas det för. Endast två färger användes vid varje målning. En blå och en gul, t.ex. Indigo  + Quinacridone eller Antwerpen + New Gambodge. Vi målade på tre olika sorters papper.



Dagen avslutades med födelsedagstårta för alla akvarell-målare som fyller jämna år i år. En fantastiskt vacker och god tårta från Uddens Hembageri.

Ja, det blev en skön dag i en "annan värld" - i verkligheten. Tack Kaijsa och Börje!

fredag 25 april 2014

Det verkligt verkliga




Kvällen går mot sitt slut. Natten närmar sig. Och jag hoppas att solen går upp ännu en gång...
I nattens drömmar vill jag att det filtreras bort som skaver och blockerar för att kunna möta en ny dag ren och klar. För imorgon reser jag bort. Några timmar. Till en annan värld. En värld där rymden är full av ljus och vidderna är stora. Där frisk luft finns att djupandas. Tystnaden är påtaglig och skratten nära. Där ligger fokus på det ouppnåeliga. Det fantasifulla. Det verkligt verkliga.



Så här såg det ut förra gången jag var där. November 2013.

Kanske är det mer öppet vatten nu...


På återseende.

torsdag 24 april 2014

Själens spegelbild i konst och musik

I går kväll hade vi en annorlunda och spännande Kafékväll i Porsökyrkan.



Själens spegelbild i konst och musik
var temat för kvällen.

Till Gerd Anderssons (GEA) målningar, sjöng och spelade
Mona Nykänen (sång, piano, gitarr)
och Jerry Winblad von Walter (sopransaxofon, tvärflöjt, bas).

Det blev ett starkt intryck när vi nåddes av både ord, musik och bild.
Samtidigt.

Förutom att Gerds målningar fanns uppställda på kyrkbänkar
kunde man se dem på storfilm, speciellt utvalda till sångtexterna och musiken.

Det var Sven Nordstedt som fotat målningarna
och som också visade dem på filmduk under kvällen.





Monas vackra röst, de tänkvärda texterna
och musiken till var mycket njutbart!



Gerd läste från Psaltaren 139 illustrerat med hennes egna bilder.
Gerd berättade också intressant om sitt måleri.
En del av hennes målningar var ifrån hennes barndom.




Efter fika och samtal och rundvandring bland Gerds tavlor
avslutades kvällen med några musikstycken till.
Bl.a. sjöng Mona Tomas Boströms sång Vad jag vill.
Till den anknöt jag också i min betraktelse.

I den tidiga morgonen kom kvinnorna till graven. Den var tom. Jesu kropp var inte där. I detta tomma intet rymdes något helt nytt... som inte gick att se, inte gick att greppa. 
Det är någon som har sagt; I Guds rike är det alltid morgon. Jag tycker om de orden. Det finns något hoppfullt i det. Och då tänker jag också på sången som Mona sjöng, hur vi får se morgonen som en stor och vit omålad väv. På en omålad väv kan det helt oväntade ske. Även det som man inte från början trodde var möjligt. För Gud är det möjligt att skapa ur intet.



tisdag 22 april 2014

Tid att vara

I går var jag ledig. Jag fick tid att vara tillsammans med dotter och hennes sambo. Vi satt ute en del i solen, men vi var också till min mamma och hennes man.



Till vår överraskning så var min bror från Piteå där också.



På kvällen bjöd våra ungdomar Owe och mig
på en mycket god Tre-rätters middag.



I kväll har vi vinkat adjö av våra stockholmare.


Här väntar vår dotters fina sambo att alla ska bli klara för färd till Kallax.

Men innan de for var vi till URBANSTORE, förstås.



Lite blev det handlat till det nya hemmet.



Dock inte det som är på bilderna.



I morgonkväll, Onsdag, är det Kafékväll i Porsökyrkan
Själens spegelbild i konst och musik
med Gerd Andersson och Mona Nykänen.
Det tror jag blir bra!
Läs mer här


måndag 21 april 2014

Han är inte här!


I går firades Påskdagsmässor i många, många kyrkor runt om i världen. 
Så också i Bergnäskyrkan och Porsökyrkan i Luleå.



På Påskdagen firar vi att att korset är tomt och att graven är tom.



Ängeln säger till kvinnorna som kommer till graven:
Han är inte här. Han är uppstånden!



Kvinnorna hade gjort i ordning kryddor för att smörja Jesu kropp.
Det var kvinnornas uppgift att ta hand om de döda.



Men, som sagt, när de kom till graven, fanns inte Jesu kropp där. 
Bara linnebindlarna var kvar.


Kvinnorna berättade för de manliga lärjungarna vad änglarna hade förmedlat till dem och vad de själva hade sett, men lärjungarna trodde inte på dem. De tyckte att det var "bara prat".

Det var ändå något i kvinnornas berättelse som väckte hopp eller nyfikenhet hos Petrus (Luk 23), han sprang genast till graven, klev in och såg att det var som kvinnorna sagt - och han gick undrande därifrån.

Den som undrar bereder på något sätt plats, tror jag, för att kunna ta emot det obegripliga, livets under... det finns i alla fall en möjlighet. Petrus kunde det så småningom.



Tillsammans med den rysk-svenska föreningen målades i Porsökyrkan
mycket vackra ägg under dagen.




Innan Påskdagsmässan i Porsökyrkan var det Påskbuffé.
Mycket trevligt och gott!





lördag 19 april 2014

Påskgumman


Sedan nyår är min kollega Victoria studentpräst på LTU och därmed också en i arbetslaget i Porsökyrkan. En mindre del av sin tjänst har hon också på häktet. I Skärtorsdags var hon påskgumma!  



Påskgummans kasse med glada påskägg.



I Torsdags delade Victoria ut påskägg på häktet. Gissa om det uppskattades?! Som tur var, var vakten förvarnad, annars kanske hon inte hade blivit insläppt :-) Det finns många sätt att sprida glädje...

Även om det är många gudstjänster dessa dagar, hinner jag mellan varven träffa min dotter och hennes sambo, som är uppe här just nu. De har lyckan att få njuta av de norrbottniska solstrålarna.



Här har de en skön vilostund på trappen utanför vår kyrkstuga
i Kyrkbyn i Gammelstad.



Sedan blev det en enkel påsklunch inomhus.

I skrivande stund håller maken på att lära dem att spela Mah Jong.
Ett spel som vi själva spelade mycket i våra yngre dagar. Nostalgi!

Själv håller jag på att ställa in mig för morgondagens Påskmässsor
i Bergnäskyrkan kl 11 och i Porsökyrkan kl 17.

fredag 18 april 2014

Skärtorsdag och Långfredag

I går kväll firade vi Skärtorsdagsmässa i Porsökyrkan.



Innan Jesus gav brödet och bägaren till sina lärjungar, 
som tvivlade, somnade, svek och förrådde honom,
böjde han sig ned och tvättade deras fötter (Johannes kap 13).
Så vill han också visa oss omsorg;
våra trötta och smutsiga fötter,
skavsåren som vägen gett oss.



I dag på Långfredag har vi haft Korsvandring i Porsökyrkan.
Med Catarina Grönlund, alt och Lars Magnusson, viola da gamba,
med bibelns texter, i tystnad och i bön
vandrade vi med en bit på vägen till Jesu kors.



En av Jesu lärjungar, Judas, fick betalt för att förråda Jesus.
När han hade insett vad han hade gjort tog han sitt liv.





När Jesus hängde på korset räckte de honom surt vin och sa:
Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.
Från Lukas kap 23



Det var kring sjätte timmen
som det blev mörkt över hela jorden ända till nionde timmen.
Förhänget i templet brast mitt itu.
Jesus ropade med hög röst:
Fader i dina händer lämnar jag min ande.
Sedan slutade han att andas.
Från Lukas kap 23








Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Jesaja 53 vers 6, Bibel 2000