Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 29 september 2015

Globen



Inget nytt under solen:
Samma måne
för alla




När vi i augusti flög hem ifrån Grekland och jag tittade ut genom fönstret och såg moln, skog, berg, hav, så tänkte jag att det i stort sett ser likadant ut över hela världen - från hög höjd. Tänkte att det på något vis kändes rättvist och att tanken från början, från Skaparens sida, måste ha varit att jordens resurser och villkor skulle vara lika fördelat över hela jorden, även om "detaljerna" kan se olika ut. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar... men det blev så tydligt för mig själv så där på hög höjd.




MEN för att livet ska vara så rättvist och gott som möjligt för den enskilda människan, så kan jag och du inte leva på "hög höjd" jämt (även om man behöver få lite perspektiv ibland), utan vi måste våga brottas med "detaljerna", olikheterna, orättvisorna, människor som behöver vårt stöd och som jag och du behöver i våra liv. Det är en utmaning som inte alltid är lätt. Men som oftast är berikande för båda parter.



Amanda Bergman på Hela Sverige skramlar på TV ikväll.
(min styvsyster-dotter)



Foto:  Owe

söndag 27 september 2015

Vad är då en människa?




I oktober månads Boden Guide (Bodens månadsmagasin), som delas ut idag och imorgon, var det min tur från Svenska kyrkan att skriva under rubriken Tänkvärt. Jag skrev raderna precis när jag hade kommit hem ifrån Jäckvik.




Nyss hemkommen från församlingsläger i Jäckvik ser jag tydligt den fantastiska fjällvärlden framför mig. Allt är så magnifikt vackert. Oändligt och vidsträckt. Mina tankar går till Psaltarpsalmen 8 där författaren ser himlen, månen och stjärnorna och allt stort och smått som Gud har skapat. Han funderar: Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?
I fjällvärlden kan man lätt känna sig liten. I jämförelse med de höga fjällen, Hornavan, rymden och solen är människans stund på jorden väldigt kort.
Psaltarpsalmen fortsätter: Du gjorde människan nästan till en gud… Trots människans förgänglighet och - som vi kan tycka - litenhet är vi ”nästan en gud”! Varje människas liv är oändligt dyrbart och viktigt.
Text: Birgitta Ryås, präst i Svenska kyrkan i Boden
Svenska kyrkan i Bodens Fb-sida




Owe Ryås har tagit fotona, samtliga från Jäckvik september 2015.

Obs!
Jag har idag "städat" på min blogg. Jag har tagit bort några bloggar som inte verkar uppdateras och lagt till några nya intressanta bloggar och Webbsidor. Kolla gärna in! 

lördag 26 september 2015

Aronia, Aronia




Tycker om höstlöven som i all sin skönhet inte är perfekta 
utan har sina sår och skador.




I dag har jag plockat de vackra mörka bären från vår Svarta Aroniahäck. Efteråt googlade jag på bären och insåg då att jag skulle ha plockat dem efter första frosten. Ja, så kan det gå...




Jag lärde mig i alla fall att det är mycket nyttiga bär! 
Fyra gånger mer antioxidanter än i blåbär,
och sex gånger mer än i tranbär.




Jag har inte bestämt mig än för vad jag ska göra med dem.
Nu äter jag dem som de är och tror att jag ska bli superpigg, 
vacker, klok och framgångsrik!   :-)

Nej, men kanske kan jag stå emot några förkylningar ...




Jag kan inte hitta vad själva namnet Aronia betyder.
Det är ett ganska tjusigt namn, tycker jag.




Bladen på Aronian har helt fantastiska färger!




fredag 25 september 2015

Ledig höstdag




Nu ska jag vara ledig några dagar. Ett sätt för mig att varva ner och koppla av är att åka till kyrkstugan i Gammelstad. Det finns inte så mycket att göra där... Mest bara vara, tänka, läsa...  




Det var inte precis något promenadväder ute, regnet slog mot rutan och det knakade i stugan av blåsten.



Men det gjorde det bara mer berättigat att kura ihop, dra en pläd över sig och ha det så skönt som möjligt. Inte dumt alls. Nu har jag återvänt till hemmet i Boden, här finns det mer att göra, både ute och inne. Höststädning kallas det visst för.  Annars kan man ju alltid måla... ;-/  Lite roligare.




I går kväll var det Matteustorsdag i Matteuskyrkan. En meditativ vandring med frälsarkransen i sång, bild, text och musik. Martin Lönnebos frälsarkrans med de 18 pärlorna med dess olika innebörd firar 20 års jubileum i år. Vi valde några av dem, började och slutade med den gyllene Gudspärlan. Gud är A och O, början och slutet. Gränslös.



onsdag 23 september 2015

Kommunikation



Just nu pågår en fototävling i Luleå stift på temat Kommunikation. Fotot ovan duger inte på en fototävling, men jag tycker att det är en ganska bra bild på kommunikation. En form av kommunikation. En god form. Ordlös men praktisk. Den ena hjälper den andra.

Barnen är vår förebild. 
Mer sådan kommunikation behöver vi i vår värld! 
Fler skulle klara sig.

måndag 21 september 2015

Arbetsmiljö




Ibland blir jag påmind om hur privilgierad jag är. På många sätt. Men just nu tänker jag på den miljö jag får arbeta i. Fotot ovan är ifrån Skogskyrkogården (Boden) i lördags.


Vilka fantastiska arbetsrum jag har! Vackra kyrkolokaler, ofta högt i tak, stora fönster, gamla och vackra interiörer och föremål... Också det här fotot är ifrån i lördags innan en dopgudstjänst i Överluleå kyrka.


Var på besök på min gamla arbetsplats för några dagar sedan; Nederluleå kyrka. Också det ett rum som man inte kan sluta att fascineras av.  


 Förutom de vackra rummen har jag också förmånen att få lyssna till mycket vacker musik, ofta flera gånger i veckan. Så lätt att ta saker och ting för självklart... Nu menar jag inte att det är en "dans på rosor" att jobba i kyrkan. Det finns mycket som är svårt också. Även i själva miljön. Men jag kan mellan varven verkligen njuta av att få vistas i de vackra kyrkorummen, av orgelmusiken mm
(Fotot ovan är på en Grönlundsorgel i Nederluleå kyrka, som jag numera inte lyssnar på på arbetstid, men det finns ju andra orglar på min nuvarande arbetsplats...)

Matteuskyrkan

Men vad vore alla vackra kyrkor, utan människor! Ja visst, det skulle vara värdefulla museer, fina historiska minnen... men de skulle förlora sin viktigaste mening. Som ikväll t.ex. en enkel vardagsgudstjänst med barnkörerna och deras familjer som fyllde Matteuskyrkan med liv och lust.

Eller i går. Då firade vi Temamässa i Matteuskyrkan med mycket psalmsång och poesi och många medverkande. Dessutom var församlingens Internationella grupp med och informerade om sitt arbete och det projekt som de arbetar för genom Svenska kyrkan. Dagens kollekt och behållningen för den fantastiskt goda soppan som vi åt tillsammans efteråt gick till samma projekt.



lördag 19 september 2015

Inte ens mörkret kan värja sig!



Förra helgen var vi i Jäckvik på Församlingsläger. Vi firade bl.a. gudstjänst i det fina lilla kapellet. Det här kapellet, tror jag,  att alla tycker om. Tänk, vad ett rum kan betyda. Det kan vara svårt att säga vad det riktigt är som gör att det känns så tilltalande. Varmt. Men det säger något om hur viktigt det är hur ett rum inreds, eller vad det fylls av. Ett rum har också en atomosfär, som man inte bara kan gå och köpa, eller fixa till... Här tror jag att det handlar mycket om bön, människors längtan och upplevelser - och närheten till varandra. Det verkar som om sådant kan sätta sig i väggarna. På riktigt.



I kapellet består ljuset till största delen av stearinljus. Bara en sån sak...



På lägret fanns ett stort akvarellark där alla fick måla någonting på. Vi använde bara de tre grundfärgerna. Det blev vår altartavla på söndagens gudstjänst. Tillsammans kan vi gestalta mer än vad vi kan var och en. Vi fann att målningen innehöll både ljus och mörker, människor, djur och växter, värme och kyla - allt det som livet rymmer. Mitt i allt står korset. Korsets strålar och liv når över allt. Inte ens mörkret kan värja sig! 

Så hoppas jag också att kärlekens kraft ska vinna över alla taggtrådar, tårgas och murar för människor som behöver få komma fram!

onsdag 16 september 2015

Buren





Varje Onsdag morgon kl 8.00 är det Mässa i Överluleå kyrka i Boden. Öppet för alla. Det känns bra att börja dagen så. I dag tyckte jag att det var särskilt bra, jag tyckte om vad min kollega Anna Grenholm sa om detta att "inte göra oss bekymmer", som söndagens evangelietext handlade om. Verkligen inte enkelt!



Morgonmässan är alltid i Mariakoret, som jag tycker mycket om. Det är en fin plats att fira gudstjänst på, inte minst dop, begravning eller vigsel. Det finns plats för ca 40 personer.

I dag var min blick fäst vid altarmålningen, det lilla barnet som överlämnas till Jesu välsignande händer. Min blick var en bön till Gud för ett mycket litet barn som finns i mina tankar och böner nu.



Ljuset jag tände i Ljusbäraren fick också vara en del i min bön.  Tänkte på Eva Norbergs psalm nr 606 i Den svenska psalmboken med tillägg, vers 2:

Mitt barn, du är buren i Skaparens famn.
Han andas intill dig så nära.
Han håller omkring dig.
Han känner ditt namn.
Han gråter med dig, 
han ler när du ler.
Du är aldrig ensam.....


Ikon på Ambon i Mariakoret

Jag har skrivit om målningen i Mariakoret tidigare i bloggen, närmare bestämt den 26 febr. 2011. Om du vill läsa kan du göra det här: Skrolla till 26 febr.

måndag 14 september 2015

Färgstarkt


Pieljekajses färgprakt

Kyrkans Fjällgård, Jäckvik

Tyckte idag när jag körde en sväng till vår kyrkstuga i Gammelstad, att landskapet såg lite blekt ut. Det var så svaga höstfärger. Färgerna i fjälltrakterna är starkare än här. Är det inte så att ju längre norr ut man kommer desto fler och starkare färger - eller är det bara något som vi i norra delen av Sverige vill tro?




Men det var inte bara ute i naturen som färgerna var starka -


det skapades många färgstarka målningar också, 
av både barn och vuxna.





När bussen startade och vi skulle börja åka hemåt 
mörknade himlen dramatiskt.


Jag känner mig glad och tacksam över en fin helg i Jäckvik.

(Fotona är tagna av både Owe och mig)

söndag 13 september 2015

Fantastiska Jäckvik


Från Pieljekajse syns både Kyrkans Fjällgård
och längst upp till vänster kapellet.


Jag har varit på Församlingsläger på Kyrkans Fjällgård i Jäckvik över helgen. Det har varit helt fantastiska dagar! Gudomligt vackert med alla färger, strålande sol och sommarvärme! Dessutom har jag varit tillsammans med 20 stycken härliga människor i åldrarna 4 till 70 år.




Det fanns möjlighet till vandring upp till fjället, högst upp på toppen eller så långt man orkade och ville.



Och att paddla.


Måla.


Gudstjänster och andakter.
Här i det otroligt fina lilla kapellet.


Berättar mer imorgon kanske. 

torsdag 10 september 2015

Papou



På en strand i Grekland, såg vi en liten pojke leka med sin badboll, ni vet en sådan där färgglad, uppblåsbar. Han hade så roligt.



En man och hans hund kom. Hunden tyckte också, som hundar ofta gör, att det är roligt med bollar. Hunden sprang direkt fram till bollen, puffade och sparkade på den. Bollen var lätt och hunden snabb, det blev ett intensivt spelande. Folk på stranden skattade. Husse skrattade. Men den lille pojken stannade upp och tittade förskräckt på. Han var ledsen och orolig.




Men någon hade sett alltihop. Nerifrån strandkanten kom en man med lugna orädda steg och med bestämdhet i blicken. Papou. Han gick raka vägen fram till bollen och tog upp den i famnen. Hunden och husse försvann snabbt. Papou gick ner till stranden och kollade om badbollen var hel och sköljde av den. Glatt sprang pojken efter. Efter en stund var han igång och lekte igen.
(Papou=farfar/morfar på grekiska)


Jag glömmer aldrig synen av Papou. Beskyddaren. Han varken skrek eller hotade. Han bara kom. Lugnt och tryggt och bestämt. Vad jag önskar att alla barn hade en sådan Papou. Någon som ser. Någon som bryr sig om. Och som tar barnets lek och glädje på allvar. En badboll är inte "bara en badboll".



Naturligtvis kan jag likna Gud vid Papou. En Gud som inte bara barnen behöver, utan vi alla. Och Gud behöver oss alla i sin omsorg om vår nästa. Gud behöver din och min mänskliga närvaro, våra blickar, armar och steg.



Någon ser och har överblick.