Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 30 oktober 2016

Stråk av ljus






Det finns så mycket mörker här i världen -





- men vi får söka efter stråken av ljus som ändå finns.




Även i det kyliga och frostiga 
kan ljuset och värmen uppenbara sig.






Guldljuset. eller kanske Gudsljuset,
överraskar där vi minst anar det.




Jag tycker mycket om orden i Nattvardspsalmen Sv Ps nr 396:

... ett stråk av himmel och en doft av jord,

(A Frostensson)

torsdag 27 oktober 2016

Vem kan fatta och förstå?




Nu går jag akvarellkurs. Det är så enormt roligt!!
Och vi har så roligt tillsammans.
Det är en kurs för Karin EE Von Törne Haern, Luleå.

Tänk, vad färg och fantasi kan göra med en.

Här (ovan) har jag klippt en gammal akvarellmålning mitt i tu
och målat en måne och klistrat dit. Alltså: Kollage.




Det här är också en gammal målning, 
som jag tog med mig för att använda till kollage.
Bitarna jag klistrat dit fanns i papperskorgen bredvid mig.

Den gör sig bäst på långt avstånd.

Vad föreställer den? Om den föreställer något.
Ger den någon känsla, tanke...

Så olika man kan se och tolka bilder.
Det är en del av det roliga med att gå på kurs.

Själv tycker jag att det är lite modigt, 
att våga göra sådant som inte självklart och tydligt 
föreställer något. Att lämna fritt för andra att tolka.
Man måste inte alltid ha en förklaring.




Det här är däremot inget kollage.
Men hur ska man tolka och tänka om den här målningen då?

Allt här i världen kan man inte förklara och förstå,
som jag skrev om i mitt förra inlägg.
Det hör till livet, likaväl som till målningar.


Det är kanske som det står i Predikaren kap 8 vers 17:

Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk:
människan kan inte fatta det som sker under solen.
Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte,
ja, även om den vise säger sig förstå 
fattar han ändå aldrig.








tisdag 25 oktober 2016

Från frö till växt






En man strödde utsäde i jorden.
Dagar och nätter gick.
Säden grodde och växte.
Hur det gick till visste han inte.
Av sig själv bar jorden gröda,
först strå, så ax, så moget vete i axet.
Så småningom blev det skördetid. 

Så är det med Guds rike, säger Jesus
i Markusevangelium kap 4: 26-29.







Det var i det fördolda och oansenliga,
i jorden, i mörkret, i tystnaden som det skedde.
Undret! Från frö till växt.

Så är det med Guds rike, säger Jesus.

Dagar och nätter går.
Tålamod och väntan.
Tillit
till Guds makt och kärlek.
Från frö till växt i det fördolda.
Utan vår insyn och medverkan.
Utan att vi kan förklara.

Så är det med Guds rike, säger Jesus.




lördag 22 oktober 2016

Vågar du?





I den tätnande  natten
kämpar du efter ljus -
men vågar du fatta
handen som räcks dig ur mörkret?


Gunnel Vallquist
dikt hämtad ur Steg på vägen, 1983





Fotona tagna av Cornelia


Och här är Cornelias blogg, för den som är intresserad:

http://blog.corneliaryas.com/
Cornelia är i Ecuador

torsdag 20 oktober 2016

Tänk om



Det berättas om en kortväxt man som skyndade sig iväg för att hitta ett träd som han skulle kunna klättra upp i för att kunna se bra. Han räknade med att det skulle bli mycket folk.


Där, högt upp i trädet och undangömd blev han ändå sedd. Mannen som såg honom bjöd hem sig själv till honom. Folket runt omkring muttrade och hade många åsikter... de var mycket föraktfulla, de visste ju hur han i trädet var... 


Kanske bjöd mannen i trädet, vars namn var Sackaios, på fikon?

Mannen som gästade hans hus hette Jesus. Sackaios kände sig sedd som människa och älskad trots allt. I mötet med Jesus blev det tydligt för honom hur illa han hade levt sitt liv - utan att Jesus behövde säga någonting. Han bestämde sig på direkten att förändra sitt liv, kompensera och rätta till, det onda och felaktiga han hade gjort mot människor och samhälle.


Tänk om de politiker, företagschefer och kyrkans män och kvinnor som missbrukat förtroende kunde, innan det kommer i medierna, innan anklagelserna riktas mot dem, erkänna sina misstag, sin stöld eller vad det handlar om. Ångra. Kompensera, Istället för att förneka ända fram till att brottet/den illa handlingen är bevisad.


Tänk om jag, tänk om vi lättare kunde erkänna våra brister, felbedömningar, slarv eller bekvämlighet, som vi alla hamnar i då och då. Även om vi aldrig skulle bli dömda för det. Tänk om vi skulle få en lite större lust att vilja göra rätt och rättvist, med tanke på våra medmänniskor, på skapelsen och för samhällets bästa. 


Tänk om...

Söndagens tema var Samhällsansvar och evangelietexten om Sackaios var hämtad ifrån Lukas kap 19 v 1-10.
Fotografierna är ifrån norra Grekland, från Naousa.

tisdag 18 oktober 2016

Dröm om vår gemensamma framtid


Gud skapade det klara vattnen (2016) Triptuk. Akryl.

Lars-Erik Gunnars ställer ut nya verk i Domkyrkan i Luleå
under rubriken: Dröm om vår gemensamma framtid.
Utställningen pågår 15 oktober till 4 november.

Fjärilar mellan stengärdsgårdar (2009) Afrikansk batik

Jag träffade Lars-Erik i måndags och han visade mig runt
och berättade om både teknik och vad han vill förmedla med konsten.
Det var både tankeväckande och inspirerande.

Våtmark (2011) Rya

Som ni ser så arbetar Lars-Erik i många olika tekniker.
Lars-Erik säger att han använder sig av olika tekniker 
för att åskådliggöra något av den krympande 
livsviktiga variationen som finns runt omkring oss.
Mycket spännande!

Tyvärr, gör inte mina foton rättvisa åt konstverken.
Se mer av hans konst i länken nedan:
Lars-Eriks konst


Civilisation, variant med bilar (2016) Collografi och papier collé


Du som bor i närheten, passa på och gå och se hela utställningen.

Dröm om vår gemensamma framtid, heter triptyken i afrikansk batik inspirerad av Faraos dröm i Första Mosebok och Brundtlandrapporten, som har en central plats i utställningen. Den har jag inte lagt ut här i blogginlägget, den måste du se i verkligheten!

Lars-Erik som (också) är landskapsarkitekt, har förutom sin tro, ett stort intresse för naturvetenskap och sociologi, det sammanfaller tydligt i det här konstprojektet.

Under Kulturdagarna i Luleå Domkyrka 15-19 oktober All den skönhet jorden rymmer, finns också många andra intressanta program och samlingar.


Gissa vem Lars-Erik har skapat här?
En man som har mycket med kulturdagarnas tema att göra.


Lars-Erik har tillsammans med sin livskamrat bott i Luleå i många år. I somras flyttade de till Skåne. Jag vill önska dem allt gott där, i hem och arbete! Även om jag personligen kommer att sakna dem mycket. De har betytt mycket för mig under den tid jag har känt dem.



Psalm nr 587 i Den svenska Psalmboken med tillägg; Gud skapade de klara vattnen (text: O Hartman, 1970) har inspirerat några av konstverken.

(Du kan klicka på bilderna så blir de större).

lördag 15 oktober 2016

Skapardag



I dag har vi haft en Skapardag i Matteuskyrkan.

Bilden ovan: Färgkarta på olika färgblandningar.



Konstnär Kaijsa Pettersson från Arvidsträsk 
ledde oss fram i akvarell-måleriets spännande värld.
Det fanns inga "måsten" och inga fel.


Glädjande nog var det många som ville vara med den här dagen, 
fler än vad vi kunde ta emot, tyvärr.


Alltid roligt att göra nya bekantskaper
i en avslappnad och lekfull miljö.


Här gör vi ett par gemensamma målningar...


... som Kaijsa sedan delade i lika många delar som vi var.


Tack Kaijsa och alla andra,
för en fin och rolig dag!


Alla gjorde vi var sin akvarellask 
som vi kunde ta med oss hem.


fredag 14 oktober 2016

På turné



När Owe och jag var på vår lilla "turné" i Mellansverige för ett par veckor sedan var vi en sväng till Västanfors, Fagersta och hälsade på Owes morbror Olle, 87 år. Den sista levande av Owes mammas syskon. Olle berättade om sina föräldrar, som Owe inte hann lära känna. 


Olle är lik sin syster Elisabeth, min svärmor. Det syns tydligt på det här fotot, tycker jag. Det var som om vi fick en skymt av Elisabeth igen... 


Det kändes mycket värdefullt att få träffa Olle och Monica några timmar. De är så positiva och vänliga. Monica har alltid varit så duktig på att skicka julkort och andra hälsningar. Och bara ett par dagar efter att vi kommit hem kom ett namnsdagskort till mig på Birgitta-dagen! Gulliga Monica!


På vägen därifrån, på väg till Uppsala och Owes bror och hans särbo, såg vi mycket vackert. Det var strålande sol och klar himmel. 


Här var vi tvungna att stanna och fota Engelsbergs bruk i orten Ängelsberg vid Åmänningen inte så långt från Fagersta. Ett fd järnbruk. Det är ett av de främsta industriminnena i världen och ett världsarv.


En del blir gammalt och bevarat; byggnader som människor, natur och djur - och annat dör för tidigt. Vi åkte också igenom och såg sviterna av den stora skogsbranden i Västmanland för något år sedan.


Det fascinerande är ändå, att ur eldhärjad mark och aska kommer inom en tid nytt liv. Det som ser dött och trist och omöjligt ut bär i "hemlighet" liv och ny växtlighet. Jag vill tro och hoppas att det gäller på fler områden än bara i skogsmark.

tisdag 11 oktober 2016

Måne och sol



I söndags var det Tacksägelsedagen 
och vi blev påminda om allt vi kan tacka för.


I Matteuskyrkans gudstjänst medverkade bl.a. barnkörerna 
och det var Barnbibel-utdelning till fyraåringar.


Altarbordet var fyllt av färger, smaker och dofter
som gör oss glada och tacksamma.


Dagens bön från Psalmboken
inspirerade till illustrationer och samtal.
Solen och månen (på väggen), säger oss 
att Gud bl.a. gett oss dag och natt,
arbete och vila.

Tänk vad bra att vi inte fick bara dagar, 
- eller bara nätter! Så tråkigt, det skulle ha varit!

Gud, du som har skapat världen,
vi tackar dig för arbete och vila,
för dag och natt,
för människor och djur
och för allt det sköna i din värld.
Främst tackar vi dig 
för din största gåva,
Jesus Kristus,
som omsluter allt med välsignelse.
Din är äran i evighet.
Amen.


Vi fick också själva formulera våra tackböner
som vi hängde upp med klädnypor i ett Tacksnöre.

 


Det finns mycket att tacka för. Inte minst för varandra!


Vi sjöng också:

Måne och sol, vatten och vind
och blommor och barn skapade Gud.
Himmel och jord, allting är hans.
Herren vår Gud vill vi tacka....

Text: Britt G Hallqvist, Psalmboken nr 21