Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 30 april 2012

Valborgsmässoafton 2012

Fotot är från förra årets firande i Svartlå

Valborgsmässoafton är en sådan där dag då vi tänker på och minns hur det var förra året, för tio år sedan, eller 25... 
Vi har olika minnen; glada och sorgliga, vemodiga...
idag kanske vi saknar någon, saknar något 
- eller är glada för att mycket är förändrat...

Ofta finns det förväntan i luften en sådan här kväll...

Var rädda om varandra!

Kom i håg att elden både kan bränna, skada och förtära, 
samtidigt som den ger värme, ljus och liv...

Glad valborgsmässoafton!

Återkommer när jag har något att skriva...

Om du söker vårdikter så har jag bl.a. två dikter av Karin Boye som kan passa; se den 29/4-2011 och 8/5-2011.

söndag 29 april 2012

Genom tjäle, köld och död tränger solens eld och glöd...



Två riktigt soliga och fina dagar har vi haft. Underbart!
Vad jag har längtat efter att få sitta ute i solen!
I går var vi till stugan; mycket snö och mycket sol! Och klarblå himmel och fågelsång.




Det är alltid mera snö i Buddbyn, där vi har vår stuga, än i stan. Där är också snön vit och fin.
Efter flera dagars regn och nu två soliga och varma dagar, så händer det mycket ute i markerna. Snöhögarna sjunker ihop, snö smälter, växter tittar fram och knopparna sväller...

Några bilder från min promenad i dag i Boden.



Nu har jag varit lite bekväm av mig på sista tiden och bara haft med mig min mobilkamera. Fotona blir förstås inte lika bra som med systemkameran - men det får duga just nu.




Härligt med en grön väg mellan snödrivorna!


Hör hur fågelropen höjs!
Hav och strand sig gläder.
Se hur mark och träd tar på
sina sommarkläder.
Genom tjäle, köld och död
tränger solens eld och glöd.
Det är påsk på jorden.

Text: Adam av S:t Victor 1100-talet, N.F.S. Grundtvig 1837/45, 
A. Frostenson 1969
Psalm nr 517 vers 2 i Den Svenska Psalmboken med tillägg

lördag 28 april 2012

Elva frågor

Häromdagen fick jag av bloggaren från radhusbloggen.se här  11 frågor som jag skulle besvara, sedan skulle jag skriva 11 nya och ge 11 andra bloggar utmaningen att svara på. Det blir som ett kedjebrev. Sådana brev brukar jag aldrig bry mig om. Nu gör jag ett enda undantag.


Här är frågorna som jag fick och svaren som jag ger:
 
1. Vilken är din favoritsport att titta på?
Jag brukar inte frivilligt titta på sport. Skulle jag ändå välja någon sport, så skulle jag ta konståkning, det kan vara vackert att titta på. I andra hand längdåkning.


2. Tre bästa låtarna?

Svårt att säga vilka låtar som är de bästa... Låtar? Räknas psalmer till "låtar"?
Jag väljer tre psalmer, som jag tycker om. Det finns många som jag tycker mycket om, så de tre jag nämner är kanske inte de bästa, men de är de jag just nu kommer på:
Morgon och afton nr 776 i Den Svenska Psalmboken med tillägg
I Guds tystnad får jag vara nr 522 i Den Svenska Psalmboken med tillägg
Han gick in i din kamp på jorden nr 358 i Den Svenska Psalmboken med tillägg.
(Jag hoppar över Ylva Eggehorns psalmer de citerar jag så ofta ändå)

3. Drömresan? 

Som barn drömde jag om att åka till Afrika; Kongo, Zambia... Som ung vuxen till Thailand när jag hade missionärs-kompisar där... Och nu? Det finns hur många platser som helst i världen som jag skulle tycka att det vore intressant att se! Jag har inte rest så mycket. Just nu drömmer jag om våra planerade resor till Budapest i början av sommaren och till Grekland till hösten.



4. Därför gillar jag Luleå:

Jaha!? Jag gillar Luleå för Porsöns skull! Och Kyrkbyn i Gammelstad.
Som ursprunglig pite-bo och nuvarande bodensare så kan man inte gilla Luleå alltför mycket och högljutt!

5. Varför åker du/åker du inte på semester till Thailand?  
Hitintills har vi inte åkt till Thailand.  Vi har överhuvud taget inte rest så mycket, lite mer de senaste åren. Främsta anledningarna har varit ekonomi (vill vi prioritera så mycket pengar till en resa just till Thailand? I dag kan man visserligen åka ganska billigt...) och att vi har haft hund och svårt att komma ifrån en längre tid. 
Just nu har jag ingen speciell längtan till Thailand, men jag skulle inte ha något emot att åka dit, heller.

6. Vad skulle du vilja ha för yrke om du inte hade det yrke du nu har om du nu har något yrke? 
Helst vill jag ha det yrke jag har. Skulle jag vara tvungen att välja något annat så skulle jag ändå vilja jobba med människor: terapeut, psykolog... begravningsentreprenör, tänkte jag ett tag... Periodvis har jag fantiserat om andra spännande yrken, men det är mer drömmar än möjligt... 

7. Katt eller hund?
Hund!




8. Hur motionerar du helst?
Promenera.

9. Läser du Carolas fina blogg som jag tipsade om idag?

Nej.


10. Vad föredrar du, heminredning, trädgård eller att sjunka ned i soffan med en god bok?
Nja, svårt val... Ingen expert på något, men tycker att det är kul att hålla på lite grand med både heminredning och trädgård. Sjunka ned i soffan med en god bok låter väldigt mysigt, men gör det alltför sällan... tycker faktiskt det är svårt att hitta en riktigt god bok som fängslar mig numera - förutom jobb-böcker... 



11. Vad grälar du oftast om och med vem?
Det är förstås min stackars man jag grälar med mest. Nu finns det bara han hemma. Inte ens hunden (schäfern) är kvar... När hon var valp så var det nog henne jag grälade mest på i familjen... jag försökte tala om för henne att det var jag som bestämde! Det kanske jag försöker med min man också...? Nej, jag vet faktiskt inte riktigt vad vi bråkar mest om. Jo, kanske vems fel det är att vi är sena...




Här är mina elva frågor, som jag inte länkar till några speciella bloggar, utan är till för vem som helst att reflektera över. Vill du skriva dina svar på dem, alla elva eller någon enstaka, så gör gärna det på din egen blogg (kul om du talar om det för mig) eller som en kommentar till detta inlägg. 


1. Vilken årstid tycker du bäst om?


2. Vad är det bästa vårtecknet?


3. Vad hjälper dig att koppla av?


4. Beskriv en person som varit viktig i ditt liv.


5. Berätta om en händelse som du lärt dig mycket av.


6. Vad i din vardag uppskattar du särskilt mycket?


7. Något du vill förändra i ditt liv just nu?


8. Vad är du rädd för?


9. Vad kan du dagdrömma om?


10. Vad tycker du att du är bra på?


11. Vad skulle du önska att det stod i en minnesruna om dig efter din död?

Mista en vän

Ett sorgebud har nått mig idag.




Mista en vän

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän. 
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört, så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag. Var är du?
Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du? 
Jag vill tro, att vi träffas igen.

G. Bornemark 1998
Nr 799 i Svenska Psalmboken med tillägg


torsdag 26 april 2012

Hjälp oss leva

Oj, vad kvällen går fort! Nu har jag tänkt för länge... Försökt bestämma mig för om jag ska anta en blogg-kompis utmaning (11 frågor att svara på) eller skriva något om Livet efter Utöya (vet att det inte ska vara ett ö, men hittar inte rätta bokstaven på mitt tangentbord) som jag sett på TV ikväll... under tiden tickar klockan iväg...

Jag skjuter på utmaningen ett dygn till...
och väljer att stanna kvar en stund till i känslan och tankarna efter att ha sett programmet om ungdomarna som överlevde den mardrömslika dagen i somras. Fina ungdomar som försöker hitta strategier för att orka gå vidare - samtidigt som de har det så svårt...

Gud,
hjälp oss leva i en värld
som vi varken kan behärska eller kontrollera.

Hjälp oss leva
med tillit och öppenhet,
trots att vi är skrämda (av terrorns kraft)*.
Hjälp oss leva
i kärlek och barmhärtighet
trots hatets ofrånkomliga närvaro
både i vår värld
och i våra egna liv.

Hjälp oss leva
i medkänsla
med alla som drabbas av människors ondska
och livets oförklarliga mörker.
Gud, hjälp oss att leva.

KG Hammar

* Jag satte av terrorns kraft i parentes för jag tycker inte att det handlar riktigt om det nu, även om det på ett sätt verkligen är TERROR.

Ikväll blir det ingen bild, måste försöka komma i säng...

onsdag 25 april 2012

Onsdagsmöten


Onsdagar är dagar oftast fyllda med möten och planeringar.
Dagen började med att arbetslaget träffades; hade morgonbön, utvärdering och planering.
Därefter prästträff i Petrigården i Kyrkbyn. I dag samtalade vi bl.a. om dopet. Mina kollegor rekommenderade en ny doppsalm, Lilla liv i Psalmer i 2000 talet nr 901. Första versen lyder så här:

Lilla liv nu är du här
känner inte världen.
"Gud som haver barnen kär"
blir din hjälp på färden. 
Gud har kallat dig vid namn,
ger dig trygghet i sin famn
så att du kan växa 
vis av livets läxa.
Text: Py Bäckman




När jag ikväll letade efter psalmen ovan i Psalmer i 2000 talet så såg jag också denna nya doppsalm; Det sker ett under i världen, som finns på nr 897. Jag citerar andra versen av tre:

Det sker ett under när barnet
möter oss hud mot hud.
Ögonen speglar Guds himmel
ger oss en glimt av Gud.
Ingen på jorden är himlen så när
som barnet Gud tar i sin famn,
som barnet Gud tar i sin famn.
Text: Gerd Grönvold Saue
Översättning: Py Bäckman



I eftermiddag var ett litet möte med den person (vuxen) som ska konfirmeras på Sinnesromässan första söndagen i maj, dvs 6 maj kl 17 i Porsökyrkan. Det gläds vi mycket åt!

Dagen avslutades med en offentlig samling inför Sinnesromässan. Vi samtalade om söndagens text och planerade innehållet och uppgifterna i mässan. Gläds över varje person som kommer. Det är inspirerande att få planera tillsammans.

Fotona är från Porsökyrkan tagna med mobilkamera.

måndag 23 april 2012

Första bilderna med nya mobil-kameran

Det är ett tag sedan jag fotograferade nu. Det har inte varit något inspirerande väder. Det har varit grått, fuktigt, blåsigt, snöblandat regn i flera dagar och snön ser så smutsig och tråkig ut. Vad ska man då fota?

Sedan några dagar tillbaka har jag en ny mobil. Och då har nyfikenheten tagit över det "tråkiga" - jag "måste" kolla kameran och se hur det går att fotografera med den...

Så det här inlägget får innehålla lite bilder från den nya mobil-kameran. Innehållsrikare än så blir det inte. Mitt tema i blicken var att hitta vårtecken i det kyliga och snålblåsta snöregnet...


Järngrytan har tinat fram med den vita ljungen som planterades i höstas. Ljungen såg riktigt fin och fräsch ut. Den verkar ha mått bra under snön.



Varför ska man alltid bara ta på det som är fint? Verkligheten är ju inte sådan. Det finns mycket som är smutsigt, rörigt, fult och oroligt i vår tillvaro. Det hör till verkligheten och behöver inte alls vara fel. Men det är det polerade, fina och rofyllda vi helst vill visa upp. Och jag är inte annorlunda...
När jag tog fotot hade jag inte upptäckt att jag faktiskt har en liten zoom på mobil-kameran, hade jag vetat det, så skulle jag ha zoomat in den blå skillan som börjar bre ut sig och ta plats bland det gamla och vissnade...

Att zooma in något fint bland det som ser skräpigt och fult ut, ger inte en hel bild av verkligheten - samtidigt är det en gåva att kunna se guldkornen i tillvaron och glädjas åt dem.



Jag gick vidare ner till Lillån, där jag tagit så många foton förut, framför allt höst- och vinterbilder. Nu blev det en typisk vårvinterbild en vanlig grå dag.


Och så fick mamma äran att komma med på bild också :-) Owe har just hjälpt henne med hennes dator. Det var här jag upptäckte att man kunde zooma på kameran - och det var ju tur, för då slapp ni se allt som låg på bordet framför... :-)

Slut för idag. Tack för idag.

söndag 22 april 2012

Om du hade varit här...

Efter ett tips av en kollega läste jag i morse en artikel i Expressen om Anders Breivik som berörde mig mycket. Egentligen handlade den inte i första hand om Breivik utan om Gud var i Norge den där långa och hemska fredagen den 22 juli förra året. Var Gud där eller inte?
I slutet av artikeln ställs också frågan om det är möjligt att förlåta Breivik.
Här är länken till artikeln i Expressen
Det är Per Arne Dahl, präst i Norges storting och Oslo domkyrka som har skrivit artikeln. Översatt av Stefan Lindgren.

Jag tycker att artikeln ger många tankar - som jag inte är färdig med än... men jag vill dela något av det som står och vad jag själv tänker...



Dahl berättar att när han kom till domkyrkan söndagen efter massakern så såg han bland blommorna ett meddelande skrivet av ett barn: "Mamma och jag bad till Gud ikväll. Vi grät och var rädda. Vi frågade Gud hur detta kunde hända? Men Gud bara grät, så vi kunde inte höra vad han sade."

Ja, det tror jag också. Gud grät över de 77 omkomna, skadade, sörjande, rädda...

När systrarna Marta och Marias bror Lasaros dog, så sa Marta förtvivlat och - som jag uppfattar det - anklagande till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött" (Johannes evangelium kap 11).

Var Gud där 22 juli eller var han det inte? frågar Dahl i sin artikel.
Min hela-kroppen-spontana-svar är: Gud var där - för jag tänker att Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Men i samma andetag vill jag ta tillbaka det; för om Gud var där, varför fick det då hända??!

Jag har absolut inget svar på varför det fick hända. Det gör bara ont...
Ändå kan jag inte låta bli att tänka att Gud var med var och en som dog, ingen dog ensam och övergiven. Gud var med dem som sprang i skräck och med hjärtat i halsgropen, dem som snavade, ramlade, som gömde sig, som slängde sig i vattnet.... som trodde att deras sista stund var kommen... de som såg det som ingen vill se... med dem som fick de värsta besked man kan få...
Det vill jag tro. Jag vill tro på en Gud som är med i lidande och smärta och död...

Jag tror också på den nattsvarta förtvivlan... skräcken... även om Gud är med...

Läs artikeln.Vad tänker du?


I artikeln hänvisas till Ylva Eggehorns dikt "Ingen annan gud har sår" eller som den egentligen heter "No other god has wounds" - den finns på min blogg här är länken - rulla nedåt till den 22:a april

lördag 21 april 2012

När det inte blir som vi har tänkt oss

Kursen i Stockholm som jag skulle ha åkt på i helgen blev inställd! Så snopet! Och tråkigt.
Förhoppningarna står nu till hösten istället...
Faktum är att det kanske blir bättre på flera sätt.
Så kan det bli.

Livet kan bli förändrat på ett mycket djupare och svårare sätt än att en kurs blir inställd. Även vid sådana tillfällen kan faktiskt något nytt och gott komma av det. Jag tror absolut inte att det sker automatiskt. Och inte att det bara blir bättre allting. Oftast går det hand i hand, tänker jag; det svåra oväntade (sorg, saknad, rädsla, förluster...) och det nya och goda (nya perspektiv på livet, nya eller nygamla relationer...) som blivit följden av det oväntade. Mycket hänger på hur vi blir bemötta och orkar förhålla oss till det som hänt.



Jag tycker mycket om Ylva Eggehorn, som ni som följer min blogg, redan upptäckt. En sådan dikt som jag ofta tänker på har rubriken När livet inte blir som vi har tänkt oss (1980). Den finns också som psalm i Svenska Psalmboken nr 779. Läs den gärna.

Jag tycker att dikten visar på en realism; att trots allt vi är med om, stort och smått, besvikelser och misstag, så går vi på nitar gång på gång. Vi blir lurade minst en gång till. Ja, sådant är livet. Man skulle önska att man lärde sig mer av misstag och besvikelser... men har vi en tillit i livet, en trygghet, så klarar vi mer än vi tror. Tilliten till Gud är större än all makt och ondska vill. Vi får förtrösta på det.


torsdag 19 april 2012

Som en rullande våg

Dagen började med ett begravningssamtal och avslutades med Samtalsgrupp om sorg. Därför väljer jag ikväll en dikt som uttrycker en känsla som jag tycker att man kan känna igen i sorg, förtvivlan, ensamhet...

Som en rullande våg
kastad av häftiga vindar mot klippan
sådan är jag: ensam
uppkastad på stranden
med minnet av det som en gång var
Ninamoto no Shigeyuki.



Inget är nytt under solen. Sorgens känslor och upplevelser  är desamma genom århundraden, årtusenden... Även om sorgen har många olika ansikten och var och ens sorg är unik, så kan många mötas i liknande känslor och upplevelser. Vi kan känna igen oss hos varandra.
Dikten är skriven ca 1000 e Kr.!

En annan sanning som står sig genom alla tider är vägen vidare genom sorgen:

VIDARE
Vägen vidare
går igenom,
inte utanför,
inte över, under, runt,
inte förbi,
igenom.

Vägen vidare
kommer
i ett ögonblick
åt gången,
ett ögonblick,
bara ett åt gången.

Vägen vidare
går igenom
ögonblick
för ögonblick. 
Ragnhild Bakke Waale

onsdag 18 april 2012

Skriva för skrivandets skull

Jag vet inte alls vad jag skriva om ikväll. Egentligen ska jag kanske låta bli då...
Att prata bara för pratandets skull är jag inte så förtjust i och det borde gälla skriva för skrivandets skull också...

Det är inte så att jag inte har tankar och funderingar i huvudet. Vi har haft höstplanering i stort sett hela dagen - och då blir det ganska fullt i min lilla hjärna... Det är mycket vi vill, men det gäller att vara kloka och inte ta i mer än vi orkar och klarar av...

Efter lunchen fick jag besked om att mina planer för helgen blivit förändrade - hur ska jag göra nu då?! Vad är bäst? Det grubblar jag på nu...
Arbetsdagen avslutades med ett vigselsamtal.

I morse när jag körde till Petrigården där vi varit samlade idag, var jag glad för att jag hade vinterdäcken kvar på bilen, det var ganska spårigt och halt. Det har kommit en hel del snö de sista dagarna. Vit, ren snö på marken och rimfrost på trädgrenarna - det som jag tycker är så vackert i januari och februari, men samma syn i mitten av april är konstigt nog inte lika vackert! Allt har - verkligen - sin tid.

Och nu är det tid för att vila ögonen. Ena halva ögat är rött, det har varit det en månad nu, jag skulle kanske kolla upp det...

måndag 16 april 2012

Jag tror ...

I kväll har vi pratat om Trosbekännelsen (eller Trosbekännelserna) i Vuxenkonfirmations- och samtalsgruppen i Porsökyrkan.
Förutom kyrkans Apostoliska och Nicenska Trosbekännelser, så har vi funderat kring andra texter som man kan se som trosbekännelser.
Hur vill jag själv formulera min tro? Vad känns viktigast för mig att få med?

Fd Ärkebiskopen KG Hammar har formulerat sig så här:

Jag lever och vill leva
som sådd där ingen skörd anas
som längtan att vara mer än ingenting
som väntan på solen som väcker liv
som visshet att tro är att leva gratis (av nåd)
som insikt att jag är kluven och många gånger rädd
som vilja att vandra i Jesu fotspår
som hopp om det som hela tiden är mer
som glädje att jag hela tiden är sedd
som älskad för att våga älska...
Ett Credo av KG Hammar

En personlig trosbekännelse kan vara mycket enkel. Den behöver inte vara full av långa förklaringar och utläggningar. Huvudsaken är att det är ett uttryck från mitt hjärta.
I Bibeln finns flera sådana bekännelser. 

Jag tänker t.ex. på Tomas som tvivlade på Jesu uppståndelse, han förklarade för sina kompisar att han måste få se och känna, om han skulle kunna tro. Och så kom Jesus och visade sig för Tomas och sa: 
"Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Joh 20:27, 28
En stark trosbekännelse med bara några få ord.

Det finns fler korta och kärnfulla bekännelser i Nya testamentet. En sådan som jag väl känner igen mig i, är:
"Jag tror, hjälp min otro!" Mark 9:24. Det är pappan till en sjuk son som säger de orden till Jesus, i samband med att han har bett Jesus att bota sonen. Precis så kluven kan man känna sig många gånger, tycker jag.


Vi pratade också om att vi kan inte alltid och helt och fullt omfatta hela (den apostoliska) Trosbekännelsen. I Trosbekännelsen som vi läser i kyrkan säger vi inte "Jag tror..." utan "Vi tror..." dvs kyrkan. Det är kyrkans gemensamma bekännelse. När vi tycker att vår egen tro inte räcker till får vi luta oss mot varandra och Kyrkan som helhet. I vår tro finns utrymme att få växa och utvecklas i vår egen takt, precis som de små plantorna som sakta men säkert växer till sig alltmer eftersom tiden går...

söndag 15 april 2012

Egen rensning

I dag har jag äntligen kommit mig för att rensa i min Bredbands E-post. Jag hade 835 olästa i inkorgen! Jag hade bara några procent kvar i utrymme. Det kändes nästan oöverstigligt att börja rensa.... Men nu är det 0!
Det är inte så att jag inte haft koll på mailen på min Bredbandsadress - alla mail går till min G-mail så jag har sett och ibland läst dem där... Väldigt mycket av posten var reklam och från Facebook.
Så skönt det känns när man har allt (=bredbands-eposten) under kontroll!

Fler rensnings-projekt finns... ja, egentligen så finns det gott om sådana projekt!
Varför blir jag inte bättre på det - när det känns så skönt efteråt??
Ju värre det är desto svårare är det att komma sig för. Till slut känns det nästan omöjligt.

Ju mer man rensar, desto större utrymme blir det, desto klarare överblick - det gäller, så klart, andra områden i livet också...

Jag har alltid gillat rymd, högt i tak, utsikt, en stadig plats att stå på så att jag inte tappar balansen - inte speciellt originellt, förmodar jag.

När jag tittar i min gamla röda 1917 års Bibel som jag fick som 15-åring så är det bl.a. just bibelord om att få utrymme, rum, plats - som jag har strukit under.

I vår nuvarande översättning Bibel 2000 så står det på två sådana  motsvarande ställen:
...Du öppnar vägen när jag är trängd.... Psaltaren kap 4 vers 2
Du gjorde vägen fri framför mig och gav stadga åt mina steg. Psaltaren kap 18 vers 37.

Ja, må Gud hjälpa mig att hålla undan och rensa så att jag inte snärjer in mig själv i tankar, handlingar, ord eller saker... så att vägen kan vara öppen och fri och jag kan hålla balansen.

 Även det vackraste kan behövas rensas bort... Allt har sin tid.

lördag 14 april 2012

Fortsättning följer...

Efter att vi, min make och jag, "sovit på saken", återvände vi idag till SB Nords lagerrensning (Sturegatan 10, Boden) och gjorde några riktigt bra fynd. (Se föregående inlägg)



Karin och Urban och övrig personal tog emot dagens alla kunder. Urban berättade att det finns möjlighet att fynda även efter den här helgen. Det som finns kvar kommer att säljas vardagar kl 8.00 - 17.00.







Ibland känns det synd att man redan har så mycket grejer... Men man (vi) har ju barn - och man kan ge bort som presenter... det fanns fina små hyllor, tavellistor, speglar, krokar m.m. som kan vara lagom att ge bort som en födelsedagspresent el.dyl.

En sänggavel ger man kanske inte bort så ofta...

...men barnlakan är en bra födelsedags eller doppresent.



Ja, det här blev ett riktigt reklaminlägg - men vad gör man inte för sin lillebror... :-)  Kul var det i alla fall att träffas - och ännu rikare på grejer var vi när vi åkte därifrån.
Nästa blogginlägg kommer att handla om något annat, vad vet jag inte än...
God fortsättning på helgen! Själv är jag ledig och det känns riktigt bra...

fredag 13 april 2012

Lagerrensning!

 Karin Mannerstål

Min bror Urban har flyttat sitt företag SB Nord från Sävast till Boden, Sturegatan 10 (mitt emot Korpenskolan i en fd bilhall i samma hus som Nordiska Bil). I samband med flytten passar SB Nord på att rensa i lagret. Allt från utgående modeller till möbler som varit uställda på mässor m.m.



Karin Mannerstål från Äntligen Hemma har varit på plats idag och finns också i SB Nords nya lokaler i morgon kl 11-16. Hon visar sin fina barnkollektion "My Love".




Det är kul och lätt att prata med Karin. Hon svarar gärna på frågor, ger tips och idéer. Jag hörde ett barn som frågade henne, var hon fick alla idéer ifrån. Ja, det kan man verkligen undra... Det bara sprudlar av idéer, glädje och energi från henne!


SB Nord har inte bara barnmöbler utan mycket annat också. Gedigna möbler i stilrena former.

Alla möbler är svensktillverkade; från Norrbotten!

Här drömmer min man om ett fint litet dataskåp för Laptop.

Men nu har vi ju ingen Laptop... :-/

En hel del fina sänggavlar fanns det också.

Min bror Urban och hans dotter Desirée stod vid kassan när vi lämnade SB Nords nya lokaler på Sturegatan i Boden..

Passa på och besök SB Nord imorgon. Bra priser, fina möbler och trevliga försäljare!
Normalt säljer SB Nord sina möbler genom olika möbelbutiker runt om i landet.
Om du klickar på bilderna ser du bättre.

Till höger finns länk till både Urbans och Karins hemsidor. Kolla där!

onsdag 11 april 2012

Blyghet

Scientists have found the gene for shyness.
They would have found it years ago, 
but it was hiding behind a couple of other genes.
Jonathan Katz

Per Vallgårda har en intressant artikel i NSD idag om blyghet. 
Rubriken är Skolan kan vara en mardröm för blyga. Artikeln bygger på en doktorsavhandling om blyghet hos unga av Nejra van Zalk, forskare i Psykologi vid Örebro universitet. Mycket kan jag känna igen både från min egen blyghet och från skoltiden. Även som vuxen.

Länk till artikeln i NSD
Tack Per Vallgårda!

Några personliga reflektioner:
Vad är blyghet? Det är inte så lätt att definiera... Periodvis har jag hävdat att det är skillnad mellan att vara tystlåten och att vara blyg. Jag ansåg själv att jag inte var blyg utan tystlåten. Men jag vet inte...
I alla fall så kan vi vara blyga på olika områden och på olika sätt. "Att känna blygsel är normalt, det gör alla emellanåt", som det står i artikeln. Men en del av oss anses (eller ser oss själva) som blyga till vår personlighet.

När man är tyst och blyg så finns det en risk att man inte syns. Jag kommer ihåg från min tonårstid att det hände att jag träffade någon kamrat som ivrigt berättade på måndagen för mig om ungdomssamlingen eller festen som hon varit på på lördagen - vad hon inte visste eller kom ihåg var att jag också var där, jag hade suttit vid samma bord... men jag hade väl inte sagt så mycket... Egentligen gjorde det mig inte så hemskt mycket när jag var där. Jag tyckte att det var så roligt och intressant att se och lyssna på dem runt omkring mig. Det var som att se en spännande dokumentär...

Vad jag led av, var när folk kommenterade min tystnad. För ibland var det tvärtom. Jag blev väldigt synlig av att jag inte sa någonting. Det var inte så ovanligt att någon sa att nu skulle alla vara tysta och så skulle Birgitta få säga något. Det var ju helt fruktansvärt! Inte kan man säga något då! Jag blev helt stum!
Innerst inne blev jag ofta arg - åtminstone efteråt. Varför kan man inte få vara tyst?! Sällan säger man till den som är pratsam att hålla igen mun (förstår att det kan vara lika jobbigt att kämpa med sin pratsamhet som med sin tystlåtenhet - även om jag upplever att det är mer "tillåtet" att vara pratsam än tystlåten...) .

Ibland behandlas den som är tyst och blyg som om den är mindre intelligent än andra. Den som tilltalar den blyge har ibland en barnslig röst, så som man pratar med små barn. Naturligtvis menar inte den personen något illa, men det kan kännas förnedrande.
Jag tror att många människor tycker det är svårt med tysta och blyga människor, man vet inte vad man ska säga, man blir osäker - det är förståeligt, tycker jag. Den som är tyst avslöjar inte så mycket av vad han/hon tycker och tänker...

Alla personligheter måste vi lära oss att acceptera. Den ena är inte bättre eller sämre än den andra. Och vi har alla våra olika utmaningar i livet. Jag tror att det är viktigt att man inte bara nöjer sig med att tänka: jag är så här och så här tänker jag vara. Utan vi kan alla utveckla våra personligheter till vår egen glädje - och andras.
Det är aldrig försent.
Och vi blir aldrig färdiga...

tisdag 10 april 2012

Det kom ett SMS...



På förmiddagen idag plingade det till i min privata mobil. Det var ett SMS - det skar till i hjärtat på mig när jag läste det! Vår son tillhörde inte längre familjen!
Så här stod det: Telefonnummer xxxxxxxxxx ingår inte längre i Telia Mobil familj/ Mvh Telia

Det var inte så hemskt som det först kändes! Vår son har bytt teleoperatör, hans nummer tillhör inte längre gruppen Telia Mobil familj... Det innebär att det i fortsättningen kommer att kosta när vi ringer till honom - men det är det ju värt!

Men mina tankar for iväg när jag fick det där SMS:et...
Det är inte alldeles ovanligt att barn tar avstånd från sina föräldrar, säger upp bekantskapen, vill inte ha med dem att göra - orsakerna kan vara olika... berättigade eller inte...
Det är nog den värsta mardröm jag kan tänka mig! Tänk om mina barn inte längre skulle vilja tillhöra familjen, inte vilja se mig som sin mamma... Ändå är det sådant som händer. Vilken sorg! Vilken smärta!
I många fall återupptar man kontakten med föräldrarna igen och man hittar nya sätt att förhålla sig till varandra.
Det finns också föräldrar som tar avstånd från sina barn - och då tänker jag inte bara på heders-relaterade situationer... Och syskon som bryter kontakten med varandra.

Det är lätt att oja sig över sådana situationer - och relationer... "hur kan dom?", småsinthet, stolthet, avundsjuka ser man som orsaker - inte helt ovanligt i arvssituationer...

Man ska akta sig för att döma. Förmodligen så är det ingen av dem som hamnat i en sådan situation som trott att just han/hon skulle komma i en sådan konflikt med sina närmaste. Jag tror inte att det är någon som önskat sig detta!
Det är sorg och tragik. Men ibland finns det inget val, ibland är det tvunget att ta avstånd för att kunna leva ett drägligt liv... ibland kan det för en utomstående tyckas helt onödigt och dumt, oförståeligt... men vi människor är komplicerade... det finns så mycket sår och kränkningar och missförstånd som vi inte känner till...

Ja, ja - så for tankarna iväg... glad och tacksam för att det bara var i Telia Mobil familj som vår son inte längre ingår...

På tal om familjer, så har mamma och hennes man Börje varit här idag.
Inga avståndstaganden oss emellan.

Så här sista kvällen med dottern och hennes kille så har vi spelat spel.
Utan bråk. Jag lät dem vinna :-)

"Sverigeresan"

Foto: Cornelia Ryås
Roligast är i alla fall Fia med knuff! Mycket känslor i rörelse!
Relationerna prövas.

Låt oss vara rädda om varandra! Vi har bara ett liv.

måndag 9 april 2012

En Annan-dag




I dag är det en annan dag, Annandag Påsk. 
Jag är glad för dagarna förra veckan. Inte precis några stilla dagar, men mycket fina, tycker jag.
Många gudstjänster. Gudstjänster med nattvard, mycket fin musik, konst, rörelse, drama...

Men nu är det en annan dag, som sagt. En ny vecka. 
Jag är ledig idag och imorgon. Och sådana dagar behövs också... Vila.


Vi har nu besök av dottern och hennes kille. Underbart att ha dem här!
När de idag for iväg på en utflykt så åkte Owe och jag till stugan. 
Vi hann vara ute en liten stund i solen, 
annars var vi inne och gjorde mest ingenting...
somnade i var sin fåtölj...
läste lite...

En annan dag ser det ut på ett annat sätt.
Men idag behövdes det vara så här...

Nu ska jag fika svartvinbärskaka med familjen.

söndag 8 april 2012

Påskdagen 2012


Kristus är uppstånden,
ja, han är sannerligen uppstånden!

Det trefaldiga påskropet som har hörts i många kyrkor idag.

Foto: Cornelia Ryås (Porsökyrkan)

Varför blickar ni mot gravens djup?
Han är inte här, han lever!
Ser ni ej att mörkret tagit slut.
Uppstånden är Guds Son!
Halleluja, se, vad som har hänt:
Han är inte här, han lever!
Halleluja, ja, låt det bli känt:
Uppstånden är Guds Son!

Text: Pekka Simojoki, Svensk text: Per Harling

På den tiden såg gravarna inte ut som de gör idag. Då var gravarna som små rum som man huggit ut i en klippvägg. Inne graven fanns en uthuggen stenbänk där man lade den som var död. Ofta lindade man in kroppen med vita linnebindlar och la dit kryddor och blommor som doftade gott.
Sedan rullade man en stor sten för öppningen så att ingen skulle kunna komma åt kroppen.




Sången ovan sjöngs av den glada Påskkören, som här övar innan Påskmässan i Porsökyrkan. Trumpet var det i dag också (som jag tyvärr inte har på någon bild)!



Med på mässan i Porsökyrkan var också en radioreporter som reste tillbaka i tiden för att samtala med några människor i Jerusalem strax efter den allra första påskdagen, för nästan tvåtusen år sedan. På bilden syns två av kvinnorna. De berättade om både sin rädsla och glädje de här dagarna. Kvinnorna var de första som fick föra ut budskapet att Jesus uppstått från de döda!

I både Bergnäskyrkan och Porsökyrkan bjöds på påskgodis idag.

GLAD PÅSK!