Att inte nå ända fram...

Ni vet, den där känslan att inte nå ända fram...

Såå nära, men det räcker inte.

Den känslan!

Där har vi alla varit.

Så ytterst nära, men ändå inte!

Ibland får vi nöja oss med att vi har försökt och acceptera att vi inte nådde längre.

Ge mig sinnesro 

att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

(Sinnesrobönen)

Ibland får vi ta nya tag, försöka igen, växa, våga sträcka oss längre, mogna. Livet och förutsättningarna kan förändras. Ibland når vi ända fram.

Det gäller bara att ha förstånd nog att inse när vi ska acceptera att vi inte når längre och när vi ska försöka sträcka oss ännu längre. En av livets stora brottningar.

(Om du förstorar sista bilden så kan du se en båt med två personer i. De nådde - med rätt redeskap - ända fram).

Hur länge...?!

På söndag firar våra kyrkor Bönsöndagen. Texterna handlar naturligt nog om bönen. Jag tycker om många av söndagens texter.

Söndagens Psaltarpsalm är ord som jag har återvänt till många gånger under livet. Och jag tycker att det är så skönt att de finns med i Bibeln. Det säger oss att vi får komma med alla våra tankar, frågor, ilska inför Gud. Det finns ingen censur.

Så här lyder orden:

Hur länge skall du glömma mig, Herre?

Hur länge skall du dölja ditt ansikte?

Hur länge skall tankarna mala,

mitt hjärta ängslas dag efter dag?

Hur länge skall min fiende triumfera?

Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!

När psalmisten har fått uttrycka sin frustration och irritation mot Gud, så är det som om det vänder, något av oron har släppt. I slutet av Psaltarpsalmen säger han:

Jag litar på din godhet.

Jag tycker att jag känner igen mig i både den första och sista delen av Psaltarpsalmen 13.

På avstånd

Hela världen håller på att lära sig att hålla avstånd. Fysisk distans till andra. 

Det är inte lätt. Det är inte naturligt. Speciellt inte till dem som står oss nära. Men just nu är det viktigt.

I söndags träffade vi en stund vår son Christofer och hans familj; Ellinor och lille Caspian. Utomhus. En värdefull stund, som vi bär med oss till nästa gång.

Det hinner ju hända så mycket mellan varje gång vi ses. Nu är Caspian sex månader. Så fort tiden går! Han är en helt underbar liten kille. Trygg och glad och nyfiken på livet.

Här pratar Owe med vår dotter Cornelia, som bor i Stockholm. För oss känns det som ett lite väl långt avstånd. Det är ändå fantastiskt med all teknik som gör det möjligt att trots allt ha kontakt. Vi är på det viset lyckligt lottade i vår del av världen. Även om tekniken inte kan ersätta den fysiska kontakten och gemenskapen både med våra närmaste och andra människor i vår omgivning. Men den underlättar.

Hur svår är inte den här tiden för människor som inte har så många som hör av sig, som inte har någon att längta efter eller inte får vara nära en närstående som är sjuk. Eller som själv är sjuk, utan att ha de människor som betyder mest intill sig. Ja, det finns många svåra scenarier för många människor runt om i världen. 

Det finns människor som lider svårt i dessa tider; fysiskt, mentalt, ekonomiskt... För en del handlar det om en kamp för överlevnad. En tung kamp, timme för timme.

Ljus-molnet på himlen härom kvällen, blev för mig som en hälsning. En vink om att vi inte är övergivna. 

Jag associerade också ljus-molnet till en bild och text som Svenska kyrkan delat på sociala medier, där texten är: Gör plats för skyddsänglarna. Låt en skyddsängel få plats mellan dig och den du möter. Då blir inte avståndet lika tråkigt eller skrämmande längre. Utan avståndet blir då ett sätt att visa omsorg och ta emot omsorg.  

https://www.facebook.com/svenskakyrkan/

Även när vi befinner oss i mörker och ovisshet får vi försöka förlita oss på ljuset vid horisonten. Det kommer nya dagar.

Under tiden får vi vänta och längta.

Jag tycker mycket om de gamla orden i Välsignelsen som varje gudstjänst brukar avslutas med. De orden är till oss alla: 

Herren välsigne dig och bevare dig.

Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Amen.