Prövningens stund

Prövningens stund - jo, precis! Eller rättare: dagar av prövning! Jag har kämpat och kämpar fortfarande med predikan till förmiddagens gudstjänst i Bergnäskyrkan. Prövningens stund är temat för Första söndagen i fastan. Texten handlar om när Jesus och Frestaren möts i öknen (Matteus evang kap 4 v 4-11).

Det är en välkänd text, men den här gången tycker jag det har känts svårt att riktigt hitta det jag vill förmedla. Det är inte lätt att predika över en text man har predikat över många gånger heller...

Jag har funderat en del kring skillnaden mellan prövning och frestelse...

En annan sak jag har tänkt på är Ordet (=Guds ord). Jesus svarar Frestaren med det står skrivet...
Det är något av hans försvar och räddning. Samtidigt är det så att Frestaren använder sig också av Guds ord - så det handlar inte bara om att citera bibelord hur som helst. Det är mer än så...

Trösten och hoppet hittar vi i morgondagens episteltext från Hebreerbrevet kap 4 där det står om Jesus att han är en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.

Varje gång vi ber Herrens bön så ber vi om hjälp; ...utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda...

I en av psalmerna i morgon sjunger vi:

Nalkas ock mig den onda dag, 

dagen, då mörkret begär mig,

drabbar mig tunga sorgens slag,

bär jag på kval, som förtär mig,

dignar jag maktlös, bruten, ner,

orkar ej livets börda mer:

Fader, din kärlek dock bär mig.

N. Beskow 1919 Sv Ps nr 26 v 4

Svårigheter och prövningar som vi möter kan faktiskt leda till att vi växer och utvecklas som människor. Trots smärtan kan vi få uppleva en ny ton, en sång hos oss själva, som vi inte märkt av förut - som Ylva Eggehorns finstämda dikt Stå stilla i smärtan beskriver det.

Se också inlägget Prövningens stund den 13 mars 2011.