Advent

 

Vad jag har längtat till advent! Äntligen får jag ta fram ljusstakarna och tända ljusen. Och hänga en och annan stjärna. Det värmer ända in i märgen. Tycker jag.

I norra Sverige har vi dessutom fått snö. Det gör det inte sämre stämningsmässigt.

För oss som är vana att fira första advent i kyrkan blir det annorlunda. Alla fina adventspsalmerna som inte blir sjungna på vanligt sätt... Men nu kommer det att finnas många olika Adventsgudstjänster på nätet istället. Det är bra att det går! Vi får komma ihåg varför vi låter bli att mötas, det är av en viktig anledning.

För mig är advent ljus och hopp och en förväntan, förberedelse inför julens händelser... Och då tänker jag både på julens ursprungs budskap (hur Gud kommer till jorden i ett litet barn) och det mer traditionella julfirandet i hemmet.

Men jag vet hur mörk och svår den här tiden kan vara för många, inte minst i år! Oro, ångest, ensamhet, trötthet... Det kan vara på många sätt, även mitt bland släkt och vänner.

Jag tänker på en psalmvers av Margareta Melin, som får bli min bön den här adventstiden:

"Advent är mörker och kyla. 

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig, Gud, över jorden,

all nöd och förtvivlan du ser".

Sv PS 609:2

Jag önskar dig mycket ljus och värme! 

Tänd ljus. Ta vara på det som är gott och fint, hur än litet det är. Solen kan faktiskt lysa även under kall och mörk tid. 

November 2020

 

November! November känd för sin gråhet. Råa luft. Lågtryck. Vissa dagar nästan inget ljus alls.

I år är det verkligen novembernovember med Covid-19.

Det är mycket vi kan räkna upp som vi saknar. Som vi längtar efter.

Men nog finns det ljus och lite färg i november också. Även om vi inte ser det varje dag.

Liksom många andra människor, hämtar jag kraft och inspiration från naturen. Så mycket det betyder att komma ut! Även de mest gråa dagar. Och det som ser väldigt grått och mörkt ut inifrån, kan visa sig innehålla många färger när man vistas ute.

Men det är inte bara naturen som kan ge färg åt tillvaron. Det kan både stora och små människor, nära eller långt borta göra också.

En stor glädjekälla i mitt liv är vårt barnbarn Caspian! November i år - liksom förra året - lystes upp av hans födelsedag.

Jag hörde en kvinna berätta i ett tv-program, att när hon står i duschen på morgonen, så tänker hon ut tre saker som hon är glad och tacksam för. En enkel, men bra idé. Bra sätt att börja dagen med. En slags inriktning. Ett sökande efter ljus och färg i tillvaron. 

Önskar er som är drabbade på ett eller annat sätt av Covid-19 kraft och mod att våga tro på ett liv efter Corona.

God fortsättning på November! Vi håller ut och är rädda om varandra!

Nattsvart

 

Nattsvart, sa statsministern. 

Nattsvart är mörkt. Mycket mörkt.

Statsministern talade om pandemin, om vad som kan hända om smittan sprider sig ännu mer och ännu många fler människsor kommer att dö.

Jag minns mest ordet "nattsvart" från hans tal. Det var så lätt att se. Att se mörkret. Det nattsvarta.

Utan att förringa allvaret med pandemin vill jag lyfta hoppet. Trots det stora hotfulla mörkret, det nattsvarta, finns det nästan alltid lite ljus.

Uthållighet, vaksamhet och väntan ger ljuset utrymme. 

Den kommande söndagens psaltarpsalm är Psaltaren 139. I vers 11 och 12 står det:

Om jag säger: 

Mörker må täcka mig, 

ljuset omkring mig bli natt,

så är inte mörkret mörkt för dig,

natten är ljus som dagen,

själva mörkret är ljus.

Det nattsvarta behöver inte vinna. Väntan och uthålligheten behöver inte vara förgäves. När vi inte orkar tro och hoppas, när allt känns mörkt och tröstlöst, så finns det Någon som ser bortom mörkret, Någon som ser ljus. Det ger - åtminstone mig - styrka i mörka stunder att hålla ut, hålla i och hålla fysiskt avstånd.