Stugsista 2021

 I lördags var det "stugsista". Alltid sista lördagen i Augusti. En gammal tradition där sommarlivet i stugan avslutas och förberedelser görs för hösten och vintern. Till det hör att bränna det som brännas kan av sådant som inte längre ska finnas kvar.

Det var så fint att stå där nere vid vattnet och se hur det brann lite runt om kring havsviken. Elden och marschallerna speglade sig i vattenytan och gjorde det hela extra vackert. Vi var vid våra olika stugor, men eldsflammorna visade någon sorts gemensamhet. 

Det är något speciellt med eld. Fascinerande och lite hemlighetsfullt. Både värmen, ljuset och gnistorna berör oss. Stora som små. Så livsviktig elden varit i alla tider. Och samtidigt så farlig. 

"Stugsista", liksom andra typer av avslut, tilltalar mig. Jag tror att det är viktigt att markera vissa slut för att kunna ta emot det nya som kommer. Så att inte det gamla lite halvt släpar efter, eller hänger sig kvar. Det kan väcka osäkerhet och förvirring. 

Vissa avslut är sorgliga och något vi helst inte vill vara med om. Ändå viktiga. Andra avslut kan vara befriande och en del är ett nödvändigt steg för att komma vidare. Hur än bra och viktigt det varit, behöver vi ibland göra ett "sista", för sådant är livet. Allt har sin tid. 

Det behöver inte alltid vara så dramatiskt eller märkvärdigt. Vi gör ju ett "sista" varje gång vi går och lägger oss och sover. Varje gång vi somnar överlämnar vi dagen som varit och efter en viss tid vaknar vi till en ny dag. Det är nödvändigt för att orka och kunna ta emot det nya som väntar.

Ett ljus i mörkret,

en stilla låga,

inga ord,

inga fraser,

endast stillhet,

vila,

tillit,

kärlek.

(En kinesisk bordsbön)

Jag blir bara äldre och äldre...

 

Gud, du vet bättre än jag själv att jag åldras.

Hindra mig från att bli pratsjuk och rädda mig från vanföreställningen att jag måste yttre mig om allting och vid alla tillfällen.

Befria mig från lusten att blanda mig i alla människors angelägenheter. Bevara mig från mångordighet - giv mig vingar att snabbt nå fram till det väsentliga.

Skänk mig nåden att med takt och tålamod lyssna till andras bekymmer. Men försegla mina läppar om mina egna krämpor. De blir fler och fler och min lust att tala om dem blir starkare allteftersom åren går.

Skänk mig den underbara insikten att det någon gång kan vara möjligt att jag har fel.

Gör mig lagom saktmodig, jag vill inte bli ett helgon - sådana kan vara påfrestande att umgås med - men en sur gammal kvinna är ett djävulens mästerverk.

Gör mig hjälpsam men inte beskäftig, omtänksam men inte despotisk. När man har en så enorm  livsvisdom som jag, tycker man det är skada att den inte kommer alla till godo, men du vet, Herre, att jag gärna vill ha några vänner kvar till slutet!

Texten ska vara skriven av en klok abbedissa från 1600-talet.

"Sommarjobb"

 

Sommaren har varit intensiv och rolig. Mycket stugliv med hela familjen. Mycket "sommarjobb" både i Svenska kyrkan i Bygdeå församling och i Lycksele församling. Här kommer några bilder från Lycksele. I söndags avslutade jag min andra omgång där i sommar.

Från en dopgudstjänst i Lycksele kyrka.

Sista lördagen hade jag två dopgudstjänster i Margareta kyrka på Gammplatsen i Lycksele. Jag kom dit före alla andra. Tog den jätte-stora nyckeln och skulle låsa upp kyrkporten - men jag lyckades inte vrida runt nyckeln fast jag använde båda händerna. Den var alldeles för tung. Så jag väntade utanför tills nästa person kom och kunde vrida runt nyckeln. Det var lugnt och stilla och lite disigt vackert.

Kyrkan och klockstapeln. Så fina!

Kyrkan är också så fin inuti med sina samiska detaljer.

Här i södra Lapplands pastorat lever den samiska kulturen närmare än vad jag är van vid. Även om den finns i Norrbotten också. Här på bilderna ett Dopminne och ett Fadderbrev, det ena på sydsamiska och det andra på nordsamiska - men nu är jag osäker på vilket som var vilket...

Fantastiskt vacker!

"Vad dopet innebär kan sägas på många sätt,

men inget av dem kan beskriva dopet fullt ut.

Dopet handlar om kärlek, hopp, livsmod och gudsnärhet.

Du har i dopet fått en gåva ingen av oss fullt ut kan förstå.

Du har fått löfte om en evig vän i Gud."

Hämtat från ett Dopminne,

text avNiclas Blåder.

(Bilden överst är ifrån St Mikaelsgården i Lycksele)