Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 30 november 2011

Adventspsalm



Det finns en lite annorlunda och tänkvärd adventspsalm, från Psalmer i 2000-talet, Verbum. Den bygger på orden ifrån profeten Jesajas bok i gamla testamentet, kapitel 9. Jag tycker mycket om orden i Jesaja 9:2 (Bibel 2000):

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, 
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

I  Lars Westbergs psalm sjunger man ungefär samma sak. I varje vers återkommer orden:

För himmelens dörrar har öppnats 
och ljuset från himmelen strålar hit ner.
I världen har mörkret skingrats 
och änglaskarorna ler.

För dem som gråter och lider...
som fryser...
för dem som hatas och plågas...
 som torteras...
för dem som ej accepteras
 som föraktas...
....
ska ett ljus skina klart!


Det är en psalm man vill sjunga från hela sitt hjärta!

tisdag 29 november 2011

Själv-sortering

Jag vet inte vad jag ska skriva ikväll. Mitt huvud är fyllt av tankar och intryck från dagen. Jag skulle behöva sortera upp dem i olika högar, som jag brukar göra med mina papper då och då.

En hög för viktiga tankar och sådant som jag behöver åtgärda med det snaraste.
En hög för bearbetning.

Det ska finnas en hög för tankar och intryck som jag måste lämna, ja, slänga bort. Den högen måste rensas ofta.
Vad behövs mer? Jo, det måste finnas högar för sådant som jag kan plocka fram då och då, titta på och bli glad och inspirerad av, något att påminna sig om.
En hög för minnen, en hög för sådant som gör ont, som jag kan lära mig något av eller som jag behöver för att förstå andra.
Etiketten på en hög får vara "bra att ha tankar", bra att ta fram vid "tankbehov".
Naturligtvis måste jag ha en fakta-hög också...

Vad fattas?




Nu hoppas jag att sömnen själv-sorterar en del av alla tankar och intryck...
God natt!

måndag 28 november 2011

Mamma



I kväll har vi varit och gratulerat min mamma som fyller 79 år idag. På bilden ovan är hon tillsammans med sitt yngsta barnbarnsbarn. Grattis mamma!


Vi var alla samlade (utom våra barn som bor för långt ifrån) och åt tårta och annat gott.


Mina fina brorsdöttrar.


Min yngsta bror med sitt barnbarn.


Det roligaste med födelsedagar är att få träffas!

Jag avslutar det här inlägget - som förmodligen mest är roligt för släkt och gamla vänner att se - med en dikt som mamma skrev i november 1988:

Som att komma ut
i en glänta
med ansiktet mot solen
och med mörkret i ryggen,

som att komma in
i värmen
känna doften
av nybakat bröd
och glömma den bitande kylan.

Känna Guds närhet
och veta att
som han är nära oss
i ljuset och värmen
omsluter han oss
i mörkret och kylan.

Astrid Hollingby Almroth

söndag 27 november 2011

Adventshelg i Umeå


Owe och jag har varit i Umeå hos vår son och hans sambo i helgen.  Det blev en fin och innehållsrik helg.



Vi var i går bl.a. på Plantagen och köpte några större krukor, som vi behöver till våra växter. Där kunde man inte ta miste på att julen närmar sig...


Vi åt på ett mysigt ställe som heter göteborg. Umeås gamla fängelse. På kvällen när våra ungdomar var upptagna med annat var vi till min gamla barndomskompis och hennes make, som bor i Umeå. Det är alltid roligt att träffa dem! B och jag har känt varandra i 50 år! Femtio års vänskap! Det är ju fantastiskt! Inte konstigt att vi har mycket att prata om!







I dag var vi på en mycket fin adventsgudstjänst i Ålidhems kyrka. Det var Lisa Tegby som var präst. Hon höll en predikan som jag gillade skarpt.




Vi fick förstås också sjunga de välkända adventspsalmerna och lyssna på vacker körsång och härlig musik.




En trosbekännelse där vi alla fick läsa med visades på väggen. Här har jag bara tagit med den sista delen. Hela trosbekännelsen kommer en annan dag...




Helgen i Umeå avslutades med god mat hemma hos sonen och sambon. Det har känts mycket gott att få träffa dem och nu får vi se fram emot julen då vi får mötas igen. Veckorna fram till jul kommer säkert att gå fort. Det ska ju hinna hända ett och annat innan dess...
Medan jag har suttit här med bloggen så har min effektive man fixat adventsljusstakar i fönstren - så nu har vi fått adventsstämning här hemma också.
Så väntar då en ny arbetsvecka...


Första advent





Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
(Från profeten Sakarja kap 9)


Jesus konung utan like!
Du fyller idag mitt hjärta med fröjd.
Tack för att du nu,
 ännu en gång,
kommer till alla längtande och kämpande människor,
till alla vilsnegångna,
till alla som misslyckats,
till alla som i sin lycka har glömt dig.
Såsom alltid kommer du med den förvandlande makten i din kärlek.
Tack, Herre, för undret att du nu, i denna min andakt, kommer till mig.
(J Sörensson)






lördag 26 november 2011

Ställ dörrn på glänt

Nu förbereds det inför advents- och jultid. Inte minst i kyrkorna.
I Porsökyrkan igår sattes julgranen fram och lyste upp kyrkorummet. Genast ger det en speciell stämning...

En mycket oskarp bild från Posökykan

 Samlingssalen gjordes iordning i väntan på middagsserveringen på söndag.

Sedan var det bara ljusstakarna som skulle på sina utsedda platser.


Medan husmor fixade med det praktiska inför 1:a advent så satt Porsökyrkans pedagog, diakon, musiker och jag och planerade vår temagudstjänst 2:a advent. Temat är Ljus. Det är julfest och avslutning för kyrkans olika grupper.

Advent är förberedelse för julen och då handlar det inte bara om ljusstakar, stjärnor och röda gardiner, utan om att förbereda oss för att ta emot Gud som kommer till oss som ett litet nyfött barn... det kommer jag säkert att återkomma till. Vi får ställa dörren på glänt - vara öppna för vad den här adventstiden vill säga oss... Har vi dörren på glänt så finns chansen att en ljusstrimma kan nå oss...

......
O mänsklighet, ställ dörrn på glänt -
det är advent, det är advent.

......
Så öppna hjärtats tempelhus
och låt hans rika, fulla ljus
därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och känt -
det är advent, det är advent!
C. Boberg, 1883, från Sv Ps nr 109 v1 och 3



Allt kan vi inte förbereda själva... i väntan på snön så får vi stå ut med mörkret och regnet...

Glad advent!









torsdag 24 november 2011

Det ensamma barnet

Solveig von Schoultz, född 1907, har skrivit dikten Det ensamma barnet. Vem kan inte känna med det barnet?!
Glädjen att få vara med.
Försöket att hänga med, viljan och behovet att få tillhöra ett sammanhang.
Smärtan när man inser att man inte passar in, att man inte tillhör "på riktigt".
Det är inte bara barn som upplever sig "lekensam", det kan vi nog känna igen lite till mans. Kanske det värsta av allt är när ingen lägger märke till en, att man inte inte ens kan "störa".
Oj, oj, så ont det gör i bröstet...
Ändå är det något som många barn och vuxna lever med dagligen.


Jag var med i ringen
när de kastade sina blå pilar,
lätta små pilar gjorda av skratt och ingenting.
Jag fångade i flykten
deras blommiga glasbollar.
Jag var hela tiden i deras ring.

Jag var med i ringen.
Jag hade bara lerbollar
och jag vågade knappt be dem att få leka med.
Men jag var liksom ingen.
De märkte mig aldrig,
de bad inte ens att få bli i fred.

Jag var med i ringen
och jag sprang efter deras blå pilar
och slängde dem tillbaka när jag fått dem fatt.
Och när de föll små, onda,
och brast mot mina lerbollar
skrattade jag ändå deras skratt.

Jag gick ut ur ringen
för jag visste: nu blir jag lekensam,
och jag satte mig bakom en sten och grät.
Det märkte ändå ingen.
Men med myrorna och med björnmossan
skall jag ha en hemlighet.

Från ljusfestivalen i Luleå i oktober

onsdag 23 november 2011

Utan att vända dig om

Man kan kommunicera på många olika sätt. Ibland kan det som sägs utan ord vara ännu starkare än ord som uttalas hörbart.



Du gick så nära förbi
men du gick bara
utan att vända dig om

Jag såg dig
- du har alltid berört mig

Min spontana impuls var att springa efter dig
och fråga hur du har det
Men jag vet - du måste bjuda in mig
det är på dina villkor

Du talade till mig ändå
mycket medvetet

Jag hörde din ryggs skrik, din förtvivlan
när du bara gick förbi
utan att vända dig om

Du haltade
Jag förstod. Du mår inte bra

Din rygg är rak, du är stolt
du kämpar och har strategiska mål

Du gick nära förbi
utan att vända dig om
Jag glömmer dig aldrig

tisdag 22 november 2011

En solig vinterdag

Solen lyste fint på grannens träd i morse. Det har varit en vacker vinterdag med några minusgrader.





Kanske dags att ställa undan trädgårdsstolarna....
I dag har jag bakat "Mormors saffranskaka" och det luktade så ljuvligt gott i huset. Jag var duktig och smakade inte ens en liten, liten bit. Nej, det kan man ju inte göra, det syns ju direkt! Jag har dessutom tänkt ge bort den ...



Enbärskransen jag köpte på loppmarknaden i Porsökyrkan i söndags pryder nu ytterdörren.
Annars hänger sommargardinerna envist kvar och pelargonerna blommar glatt och uppkäftigt i sina krukor.
Få se när julgardinerna kommer upp, vissa år har det blivit kvällen innan julafton ... ambitionen i år är att de ska vara uppe till första advent, åtminstone i vardagsrummet. Dagarna och tiden går dock oberoende av vilka gardiner man har och hur långt man hinner med alla sina ambitioner. Och tur är väl det.

måndag 21 november 2011

Öppet hus



Det genomgående temat på gudstjänsten i Porsökyrkan i går kväll hade sin grund i Jesusordet från Matteusevangeliet kapitel 25:

Jag var hungrig och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig.
Jag var sjuk och ni besökte mig.
Jag var i fängelse och ni kom till mig.
......
Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder,
det har ni gjort för mig.

Texten lästes på både svenska, engelska, ryska och tyska. Det var likadant med bönen Vår Fader som också bl.a. lästes på finska och kinesiska. Det var så härligt att vi hade så många olika språk representerade i kyrkan.

Under dagen hade vi öppet hus med konsert med barnkören, utställning, tipspromenad, chokladhjul, loppis och försäljning av Fair Tradevaror. Intäkterna gick till människor som behöver mat, kläder, bostäder m.m.








I gudstjänsten bads en fransiscansk välsignelse - med liknande formuleringar har jag haft den på min blogg förut (20 febr 2011), men jag tycker att den är värd att upprepas:

Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, 
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.

I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen.

Philip Yancey

söndag 20 november 2011

Tack och God natt!

Eftersom våran dator inte vill vara med just nu så skriver jag några rader via mobilen.
Det har varit en fin dag, tycker jag. Sådana här dagar känner jag en stor tacksamhet att jag får vara med... Och att det finns så många härliga människor i min omgivning.

Jag avslutar min kväll med en kvällsbön:

Lyft mig upp i din närhets tysta,rena,
klart lysande rymd,
att jag kan djupandas där,
dricka ur din vilas och din kärleks källa,
bli kvitt mig själv
Och allt som tröttat ut mig.
Så ska jag sedan samlad,
stärkt av din frid,
kunna uträtta och bära vad du önskar av mig.

E.B.Pusey, övers. Anders Frostenson

Tack och God natt!

lördag 19 november 2011

Lasse Lucidor, den olycklige

Nederluleå kyrka

 I morgon är det domsöndagen. Jag förmodar att man i ganska många kyrkor kommer att sjunga åtminstone några verser ur Psalm 620 i Svenska kyrkans psalmbok med tillägg; Herre Gud, för dig jag klagar (psalmen har sju verser). Den är skriven av Lasse Lucidor, den olycklige, som egentligen hette Lars Johansson.
Han föddes 1638 i Stockholm och dog redan 1674, han blev dödad i en duell. Han var en svensk lärare, lyriker, författare och vissångare. Lucidor levde ett kort och stormigt liv. Han blev tidigt föräldralös. Uppväxtåren var en orolig och kringflackande tid. Lars Johansson slutade sitt liv i Stockholm som bröllops- och begravningspoet.
Han räknades som en tidig sekulär lyriker, den frie poeten, som skrev efter sitt hjärta istället för på beställning. Det fick han också sitta i fängelse för ett halvår.

Herre Gud för dig jag klagar speglar Lucidors kristna livshållning, dess motsättning mellan livet som det blev och som det borde ha varit och hur det kan rättas till.
Han skriver om hur han "ryser i märgen när min uselhet jag ser" (v3) och hur samvetet mig väcker och jag ångrar mina fel, Gud i nåd sin hand mig räcker, ty i honom har jag del. Liksom en förlorad son flyr jag till hans nådestron, viss om att han mig förlåter när i tro jag vänder åter. (v5)

Sedan kommer de centrala slutverserna, som många av oss tycker om:

Döden skrämmer mig ej mera,
ty dess udd bröt Kristus av.
Gud lät Sonen triumfera
över synd och död och grav.
Domen fruktar jag väl stort,
eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer
att min broder Jesus dömer.

Genom Jesus kom försoning,
syndarn renas i hans blod.
Jag kan hoppas på förskoning,
och hans förbön ger mig mod.
Jag en säker tillflykt får
i hans helga, djupa sår.
Jesus hjälper mig ur nöden
så i livet som i döden.

Det är Jesus, som älskar oss och som gett sitt liv för oss, som möter oss på "den yttersta dagen", det är vår tröst och vårt hopp. Han kommer för att upprätta och befria, skapa ordning och rädda det förstörda. Det är Kristus-Konungens dag, då Gud blir allt, överallt (1Kor 15:28).

Uppgifterna om Lasse Lucidor har jag hämtat från Wikipedia. Där finns mer att läsa.

fredag 18 november 2011

Ska jag ta vara på min broder?!

Nu är det förberedelser för söndagen som gäller för min del. Söndagsgudstjänst i Bergnäskyrkan på förmiddagen. Sedan direkt till Porsökyrkan. På söndag är det domsöndagen, sista söndagen på kyrkoåret. Det är dessutom avslutningen på Kyrkornas globala vecka, som det här året har temat "Över gränser". Det kommer också att påverka innehållet i våra kyrkor. Porsökyrkan satsar extra på detta i år. Från kl 12 är det Öppet hus i kyrkan med loppmarknad, försäljning av barnens pyssel och Fair Tradevaror, utställning, föreläsning, tipspromenad, barnkörkonsert m.m. Kl 16 är det middag som vanligt och kl 17 Temagudstjänst med många olika inslag av sång och textläsningar på olika språk, drama m.m. Intäkterna under öppet hus går till Afrikas Horn och gudstjänstens kollekt till Svenska kyrkans internationella arbete.

(Från Karin Mannerståls hemsida - med tillåtelse)

Domsöndagens och globala veckans teman är stora och viktiga ämnen. Vad ska man välja att säga? Det handlar inte om så många minuter som man har på sig. I Porsökyrkan är det dessutom en mycket blandad åhörarskara - vilket i sig är väldigt roligt, men det är inte så lätt att veta hur man ska formulera sig...

En man som kan formulera sig är Jonas Gardell. I Globala veckans inspirationshäfte Över gränser har Jonas Gardell "En bön för 2000-talet". Den är bra - och lång. Jag har här valt ut ett par delar av den (hoppas Gardell ursäktar!). Bönen börjar med att konstatera att vi har växt upp med vetskapen om koncentrationsläger, krig och dödande.
......
Detta är utrotningarnas århundrade,
och varje gång vi fått veta,
varje gång vi sett och hört,
har vi skakats i vårt innersta
över vad människan är förmögen till,
och vi har lovat att: Aldrig mer!
Aldrig mer ska detta få ske!

Men gång på gång har det ändå skett.
Igen och igen och igen.
Människor som jagas på flykt,
som slaktas, förföljs, som lämnas att dö,
för att de har fel hudfärg, fel hårfärg,
fel stämpel i sitt pass,
fel föräldrar, fel åsikt, fel tro,
eller såna som helt enkelt fördrivs
för att någon annan vill ha mera plats.

.......
När Kain dödade Abel,
en gång i skapelsens gryning,
ropade Gud till honom och sade:
"Var är din broder Abel?"
Och Kain ropade till Gud:
"Skall jag taga vara på min broder?"
Svaret på Kains fråga är ja.
Ja, du ska ta vara på din broder.
Det är därför du är här.

Om någon fryser ska du klä honom.
Om någon är hungrig ska du ge honom mat.
Om någon är rädd ska du trösta
och ge honom en plats där
han kan vara trygg.
Det är just så enkelt
och just så svårt.
Den andre är en främling
liksom du.

Om någon fryser...
(Beep - Klippan Yllefabrik från Karin Mannerståls hemsida - med tillåtelse)

Om någon är törstig...
(Karin Rörstrand 2007 från Karin Mannerståls hemsida - med tillåtelse)

torsdag 17 november 2011

Mayday, mayday!



Hallå, hallå
Jorden anropar himlen!
Gaia anropar Gud!

Hör du mig, Skapare. Det är jag, din jord, som talar. Din vackra blå planet, den som du skapade med sådan omsorg och älskade så mycket.

Men jag mår inte bra, Gud! Jag har svårt att andas, det börjar bli för varmt, jag känner mig förgiftad och förödd.

Jag tror att det är de där jordlingarna du satte hit för att sköta om mig. Men jag tycker att de gör precis tvärtom! Gode Gud, de kan inte ha begripit vad du menade. De hugger ner mina skogar, de utrotar växter och djur, de fyller mig med rök och buller och aj! Nu sprängde de en bomb igen.

De slåss och bråkar och stressar och förgör varandra och allt som kommer i deras väg. Jag får andnöd av all röken i luften, jag får kramper av gifter i marken och vattnen. Jag blir så trött av alla oljud. Jag känner att jag börjar bli steril. Och jag vacklar under sopbergen de gör. Aj! Nu sprängde de en bomb till!!

Hallå himlen! Jag går under om inget händer! Du måste göra något, Gud! Säg till dina jordlingar att de måste sansa sig, jag håller inte för det här! Var ska de göra av sina barn och barnbarn när jag inte orkar längre. Jag tror inte att det finns någonmer som jag.

Hallå, hallå
Jorden anropar himlen!
Gaia anropar Gud!

Mayday, mayday, mayday...

Författare: Min "gamla" studiekamrat och vän Karin Olofsdotter
Hämtat från Kyrkornas globala vecka, 2008, ett drama till gudstjänst


Gaia var i grekisk mytologi moder Jord. Gaia var jordens, moderlighetens och fruktbarhetens gudinna.
Ordet gaia betyder "mark", "land", "jorden".
Den här gången har jag tagit bilderna från nätet. När jag slog på ordet Gaia så fanns bl.a.de här bilderna där.

onsdag 16 november 2011

"Klimakterieklimat"

Det är inte bara jag som är i klimakteriet. Naturen har kommit ifatt mig.
Eller är det klimatförändringar?
I kväll den 16:e november kl 20 klippte Owe gräset och samlade ihop löv!
Åtta grader varmt ute. I Norrbotten!
Nog är det lite märkligt...

 Fotot är taget i oktober, Boden

Allvarligare och tydligare exempel finns på klimatförändringar än att Owe klippt gräset den 16:e november. Faktum är att det allvarliga läget kräver snabba förändringar och kraftfulla åtgärder. Fantastiskt nog kan vi enskilda människor faktiskt vara med och påverka och göra skillnad.

I dag på vår gemensamma präst- och diakonsamling i församlingen så pratade vi bl.a. om våra vigningslöften. I löftena sägs bl.a. om prästen:
...En präst skall i sitt ämbete leva som Kristi tjänare,
öppen för människors behov
och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen....


Vad innebär det att "i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen"?
Jag tror att det handlar mycket om vårt dagliga praktiska liv, vår livsstil, men också att uppmärksamma, påminna, finnas med i miljödebatten m.m. En uppgift som vi som kyrka också har är att bedja för naturen, och dess brukare och missbrukare. I dagarna vill vi också be för beslutsfattarna som finns med  på FN:s klimatmöte i sydafrikanska Durban.



Jag oroar mig för jorden
Gud, jag oroar mig för jorden,
för barnens framtid,
för växthuseffekt och ökenspridning,
för sura vatten och tysta skogar.
Girigt förstör vi den skönhet du skapat.
Gud, förlåt oss,
ge oss av din nåd
och förnya vårt sätt att leva.
Skapelsens egen ton ger mig hopp.
Den stiger från mullens maskar och kryp.
Den lever i kolatomen
och susar i gräset.
Den brusar mjukt i min egen kropp,
i celler och gener
som en livets hyllning till din kärlek.
Till dig, vår Skapare,
stiger jordens sång.
Stefan Edman

måndag 14 november 2011

Globala veckan


I dag startar Kyrkornas globala vecka. Initiativet till kyrkornas globala vecka kommer från Sveriges Kristna Råd och de 27 kyrkor som finns i rådet. Kyrkornas globala vecka firas årligen i november i anslutning till domsöndagen. I år handlar globala veckan om migration och flyktingskap, om det positiva i att människor korsar gränser, men också om det oerhört svåra i att tvingas lämna sitt hem och sin familj.







Uppmuntran

Du, låt dig ej förhärdas
i denna hårda tid
De alltför hårda brister
De alltför styva mister
sin vassa udd därvid

Du, låt dig ej förbittras
i denna bittra tid
Din plåga torde kvitta
Bak galler må du sitta
Det stör ej maktens frid

Du, låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid
Vår vilja vill man knäcka
Få oss att vapen sträcka
och aldrig gå i strid

Du, låt dig ej förbrukas
men bruka väl din tid
Dig kan man aldrig stuka
Tillsammans ska vi bruka
ditt liv och våra liv

Det må vi vi ej förtiga
i denna tigartid
att trädets sav ska stiga
Då är vi hederliga
och lögnens tid förbi

Wolf Biermann, Östtyskland

En text som vill uppmuntra oss att leva "vakna" inför allt som händer i världen och nära omkring oss. Det är så lätt att förhärdas och förblindas och hitta försvar till varför vi handlar som vi gör, eller - kanske ännu mer - till varför vi inte ingriper eller protesterar. 
Vi måste hjälpa varandra att våga!

söndag 13 november 2011

Du omger mig på alla sidor

Dagens psaltarpsalm är älskad av många, så också av mig. För mig säger den bl.a. att var jag än är och vad jag än tänker - från jag är ett foster i mammas mage till evighet är jag känd och älskad av Gud. Jag kan aldrig fly eller gömma mig, inte ens döden kan skilja mig från Guds närvaro.


Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta
vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga 
vet du, Herre, allt jag vill säga.

(Observera personen längst till höger)

Du omsluter mig på alla sidor,
jag är helt i din hand....
Var skulle jag komma undan
din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket,
är du också där.



Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger:
Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Från Psaltarpsalmen 139
(Bibel 2000)

(Prickarna är fiskmåsar)

Fotona är från Saltströmen, Norge i augusti.

lördag 12 november 2011

Det finns ingen vardag



Jag brukar ofta prata om vardag och vardaglighet. Jag tycker särskilt mycket om att tänka på och tala om hur Gud finns mitt i det vardagliga livet. Och det tänker jag hålla fast vid. Men jag fick mig en tankeställare när jag läste en novell (eller vad man ska kalla det för) av Solveig von Schoultz. Hon skriver:

Det finns ingen vardag.
Det finns inte ett ögonblick som inte är unikt, mångfacetterat, fyllt av allt som hänt, av förväntningar och farhågor, av dolda förbindelser med omvärlden, inte ett ögonblick som inte är svårgenomträngligt och värt att uppmärksammas.
Det är sedan en helt annan sak att mänskan vardagligen lever längs ytan och inte förmår omfatta sitt ögonblick.
Solveig von Schoultz, Skrivbodan, ur Kvinnor runt Östersjön, En antologi sammanställd av Meta Ottosson.



Schoultz uppgraderar vardagen. Vardagen är inte så "vardaglig" som vi lätt förleds att tro!

fredag 11 november 2011

Frost och sol och föräldralösa barn

Bodån, Boden

Det känns som om det var idag som vintern kom. Alldeles vitt ute av frost. Inte snö. Några minusgrader. Och sol. Frost och sol.

Vid frukostbordet grät jag. Samhället kan vara otroligt kallt och frostigt ibland! Jag läste i NSD om Hiyab, 3 år och Deymond, 5 år. Två föräldralösa barn, som bott ett år i ett fosterhem i Boden, som nu skulle avvisas till Italien där de inte känner någon. Deymond har en utvecklingsstörning med autistiska drag. De skulle ryckas upp från en trygg familjesituation. "De är våra små hjärtan", säger Therese Nilsson, fostermamman, sist i artikeln. Fosterföräldrarna är beredda att ta upp kampen, att kämpa för att få behålla barnen.




Räddade! Åtminstone tillfälligt. I kväll har jag läst på nätet att avvisningen är stoppad. Tills vidare.
Lite sol bland de frostiga snåren.



Emellanåt väcks hoppet, att bland allt det hårda och kalla, få se ljusglimtar, värme, medkänsla... Men det behövs alltid medmänniskor som är beredda att kämpa för de som är utsatta och avvisade.



Även om vägen är lång att gå, så är det oftast värt det. Jag önskar familjen Nilsson och de två barnen Hiyab och Deymond mod och kraft och allt gott! Jag hoppas också att de har många omkring sig som kan stötta och hjälpa dem.