Gott Nytt År!

Den här nyårshelgen blir ett sådant där nyår, som Owe och jag har haft några gånger under våra många år tillsammans, då vi inte har jobbat och inte firat på traditionellt sätt (vad nu det är...). Vi gör något annat, något "extra", något vi behöver göra - och det blir med all säkerhet ett nytt år ändå.

Vårt hus är sålt och vi är nu i "slutskedet" av vår flytt - även om den säkert tar hela januari månad. Det är flyttkartonger och högar av olika slag lite överallt. Så ser vår nyårshelg ut. 

En flytt kan liknas vid nyår och nyårsfirande, eller tvärtom. Vi lämnar något bakom oss - det känns väldigt påtagligt för oss just nu; ett sammanhang, kontakter, ett hus som vi levt i många år, bra grannar, släkt och vänner mm. En del saker är det skönt att lämna och annat är svårt.

Ett nytt år och en flytt till en ny plats innebär ofta många förväntningar, önskningar, kanske t.o.m. löften och en del är redan inplanerat. Men det finns också osäkerhet, bävan, oro... Och egentligen vet vi väldigt lite hur det verkligen kommer att bli.

Med våra olika tankar och känslor inför framtiden och det nya året får vi ta "en dag, ett ögonblick i sänder". Vi får vara öppna för det goda och ljusa i tillvaron. Det finns! Trots allt ont och mörkt.

Vi får önska och be om ett år med villighet till försoning och fred i både de små och stora sammanhangen! Var rädda om varandra och livet!

Önskar dig ett riktigt gott 2023!

JUL!

Julen står för dörren. Jag har funderat lite kring vad det är som utmärker en högtid som t.ex. julen. Vad som är jul för mig, är kanske inte jul för dig. 

Vad är det som ger oss den där riktiga julkänslan?

För många, tror jag, är vissa maträtter det viktigaste; sill och potatis, skinka, risgrynsgröt, lutfisk... Eller kanske är det julgodiset eller saffransbrödet.

Jag har mina mat- och fikafavoriter, ändå har själva rummet större betydelse för mig än maten. Ett rum med adventsljusstakar, julstjärnor, gärna gran, en julduk eller andra inredningstextilier. Och färgen röd! 

Julen har för mig varierat mycket under årens lopp från jag var barn och alltid firade jul hos farmor och farfar i Fjällbonäs, till idag - när vi firat jul i stugan de senaste åren. Många jular har jag jobbat.

Någon som känner igen den gamla julgransbelysningskartongen?

Kyrkan, julottan, julpsalmerna, julevangeliet hör definitivt till jul, för mig - det har alltid funnits med under livets olika skeden, även om orterna och kyrkorna har varierat.

Barn, musik, dofter, smaker, ljus, snö och färger hör julen till. Och familj och vänner.

Vad är det som ger dig den bästa julstämningen eller julglädjen?

Hur det än blir den här julhelgen med allt det där runtomkring, så vill jag önska dig en helg av julefrid, oavsett om du jobbar, är själv eller har många omkring dig! God Jul! ❤️

 

Astrid - och första advent

 Alla vet väl att det är Astrid idag, 27 November? Det kändes i alla fall så när mamma levde. Hon fick alltid så många gratulationskort på sin namnsdag. Och dagen efter, den 28 November fyllde hon år. Lika många gratulationskort då. 😊 (Hon var själv duktig på att gratulera andra). I år skulle hon ha fyllt 90 år.

Mammas namnsdag och födelsedag inföll alltid i närheten av eller på första advent. Därför hör det lite ihop för en del av oss...

Jag kan inte gratulera mamma längre. Däremot min dotter Cornelia, mitt barnbarn Cassandra och min brorsdotter Cecilia, som alla också heter Astrid.

(Cornelia och Cassandra. Tyvärr inte den bästa bilden...)

Jag älskar adventstidens bibeltexter och psalmer. Naturligtvis också adventsljusstakar och stjärnor. Och Saffranskaka.

Den här adventshelgen blev inte som jag hade önskat. Det förstår jag att jag inte är ensam om...

Försöker ändå ta till mig lite av adventstidens budskap.

I psalmen "Jerusalem, höj upp din röst" av J. O. Wallin, nr 106 i Psalmboken, står det (i v3 ) om sändebudet som kommer "till jordens barn från jordens Gud". Just det! Från jordens Gud! För mig betyder det att Gud inte är fjärran och ouppnåelig, utan känner och delar livet på den här jorden. Det känns bra, tycker jag. 

Versen fortsätter ""han kommer, hoppet föregår, och glädjen följer i hans spår".

Psalm 109 "Det susar genom livets strid" av C. Boberg tycker jag mycket om. Citerar här bara sista strofen på första versen (som jag gjort flera gånger förut): 

"O mänsklighet, ställ dörrn på glänt - det är advent, det är advent!". 

Stäng inte dörren! Håll den lite öppen... Utifall att... Kanske... Vem vet vad för hälsning som kan nå dig eller mig så här i adventstid...

Glad advent! ❤️🌴🎶

Oväntat ljus!

 

Vad överraskad jag blev när vi satt och åt frukost. En vacker röd ljusstråle lyste på det vita skåpet intill braskaminen och det var inte från elden i kaminen. Då såg jag från fönstret en röd sol som lyste fram i det grå-vit-svarta landskapet. Helt oväntat!

Det gjorde mig glad. En varm röd sol kan plötsligt lysa i ett helt oväntat landskap eller situation. Ja, t.o.m. en vanlig grå Novemberdag. Det gav mig hopp.

I fredags kväll var vi och tittade på "Tusen ljus 2022 under samma himmel, på samma kväll" i Umeå. Förskolebarnen i Umeå hade gjort ljuslyktor, som nu lyste vackert i Vänortsparken. En lykta bland alla dessa lyktor hade vårt barnbarn gjort. 

Ljus i  mörkret behöver vi alla. I alla slags mörker. Med alla slags ljus. Det är märkligt vad endast ett litet ljus kan förändra! 

Vi får komma ihåg att ljus kan överraska, kan lysa i det mest oväntade. Även i en tillvaro där det gråa och svarta ser ut att dominera.

Vänortsparken, Umeå.

Livet rullar på

 

Livet rullar på, en dag i sänder, med sina vardagstimmar, högtider, utmaningar och glädjeämnen. Det växlar som årstiderna.,

En av de sista dagarna i Oktober vinkade vi "hej då" till mammas lägenhet på Åkargränd 1 i Boden. Nu är det äntligen en ny ägare till lägenheten. Det var naturligtvis skönt att få lämna ifrån oss nycklarna. Det har varit en hel del pyssel med lägenheten, samtidigt som vi själva förberett flytt och försäljning. Men lite vemodigt var det också. Så många gånger vi varit i detta hus! Och alltid när vi gått därifrån har mamma (medan hon levde! ) stått i fönstret på sjätte våningen och vinkat! (Tredje raden uppifrån och tredje fönstret från vänster). Men nu är hon högre upp än så... (Hennes man bor på ett särskilt boende sedan en tid tillbaka).

När vi satt och åt frukost en morgon i stugan för ett par veckor sedan kom en räv förbi alldeles utanför fönstret. Så fin och välmående! Sedan dess har vi skymtat den flera gånger.

Sista söndagen i Oktober ledde jag en gudstjänst i fina Röbäcks kyrka i Umeå. Jag gladdes särskilt åt samtalen vid kyrkkaffet efteråt. Så roligt när gudstjänstdeltagarna reflekterar kring predikan.

Vår son Christofer håller på att bygga hus utanför Umeå. Vi har varit där och tittat på tomten när de började gräva, vi har sett betongplattan och 1 November var vi på plats och såg huset med alla dess delar komma på plats.

Intressant att se hur varje "byggare" på plats vet vad den ska göra. Alla har sin uppgift och är viktig för att hela huset ska bli som det är tänkt. Precis som det är med alla "byggen" i livet (som skola, vård, kyrka mm). Alla behövs.

Lilla Cassandra var med också och tittade. Det dröjer ända till slutet av April innan familjen får flytta in. Allt tar sin tid.

Allhelgonahelgen avslutades med 3-års kalas i stugan. Caspian hade önskat sig en blå tårta, vilket han också fick vara med att göra. 

Mormor och morfar från Strängnäs-trakten var också med.

Nu är vi i Boden. Det har snöat ett par dagar, det är vitt på marken och i träden. Riktigt fint. Men förmodligen blir det inte kvar. Det ska bli många plusgrader i helgen.

Ta hand om varandra!

Fotot är taget för snart ett år sedan, i början av December 2021.

Allhelgona

 Allhelgonahelgen är för många av oss en helg som påminner oss om dem som vi stått nära men förlorat nyss eller för länge sedan.

Kom att tänka på en text som jag blev ombedd att läsa på en begravning. Jag delar den med er.

Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga: "Nu har hon lämnat oss". 

Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är bara som du ser det. I själva verket är hon lika stor och vacker som när hon låg vid stranden! Just som du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.

Det blev en grå! 😉

Nu har vi äntligen köpt en ny (för oss) bil. Det blev en grå bil. Tråkigt, men sant. I övrigt så är den bra. Och det är ju trots allt det viktigaste 😊 Det blev en Suzuki SX4, för den som är intresserad. Det blir nog bra.

Annars har jag inte så mycket nytt att berätta. Vi räfsar, tar vara på våra äpplen, packar, äter och sover i stort sett...

Jag har börjat förbereda nästa gudstjänst som jag ska ha - det var länge sedan sist...  Det blir i Umeå för första gången. 

"Att leva tillsammans" är temat den söndagen (30/10). Ett viktigt och aktuellt ämne i både de små och stora sammanhangen.

För att kunna leva i fred med varandra kan vi behöva ändra en del vanor och tänka nytt.

"Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.

Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.

Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska 

Gud, gör oss fria!

Ge oss din blick för dolda möjligheter.

Ge oss fantasi att finna nya medel.

Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla.

Gud, gör oss kloka!"

Text: F. Kan, 1968, B.G. Hallqvist 1970. Psalm nr 288 v 2,3 i Svenska Psalmboken.

(När brudpar gifter sig - för att leva tillsammans - så strös det ibland blomblad på kyrktrappen. Kanske kan det vara ok att vi som har varit gifta i 40 år kan ha löv på trappen?! 😉😃)

Hoppas på ett "efter"

 

Det var länge sedan jag skrev här i bloggen nu... Det är inte för att livet är enformigt och långsamt, utan snarare tvärtom. Vi tycker att vi har fullt upp, att det är stressigt på flera sätt, många funderingar och beslut... Samtidigt upplever vi ett "evigt väntande". Ett väntande på svar. Svar som är beroende av varandra. Säkert känner många av er igen den frustrationen.

Ett bekymmer som vi har just nu är att vi har blivit påkörda av en bil. Vår bil stod vid vägkanten. Owe stod bredvid och skulle ta loss släpet. En bil kör rakt in i framkanten av bilen. Framdelen av bilen flyttas /vrids flera meter. Båda bilarna blev "okörbara". Och Owe fick en ordentlig smäll av släpet på ena benet. Han klarade sig förunderligt bra! Vi är oerhört tacksamma för det! Men han har haft rejält ont, stackarn. Nu har vi bara min lilla Yaris utan krok - mitt i flyttbestyren. Vi som behöver köra till tippen, second hand, Umeå ...

Vi tittar efter en ny bil. Det är svårt. Hur mycket pengar ska man lägga på en bil?! Vad ska vi ha för märke, storlek, årsmodell? För att inte tala om färg! Skojar bara. Men är lite less på alla gråa bilar... 😉

 (Vackra träd på vår gata)

En bil är en "världslig sak". Dock så nödvändig. Åtminstone i nuläget, för oss. Världsläget är däremot skrämmande allvarligt. På hög nivå. Påverkar många, många människors liv.

Ja, det är mycket som händer i världen, i Sverige och faktiskt även i Boden (förhoppningsvis mest positivt) och så i allas våra liv, i våra kroppar och sinnen.

Mitt i allt, känner Owe och jag, finns det mycket att vara tacksamma över. 

Vi lever i en liten bubbla just nu, träffar nästan inga andra än familjen, ser ytterst lite på TV... Vårt focus är flytten - med allt vad det innebär.

Men jag längtar och hoppas på ett "efter". 

Samtidigt som jag försöker ta in nuet; hösten och höstens färger, det vackra, barn och barnbarn, goda och välgörande ord... Det som ger livskraft. För livet är skört och vi vet så väldigt lite om morgondagen. Ändå. Och just därför får vi fortsätta att planera, hoppas och längta...

Solhattens betydelse 😊

 

 Även om solen lyser ute, är inte alltid livet lätt och solljust. Vi möter motgångar av olika slag och det kan kännas tungt att gå.

Jag såg den här bilden och texten i en av alla de böcker jag plockat med inför flytten.

"Jag bär alltid solhatt.

Vädret känns bättre då."

(Hämtat från boken Lusthus och långa höstar. Text Ditte Feuk och foto Björn Abelin. Prisma)

Jag tycker att det är en underbar livsfilosofi. Att hitta strategier, hopp, något att hålla fast vid eller bli buren av vid tunga och svåra tider.

Vi får leta rätt på vår egen personliga "solhatt" och gå ut och möta "ovädret". Regnet, mörkret, blåsten. Eller tröttheten, sorgen, besvikelsen, värken eller vad det kan vara.

Hur ser din solhatt ut?

 Min hatt har sin djupaste grund i min tro på en god Gud, en Gud som vill "gå med". Bönen är min bästa "solhatt". Men min hatt har också färger att måla med, poesi att läsa, natur att vistas i, goda vänner och inte minst min familj att vara tillsammans med.

Sista helgen i Augusti

Sista helgen i Augusti är det i våran "stugby", Klintsjölänningen i Västerbotten, "stugsista". En gammal tradition ursprungligen från Finland . Lysnatta kallas den där. 

Firas mest i kustnära områden med eldar där man bränner upp sommarens skräp.

Så gjorde också vi (och andra i byn). Det finns en del att ta av, när vi håller på och bygger och grejar.

Vi kan alla hjälpas åt 😊

Vi gjorde lite annat den här helgen också.

T.ex. målade med vattenfärger/akvarellfärer ute på altanen.

Caspian hjälpte också sin mamma att byta däck.

Stugsista handlar förstås också om ett farväl till sommaren. Det är lite vemodigt, tycker jag. Vi har haft en ganska intensiv och innehållsrik sommar med fantastiska stunder och dagar. Men det har varit en hel del slit också eftersom vi håller på att flytta. Därför känns det som om sommaren har gått alldeles för fort.

Ett citat från en av alla böcker som jag rangerat ut.

Sommaren och jag har så svårt att skiljas.

Vi håller länge huttrande varandras händer.

Så går hon bort över en sviktande planka.

- Jag känner doften av stora regn.

Viola Renvall

Tack för sommaren och allt gott den gett! 

Nu börjar jag vara beredd att ta emot September med frisk luft och varma färger.