Tacksamhet!

Det är lätt att fylla sina tankar och samtal med sådant som vi oroar oss för, räds för eller bara rent allmänt vill klaga på. Det finns gott om stoft till det.

Men det finns faktiskt mycket vi kan känna tacksamhet för också. Smått och stort. Jag ska inte orda så mycket om det. Men den här hösten har jag verkligen, mer än någonsin, tror jag, njutit av allt vackert (och gott) som hösten bjuder på. Fotografierna är ett litet uttryck för det.

Vi har en fantastisk färg på vår häck. (Aronia). Den blir extra vacker mot Ornäsbjörken som är grön långt in på hösten.

Jag är så glad för våra äppelträd! Och i år är äpplena fler, större och vackrare än tidigare år. Jag är inte alls uppväxt med äppelträd, så jag tycker att det känns fantastiskt att ha äppelträd på den egna tomten. Goda är de också.

Trots växternas trötthet och "nära-slut-tillstånd" finns det något vackert över dem. De är ofta i varma färger.

Det färggranna och lockande kan vara farligt. På hösten, liksom alla årstider. Men titta kan man få göra...

Tack för alla de små ting som jag oftast glömmer.

Tack för det leende jag fick idag.

Tack för ett vänligt ord.

Tack för en sång som jag hörde.

Tack för det som växer kring mig,

gräs, mossor, stora skogar.

Tack för det som växer inom mig,

en smula vishet mer för varje dag.

Tack också för minsta musen,

för flugans surr, sol och skuggor,

åskans muller långt, långt borta.

Tack för allt detta lilla som gör

att jag känner mig så hemma

i den värld som du skapat åt mig, Gud.

Ulf Nilsson

Ps. På söndag är det Tacksägelsedagen.

Tack!

 

Det finns mycket vi kan bli ledsna och upprörda över. Det finns mycket som vi kan bli trötta på eller trötta av. Det finns också mycket att vara tacksam för. Eller glad för. 

Just nu känner jag mig ganska trött på ord. Därför väljer jag att visa några av mina senaste fotografier i mobilen. De får tillsammans ge några små glimtar av det som ger mig glädje och tacksamhet, så här på Tacksägelsedagen. Utan någon som helst inbördes ordning.

Egentligen så är blad/löv - tycker jag - en bra bild för olika tack i livet. De kan variera i färg och form, i storlek och ålder, nytt och gammalt, högt och lågt...

Jag har kallat den här målningen för "I stormens öga".

I stormens öga finns ett lugn, en stillhet.

Tack gode Gud för livet!

Tacksam

Det har alldeles nyss varit Tacksägelsedagen. Det finns mycket jag kan förfäras över och oroa mig för. Men det finns också mycket som jag kan vara tacksam för. 

Jag har varit i Hallstahammar i Västmanland en halv vecka. Även om anledningen var att jag skulle leda en begravningsgudstjänst så kan jag inte annat än känna tacksamhet över de dagarna. 

Familjen hade förberett begravningsgudstjänsten så fint och personligt. Dekorationen på kistan sa något om livet som hade levts. 

Minnesstunden var fylld av berättelser från släktingar och vänner som kände en stor tacksamhet för vad personen i fråga hade betytt i deras liv. 

Tänk, vad vi människor kan betyda för varandra! Vi är olika i våra personligheter och uttrycker vår kärlek och omsorg på så många olika sätt - vilken rikedom det är! Så underbart att vi inte är precis likadana, utan kan komplettera och dela olika gåvor med varandra.

Med i mina väskor hem till Boden hade jag hemmagjord svartvinbärssaft och torkade trattkantareller! 

Jag är så tacksam för vänner som generöst delar med sig av sitt goda. Och så var det också när jag för nästan hundra år sedan bodde och arbetade där i min första tjänst. Det var ofta församlingsborna delade med sig av grönsaker, frukter och bär, men också av praktisk hjälp (t.ex. med bilen) och måltider och med sina öppna hem. Det minns jag med stor tacksamhet.

Under de här dagarna fick jag träffa många goda vänner och jag hann t.o.m. nästan till alla de kyrkor som jag hade haft - mer eller mindre - gudstjänster och t.ex. vigslar i. (På den tiden hade jag mer vigslar och dop än begravningar).

Innan jag åkte iväg med tåget på söndagkväll var jag och mitt värdpar på en ekumenisk gudstjänst i Bergs kyrka. Så fint att få avsluta min vistelse så.

På tal om tåget, så skulle jag åka två tåg innan jag skulle stiga på nattåget i Gävle. När jag satt på det första tåget så ringde min mobil med ett okänt nummer. Det är inte alltid jag svarar då, eftersom det oftast är försäljare. Men det var tur att jag svarade. Det var från SJ! Mannen som ringde berättade att tåget jag skulle åka med från Fagersta till Gävle hade gått sönder. Han lovade att beställa en taxi, som skulle vänta på mig i Fagersta för att ta mig vidare, så att jag inte skulle missa nattåget hem. Det var nästan så att jag undrade om det var någon som lurade mig. Men det var det inte. I ungefär en och en halv timme åkte jag taxi och kom i god tid till tåget i Gävle. Gissa om jag kände mig tacksam?! SJ - gamle vän! Och jag var också glad för att jag inte behövde betala den taxiresan... Resten av resan gick enligt planering. 

Ja, nog har då jag mycket att vara tacksam över!

Måne och sol

I söndags var det Tacksägelsedagen 

och vi blev påminda om allt vi kan tacka för.

I Matteuskyrkans gudstjänst medverkade bl.a. barnkörerna 

och det var Barnbibel-utdelning till fyraåringar.

Altarbordet var fyllt av färger, smaker och dofter

som gör oss glada och tacksamma.

Dagens bön från Psalmboken

inspirerade till illustrationer och samtal.

Solen och månen (på väggen), säger oss 

att Gud bl.a. gett oss dag och natt,

arbete och vila.

Tänk vad bra att vi inte fick bara dagar, 

- eller bara nätter! Så tråkigt, det skulle ha varit!

Gud, du som har skapat världen,

vi tackar dig för arbete och vila,

för dag och natt,

för människor och djur

och för allt det sköna i din värld.

Främst tackar vi dig 

för din största gåva,

Jesus Kristus,

som omsluter allt med välsignelse.

Din är äran i evighet.

Amen.

Vi fick också själva formulera våra tackböner

som vi hängde upp med klädnypor i ett Tacksnöre.

 

Det finns mycket att tacka för. Inte minst för varandra!

Vi sjöng också:

Måne och sol, vatten och vind

och blommor och barn skapade Gud.

Himmel och jord, allting är hans.

Herren vår Gud vill vi tacka....

Text: Britt G Hallqvist, Psalmboken nr 21

Tacksam trots allt!

I morgon är det Tacksägelsedagen.
Kan man vara tacksam och glad,
trots allt hemskt som händer i världen?

Camilla Lif skriver i en bok
att man kan se tacksamheten som en proteströrelse.
Tacksam "trots allt"!
Det är en tanke som jag gillar.

Mall of Scandinavia

I vårt samhälle handlar det mycket om att prestera,
konsumera och konkurrera.

I tacksamheten medger vi att vi är beroende.
Beroende av Gud och beroende av andra.
I tacksamhet får vi ta emot något
som vi inte har köpt eller presterat.
Tacksamhet och nåd hör ihop.

Jag tror att vi mår bra av att kunna vara tacksamma
trots allt.

Tacksamhet är inte beroende av ett perfekt liv,
framgång, lycka eller stor tro.

I medvetenhet och seende av det som finns runt omkring och i oss,
kan vi ändå hitta mycket vi kan tacka för.

...

Alla foton, utom det från Gallerian är ifrån Trosa,
från syster och hennes sambos trädgård.
Tacksam att jag fick träffa dem också förra helgen!

I kväll har vi skypat med Cornelia på Quito i Ecuador.
Det kan jag verkligen också känna mig tacksam för -
att det är möjligt att hålla kontakt, trots det stora avståndet.
Dessutom verkar hon ha det bra!

http://ctravelblog.tumblr.com/

Ett givande liv

Patricia Tudor-Sandahl har idag haft två föredrag 

i Petrigården, Gammelstad. 

Hon är gästtalare under Tacksägelsehelgen 

i Nederluleå församling med temat
ett givande liv

Jag tyckte om Patricia Tudor-Sandahl som föreläsare. 

Likaså innehållet. Allmänmänskligt, igenkännande, 

humoristiskt och allvarligt.

Extra intressant var det när hon talade om 

ursprungsbetydelsen på en del ord och begrepp som t.ex. 

att ge till skillnad från generös, lycka till skillnad från glädje.

Mycket folk hade samlats. Det märktes i hela kyrkbyn. Bilar överallt. 

Det var fullt i Petrisalen, i hallen utanför 

och i "Arken", Petrigårdens entré. 

Som tur var så gick det att lyssna via högtalare i alla dessa lokaler.   

Patricia Tudor-Sandahl kunde lätt fånga oss som lyssnare 

med både sitt ord-språk och sitt kropps-språk.
Här är Patricia Tudor-Sandahls hemsida 

Tacksägelsehelgen är en av kyrkhelgerna då många är i sina kyrkstugor.

Så passade också jag på att vara i min kyrkstuga 

mellan föredragen (eftersom jag inte var i tjänst).

På något sätt är det rofyllt att vara här, tycker jag.

På denna minimala yta, så finns det inte så mycket att göra

annat än vila.

Innan jag åkte hem var jag tvungen att ta några bilder på kyrkan.

Solen lyste så vackert på kyrktornet.

Att leva i tacksamhet 

är att låta sig beröras, gripas, förundras, sa Patricia Tudal-Sandahl idag.

Hon citerade också från Karin Boyes dikt:

DU SKA TACKA

Du ska tacka dina gudar,

om de tvingar dig att gå

där du inga fotspår

har att lita på

.....

.....

Den som tvingas ut i vildskog

ser med nyfödd syn på allt,

och han smakar tacksam

livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,

när de bryter bort ditt skal.

Verklighet och kärna

blir ditt enda val.

Ur Karin Boye, Dikter, Bonniers 1974

Jag önskar mig en lönn!

Jag önskar mig en lönn, tänkte jag härom dagen när jag gick en promenad i Boden. En egen lönn. På vår tomt. Då gick jag förbi en av Bodens få lönnar. Det är inte så gott om dem häruppe. I dag tänkte jag samma sak igen, nu i Gammelstad. Utanför Petrigården i kyrkbyn står en stor och mäktig lönn. Den är så otroligt vacker! Det var någon som sa att det är den enda lönnen i Gammelstad.

Det var fler än jag som uppskattade de vackra bladen...

...en flicka plockade blad i en kasse. Det fanns gott om blad.

Tacksägelsehelgen har ikväll inletts i Nederluleå församling 

med en Sinnesromässa i Nederluleå kyrka. 

Tänk att ett hundratal människor (från barn till 80+) 

väljer att gå på en gudstjänst en fredagkväll kl 18!

Temat för helgen är Ett givande liv och jag kan inte säga annat än

att det var en givande kväll på många sätt.

En psalm som vi sjöng:

Gud, i dina händer lägger jag mig ned.

När jag går till vila är du med.

Dina händer bär mig genom rum och tid.

Jag förblir i ljuset i din frid.

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 769 från vers 4.
Text: A-M Kaskinen 1982, P. Harling 1966