Sista november!

 

Jaha, då har vi kommit till sista dagen i november. November brukar räknas som en mörk och tung månad. För min del har årets november varit en innehållsrik månad. En månad med blandat innehåll. Både det som gjort mig glad och tacksam och det som gett oro och bekymmer. Så är väl egentligen alla månader, men jag tycker nog att det har varit mer än vanligt mycket i årets november.

I november infaller alltid Allhelgonahelgen. Alla tycker kanske inte om den helgen. Men det gör jag. Det är en viktig helg, tillfälle för eftertanke och minnen. I år fick jag leda en Minnesgudstjänst i Nysätra kyrka i Ånäset i Bygdeå församling. En gammal och fin träkyrka från början av 1700-talet.

November är en månad där flera fyller år av dem som står mig nära. Bl.a vårt barnbarn, Caspian, som blev två år i början av månaden. En kille full av liv och livslust. Så härligt att få finnas i hans närhet!

(Sista bilden på mamma, förutom på sjukhuset)

Min mammas födelsedag är den 28 november (och namnsdag den 27 november). Åttionio år skulle hon ha fyllt. Det var en märklig känsla att inte kunna gratulera henne. Det är förunderligt att en människa som funnits så länge i ens liv plötsligt inte finns längre. Jag kan så lätt se henne framför mig och höra hennes röst... men hon är inte där. En av mina bröder och Owe och jag var till hennes man, Börje i söndags. Han bor kvar i lägenheten. Men mamma var inte där. Plåtburken med karameller stod på bordet, som den alltid gjort. Hon brukade alltid bjuda oss på innehållet. Nu gjorde Börje det.

Vi har den här månaden bott två nätter på hotell i vår egen stad! Lite udda. Vi har haft en firma som relinat våra avloppsrör - och då var det inte så lämpligt att bo hemma. Men det är skönt att det nu har blivit gjort. Det blev två goda och rejäla hotellfrukostar som bonus på det. Inte alls dumt. Fina rum och trevlig personal är det på Hotell Drottninggatan 11. Kan varmt rekommenderas.

Till det roliga den här månaden hör också att jag just nu har en utställning på Galleri 14 här i Boden. Tillsammans med en ung och duktig tjej, Emmy Thodén, som går på Sunderby folkhögskola. Vi kände inte varandra innan och visste inte hur den andres konstverk såg ut. Det var roligt att se hur våra olika verk lyfte varandra. Emmys keramik och mina akvareller.

Jag tänker att det kan vara så med oss människor också. Ibland händer det att den ena tar över och skymmer den andre. Det är inte så ovanligt. Men det kan också vara så att tillsammans lyfter vi varandra. Vi ger varandra utrymme, men finns intill och stöttar, eller kompletterar. Vi kan vara med och framhäva varandra. I vår olikhet kan det finnas gemensamma drag - eller kontraster - som förstärker och synliggör.  

Emmy har vaser som är gjorda som stammar. De är så fina, tycker jag! Liksom alla hennes alster.

(Ursäkta att texten på vissa ställen i inlägget blev konstig. Jag lyckas inte få till det)

Då får vi se fram emot en ny månad! Årets sista månad.

En bön

 

En bön som jag tycker mycket om:

Kristus,

hör de slitna ryggarnas bön,

de spända axlarnas

och de vakande nätternas vädjan.

Hör trötthetens tystnad

och fötternas svullnad.

Kristus, förbarma dig.

Mitten av November

De senaste veckorna har varit fyllda av intryck, beslut, många tankar och mycket jobb. Och det ser ut att fortsätta... Livsdagarna växlar, liksom vädret. Gråmulet, lågtryck, regn, dimma, frost, is och solsken. Det är bara att ta en dag i sänder. Vädret kan vi i alla fall inte styra. En del av det som händer oss kan vi inte heller styra. Det är bara att acceptera.

Ibland händer allting på en gång... lite så känns det just nu.

Vi har varit en dryg vecka i stugan (jag har jobbat i Bygdeå församling). Under de här dagarna hann vi vara med om alla sorters väder, tror jag. Inte sommarvärme, men annars... Som jag har skrivit flera gånger förut är det fascinerande att leva nära  naturens och vädrets växlingar.

"Frostblommor"

När vi var i stugan hann vi träffa vårt barnbarn och hans föräldrar. Alltid en bonus.

- - -

I morgon ska jag vara med på en Dagledigsamling här i Boden. Jag avslutar det här inlägget med en bön som jag kommer att referera till. En bön av Jonas Jonson.

Sårbar men trygg 

Gud, låt mig leva öppen,

lyhörd för andra,

fri från fördomar, 

utan bitterhet.

Lär mig att bejaka min svaghet

och leva sårbar men trygg,

så att jag mognar med vishet, 

åldras i tacksamhet 

och får dö i frid.