Vintertid - Normaltid

 

Sista dagen i Oktober 2021 och vi är i vintertid och normaltid. Lite snö har vi här i Boden, men inte alls så snöigt som på min målning, "Du och jag, pappa". (Såld)  

Utställningen som jag har haft i Matteuskyrkan är avslutad och de flesta av målningarna som blivit sålda har fått komma till nya hem. De två sista som inte hittat hem än, ska jag leverera i morgon.

 

Tack alla som kommit och tittat, tack för alla uppmuntrande ord och tack alla ni som kan tänka er att ha en målning av mig i ert hem! Fantastiskt!

Kul med barn som är intresserade och har tankar och åsikter!

Den minsta besökaren var inte så intresserad av målningarna, men oerhört söt och charmig! De vuxna på bilden är mina brorsdöttrar. Så roligt att ni ville komma!

Förra söndagen ledde jag en gudstjänst i Matteuskyrkan där jag använde några av bilderna från utställningen och andra som jag gjort just för "gudstjänstbruk" för att illustrera (eller rättare; för att ev kunna väcka någon ny tanke eller känsla) texter, böner och sånger i gudstjänsten. Sådant tycker jag är roligt! 

Däremot tycker jag inte att det är roligt att bli fotograferad! Men någon gång ska jag kanske visa någon bild på mig själv också, inte bara på andra... ;-)

I dag var vi på gudstjänst i Matteuskyrkan och då var det Anna Ahlström Nilsson som var präst. Hon ledde "Kärlekens mässa". Bland flera andra medverkade också Lena Engvall med kören Exodus. En fin och varm gudstjänst!

Jag började inlägget med en vinterbild. Jag avslutar med en sommarmålning, som också kommit till ett nytt hem nu.

"När rallarrosorna blommar som mest"

Tiden går fort. Snart är vi där! 🌝

En önskan

Önskningar kan variera från dag till dag och från år till år. Så är det i alla fall för mig. Men vissa önskningar, inriktningar kan följa en på olika sätt under livet.

I tidiga tonår, upptäckte jag Karin Boye. I en bokylla hos farmor och farfar fanns en tjock diktbok (en samlingsvolym) av Boye. Den läste jag, om och om igen. Det var många av dikterna som jag tog till mig. Och som följt mig genom åren.

En sådan dikt var:

EN MÅLARES ÖNSKAN

Jag ville måla ett ringa grand

av slitnaste vardag, så nött och grått,

men genomlyst av den eld, som förmått

all världen att springa ur Skaparns hand.

Jag ville visa, hur det vi försmå

är heligt och djupt och Andens skrud.

Jag ville måla en träsked så,

att mänskorna anade Gud.

Den dikten inledde jag vår Skapardag i akvarellmålning i Matteuskyrkan i Boden igår. En dag till för att inspirera till att komma igång att måla akvarell, eller fortsatt inspiration för den som målat tidigare. På en dag hinner man inte lära sig så mycket, men man kan ha roligt!

Vi var i kyrkans lekrum passande nog. För min önskan var att det i första hand skulle vara lustfyllt,  att få leka och pröva sig fram med olika färger och papper, testa olika tekniker och våga exprimentera. Att släppa prestationen och känna att det behövde inte "bli något". Målandet i sig har ett värde.

(När den här bilden togs var det tyst och koncentrerat, andra stunder var det mer rörelse och liv. Det var 12 deltagare, om jag minns rätt, förutom husmor och mig.)

Men det blev ju något i alla fall! Och ännu många fler än de jag visar på bild.

Några hade aldrig målat tidigare och andra hade målat en hel del. Så fick vi mötas och dela erfarenheter, tips, skratt och tolkningar av varandras målningar. Så olika saker vi kan se i en bild.

Så olika önskningar vi kan ha i livet. Och så annorlunda det kan bli. Och ändå bli bra.

Flera av målarna berättade att de hade tänkt måla en viss sak, men det blev något annat. Ibland på grund av vattnets och färgens egna vilja. Och det blev ändå bra!

Jag tror att vi alla behöver något att inspireras av och vägledning, förslag och tips i livet. Både som målare och som livsvandrare på jorden. Och mat, vila och gemenskap.

Vi var glada och tacksamma för husmor Ulla i Matteuskyrkan som skämde bort oss med god mat och gott fika. 

Det var mörkt när vi lämnade mysiga Matteuskyrkan.

Avskedets stund

Ett vackert kort som jag fick av mina arbetskamrater

Så kom då den här dagen då jag skulle avtackas för min tjänst i Svenska kyrkan i Boden. Det var i söndags, på Pingstdagen i Matteuskyrkan. Det känns som om jag tjatat mycket om detta att jag skulle sluta ett bra tag nu, så jag lägger bara ut några bilder, med några korta kommentarer och citerar en bön som jag bad i början av gudstjänsten. 

"Huskören" bestående av mina nuvarande och fd kollegor sjöng vackert och stämningsfullt.

Många fina ord fick jag höra.

Också på kyrkkaffet efteråt.

Det blev en fin avslutning på mina yrkesverksamma år, tycker jag.

Kändes bra att det var på Pingstdagen. Då vi särskilt påminns om den helige Ande, Hjälparen som vill vara med oss och leva i oss. En livskraft som ger oss mod, uthållighet, vägledning och tillit med mera. 

Kom, heliga Ande, med din stormvind.

Överraska oss i det trygga och invanda livet.

Kom, heliga Ande, med din kärleksbris.

Blås bort orons och misstrons tankar.

Kom heliga Ande, med din energi.

Väck i oss en hunger efter sanning och rättfärdighet.

Amen.

(Från bönboken tradition och liv nr 435)

Present från mitt arbetslag

Sammanhang

Jag kan se tillbaka på en innehållsrik ledig vecka, med både glädje och oro. Veckan har präglats mycket av mammas sjukdom och sjukhusvistelse. Hon mår bättre, men är fortfarande kvar på sjukhuset.

På måndag kvällen träffade Owe och jag en fin kompis från Jordbro/Haninge-tiden, Susanne Rolfner, som var i Luleå och höll föreläsningar. Det var såå kul att prata om livet vi lever i alla (många) dess aspekter.

På tisdagen hade jag glädjen att träffa "Skrivarna" i en ateljé i Luleå. Miljön, samtalen och våra texter som vi läste för varandra gav inspiration och glädje. Det tillsammans med mammas tankar och funderingar på sjukhuset om det som varit och det som är, gav mig själv många tankar och insikter. Livet kan verkligen visa sig från många olika håll och kanter, som tillsammans gör någonting med oss. Vi behöver perspektiv och andras ord och erfarenheter.

Några ur gruppen. En enda bild tog jag och tyvärr blev den inte bra.

Mer roligheter den här veckan var Musik-café i Matteuskyrkan på torsdagskvällen med Bo Selinder och Accja. Fantastiskt duktiga och samspelta! Dramatiskt och känslosamt. En fröjd att lyssna på!

Anna Nilsson, präst

Och på söndag var jag i Matteuskyrkan igen, nu på mässa. Det var min kommande efterträdare Anna Nilsson som var präst och höll en bra predikan om ordens betydelse. Extra roligt att det var Julia Henriksson (född Nyberg) från Svartlå som sjöng. Mycket fint. Julia känner jag från vår Svartlå-tid.

Julia Henriksson

Ja, livet består av olika tider och sammanhang. Ibland möter oss tiderna som varit i nuet. Det är väldigt spännande, tycker jag. Igenkännande, ofta i ett nytt ljus. Ingenting står still, både människor och miljöer förändras, samtidigt finns det sådant man känner igen och vissa "saker" består till synes för alltid.

Den här veckan känner jag mig speciellt tacksam för att jag får finnas med i flera olika sammanhang, gamla som nya, så oerhört värdefullt! Vänner, släktingar, kreativa grupper, kyrkan är bl.a. sammanhang som betyder mycket för mig. Alla människor behöver sammanhang, tillhörighet för att må bra. De goda sammanhangen bejakar att du och jag är någon, att vi är medräknade. När vi är i våra sammanhang är det lätt att ta det för självklart, men det är det ju faktiskt inte. Den som tappat sitt sammanhang och sin tillhörighet vet hur tomt och förvirrande det kan vara.

Samtidigt som vi gläds över och är tacksamma för de sammanhang vi är med i, är det viktigt att "öppna upp" också för andra. Det är sällan lätt att komma in i ett nytt sammanhang. Oavsett om det handlar om släkter, byar, arbetsplatser eller kyrkliga sammanhang. Speciellt om "sammanhanget" funnits länge och länge bestått av ungefär samma personer.

Mitt 2018 Januari-Juni

God fortsättning på det nya året!
Hoppas att året har börjat bra!

Här följer en slags kort resumé över mitt 2018.
Jag tvingar mig själv att bara välja ett foto för varje månad,
vilket är svårt, särskilt vissa månader...


JANUARI

Ett skönt minne från januari var vår knappa vecka på Kap Verde. Solen, värmen, den fantastiska sanden, surfåkarna, det spännande (för oss) och naturliga vardagslivet (för invånarna) på piren mm.

Jag minns också med glädje en dopgudstjänst här hemma där jag fick döpa en hel familj.

Redan i januari kom mycket snö.

FEBRUARI

Från och med februari månad började jag arbeta på halvtid i min tjänst som präst i Svenska kyrkan i Boden. Eftersom det innebar varannan vecka ledigt gav det mig möjlighet till bl.a. en resa ner till Stockholm den här månaden, där jag hade lyckan att träffa båda mina barn samtidigt, eftersom Christofer också var där tillfälligt p.g.a studier. 

Från Matteuskyrkan minns jag särskilt högtiden och glädjen att få konfirmera två härliga vuxna kvinnor, som jag träffat regelbundet i ett antal månader innan. 

Mycket snö i februari.

MARS

Ett roligt minne från den här månaden var antologin med norrbottniska poeter (där jag själv också finns med) Snöstjärnor II, en bokrelease på Kulturens hus i Luleå i slutet av mars.

Om jag ska välja ut en gudstjänst som jag särskilt gläds över så var det Långfredagens Korsvägsvandring i Matteuskyrkan. Så roligt att så många kom och uppskattade vandringen.

Ännu mera snö i mars.

APRIL

För mig sticker särskilt en helg ut i april, tredje söndagen i påsktiden. På lördagen var jag inbjuden till Porsökyrkan i Luleå (där jag tidigare arbetat som präst) för att leda en Skapardag i akvarell. Vi inspirerades av söndagens texter kring temat "Den gode herden". På söndagens gudstjänst delade vi med oss av lördagens målningar och tankar. 

Fortsatt mycket snö!

MAJ

Konstrundan i Norrbotten, där jag fanns med tillsammans med andra elever till Karin EE von Thörne Haern på Kronan i Luleå var en av de roligare händelserna under denna månad, tycker jag så här efteråt, när jag tittar tillbaka på året.

Mycket sol och värme - och översvämning i Boden i maj månad.

JUNI

I Juni hände det ganska mycket; Församlingsutflykt, Mopedgudstjänst, Midsommar, Utställning i kyrkstugan, Präståterträff mm. Det alldeles speciella för vår egen del var ändå Owes 60-års firande. Barnen och jag lyckades överraska honom med en resa till Island. Det var fantastiska dagar. Vilket land! (Fotot ovan är taget mitt i natten)

Jag fortsätter min resumé över året i nästa blogginlägg. Mest för min egen skull. För att jag tycker att det är kul!

Advent är...

Advent är mörker och kyla, sjunger vi en psalm. Ja, det är förfärligt mörkt nu, tycker jag. Skymningen kommer redan mitt på dan, åtminstone vid 14-tiden. I dag blev det som aldrig riktigt ljust... Det beror på vädret, förstås och bristen på snö.

Någon kyla har vi inte. Termometern visar på +4 grader.

(Ett gammalt foto med snö utanför fönstret)

Men advent blir det ändå. Det är underbart, tycker jag. Jag tycker mycket om adventstiden! Ljusen, adventspsalmerna och bibeltexterna under advent. Jag funderade i dag på vad det egentligen är som jag tycker så mycket om.

Jag älskar - överhuvudtaget - texter och bilder som "öppnar upp", om så bara en springa och ger anledning till att våga hoppas. Det upplever jag att advent delvis handlar om.

(Gammalt foto utanför Matteuskyrkan)

Jag minns en 1:a advent då jag var ung och studerade på annan ort, långt hemifrån. Jag var lite deppig och kände mig ensam på mitt studentrum. Jag lyssnade på radiogudstjänsten. Adventstexten från Sefanja 9:9-10  lästes och orden: Se, din konung kommer till dig och prästens predikan gick rakt in i hjärtat och har i viss mån följt mig sedan dess. Det blev som ett personligt möte, Adventskonungen kom till mig. Kom precis dit där jag var.

(Nederluleå kyrka)

Se, din konung kommer till dig.

Rättfärdig är han,

seger är honom given.

I ringhet kommer han,

ridande på en åsna,

på en ung åsnehingst.

...

Han skall förkunna fred för folken,

och hans välde skall nå från hav till hav,

från floden till världens ände.

Sef 9:9-10

Andra versen från Margareta Melins psalm som jag citerade allra först i blogginlägget:

Advent är mörker och kyla.

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig Gud över jorden,

all nöd, all förtvivlan du ser.

En ljus och varm adventshelg önskar jag er alla!

/Birgitta

Midsommarafton

Midsommarafton 2018 blev en regnig, blåsig och ruggig dag väderleksmässigt. Men allt hänger ju inte på vädret. Det kan vara varmt och soligt på ett annat sätt.

Det blev i alla fall ett traditionsenligt firande i Matteuskyrkan på ett lite otraditionellt sätt.

På grund av vädret kläddes en lägre midsommarstång än vanligt utomhus som sedan bars in i kyrksalen. Andakt och körsång blev också här.

Sedan gjorde vi något så ovanligt som att dansa runt midsommarstången inomhus, i kyrksalen. Ja, är inte kyrkan till för lek och allvar, fest och vardag, stora och små? Undrar vad de sjunger och dansar här?

Till vår glädje så kom det minst lika många som det brukar komma för att fira midsommarafton i Matteuskyrkan. Trots vädret. Så roligt!

I min betraktelse anknöt jag till Skapelseberättelsen. Gud såg att allt det Gud skapat var gott. Gud såg sig omkring, var nöjd och  konstaterade att det var gott. Det var bra.

Ingen av oss är Gud. Ingen av oss är en Skapare av Guds rang. Men vi är alla skapade av Gud och vi skapar alla på olika sätt. Med våra händer, ord, röster, beslut, i våra relationer och bemötandet av andra. I allt detta får vi se det som är gott. I allt vackert, allt nyttigt och lärorikt, i allt som fungerar, i allt gott som görs och sägs, i allt som blir bättre och bättre...osv.

Tänk om vi den här sommaren skulle kunna se - bättre än förut - det som är gott. Både med det som har med oss själva att göra - och det andra gör eller är. Att kunna konstatera: Det är bra. Det är tillräckligt. Det är gott.

Paulus skriver i Romarbrevet 12: Håll fast vid det goda. 
Det goda ska vi hålla fast vid. Det får vi bära med oss, ha om oss och i oss. Och dela med oss av. Att se det som är gott hör ihop med kärlek, tillit och respekt.

Det finns mycket som är gott! Trots allt.

God fortsättning på midsommarhelgen!

Utflykt

Matteuskyrkan anordnade för fjärde året i rad en församlingsutflykt över dagen. 

Allra först besökte vi Rosfors bruk. Det var regnigt och ruggigt men mysigt. Här inne intog vi vårt medhavda förmiddagsfika.

https://webgis.it.pitea.se/website/husera/brukstid/rosforsbruk.asp

Gröpkvarn

Sedan fortsatte färden. Några valde att åka till Grans naturbruksmuseum och se på fantastiskt vackra gamla jordbruksredskap i en rundloge.

Andra valda att besöka Annicas trädgård, som ska vara Piteås största handelsträdgård.

http://www.annicashandelstradgard.se/

Efter en god lunch på Rosenboden i Rosvik gick vi några steg till fina Rosviks kyrka. Här fick vi en stunds andakt och ett par medarbetare där berättade för oss om kyrkans historia och den verksamhet som de har.

Dagens utflykt på ungefär 18 mil sammanlagt avslutades i Alterhedens rabarberi i Altersbruk (hör till Piteå).

Visste ni att det finns ett hundratal olika sorters rabarber? Det är ungefär ett 50-tal sorter av dem som är ätliga.

Det var ett mycket trevligt ställe. Jag gillade lampan gjord av en köttkvarn!

Också här fick vi del av ställets historia. Dessutom provsmakning och eftermiddagsfika med rabarberpaj.

Många roliga saker fanns att köpa. En tvål som hade namnet "Bonde söker tvål" till exempel.

Det blev en lyckad dag, tycker jag.

Min man hade tagit ledigt från jobbet och var med på utflykten. Det blev en trevlig bröllopsdag för oss, för det var igår den 19 juni som vi vigdes för 36 år sedan.  

http://www.alterhedens.se/