Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 29 juni 2014

Vilodag


Bara några bilder från idag.



I dag avslutades en av årets stora kyrkhelger i Gammelstad: Persmäss.
Hela kyrkbyn har präglats av detta; Torghandel, fotoutställning, guidad visning, musik på kyrktorget och mycket mer. I dag var det Högmässa i Nederluleå kyrka och efteråt var det kyrkkaffe i stugorna - kyrkstugeägarna bjöd in till sina stugor.



Det var mycket liv och rörelse i byn.
Det blev inte sämre av att det var soligt och riktigt skönt ute.



Också vi var i vår kyrkstuga och hade besök.



Jag tycker om att vara här. Det finns en vila i den gamla miljön.



Framåt kvällen, när vi var hemma i Boden igen, 
gick vi en promenad längs Bodån.



Vi hittade en ny liten väg att gå. 
Härligt att det finns fina promenadvägar så nära centrum.



Efteråt tyckte vi att vi var värda att öppna denna vackra Chokladask,
som vi fått av goda vänner.
Det var lika gott som det var vackert!

fredag 27 juni 2014

Ibland har man tur


Just nu pågår Kläppenfestivalen i Boden.


Den startade igår med bl.a. att affärerna i Boden hade öppet till kl 21 och hade en del erbjudanden. Vi orkade egentligen inte att ge oss ut på stan, men bestämde oss en halvtimme innan affärerna stängde att ändå ta oss till InterSport för att titta på skor. Där hittade vi var sina asics-skor, som är dyra och bra för ostadiga fötter som mina. Vi gjorde ett riktigt bra fynd, tycker vi. Ungefär 70% på ordinarie pris.


Med det köpet fick vi också vara med på ett lotteri.


Kl 08.10 i morse fick jag ett SMS där det stod att jag var vinnare av en måltid med mat och dryck på Kläppenfestivalen. Ibland har man tur!


Ikväll har vi varit en stund på festivalområdet - och jag fick äta min måltid gratis! Det var soligt och fint, men kallt. Innan vi körde hem gick vi ner nedanför kyrkan. Solen lyste vackert över Boden. Bodträsket är det klingande namnet på vattnet. Här var det lite lugnare än inom festivalområdet.


Överluleå kyrka

tisdag 24 juni 2014

Växlande molnighet och Hoven droven


 Från Miró museet

Är det fler än jag som kollar väderleksprognoserna på TV, SMHI, YR? Inför idag stod det "Växlande molnighet" - och det stämmer bra. Mellan molnen har solen då och då tittat fram.




Men igår minns jag att det bara var grått, regnigt och kallt. Och jag läste i tidningen att det fanns inget hopp om sol och värme på lääänge. Bestämde mig för att ta saken i egna händer. Det var ett måste. Jag tog fram tre gula akvarellfärger; New Gambodge, Quinacridone (underbar!) och Lemon och började måla. Eftersom det viktigaste var att få "sola mig" i färgen, gjorde jag bara några svarta streck (hoven droven) med en akvarellpenna och fyllde med färg. Det är få saker som är så avkopplande ...




Istället för att sedan slänga undan målningen som en "ingen riktig målning", bestämde jag mig för att ge den ett namn. Ni vet, det händer något när man sätter namn, eller ord, på något...

Namnet blev "Stad i solsken" med underskriften "Inspirerat av Miró". Mirós namn gav lite tyngd åt "konstverket", tyckte jag ;-) (Joan Miró föddes 1893 på Passeig de Crédit nr 4 i hjärtat av Barri Gotic). Om jag är knäpp? Ja!


Miró museet, Barcelona


När vi var i Barcelona för en tid sedan var vi också till Miró Museet 
högt uppe på Montjuíc-berget.
Miró hade själv bestämt hur museet skulle se ut.

Det var en fantastisk utsikt över Barcelona från museet

Muséet innehåller mycket. Det var flera våningar. 

En del av hans alster visades också utomhus. (Här fick man fota).







Miró målade inte bara, utan skulpterade och skapade i textilier också. Alla skapelser går inte - för en sådan som jag - att förstå, eller ens ana budskapet konstnären har i åtanke. Men det är kanske inte meningen heller. Det var inspirerande att själv fantisera och tolka verken.

Miró museets hemsida

Här kan du se mer från Museet



Visst blir man glad av Miro´s skulpturer?

söndag 22 juni 2014

Nyförlösta dagen





NYFÖRLÖSTA DAGEN

Kvällen tar sista stegen
natten knyter ihop dagen
horisonten bereder
solens väntade uppgång 

Gryningsljuset öppnar
sträcker tänjer ivrigt 
nyförlösta dagen 
rosig och unik

Skälvande 
famlande
ren
läggs den ömt
vid mitt bröst



fredag 20 juni 2014

Midsommarafton

Midsommarafton. Vad skriver man då om i bloggen?
Allt trevligt man har varit med om, allt gott man har ätit, solen som har lyst...
Eller också inte.


 
När man är så gammal som jag har man ganska många midsommaraftnar bakom sig att minnas. Bra, bättre och sämre. Tänkte idag på vår andra midsommarafton tillsammans som gifta. Vi var i Owes föräldrars hus i Kolbäck. Själva. För ovanlighetens skull var det ingen annan av familjen hemma. Det är en sådan där midsommarafton som vi båda minns med glädje. Det kunde ha varit vilken dag som helst, egentligen. Kanske är det de midsomrarna som blir bäst?


Owes föräldrars hem i Kolbäck

Jag minns inte nu om det bara var midsommarafton eller hela midsommarhelgen. Det var nog det senare, om jag tänker efter. Vi ägnade helgen åt att göra saker som vi längtat efter. Owe lutade av det stora slagbordet som jag köpte omkring 1980 av Hallstahammars Baptistförsamling för 50 kr och som vi fortfarande använder. Lite rangligt är det. När han var klar med det lutade han av en gammal byrå som han och brorsan haft i barnkammaren. Den finns också kvar fortfarande.




Jag var under tiden några hus längre bort på Hantverkaregatan. Där var de också bortresta. Jag hade fått löftet att använda husets vävstol. Jag vävde och vävde så att armarna värkte. Men fina gula mattor blev det. De ligger just nu på matrumsgolvet. Lite nötta är dom. Men nu blir det inga nya egna vävda mattor, tyvärr. Min egen vävstol som jag skaffade sedan finns inte längre, inte heller alla kartongerna med mattrasor... Sentimental-suck!


 Kolbäcksån

Owe och jag träffades mellan varven och fikade och åt och visade varandra vad vi hade åstadkommit. Det blev en lyckad midsommar.

Jag tror att det kan vara bra att ibland bryta en del av de där "måstena" som finns i samband med storhelger. Då kan man bli glatt överraskad att det blev en riktigt bra helg. Och så är det kul att göra tvärtom. En vanlig tisdag eller torsdag festa till det med något extra!

God fortsättning på helgen!

Hörde förresten att vi imorgon, Midsommardagen skulle få samma temperatur som vi hade på Juldagen. Intressant! Hoppas bara att vi inte får lika halt. Minns att det var absolut glashalt när vi körde till Julottan.

Som sagt; god fortsättning; håll er på benen och ta hand om varandra, om det finns någon i närheten att ta hand om!





onsdag 18 juni 2014

Hos Urban


I dag var jag och hälsade på min bror Urban i hans affär. Det första som mötte mig var den här fina matgruppen.


Trots att det var mycket att göra i affären - inte minst inför rean som börjar nästa vecka, på torsdagen - så tog sig Urban tid att prata med sin storasyster :-) Även min brorson, som just tagit studenten, satt ner och berättade lite om sina framtidsplaner. Roligt!


De bjöd tyvärr inte på några bakelser, men jag fick något att dricka i alla fall :-)


Urban och jag pratade om hur vi funkar på våra jobb, vad vi tycker är viktigt osv. Det var lustigt att lägga märke till att vi tänker och handlar ganska lika, trots att vi jobbar i helt olika branscher.  Vi kunde också konstatera att våra egenskaper borde flera ha. Nej, jag skojar bara! Vi konstaterade att det gäller här, som så ofta annars, att hitta rätt balans. Att välja vad man lägger energi på. Men det är inte alltid så enkelt...



Jag tycker att de har så många fina kuddar.


Tyget påminner mig om något, måste komma på vad...


En viss rea pågår redan.


Men nästa torsdag, som sagt, öppnas dörrarna till ännu många fler varor
ur URBANSTOREs sortiment, Boden.


Här håller min fina brors son R på med förberedelserna.


Innan jag skyndade mig hem, var jag tvungen att ta ett foto på den här härliga röda stolen.


måndag 16 juni 2014

En bland många kvinnor




EN BLAND MÅNGA KVINNOR

Vid kassorna på IKEA såg jag henne. En bland många kvinnor. Snygg i trendig tunika och tajts. Hon haltade lite grand. Jag hörde någon fråga henne vad hon hade gjort. Hon svarade att hon hade ramlat - och i nästa andetag kommenterade hon en limegrön kastrull.

Hon var som kvinnor på IKEA är mest. Men mellan orden och leendena skymtade ett drag av osäkerhet. Ibland kastade hon en blick mot utgången. Där stod en man med ansiktet vänt mot hennes håll.

När hon skyndsamt haltade iväg med sina kassar uppmärksammade jag blå märken på hennes ena arm.

Hon är en bland många kvinnor...


Bilden har ingenting annat att göra med texten än 
att fotot är ifrån ett besök på IKEA.


Inspirerad (eller omskakad) av flera radioprogram som jag lyssnade på för några veckor sedan under temat "Våld i nära relationer".

Våld i nära relationer berör inte bara kvinnor som blir misshandlade av män, utan det kan också handla om män som blir misshandlade av kvinnor eller i par-relationer av samma kön. För att inte tala om alla barn som far fysiskt och psykiskt illa!

Kvinnofridslinjens telefonnummer: 020-505050
Länk till Kvinnofridslinjen 

söndag 15 juni 2014

Fönstertittaren

I dag har Antje Jackelén blivit installerad till Svenska kyrkans Ärkebiskop. En kyrko-historisk dag. Den första kvinnliga ärkebiskopen. Jag har just bestämt mig för att inte skriva något mer om det än att jag gläds över det. Alla medier tar upp detta och kan skriva och beskriva det mycket bättre än jag.



Det här inlägget handlar istället om en ny bekantskap, Fågel Brunprick.
En sann saga om en fönstertittare.


(Fotona har jag tagit både inifrån och utifrån, därav blandad kvalité)


Det knackade på fönsterrutan


på fönsterblecket stod en fågel och tittade in.


Försiktigt närmade jag mig fönstret, rädd att skrämma,
men Fågel Brunprick stod bara där och väntade på mig.


Fågel Brunprick öppnade sin näbb och pratade och pratade.
Det var något ivrigt och uppfordrande i rösten.


Ändå - kanske kallt och okänsligt av mig - gick jag därifrån,
hämtade kameran, frågade om lov och fick en bejakande nick.
Fågel Brunprick poserade lite motsträvigt.

Sedan fortsatte Fågel Brunprick att se vädjande på mig,
att prata och prata och visa handgripligt hur gärna den ville komma in.


Den försökte tränga sig igenom glasrutan,


klättrade, flaxade och pickade.
Och jag fotade och fotade.
Plötsligt lyfte den och flög till björken intill
och fortsatte att prata där. Något upprört.
Jag som trodde att Fågel Brunprick var skadad och inte kunde flyga.


Så här efteråt undrar jag så vad det var den ville säga mig.
Och varför var Fågel Brunprick så angelägen att försöka tränga sig in?


Du, Fågel Brunprick, vad var det som jag inte förstod,
du som vet så mycket om både himmel och jord?

Ville du ta mig med på en upplyftande Ving-resa
eller visa på liv som gror under ojämn mark?