"Förenkling"

 

I helgen har jag varit på Akvarellkurs med konstnär Lars A Persson. Det har varit både roligt och inspirerande och inte minst lärorikt.

Söndagens tema var "Motivförenkling". Vi fick ta med oss egna överarbetade målningar, som vi fick hjälp med att se hur vi skulle kunna förenkla. Det handlade i första hand om att ta bort vissa delar av målningen.

Med motivförenkling följer frågorna: Vad är det viktiga i bilden? Vad är det jag vill visa? Vad kan jag ta bort så att detta blir tydligare?

Känns frågorna igen? Från livet?!

(Inte en målning som jag gjort på kursen)

Jag känner väl igen frågorna. Åtminstone liknande. Från många områden i livet. Mest aktuellt är från flytten som vi nyligen gjort. Vad är viktigast att behålla? Vad kan vi lämna bort?

Men det är också något jag brottas med varje gång jag ska tala offentligt. Vad är det jag helst vill lyfta fram/poängtera? När jag ska predika sitter jag alltid på lördagskvällen och söndagsmorgonen och stryker och stryker - och ibland lägger till något förtydligande, i hopp om att det viktigaste ska nå fram. Det är lätt att hamna i för MYCKET "runt omkring", förklaringar,  bakgrunder, för många exempel mm.

I en handmålad akvarell är det svårare att stryka, flytta om och lägga till än i en text - går det inte, får en börja om...

Ljus i en målning tror jag de flesta vill ha på något sätt. I akvarell är det vanligt genom sk "utsparning", dvs en del av papprets ytor (mindre eller större) lämnas omålade. Det är lätt att "måla över" ljuset annars. (Det går att ge ljus på annat sätt också.)

Jag tänker att det verkligen är en konst att kunna göra en förenkling, som lyfter fram det viktiga!

Jag tror att vi är många som kämpar med att söka efter det viktiga och ge plats för ljuset, på flera områden. Hur gör vi det? Vad ska vi ta bort? Lägga till?

Sista november!

 

Jaha, då har vi kommit till sista dagen i november. November brukar räknas som en mörk och tung månad. För min del har årets november varit en innehållsrik månad. En månad med blandat innehåll. Både det som gjort mig glad och tacksam och det som gett oro och bekymmer. Så är väl egentligen alla månader, men jag tycker nog att det har varit mer än vanligt mycket i årets november.

I november infaller alltid Allhelgonahelgen. Alla tycker kanske inte om den helgen. Men det gör jag. Det är en viktig helg, tillfälle för eftertanke och minnen. I år fick jag leda en Minnesgudstjänst i Nysätra kyrka i Ånäset i Bygdeå församling. En gammal och fin träkyrka från början av 1700-talet.

November är en månad där flera fyller år av dem som står mig nära. Bl.a vårt barnbarn, Caspian, som blev två år i början av månaden. En kille full av liv och livslust. Så härligt att få finnas i hans närhet!

(Sista bilden på mamma, förutom på sjukhuset)

Min mammas födelsedag är den 28 november (och namnsdag den 27 november). Åttionio år skulle hon ha fyllt. Det var en märklig känsla att inte kunna gratulera henne. Det är förunderligt att en människa som funnits så länge i ens liv plötsligt inte finns längre. Jag kan så lätt se henne framför mig och höra hennes röst... men hon är inte där. En av mina bröder och Owe och jag var till hennes man, Börje i söndags. Han bor kvar i lägenheten. Men mamma var inte där. Plåtburken med karameller stod på bordet, som den alltid gjort. Hon brukade alltid bjuda oss på innehållet. Nu gjorde Börje det.

Vi har den här månaden bott två nätter på hotell i vår egen stad! Lite udda. Vi har haft en firma som relinat våra avloppsrör - och då var det inte så lämpligt att bo hemma. Men det är skönt att det nu har blivit gjort. Det blev två goda och rejäla hotellfrukostar som bonus på det. Inte alls dumt. Fina rum och trevlig personal är det på Hotell Drottninggatan 11. Kan varmt rekommenderas.

Till det roliga den här månaden hör också att jag just nu har en utställning på Galleri 14 här i Boden. Tillsammans med en ung och duktig tjej, Emmy Thodén, som går på Sunderby folkhögskola. Vi kände inte varandra innan och visste inte hur den andres konstverk såg ut. Det var roligt att se hur våra olika verk lyfte varandra. Emmys keramik och mina akvareller.

Jag tänker att det kan vara så med oss människor också. Ibland händer det att den ena tar över och skymmer den andre. Det är inte så ovanligt. Men det kan också vara så att tillsammans lyfter vi varandra. Vi ger varandra utrymme, men finns intill och stöttar, eller kompletterar. Vi kan vara med och framhäva varandra. I vår olikhet kan det finnas gemensamma drag - eller kontraster - som förstärker och synliggör.  

Emmy har vaser som är gjorda som stammar. De är så fina, tycker jag! Liksom alla hennes alster.

(Ursäkta att texten på vissa ställen i inlägget blev konstig. Jag lyckas inte få till det)

Då får vi se fram emot en ny månad! Årets sista månad.

Vintertid - Normaltid

 

Sista dagen i Oktober 2021 och vi är i vintertid och normaltid. Lite snö har vi här i Boden, men inte alls så snöigt som på min målning, "Du och jag, pappa". (Såld)  

Utställningen som jag har haft i Matteuskyrkan är avslutad och de flesta av målningarna som blivit sålda har fått komma till nya hem. De två sista som inte hittat hem än, ska jag leverera i morgon.

 

Tack alla som kommit och tittat, tack för alla uppmuntrande ord och tack alla ni som kan tänka er att ha en målning av mig i ert hem! Fantastiskt!

Kul med barn som är intresserade och har tankar och åsikter!

Den minsta besökaren var inte så intresserad av målningarna, men oerhört söt och charmig! De vuxna på bilden är mina brorsdöttrar. Så roligt att ni ville komma!

Förra söndagen ledde jag en gudstjänst i Matteuskyrkan där jag använde några av bilderna från utställningen och andra som jag gjort just för "gudstjänstbruk" för att illustrera (eller rättare; för att ev kunna väcka någon ny tanke eller känsla) texter, böner och sånger i gudstjänsten. Sådant tycker jag är roligt! 

Däremot tycker jag inte att det är roligt att bli fotograferad! Men någon gång ska jag kanske visa någon bild på mig själv också, inte bara på andra... ;-)

I dag var vi på gudstjänst i Matteuskyrkan och då var det Anna Ahlström Nilsson som var präst. Hon ledde "Kärlekens mässa". Bland flera andra medverkade också Lena Engvall med kören Exodus. En fin och varm gudstjänst!

Jag började inlägget med en vinterbild. Jag avslutar med en sommarmålning, som också kommit till ett nytt hem nu.

"När rallarrosorna blommar som mest"

Tiden går fort. Snart är vi där! 🌝

Dagar kommer och dagar går

 

Den ena dagen avlöser den andra. Hela tiden. Så har det alltid varit från skapelsens begynnelse. Men ibland går det så fort att jag inte riktigt hinner med. 

I onsdags tog jag det här fotot och förundrades över att det var så mycket löv kvar ännu. Det var så vackert där det stod i solskenet.

Sen kom regnet och blåsten. 

Ett dygn senare låg nästan alla löv på marken. Så skört var det - i all sin glans.

Det gäller att ta vara på sitt livs dagar.

Den här akvarellmålningen kallar jag för "Dagar kommer och dagar går". 

Den finns med på utställningen som börjar imorgon, lördag, i Matteuskyrkan på Torpgärdan i Boden (Spikvägen 15) kl 14-17. Utställningen hänger t.o.m. 29 oktober. 

Jag finns där också på lördag den 23 oktober kl 14-17 och på söndagen den 24 oktober kl 12 har jag en gudstjänst tillsammans med musikern Göran Lindgren och sångaren Börje Ekström. 

Gudstjänstens tema är "Hjärta till hjärta" och jag kommer att tala, läsa och be böner med en del illustrationer från mina målningar. Allt varvat med sång. Du är mycket välkommen!

Det är alltid spännande med en utställning. En blandning av skräck/rädsla - och glädje. Rädsla att det praktiska inte ska funka, som t.ex. upphängning och dylikt - och tankar som: "vem är jag att ha något att visa upp...?!".  Men också glädjen över möjligheten! Det gäller som sagt att ta vara på de snabbt gående dagar som vi har här på jorden. Dagar kommer och dagar går. 

Ramarna som vi hade beställt och som skulle ha kommit i onsdags, kom inte. Men tack vare mycket god serviceinriktad personal på Inramat och Gilla i Boden, så fick vi tag på en stor hög ramar i går eftermiddag. Tack för det!

Höstläger i Jäckvik

 

Jag har haft förmånen att vara med på Svenska kyrkan i Bodens höstläger i Jäckvik. Ett läger för alla åldrar, med olika intressen, men med det gemensamt att vi tycker om naturen och miljön i Jäckviks fjällvärld.

När vi i torsdags morse åkte till Jäckvik snöade det mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det blev t.o.m. snö på marken. Men när vi kom fram till Kyrkans Fjällgård i Jäckvik var det barmark och vi fick också se solen. När vi lördags gjorde en utflykt till Merkenäs såg vi var snön hade fastnat!

Även om det inte var särskilt varmt i luften, temperaturen låg ungefär mellan  +1 och +7 grader och det blåste ordentligt i vindbyarna, så hade vi ändå ganska mycket sol. Solen förgyller verkligen tillvaron!

Vädret växlar dock fort i fjällen. Rätt som det var dök ett mörkt hotande moln upp.

På dagarna fanns det mycket tid att själv välja vad vi ville göra. Kanske vandra långt och högt upp eller promenera i omgivningarna, kanske leta svamp, en del tog en tur med kanoter eller rodde ut med båten. En del hann med det mesta.

Många, både stora och små hann också att måla akvarell med mer eller mindre erfarenhet sedan tidigare.

Målningarna hängdes upp på en tvättlina. Målningar behöver man se på avstånd.

På lördagen gjorde vi som sagt en utflykt. Högfjäll nära norska gränsen. 

Oerhört vackert, men det blåste hårt mellan varven.

Så skönt att vi hade en eldstad att samlas kring.

Här kunde vi värma både oss själva, korv och blöta skor. Alla var glada och vid gott mod!

Några bilder från söndagen kommer i nästa inlägg.

Fjällens och det öppna landskapets Gud,

skogarnas och den rika mångfaldens Gud,

sjöarnas, havens och det pulserande livets Gud,

du som är med oss där vi lever och bor,

i din närhet vill vi vara.

(Ett Inledningsord från Svenska kyrkans handbok)

Kyrkstugan

 

Jag är så glad för min kyrkstuga i Gammelstad kyrkby. Jag vet inte riktigt vad det är med denna gamla stuga, som gör att jag trivs så bra där. Förut när jag jobbade i Nederluleå församling kunde jag ibland äta min lunch där, eller gå undan mellan t.ex. ett par dop eller begravningar. Men nu är jag pensionär och jobbar inte där. 

Hit till kyrkstugan har vi också ofta bjudit våra gäster. Men nu är det länge sedan. På grund av pandemin. Därför kändes det extra roligt att det blev en Konstrunda i kyrkbyn! Då kunde jag använda min kyrkstuga som utställnings-plats. Så roligt! Jag var en av närmare femtio stycken utställare i byn. Det kändes lika roligt att visa de fina timmerväggarna som tavlorna på väggarna för besökarna.

I vanlig fall har vi inte möblerat riktigt så här och absolut inte så många tavlor överallt. Men nu var det ju utställning. 

Det är intressant att höra besökarnas reaktioner och tolkningar på mina målningar. Så olika vi människor ser och tolkar bilder. Det är viktigt att komma ihåg: Alla ser och tänker inte som jag! Som tur är. Det gäller inte bara bilder, utan på många andra områden i livet också.

Ibland var det kö in i stugan och t.o.m. fram till fönstret. En del valde att kika in genom fönstret. 

Det blev en varm, solig och rolig dag.