Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 31 juli 2014

Avslut




Högtidligt viker han ihop hennes kläder
ett efter ett,  koncentrerat och noggrant

Varje plagg berättar
ger bilder, dofter, känslor
om åren, dagarna,
ögonblicken
tillsammans

Han vänder blicken till den röda klänningen
som hänger på galgen över garderobsdörren
den glänser lika starkt som smärtan i hans bröst
hennes blick, hennes leende går rakt igenom 

När hon bäddas ner inför den slutgiltiga vilan
ska klänningen ännu en gång pryda hennes kropp

onsdag 30 juli 2014

Urbanstore


I slutet av dagen var Owe och jag på Urbanstore, Boden.


Och där träffade vi de här fina expediterna 
(som min mamma och jag hälsade på igår)!


Inlägget idag får - rakt upp och ned - bli reklam för min brors butik.


Lite nytt som kommit in...










Rean är i lokalen innanför:


Ja, det finns en del kvar på rean. T.ex. den här 3-sits soffan  Lincoln med fåtölj för 9300 kr (ord. pris 18605:-)



Eller den här 3-sits soffan Aura high för 7990:- (ord pris 13625:-)

 50% på dessa mattor


Mitt bland porslinet hittade jag några tänkvärda ord:
MAN KAN FRÅGA SIG VAD VI SPAR ALL TID TILL


Eller: I DET ENKLA BOR DET VACKRA


Dessa nya tavlor har också en del tänkvärt att säga. Klicka på bilden så blir den större så kan du kanske läsa vad det står. Annars kan du komma till URBANSTORE på Sturegatan 10 i Boden ;-)


Det bästa i butiken idag kan man inte köpa för pengar!
Livet innehåller fantastiskt nog många dyrbara gratis-gåvor att ta vara på; 
ett leende, en kram, en blick...
måtte vi inte missa dem!

tisdag 29 juli 2014

Tiden går


Så är vi då i slutet av juli och jag har haft semester i ungefär en vecka. Dagarna går fort. Även när dagarna är ljusa och långa. Vissa dagar skulle man vilja kunna hålla kvar lite extra länge...


Mamma och jag bestämde oss för att uppdatera oss när det gäller våra små släktingar; mammas barnbarnsbarn och min bror Urbans barnbarn i Vittjärv. Snabbt går tiden. Bara några månader gör skillnad, inte bara på den minsta, utan också på de större barnen som nu är drygt 6 och 3 år. Fort växer armar och ben och nya färdigheter och ord tillkommer. Minstingen är fem månader.


Storasyster mötte oss med en glasburk i handen. Stolt visade hon oss sin snigel. Slående lik sin mor när hon var i samma ålder (och uppåt)! Det känns ju inte så länge sedan...


Vad jag vet, så samlar hon inte längre på maskar och myror o.dyl. Men det behöver hon inte heller, eftersom hon har tre barn och en hund (och en man) att hålla reda på - och det de samlar på...


Små vassa tänder är på gång...


Många år har gått sedan min mamma var några månader gammal och mycket har hänt i hennes liv under dessa år - hennes föräldrar skulle aldrig ha kunnat förutspå sin dotters livshistoria. Oerhört mycket har hänt och utvecklats i världen under dessa drygt 80 år.
Naturligtvis kan man inte låta bli att fundera på hur lilla Idas liv kommer att se ut... Och när hon är 80 år hur ser då vårt samhälle ut och hur är det att leva i denna vår oroliga värld?


I alla tider har äldre oroat sig för de små - och aldrig har världen verkat oroligare... Men Ida oroar sig inte och hon tycks vilja säga till oss att inte göra det heller. "Var lugna. Jag kommer att klara mig. Genom modermjölken, närheten, kärleken får jag det jag behöver för att leva i den här världen. Kunde ni så kan jag"! Ja, det tror jag också!

lördag 26 juli 2014

Tapeter, tapeter



Så livet är! Medan människor plågas, skadas och dör runt om i världen njuter en del av oss av sommarvärmen, plockar bland alla våra saker, funderar på vilka glasögonbågar vi ska välja... 
Ändå, tror jag, att många av oss följer med i vad som händer, diskuterar, våndas  och ber över situationen/situationerna...Vanmakten kan kännas stor, när livet är så orättvist!


Owe och jag har varit en stund i vår stuga i Buddbyn som vi håller på att avveckla. På vinden hittade vi en kasse + en trälåda med olika gamla tapeter, som förra ägarna lämnat kvar. Vi gissar att de är ifrån 50 eller 60- talet, svårt att säga. Kanske någon känner igen något mönster?
På kassen står det Sawona Lotura Harmoni.
Här är några smakprover, fler kommer kanske en annan gång:


Väldigt speciell! Läcker på sitt sätt, tycker jag. Men inte så lätt att placera...






Det känns lite svårt att slänga. 
Är det någon som har en idé hur man kan använda dem? 
Förutom att använda dem på väggen (vilket nog inte räcker så långt), 
har jag tänkt att vi kan använda dem som presentpapper, 
skulle förmodligen räcka våra liv ut.
Men kom gärna med idéer :-)

(Såg just att det här är mitt 1000:de inlägg i bloggen)

onsdag 23 juli 2014

Haiku

Har roat mig med att försöka skriva haiku några gånger den senaste tiden. Något nytt och annorlunda för mig.

Haiku (eller hokku) är en japansk versform som består av tre rader med respektive fem, sju och fem stavelser. Stavelsernas tonvikt eller längd räknas inte. Jag har lärt mig att tredje raden gärna kan vara lite överraskande och gärna ha något med naturen att göra - men så skriver inte alla. Inte heller alltid jag.

Det är nyttigt för mig att träna mig att uttrycka mig kort, inte utveckla och förklara en massa som jag ofta gärna vill... Frustrerande och kul är det att prova. Ha överseende. Jag är nybörjare (oj, nu förklarade jag mig igen...).


(Arvidsträsk)


Här är några försök:

Det var den dagen
då jag satte ned foten
orkanen bröt ut

-



Många ord sades
ett ord blev hängande kvar
luften darrade

-

Du sa ingenting 
då förstod jag alltihop 
regnet öste ner



Till slut en lite mer positiv:

Kärleksfulla ord
öppnar ögonblickligen
en stjärnklar himmel



När jag tänker i haiku-baner räknar jag stavelser hela tiden, verkar jag frånvarande kan det bero på det. Det blir som en sjuka :-)

Jag sover inte. Jag räknar...

måndag 21 juli 2014

"Sova på saken"


Nu har jag suttit en bra stund här vid datorn, som jag tänkte bara skulle ta en liten stund, för att jag sedan skulle...


Men ack! Varför slutade jag inte tid?! Jag skulle bara lägga till en ny länk här på min blogg. Då kom jag på att jag skulle ta bort en som inte var aktuell längre. Och vips så var alla länkarna borta! Inklusive den nya. Puh!


Nu har jag försökt alltför länge att komma på hur jag ska kunna lägga till de där länkarna igen... Jag brukar klaga på min man att han aldrig ger sig när han håller på med något som inte funkar; bättre att att be om hjälp eller "sova på saken" eller kanske t.o.m. ge upp! Nu håller jag på precis likadant själv.


Nu är ju detta som jag håller på med inget stort världs-problem. Inte ens litet. Men visst kan det vara svårt ibland att veta hur länge det är värt att hålla på med något som krånglar när det gäller materiella ting. Frågeställningen blir än svårare när det handlar om förhållanden (jag tänker t.ex. på länders förhållanden till varandra, krig, våld, makt-kamp), relationer (släkt, vänner, par) och enskilda människor... Hur länge är det värt att hålla på? När vet man att det inte är någon idé längre? 


Det finns förstås inget klart svar, ingen mall att gå efter. Det beror helt på vad det handlar om. Ibland har vi för lätt att ge upp. Ibland har vi för svårt att ge upp. Men man kan väl säga att det i princip alltid är bra att be om hjälp och att det oftast är bra - om det inte är akut - att "sova på saken". 


Nu ska jag gå ut och vattna blommorna, sedan ska jag "sova på saken", så kanske jag kommer på hur jag ska få till länkarna på min sida igen.

Det är inte så mörkt ute som det ser ut på fotot. Det är bara kameran som luras.

Kom i håg: Det är inte alltid som det ser ut att vara!
Det kan vara krångligare!
Eller lättare än vad man tror...

lördag 19 juli 2014

SJ SJ gamle vän...


I mitt förra inlägg berättade jag att vi varit till Storforsen med våra gäster, en plats som vi gärna visar våra vänner. Dagen efter, på tisdagen, var vi på ett ställe vi inte varit på förut; Järnvägsmuseet i Karlsvik, Luleå. Ett förslag från våra besökare. Kul att se något nytt!

Läs mer här:
Norrbottens Järnvägsmuseum


Tycker att de här gamla trävagnarna är så fina! Väntar mig nästan att det ska komma ut en kvinna i lång klänning och bred tjusig hatt... som det kan vara i filmer.




Den här bilden påminner mer om gamla tider i Boden. Boden som en järnvägsknut och militärstad. Numera ser man inte så mycket av "militärlivet" i Boden, även om det finns en del kvar fortfarande.


Det var roligt att hålla sig i närheten av vår manlige gäst som kunde mycket om tåg, lok och järnvägar. Det fanns detaljer på de gamla tågen som var lite "extra".




Här testar Owe och H dressiner. Det påminner mig om min mammas berättelser från barndomen när hon fick åka med sin pappa på spåren och hur de en gång snabbt fick kasta sig av när ett tåg plötsligt dök upp. Annars brukade min morfar (som var banvaktare) lägga örat mot rälsen för att höra om det var något tåg i annalkande.


Sedan på kvällen, var vi inte på järnvägsmuseet utan på Järnvägsstationen i Boden och vinkade av våra goda vänner som åkte vidare söder ut med ett "riktigt" tåg.

"SJ SJ gamle vän
festligt att du lever än..."

torsdag 17 juli 2014

Besök


Jag vet inte hur det är för er, men när vi får besök söderifrån, så har vi några standardställen som vi brukar vilja visa - om de inte har varit där förut. Ett sådant ställe är Storforsen.

Klicka på bilden så ser du bättre


Även om vi har varit här många gånger förut, så blir vi aldrig less, tvärtom, vid besök får vi en anledning att åka hit igen. 


Våra vänner från tiden vi bodde i Västerljung (utanför Trosa, Vagnhärad) hade vandrat i Abisko och på vägen hem igen stannande de till ett par dagar hos oss. Det var så roligt! Vänner är vänner även när det går lång tid emellan man träffas.


På bild är det svårt att se djupet. Men här var det i alla fall några personer som dök. Något jag aldrig skulle våga! Inget jag vill att mina närmaste ska göra heller...


En stund satt vi här, omgiven av klippor, sol och värme, barn och vuxna. Många badade. Ett idealiskt ställe för barnfamiljer. Men det blev såå varmt att vi var tvungna att flytta på oss. 


Vi hittade en svalare plats. Det mysiga med Storforsen-området är att det mellan klipporna finns många små vattengropar, små badställen, där man kan doppa större eller mindre delar av kroppen.




Det blev en skön dag vid Storforsen. Underbart väder!

Här en film från Storforsen

En länk om Storforsen:

http://www.alvsbyn.se/uppleva-och-gora/friluftsliv-och-natur/storforsen/



På väg tillbaka hem stannade vi till i Svartlå hos andra vänner, som bor ljuvligt vackert här vid Lule-älven. Precis här har faktiskt vår son blivit döpt.


En anledning till pausen i Svartlå var att våra gäster skulle få hälsa på Robert Nilssons fjällkor. Korna var inomhus p.g.a. den överväldigande värmen. Det blev en hel del lantbruks-snack. Våra gäster har själva lantbruk och kor. Dock inte fjällkor.

Här kan du läsa mer om Robert Nilsson och hans fjällkor


Trötta och nöjda kom vi sedan hem till Boden.