Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 29 juli 2018

En blandning av skräck och förtjusning




Jag har tänkt på begreppet Skräckblandad förtjusning i sommar. Och ju mer jag har tänkt på det, desto mer inser jag att livet består väldigt mycket just av det. Och ska nog så vara.

Ett påtagligt sådant exempel är juli månads värme. Jag gillar sol och värme, och ljumma sommarkvällar, men den här sommarens heta värme skrämmer mig också - och den bara fortsätter och fortsätter...


Min "skrämda" man :-)


Morgonen efter vi kom tillbaka hem från Island fällde vi en stor björk bakom vårt hus. Den känslan, i maggropen, när trädet började falla mot marken - det var skräckblandad förtjusning! Tänk, om det skulle gå helt fel! Och glädjen att det gick bra!











Berg- och dalbana, Titt-ut leken med små barn, skräckfilmer, riktigt sura karameller, olika äventyrs-upplevelser är också exempel på denna speciella bland-känsla. Eller dubbel-känsla.

Många beslut som vi tar, kan vi känna stor vånda inför och samtidigt en längtan, en förhoppning om något bra. Visserligen oprövat, osäkert, inget vi har garantier för - som vi ändå vill pröva, ge en chans. Det är skräckblandad förtjusning. Tänker jag.


(Såg de här på nära håll, det var verkligen en blandad upplevelse)


Kanske är de flesta beslut och nya steg som vi tar en blandning av skräck och förtjusning. Därför tänker jag att det hör till livet och att skräckblandad förtjusning är nödvändigt. Hur skulle vi annars få erfarenheter och livsvisdom och kunna växa och utvecklas som människor? Och lära oss övervinna rädsla för det nya och okända.

Det är med skräckblandad förtjusning som vi ger något av oss själva till andra. För min del kan det handla om att predika, eller visa en målning, en dikt som jag har gjort eller ge ett förtroende eller kanske en idé...






Ja, det var bara några helt ovetenskapliga och inte speciellt genomtänkta tankar kring skräckblandad förtjusning. Jag har en viss kärlek till motsatser, till det motsägelsefulla och krocken mellan dem.

Vad tänker du? När tycker du att du upplever skräckblandad förtjusning? Begreppet har i alla fall en övervägande positiv laddning, eller hur? En tjusning, en lockelse som vi också skräms inför.

Nu är min semester slut för den här gången och jag möter veckan som kommer med skräckblandad förtjusning :-)



lördag 21 juli 2018

Vatten, vatten!




Det är fram för allt två saker det pratas om nu: Värmen och bränderna. Och det skrämmer oss. Visst är det härligt med sol och värme - men det här känns inte rätt. Så höga temperaturer. Så länge.
Och alla bränderna runt om i Sverige! Så kusligt! Speciellt när det meddelas att vissa bränder inte är under kontroll och inte går att släcka utan hjälp av flera dagars hällregn. Och än finns det inte mycket hopp om några större mängder av regn på lång tid. Ja, det finns mycket man kan säga och be om för detta. Både markerna och våra kroppar behöver vatten!





Owe värmer fötterna i en värmekälla

Dagarna på Island känns redan lite avlägsna, kylan och det karga månliknande landskapet. Där lockade värmekällorna och de vackra islandströjorna. Nu är det snarare de friska kalla källorna och vattenfallen som känns lockande. Det fanns det också gott om på Island.



Det här var ett mäktigt ställe!


Det vare fler än vi som var där.
(Klicka gärna på bilderna så ser du bättre)




Ellinor och Christofer försöker fånga det mäktiga på bild.


Vilka krafter!
Eld liksom vatten har enorma krafter i sig,
som både kan ge liv och värme
och bli till stor förstörelse.



Här svettades vi inte.


Cornelia



Överallt finns faror
också bland det mest tilltalande och tilldragande. 

Överallt finns det också det som är gott
till och med bland det mest skrämmande.
Det finns många goda exempel på det just nu 
bland alla frivilligarbetare 
som stöttar, visar omsorg och hjälper till på olika sätt
på de platser där elden härjar.



Så får vi innesluta alla som är berörda
- människor, djur och natur -
av den ihållande värmen och den förödande elden
i våra tankar och förböner.

Kyrie eleison!
Herre, förbarma dig!


måndag 16 juli 2018

Blomblad




På morgonen 
låg blombladen på bordet
på den vita duken
sköra och darrande
vackrare än någonsin

Jag ville bevara dem
lägga dem försiktigt
varje blad för sig
på ett fat


Några timmar senare
hade de krupit ihop och somnat
något mörkare i färgen






Blommor finns stående kvar
i vasen 
i all sin glans

en morgon
är också de
blomblad
på den vita duken
B.R.




lördag 14 juli 2018

Sommarmöten


Sommaren bjuder ofta på möten med släktingar och gamla vänner, men också på nya bekanta. Och då spelar det mindre roll vad det är för väder, vad man äter eller har på sig. För finns det något mer fantastiskt än att möta en annan människa? Och då menar jag verkligen möta. I går var en sådan dag.




Alf kom på besök! Min barndoms- och tonårskompis och tillika granne i många år. Alf, liksom jag, bodde i Piteå på den tiden. Så roligt att få minnas tillsammans stora, härliga, viktiga, svåra händelser, liksom "onödiga" detaljer och ögonblick. Så konstiga saker man kan minnas ibland! Naturligtvis pratade vi om nuet också. 




Mamma, som Alf också ville träffa, var med vid köksbordet hemma hos oss. Hon kände igen honom, och dragen från hans pappa, Henning, trots att det gått många år sedan vi sågs senast. Minnet sviker mamma alltför ofta nu för tiden, mest närminnet, men här kunde hon vara med ganska mycket i samtalen och minnas. Det var roligt!

(Mamma kände också igen duken på bordet, som kommer från hennes eget barndomshem.)




De finaste och bästa sommarminnena behöver inte handla om resor, häftiga fester, perfekta blomrabatter eller mycket shoppande (och det tror jag att de allra flesta håller med om) - utan ett enkelt möte med en annan människa, känd som okänd. Och människor finns det gott om! Alldeles gratis!

Trevlig fortsättning på sommaren! Med sommarminnen som värmer under vinterns kallaste dagar.




onsdag 11 juli 2018

Vilka naturfenomen!




Så mycket spännande fenomen det finns i naturen! Bara det lilla landet Island visade oss de få dagar vi var där på fantastiska märkligheter. Här är en vulkankrater. Kolla, vilka färger!





Otroligt vackert! Men enormt mycket mygg! Det syns kanske hur Owe och Christofer försöker skydda sig?








För min del var detta en av favoritplatserna under vår resa. Men det var ju inte heller så dumt att efter detta åka och bada i en varm källa.




Inte mer än 10-12 grader i luften. Men riktigt varmt i vattnet! Denna plats hette Gamla laugin - Secret Lagoon. Den Blå lagunen i Reykjavik, som kanske är mest känd, var fullbokad. Detta passade oss perfekt!






Ibland var man tvungen att gå upp och svalka sig och då kändes det inte särskilt kallt i luften längre.



Badplatsen från andra sidan. 


Man fick bara bada i bassängen. Runt om var vattnet farligt kokvarmt!

Den här söndagen på Island hann vi med mycket, men så startade vi ganska tidigt och kom inte hem förrän vid midnatt. Om än kallt och rått, så var det ljust! Men jag avslutar mitt inlägg här, så får jag vid annat tillfälle återkomma med bilder från gejser och vattenfall mm.



Från tidigare på dagen.



söndag 8 juli 2018

Fortsättning följer...







Jag fortsätter på mitt förra inlägg och berättar - och framför allt - visar bilder från Island. På lördagen regnade det ordentligt, vi var alldeles blöta när vi kom hem från vår utflykt. Men det var det värt! Det var dimmigt och väldigt fuktigt i luften, även de stunder det inte regnade. Men det var inte alltid dimma det vi såg, utan också rök från varma källor.  Som översta bilden visar. Och nedan. Mycket fascinerande!






Ni ser att det bubblar och kokar, eller hur?






Jag har massor av bilder bara från den här utflykten, för jag tilltalas på något sätt av detta karga och mystiska landskap. Men nu får jag behärska mig... 

Undrar vad det är som gör att vissa människor tilltalas av en viss natur och andra av annan form av natur och landskap. Även om de flesta av oss kan tycka om både det ena och det andra, så kanske vi ändå berörs mer "i själen" (eller i magen, eller i hjärtat, eller var det nu kan vara) av det ena. 






Det var på lördagen som Owe fyllde år. Den dagen avslutades med ett restaurangbesök i centrala Reykjavik. Det blev mycket festligt och gott! Jag valde "Around Iceland" från menyn med flera välsmakande rätter från olika delar av Island.







Födelsedagsmannen var nöjd med dagen.


När vi körde hem till vårt lilla hus lyste solen som en liten gratulationshälsning!



Genom bilrutan.



"Hemma" vid stugan.




Vulkankrater och gejser mm kommer i nästa inlägg.