Vintertid - Normaltid

 

Sista dagen i Oktober 2021 och vi är i vintertid och normaltid. Lite snö har vi här i Boden, men inte alls så snöigt som på min målning, "Du och jag, pappa". (Såld)  

Utställningen som jag har haft i Matteuskyrkan är avslutad och de flesta av målningarna som blivit sålda har fått komma till nya hem. De två sista som inte hittat hem än, ska jag leverera i morgon.

 

Tack alla som kommit och tittat, tack för alla uppmuntrande ord och tack alla ni som kan tänka er att ha en målning av mig i ert hem! Fantastiskt!

Kul med barn som är intresserade och har tankar och åsikter!

Den minsta besökaren var inte så intresserad av målningarna, men oerhört söt och charmig! De vuxna på bilden är mina brorsdöttrar. Så roligt att ni ville komma!

Förra söndagen ledde jag en gudstjänst i Matteuskyrkan där jag använde några av bilderna från utställningen och andra som jag gjort just för "gudstjänstbruk" för att illustrera (eller rättare; för att ev kunna väcka någon ny tanke eller känsla) texter, böner och sånger i gudstjänsten. Sådant tycker jag är roligt! 

Däremot tycker jag inte att det är roligt att bli fotograferad! Men någon gång ska jag kanske visa någon bild på mig själv också, inte bara på andra... ;-)

I dag var vi på gudstjänst i Matteuskyrkan och då var det Anna Ahlström Nilsson som var präst. Hon ledde "Kärlekens mässa". Bland flera andra medverkade också Lena Engvall med kören Exodus. En fin och varm gudstjänst!

Jag började inlägget med en vinterbild. Jag avslutar med en sommarmålning, som också kommit till ett nytt hem nu.

"När rallarrosorna blommar som mest"

Tiden går fort. Snart är vi där! 🌝

"Att leva är att fråga..."

 

I helgen hade vi besök av en av våra allra bästa vänner. En vän "från förr i tiden", som också är en vän "i tiden". Sådana vänner är det lätt att prata med. Om liv och död, högt och lågt, djupt och ytligt. Det är oerhört roligt, tycker jag! Samtalsämnena bara flyter på...  I de samtalen finns också många frågor, väntan, "vi får se..."

Våran gäst kom med hyrd bil, med en registreringsskylt med nästan hennes namn 😃

Vi gjorde några korta utflykter. Till världsarvet i Gammelstad förstås. Nederluleå kyrka och kyrkstan.

Fika i vår kyrkstuga.

Växlande väder.

Tillbaka till Boden igen. 

Vid Bodens vattenkraftverk

Jag gillar broar och portar. Symboliskt öppnar de upp, leder vidare, för samman - samtidigt som det kan finnas frågor, osäkerhet, något nytt och okänt. Men det är väl så livet är. Det är så vi får leva, våga gå de där stegen över bron eller genom porten...

(Fotot är ifrån Gammelstads kyrkogård och Stillhetens kapell)

I morse pratade Owe och jag om Tore Littmarcks psalm; "Att leva är att fråga", Svenska Psalmboken med tillägg, nr 732. Jag citerar första versen och några strofer till:

Att leva är att fråga, att vänta på ett svar.

Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har.

Att leva är att ana att allt är i Guds hand,

att finna frid och trygghet i själva orons land.

Att leva är att lämna sin egen trygga vrå,

att öppna stängda dörrar och söka att förstå....

... Att leva är att ana att Gud finns nu och här,

att Gud har skapat jorden och ännu har den kär.

Vitt och krispigt!

Nu måste jag skynda mig och lägga ut några fina vinterbilder, innan det blir milt och blött igen. I morse var det minus 19 eller 20 grader hos oss. Nu i kväll är det nära noll strecket. Och blåsigt.

Trots att det kan vara kallt, så föredrar jag det klara, vita och krispiga. Tyvärr, har vi haft så lite av det - så här långt - i vinter. Men än kan det bli många fina dagar.

Ibland kan rimfrosten och snön få mig att fantisera och drömma. Just de här träden med sina "snöblommor" fick mig först att tro (eller åtminstone drömma om) att det var vita körsbärsblommor. Vilka underbara konstverk!

På tal om fantasi och underverk, så har Jonas Gardell skrivit en text, som jag tror att vi är många som kan känna igen oss i:

När jag var liten kunde jag trolla.

Jag kunde göra underverk,

läka sår och gå på vattnet,

färdas obegränsat i tid och rum,

jag hade makt att

förvandla världen

eller skapa en ny.

När jag var liten

kunde jag trolla.

Det var innan de lärde mig

att jag inte kunde.

Nej, vi måste fortsätta att vara barn!

Trolla, göra underverk,

förvandla och skapa nytt!

Vita och krispiga rosor som jag fick förra veckan!

God natt!

(Alla fotografierna är ifrån Boden)

Utsikt och insikt

"På hemväg"

Utsikt och insikt har vi kallat vår utställning, Cathinka Löfgren och jag. Utställningen är på Galleri 14 i Boden.

"Som jag minns det"

(Målningen står i fönstret, solen lyser på den genom rutan).

I lördags hade vi vernissage. Det var spännande. Dagen blev över all förväntan! 

Så roligt och positivt att få vara i detta fina galleri på Drottninggatan 14.

Många fina möten och samtal.

Välbekanta konstkritiker. Njä, snarare ett par av mina supportrar. Min mamma och hennes man Börje sitter i Cathinkas fina hörna med bilder (i akryl, textil o fritt broderi) av "Farmor". På bordet finns också bl.a. farmors gamla psalmbok.

Här är också Cathinkas vackra målningar i akryl resp akvarell. Fotografierna gör dom inte alls rättvisa. Har ni möjlighet så kom in och titta. Galleriet är öppet tisdag och onsdag kl 12-16 och torsdag kl 16-19.30, sedan tas allt ner. Och en ny vernissage och utställning börjar på lördag igen.

Här är Cathinkas målningar till vänster och mina till höger. Det var intressant att ställa iordning utställningen. Cathinka och jag har lite olika stil, storlek och till viss del olika färgskala, att försöka att ändå få det att passa ihop. Det kändes skönt att vi hade galleristen Eva Rosendahl till god hjälp. Hon hade varit med förr!

Cathinkas målningar närmast, allra längst bort är mina. Klicka gärna på bilden så ser ni bättre.

"Raka stammar"

"Låt glaciärerna leva"

Utsikt och insikt handlar för mig om erfarenhet och lärdom som vi får under livets gång. En hjälp att se mer, vidare och längre. Och riktigt nära: vår nästa och oss själva. Jag vet inte hur mycket våra målningar uppfattas stämma med temat. Men eftersom vi alla präglas av det vi varit med om och de insikter vi får på vår livsvandring, så tänker jag att våra uttryckssätt också gör det på något sätt. Oavsett vilket sätt vi uttrycker oss på.

På utställningen har jag fyra tavlor som är målade på svart akvarellpapper och med metallfärger. Den här målningen har jag kallat för "Skönt att vara två". Det är skönt att vara tillsammans med någon när man har utställning - eller när det är mörkt ute. Tillsammans kan vi komplettera och stödja varandra. Det är en bra insikt.

Cathinkas "Tillsammans".

Det är Owe och jag som har tagit bilderna. Det var svårt med ljuset i lokalen och glaset på tavlorna. Och fotograferna var kanske inte de bästa...  Bilderna ser bättre ut i verkligheten :-)

Det sista

Nu närmar det sig... Det är mycket "det sista". Det ena efter det andra är sista gången.

I onsdags var det våravslutning för all personal i Svenska kyrkan i Boden. Det var ute på Skogskyrkogården, faktiskt. Alla som ville fick prova på att köra kyrkogårdsfolkets maskiner; åkgräsklippare, traktorer, grävmaskiner mm (Se nedan). Här "sommarpratar" vår kyrkoherde i kapellet. Vi var också några stycken som blev avtackade för den tid som vi jobbat i församlingen. För min del handlar det om att jag går i pension efter sommarens semester.

 En kanslist på åkgräsklippare

 En musiker

En präst

Det var min sista våravslutning som anställd. I fredags ledde jag min sista begravninggudstjänst. Och så fortsätter det... Men än har jag några dagar kvar innan mitt nya liv börjar.

Överluleå kyrka (Boden)

Men är man präst så är man. Även om man går i pension. Präst emeritus. Eller emerita, som den feminina formen heter. Vissa skyldigheter och rättigheter är kvar från den tidigare yrkesverksamheten. Det känns fint. Skulle tro att jag kommer att få något uppdrag någon gång ibland ... Någonstans. 

Till kyrkan kommer jag att gå hur som helst. Det hör ihop med min tro och mitt liv. Även om jag inte kommer "bakom" lika ofta som nu och inte heller är med och förbereder gudstjänsterna på samma sätt, som jag varit van vid.  Allt har sin tid.

Men, som sagt, än har jag en liten tid kvar. Några till "det sista" väntar. Och när det sista är gjort väntar något nytt. Det är spännande att leva!

Ömhet

Kylan och de otroligt vackra dagarna fortsätter.

Men det skulle inte göra någonting om det var lite mildare... Minus 25 - 30 grader påverkar både våra kroppar och bilar och hus. Men fantastiskt vackert är det. Vilket ljus!

Strax före jul, tror jag att det var, köpte jag Ylva Eggehorns senaste bok Natt och Dag Ord för årets alla dagar, Verbum. Jag älskar den! En del texter känner jag igen sedan tidigare, andra är nya för mig. Många texter är "öppna", jag får fundera och tolka och pröva dem utifrån mitt eget liv och tro.

Härom dagen, den 26:e, var det en kort text:

Hur mycket ömhet måste vi inte kosta på oss själva 

för att stå ut med de år vi har kvar.

Men nu säger Herren så, han som har skapat dig:

Jag är med dig, jag har kallat dig vid namn,

jag överger dig aldrig.

Överluleå kyrka

Vi får kosta på oss mycket ömhet.

Det värmer i kylan.