Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 30 september 2012

Minnet och tystnaden



I fredags länkade jag till två TV-program, så får det bli idag också.
I måndags såg jag på reprisen av TV-gudstjänsten på söndagen (23 sep) från Betlehemskyrkan i Göteborg med bl.a. pastor Jan Mattsson. Mässan utgick ifrån Evert Taubes visor. Det var ett fint program, tycker jag. Flera av visorna som sjöngs var, åtminstone för mig, inte så kända. Och de som var mer kända fick en ny innebörd.

Här kan du se programmet tre veckor framåt

En vacker och sorglig visa var Kärleken och vinden - men den är för lång att skriva här. En berättelse om kärlek, sorg, svek och en slags försoning.

Visan Du har kallat mig skrev Taube som en koral, en bön till Gud. Andra versen lyder:

Så låt i detta lägre värv,
som ger mig daglig föda,
mitt skämt bli gott,
min sång bli kärv,
låt ingenting få döda
min tro att du har kallt mig
-fast stunden tyckes dröja -
att värdigare prisa dig
och klart din godhet röja!


Den sista visan Evert Taube skrev var 1971, han var då 81 år gammal. Visan heter Minnet och tystnaden. Det var en visa som tilltalade mig mycket. Så kan det vara med vissa minnen. Jag citerar första och tredje versen:

Med vilken ömhet man kan famna minnen
som, om de klädas i ord, står sorgset blyga
och liksom vädjar milt till våra sinnen
att åter in i tystnaden få smyga.

....

Så spörjer du. Och trött på allt det bjärta
du blundar
och hör
tätt intill ditt öra:
"Var tyst! Det minnet skall du inte störa
men bära tyst och ödmjukt i ditt hjärta!"


Ibland vill man så gärna berätta... men vissa upplevelser och minnen ska man inte störa, inte prata så mycket om, då kan de liksom förlora sin glans.






lördag 29 september 2012

Att leta efter lyckan


Man letar efter lyckan
och tror att det är en sol
så sitter den i skuggan
som en liten viol

På en vägg i ett hotell i Umeå såg jag denna text. Texten säger i sin enkelhet det vi redan vet, men ganska ofta glömmer. Lyckan är sällan det stora och märkvärdiga, de häftigaste tillställningarna eller de stora konferenserna. Lyckan återfinns ofta i de små sammanhangen, i ett lågmält samtal, i ett enkelt rum... där naturlighet och äkthet dominerar. Där vi kan vara som vi är. Där samförstånd möts. 
Det är lycka som sätter sig i hela kroppen, som något varmt och gott - och som består. Och som man vill ha mer av...



fredag 28 september 2012

Spela ett språk man inte kan...


För en vecka sedan imorgon, när vi precis hade kommit hem från Grekland, så såg jag två tv-program på kvällen som rörde om lite grand i mitt huvud - även om det var ganska rörigt redan innan...

Det ena var i programmet Sverige där (den grekiske) författaren Theodor Kallifatides var gäst hos Ann-Marie Rauer. Som barn hade han varit med och sett svåra saker. När han ville berätta om det så var det nödvändigt för honom att skriva om det på ett annat språk än sitt modersmål - då gjorde det inte lika ont. Det uppstod distans, ett glapp mellan upplevelsen och orden.
Det var en intressant tanke, tycker jag. Ofta vill vi att barn (och vuxna med för den delen) ska berätta på sitt modersmål om sina traumatiska upplevelser. Kanske kan det bli för smärtsamt, det kommer för nära. Och man orkar inte berätta. Det kan kanske vara bra att få börja med att berätta , eller skriva på ett annat språk, om man har något mer att tillgå. Sedan kan man kanske närma sig det på sitt eget hemspråk.

Att skriva på ett annat språk kan, tänker jag, motsvara när man bearbetar något svårt genom att måla, komponera musik, skriva poesi mm. Man berättar om en upplevelse, men inte exakt precis som det var...

Kallifatides sa också att man som författare har allt att vinna på att vara osäker på språket - det skulle jag vilja veta mer om hur han menar. Jag kan ana att det handlar om att orden och uttrycken inte blir slentrian och självklart. Man söker och "smakar på" orden på ett annat sätt när man letar efter de "rätta" formuleringarna för det man vill beskriva. Han sa att hans största fördel gentemot de svenska författarna är att han vet att han inte kan det svenska språket. Hm, intressant...

Efter programmet tog jag fram en av hans böcker i bokhyllan och började läsa om den igen; Kärleken, från Bonniers förlag, 1980. Jag tycker att han har ett språk och ett sätt att uttrycka sig som är mycket inspirerande.

´Här kan du se programmet en tid framåt




Samma kväll lyssnade jag på sångerskan Annika Norlin på programmet Säkert. När hon blev tillfrågad om hur hennes melodier kom till, så sa hon att hon ofta numera komponerar sina melodier på orgel "för att jag inte kan spela på orgel" - det föder nya saker. Skulle hon använda gitarren, som är hennes instrument, så är det lätt att fingrarna rör sig i invanda mönster, samma vana rörelser. Använder man ett instrument som man inte behärskar kan "vad som helst hända", sa Annika Norlin.

Och här kan du se detta program en tid framåt.

Lustigt att samma budskap förmedlades i programmen efter varandra. Ja, det är värt att fundera på, särskilt om man vill skapa konstnärligt, tänker jag. Naturligtvis ser vägen till skapande och kreativitet ut på olika sätt för oss, men det handlar säkert mycket om att våga gå utanför sina egna ramar... det man tycker att man kan och behärskar och är van vid. Att våga öppna främmande dörrar...
Vi får önska varandra lycka till med det!




torsdag 27 september 2012

Missa Brevis

Igår kväll hade vi Musikcafé i Porsökyrkan.
Den första av tre Café-kvällar den här hösten.
Nästa gång är det Poesi som står i centrum. Det är Kristina Wallbing från Boden som läser sina egna dikter. Eleanor Harlin Siruuma står för sång och piano. Det blir den 17 oktober kl 19.



Det blev en mycket lyckad kväll, tycker jag.
Det var kompositör Andreas Söderberg, som också är organist i församlingen, som berättade om sitt arbete som tonsättare av Missa Brevis. Det var intressant att höra hur han tänkte utifrån toner, takt, dur, känsla i förhållande till text och syfte med mässmusiken. Det var nog fler än jag som fick Aha-upplevelser.
Andreas egen kör, Nederluleå kyrkokör var med och gav smakprov på hans musik och illustrerande exempel på vad Andreas menade i sitt berättande.



Efter samtal och frågor och gott fika gick vi in i kyrksalen och firade mässa/nattvard. Nederluleå kyrkokör framförde då Missa Brevis i sin helhet. Det var urpremiär!

Eftersom jag inte vågar ge någon sammanfattande reflektion över vad Andreas sa i rädsla att inte göra honom rättvisa, så sammanfattar jag mitt eget beredelseord istället - med risk att verka självupptagen.




Jag utgick ifrån söndagens evangelietext från Johannesevangeliet kap 11, om Lasaros som hade dött i en för tidig död - det tyckte åtminstone hans systrar Marta och Maria. När Jesus kommer till syskonens hem så var Lasaros inte bara död utan också begraven. Jesus grät, gick till Lasaros grav och befallde att man skulle ta bort stenen från öppningen. Men Herre, han luktar redan, sa Marta.
Stenen togs bort, Jesus bad till Gud och sedan ropade han med hög röst: Lasaros, kom ut. Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa åt dem: Gör honom fri och låt honom gå.



Även om ingen av oss varit fysiskt död, så kan vi alla ha känt oss "halvdöda", fångade och insnärjda på olika sätt. På samma sätt som Jesus ropade på Lasaros, så tror jag att Jesus vill ropa på oss där vi är: Kom ut! Kom ut till livet, ljuset och befrielsen.
Lasaros gick själv ut ur graven. Jag tänker att de där stegen ut ur död, mörker och det som gör oss illa är som en bekännelse och bön till Jesus: jag vill ta emot din hjälp, ditt liv, din befrielse.

Så kan mässans Kyrie; Herre förbarma dig, förvandlas till Gloria och Sanctus.


tisdag 25 september 2012

...det som finns här...

Ikväll har vi haft femte samlingen i Samtalsgruppen om sorg. Ämnet handlade mycket om livet just nu; praktiskt och mentalt. Praktiskt t.ex. vad gör vi med makens/makans kläder, säng, möblerar vi om, flyttar eller låter vi allt vara kvar som det varit...?
Mentalt: Hur vi lärt oss hantera de svåraste stunderna, kanske gå ut och promenera, baka, skriva eller ringa till någon... 
Det ser så olika ut för oss. Och vi tänker olika om det.

Vi snuddade också vid de mer existentiella frågorna: Var är den döda nu? Vad händer efter döden? Finns det en fortsättning? 
Svaren och funderingarna kan i en sådan här grupp skifta mycket.




I samtalet kom vi ihåg Harry Martinsons välkända ord:

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Vagnen 1960


Vår sorg och saknad är en påminnelse om att vi har varit med om något gott; kärlek, gemenskap, glädje...










I morgon blir en omväxlande dag med bl.a. en kursdag i Petrigården om förslaget till den nya kyrkohandboken och på kvällen har vi höstens första Cafékväll i Porsökyrkan.


Kompositören Andreas Söderberg kommer till Porsökyrkan och berättar.
Levande musikexempel med Nederluleå kyrkokör. 
Onsdag 26 september klockan 19.00 
Vi firar mässa efteråt då kören framför Andreas "Missa Brevis"

Photo: Kompositören Andreas Söderberg kommer till Porsökyrkan och berättar. Levande musikexempel med Nederluleå kyrkokör.Onsdag 26 september klockan 19.00Vi firar mässa efteråt då kören framför Andreas "Missa Brevis"



Välkommen!

Fotona är ifrån Pereas strand (Grekland)

lördag 22 september 2012

Borta bra men hemma höst


När vi idag blev hämtade på Kallax och åkte 97:an hem var det så uppenbart att det blivit höst medan vi varit borta. Vilka ljuvliga färgskiftningar. Det är inte så tokigt med höst heller... Speciellt inte när solen lyser.



På denna dag står det i almanackan att det är höstdagjämning. Höstdagjämningen är inte en dag, utan ett ögonblick. En ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt, beroende på var man befinner sig på jorden. Det är när solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himmelssfären, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Uppgifterna har jag tagit från Wikipedia.

I mina öron låter det nästan som poesi:
En ögonblicklig händelse... solskivans centrum... himmelssfären... himmelsekvatorn...
Vidare står det om ljusets böjning i atmosfären som påverkar längden på natten och dagen.
Dagarna omkring höstdagjämningen går solen upp rakt i öster och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster.

Allt det här skulle vår värd Harry i Grekland som vi precis kommer ifrån kunna berätta och förklara på ett levande sätt. Det är hans ämnesområde.




Den nyplanterade häcken för i år har fått fina färger på bladen. Precis som jag önskat. :-)
Snart ska den klippas ned för att bli kraftig och tät och det som klipps bort ska planteras och förhoppningsvis ge nya skott. Livets motsägelsefulla lag.



"Höst" betyder "skörd" (enligt Wikipedia) och är besläktat med "hösta" och "inhösta", det vill säga samla eller hämta in. Alltså skördetid. 
Hösten är också - för växterna i alla fall - en förberedelsetid för vintern; vintervilan. 
Vi människor upplever kanske inte så mycket vintervila. Eller gör vi det? På vissa områden kanske... 



Så är vi då hemma igen. Resans alla moment gick bra. Vi har packat upp och tvättmaskinen har gått för fullt. 
Vi tog siesta på eftermiddagen och sov en timme. Det måste vi vänja oss av med nu... :-(
Vardagslivet står snart för dörren.




fredag 21 september 2012

Stabilt


Om det var omväxlande väder igår, så har det idag varit stabilt. Absolut stabilt. Dvs klarblå himmel, sol OCH våldsamma vindar, snudd på storm. Det var svårt att sova inatt när det blåste, slog och skramlade och så har det hållit på hela dagen.


Eftersom det har varit sol har vi ändå försökt vara ute en del, men vi har varit ganska ensamma på stranden och emellanåt har vi fått grabba tag i något fast för att inte blåsa bort. En sväng gick vi upp mot staden och hittade en plats i lä, det var skönt! Tyvärr har vi ätit något som gjort att vi inte mått så bra idag därför har vi fått ta det lugnt med vad vi stoppat i oss.


Framåt kvällen trotsade Owe blåsten och tog några sista simtag i havet. Han finns som en prick ute bland vågorna.


Så är vår Greklandsresa alldeles snart slut. Vi ska nu sova några timmar för att vid 3-tiden stiga upp och åka till flygplatsen. Klockan 4.50 går planet mot Zürich, därifrån åker vi vidare till Arlanda och byter plan där till Kallax.

"Vi hade i alla fall tur med vädret" är titeln på en film, om jag minns rätt. För oss är det tvärtom - tack och lov - vi hade otur med vädret, men i övrigt har vi haft det mycket bra! Framför allt tack vare min kusin och hennes make.


torsdag 20 september 2012

Omväxlande

I morse tog vi bussen från Naousa och våra kära släktingar; bytte buss i Thessaloniki och kom mitt på dagen till Pereas som ligger vid havet. Vi ville gärna bada i havet innan vi lämnar Grekland.



Det var växlande molnighet, men riktigt soligt och varmt mellan varven. Vattnet var varmt och skönt!
Efter ett par timmar mulnade det på och vi gick till vårt lilla hotellrum, satt på balkongen och drack lite juice.

Plötsligt började det blåsa alldeles förskräckligt och åskan dundrade och blixtrade. Folk sprang från stranden och piren.

Men ganska snart ljusnade det igen och vi gick ut...

Solnedgång och ljummet och skönt ute.

Några män fiskade vid stranden...

...och restaurangerna längs strandpromenaden väntade på matgäster.

Vilken restaurant skulle vi välja?

Det här blir bra, tycke vi. Så vacker utsikt, så nära havet och så god mat.
Det började med ett stilla vågskvalp, men innan maten var uppäten blåste det nästan storm och vågorna var på väg upp mot borden.
Bara under de timmar vi har varit här idag så har himlen och havet växlat i färg och form många gånger. Vackert och fascinerande. Så mycket av temperament och kraft naturens element innehåller.
Det blåser fortfarande storm ute, få se vad morgondagen bär i sitt sköte, vår sista dag i Grekland.


onsdag 19 september 2012

"I Paulus fotspår"


Min kollega Paulus och jag :-)
"I Paulus fotspår" finns som titel på böcker, seminarier, bibelstudier mm. I dag fick jag själv gå i hans "fotspår", kliva upp på samma trappsteg, som enligt traditionen, Paulus stod på och predikade i Beroia (Veria).
Här predikade Aposteln Paulus
Ett vackert monument är iordningställt centralt i Veria till minne av Paulus besök i staden.
Här får Paulus uppenbarelsen och kallelsen att bege sig till Mackedonien.
En poäng i sammanhanget är att det finns en Moské sedan länge alldeles nära monumentet.


tisdag 18 september 2012

Agios Nikolaos

I dag har vi sett solen!


Vi hade en skön förmiddag i Agios Nikolaos park här i Naousa.


Helt fantastisk natur och en luft som var lätt att andas.


Vi bara promenerade, pratade, fotade och njöt.


Ikväll var vi bjudna till ett par släktingar till I och H, som hade en fin trädgård med bl.a. Granatäpplen.


Det finns mycket gott för både öga och mage - samtidigt som det finns många människor som kämpar för sitt uppehälle. Priserna höjs, lönerna sänks, ja, en del får inte ens ut sina löner och det tas ut skatter som verkar underliga och omotiverade i vårt tycke...