Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 29 februari 2012

Stilla dag



Diakon Ulrika och jag har idag planerat Stilla dagen i Porsökyrkan nästa lördag den 10 mars kl 9.30-16.30. En dag av vila för kropp och själ. Vi är i stillhet och tystnad med möjlighet till kristen djupmeditation. Under dagen kan man även måla, göra en stilla vandring i kyrkorummet, läsa, ta en ute-promenad... Det kommer också att finnas möjlighet till enskilda samtal med diakon eller präst. Vi tror att det blir en fin dag.
Det kostar 100 kr som inkluderar lunch och fika.
Anmälan görs till församlingens expedition 0920-277000 eller om du vill ta kontakt med mig 0920-277082. Anmälan helst senast 2 mars - så det är snart!


Så sade Herren Gud, Israels Helige:
Vänd om och var stilla,
då kan ni räddas,
genom lugn och tillit vinner ni styrka.
Jes 30:15


Tack för den här stunden då jag får vara för mig själv
i ro med mina tankar.
Just nu ställer inte någon några krav på mig.
Jag riktar min tanke mot dig, Gud.
Stillheten fyller mig med kraft
och jag vet att det är i dig
som jag lever, rör mig och är till.
Caroline Krook, Bön helt enkelt


Ett ljus i mörkret,
en stilla låga,
inga ord,
inga fraser,
endast stillhet,
vila,
tillit, 
kärlek.
Jag i dig.
Du i mig.
Per Harling, Hjärtats samtal

tisdag 28 februari 2012

En vårvinterpromenad

Dagen blev över all förväntan - väderleksmässigt. Nollgradigt och strålande sol.
Jag struntade i städningen och gick ut istället. Trots att vi får en gäst i veckan. Ibland måste man göra det roliga framför det nödvändiga. Och nu hör jag en korus av röster som säger: Roligt är också nödvändigt. Yes! Det skulle jag också ha sagt till andra. Men jag har svårare för att säga det till mig själv.

Promenaden blev lång och härlig.

Svårt att fånga på bild - men vallarna är så höga så man ser inte bilarna på vägen.


Träden speglar sig i vattnet.

En färgklick i allt det vita.


Här vid Lillavan träffade jag en man som tyckte att kommunen skulle sätta ut bänkar med renskinn - och en kaffeautomat. Ja, ingen dum idé! Han sa att det brukar alltid vara lä där, så det skulle vara en finfin plats att tillbringa soliga dagar på.

Genomsvettig och knallröd i ansiktet kom jag sedan hem. Vem har sagt att man blir pigg av att promenera? Jag satte mig i massagestolen (det lyxigaste vi äger) och somnade!

En god dag



Efter en lång arbetsvecka med åtta dagar i sträck så ska jag vara ledig idag. Det känns bra. Jag beklagar mig inte, jag tycker att det är väldigt roligt. Men även om man tycker att det är meningsfullt och roligt så blir man trött... I en sådan här tjänst så använder man sig själv mycket som arbetsredskap och det är klart att det måste kännas. Det är märkligt hur hjärnan och tankarna ändå hänger med något sånär... för många intryck och känslor blir det under en arbetsvecka... åtminstone fungerar jag så.



Som tur var kom jag mig ut en stund mitt på dagen i går, när det var klart, soligt och vackert. Trots att jag lever i det här landskapet så kan jag inte sluta fascineras över den vita, rena snön mitt i stan!


Vi har redan mycket snö. Men i natt kom det ännu några centimeter till. I vissa villakvarter är det så höga snövallar så man ser nästan inte husen och det kan vara svårt att möta en annan bil på vägen. Vi har inte heller så mycket insyn - eller "utsyn" (utsikt).


Jag trodde inte att det skulle bli så fint väder idag, men nu ser jag att solen lyser lite blekt... härligt!

God dag.

söndag 26 februari 2012

Glimtar från keltiska mäsan

Här kommer några glimtar från vår Keltiska mässa i Porsökyrkan ikväll.
Vi inledde kvällen på Kyrktorget med bön, klockringning och psalmsång. Med en psalmbok och en grov sten i händerna gick vi sedan in i kyrksalen.
(Klicka på bilderna så ser du bättre).


Ett läst drama framfördes utifrån dagens evangelietext; om hur Jesus frestades i öknen. Sedan gavs tillfälle att gå runt i kyrksalen och reflektera kring de olika stationerna.





Här finns det som påminner om Frestaren och det som frestar oss; ormen, äpplet, det som smakar, luktar, det som ögonen, högmodet och makten vill locka och vilseleda oss med...
Texten som står på den nedre bilden är:
.......
vad kroppen begär,
vad ögonen åtrår,
vad högfärden skryter med,
det kommer inte från Fadern
utan från världen. 
Och världen förgår med sina lockelser,
men den som gör Guds vilja 
består för evigt.
1 Joh 2:16,17

Fantastiska berg och klippor visades på väggen och det fanns speciella stenar att se och känna på - tyvärr hade jag kameran felinställd, därför kom detta inte med på bild.


Nära nattvardsbordet fanns ett litet bord med glutenfritt bröd att smaka på och en bibeltext från Joh 6:35: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Fler texter att läsa, ljuständning, en bönering som bad en välsignelse för den som steg in i ringen mm fanns det också. Sång till hälsa sjöng, textläsning på tyska, engelska och svenska, musik och psalmsång, kyrkans förbön som bads gemensamt förekom bl.a. också.


Vandringen avslutades med möjligheten att lämna sin sten vid korsets fot nära altaret. Där fanns också en skriven syndabekännelse att be.



I slutet av gudstjänsten firade vi nattvard tillsammans med dagens episteltext i bakhuvudet:

.........
Vi har inte en överstepräst som är oförmögen 
att känna med oss i våra svagheter,
utan en som har prövats på alla sätt 
och varit som vi men utan synd.
Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron
för att få förbarmande och nåd
i den stund då vi behöver hjälp.
Hebr 4:15, 16

Samma budskap sjöng vi i en av psalmerna som slutade med denna vers:

Han gick in med sitt liv på jorden,
Gud tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din.
Han var frestad som du -
och han älskade dig över allt.
Text: Arne H Lindgren, 1978
från Svenska Psalmboken med tillägg, nr 358 v 4.

Alla bibeltexter är ifrån Bibel 2000.

lördag 25 februari 2012

Prövningens stund

Prövningens stund - jo, precis! Eller rättare: dagar av prövning! Jag har kämpat och kämpar fortfarande med predikan till förmiddagens gudstjänst i Bergnäskyrkan. Prövningens stund är temat för Första söndagen i fastan. Texten handlar om när Jesus och Frestaren möts i öknen (Matteus evang kap 4 v 4-11).

Det är en välkänd text, men den här gången tycker jag det har känts svårt att riktigt hitta det jag vill förmedla. Det är inte lätt att predika över en text man har predikat över många gånger heller...

Jag har funderat en del kring skillnaden mellan prövning och frestelse...

En annan sak jag har tänkt på är Ordet (=Guds ord). Jesus svarar Frestaren med det står skrivet...
Det är något av hans försvar och räddning. Samtidigt är det så att Frestaren använder sig också av Guds ord - så det handlar inte bara om att citera bibelord hur som helst. Det är mer än så...



Trösten och hoppet hittar vi i morgondagens episteltext från Hebreerbrevet kap 4 där det står om Jesus att han är en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.

Varje gång vi ber Herrens bön så ber vi om hjälp; ...utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda...

I en av psalmerna i morgon sjunger vi:
Nalkas ock mig den onda dag, 
dagen, då mörkret begär mig,
drabbar mig tunga sorgens slag,
bär jag på kval, som förtär mig,
dignar jag maktlös, bruten, ner,
orkar ej livets börda mer:
Fader, din kärlek dock bär mig.
N. Beskow 1919 Sv Ps nr 26 v 4


Svårigheter och prövningar som vi möter kan faktiskt leda till att vi växer och utvecklas som människor. Trots smärtan kan vi få uppleva en ny ton, en sång hos oss själva, som vi inte märkt av förut - som Ylva Eggehorns finstämda dikt Stå stilla i smärtan beskriver det.

Se också inlägget Prövningens stund den 13 mars 2011. 

torsdag 23 februari 2012

Prinsessan och Gzim

I TV-rutan ikväll är det två barn som särskilt har uppmärksammats.
Två barn med olika nationalitet. Två barn med helt olika villkor.
Ändå har de säkert som barn samma längtan och behov - trots olikheterna.
Särskilt tänker jag på längtan efter frihet. Frihet till och frihet från...

Det ena barnet är prinsessan som fötts idag - som ni alla vet...
Det andra barnet är Gzim.
Regissören Knutte Wester har följt och filmat sin vän Gzim under 8 år. Gzim har växt upp på flyktingförläggningar, ryckts upp med rötterna gång på gång... När Knutte och Gzim känt varandra i ett år fick familjen beskedet att de skulle utvisas från Sverige, tillbaka till Kosovo. Gzim berättar på sitt sätt om tårarna och smärtan...
I dag är Gzim16 år och bor kvar i Kosovo. De gamla vännerna kan inte längre nå varandra, det finns ett smärtsamt avstånd, de talar inte längre samma språk...

Läs gärna mer om filmen på länken:
Filmprojektet om Gzim

Tidiga minnesbilder
1

Jo det är sant
att jag kunde flyga som barn!
Högt flög jag jublande av glädje!
Men vem klippte mina vingar?
Plötsligt kändes kroppen
tung som sten
och lusten att leka fågel
var borta.


11

Som barn förvisades jag ofta
till skammens hörn
Stod där med näsan
pekande rakt in mot de två väggarnas möte
och bildade med min gråtande rygg
den tredje väggen i mitt fängelses triangel
Länge efter det jag återfått min frihet
tyckte jag mig släpa tyngden
av de andra väggarna efter mig.

Maria Wine född 1912




onsdag 22 februari 2012

Kom i håg att du är dödlig

I går möblerade vi om i kyrkorummet inför Keltiska mässan på söndag. Det är roligt med en kyrksal som går att förändra allt efter behov. Det blev en sådan härlig rymd... det är högt i tak i kyrkan och nu blev det mycket märkbart. (Det är högt i tak på flera sätt!)

Kyrkbänkarna är längs väggarna




I kväll hade vi Askonsdagsmässa. Askan vill påminna oss om livets bräcklighet och alltings förgänglighet. Vi är alla dödliga. Det är inte så mycket i vår tillvaro som inte slutar i aska eller utplåning.

Korset som tecknas med askan på handen eller i pannan är ett tecken på Guds nåd, ett frälsningens och upprättelsens tecken. Guds nåd är alltid större än våra ansträngningar och räcker till när vi inte når ända fram dit vi vill.

Gud, led oss in i en rätt fasta.
Låt våra liv präglas av solidaritet och generositet.
Hjälp oss finna dig i det oglamorösa,
i det som ingenting är,
i mörkret, i övergivenheten,
i lidandet och döden.
Låt vår fasta föra oss till ett nytänkande
kring vår egen livsstil,
så att vi delar med oss till dem som ingenting har.
Med korset som tecknas i aska på vår panna
ber vi om fördjupning av våra liv.
I Jesu Kristi namn.

Harling, Jönsson, Lövestam, Mitt i församlingen 96:8


Askonsdagens budskap: Kom i håg att du är dödlig och glöm inte att du har - av nåd - evigt liv!

tisdag 21 februari 2012

Under mattan

En del av dagen har bestått av förberedelser för i morgon kväll när vi har Askonsdagsmässa i Porsökyrkan, liksom för den Keltiska mässan på söndag.

Med tanke på att det är Askonsdag i morgon och fastan som inleds då tänker jag på en bön som finns i boken Ordnära.


Under mattan

Vi har sopat under mattan
det som ingen kvast rår på

och begravt så många hundar
för att dölja våra fel

Våra lik i garderoben
gör sig påminda ibland

Och hur vi än gömmer
till slut flyter det upp
Nu flyter det upp till dig, Gud

Vi har staplat vår skuld vid ditt kors
i en hög har vi lagt den hos dig

Gör oss fria, befria oss,
bär den långt bort
och förvandla vår skuld
till en lovsång om nåd
som vi sjunger tillsammans för alltid

 Ordnära, Wild Goose Resource Group, Iona Community och Verbum Förlag AB




måndag 20 februari 2012

BIBELN på teatern

Å, vad dagarna sprang iväg fort. Jag tyckte att jag skulle vara borta så länge... Nu är jag tillbaka i Boden och jobbar igen.

Cornelias och min dag i Göteborg på lördagen blev en bra dag. Vi avslutade den med att gå på Stadsteatern, Stora scenen och se Bibeln. En föreställning på ca 4 tim och 40 min (två pauser).




Vi var glada över teaterkvällens upplevelser. Det var spännande att se hur man tolkade och gestaltade många av Bibelns berättelser. Det var flera av de svåraste berättelserna som de hade valt att framställa. Det var förvånansvärt bibeltroget. Det var intressant att lyssna till Herrens änglar som funderade, diskuterade och ifrågasatte... det väckte också tankar och frågor hos oss.

I ett gediget program med förklarande och intressanta texter och fina fotografier skriver bl.a. Svante Nordin (professor i idé och lärdomshistoria vid Lunds universitet): Bibeln är en brokig bilderbok, ett väldigt panorama, en skakande moralitet, en hisklig profetia. När den presenteras för oss är det oss till uppbyggelse, varnagel, ängslan, insikt och förnöjelse. Allt detta kommer också mycket riktigt med i aftonens föreställning.

Cornelia och jag bodde kvar i Göteborg under natten på hotell Royal.

Många intryck blev det...

Domkyrkan

På söndag förmiddag (i går alltså, känns så länge sedan nu...) gick vi till Domkyrkan på högmässa. Det var Fastlagssöndagen och vi fick sjunga Se vi går upp till Jerusalem (Ps nr 135) och lyssna på en predikan utifrån Kärlekens lov (1 Kor 13).


Efteråt hade vi stämt träff med Christofer och en gammal vän till mig. Conny och jag lärde känna varandra tidigt i livet. 1974 hyrde vi en bil tillsammans och körde ner till Stockholm och Betelseminariet och läste teologi där tillsammans med många andra. Vi har följt varandras liv (ibland på väääldigt långt avstånd), delat mycket, läst mer teologi och nu jobbar vi båda två som präster i Svenska kyrkan. Kul att få mötas över gott fika och prata!

Conny

Innan jag började min resa mot Norrbotten, hann barnen och jag gå en sväng på stan i härligt solsken och äta mat tillsammans. Dagen gav en känsla av vår.


När jag sent på kvällen kom till Boden och såg alla de stora snövallarna så kändes våren ganska långt borta. Men det var ju fint på ett annat sätt... :-)

lördag 18 februari 2012

Sol på vinterväg



I går var en hemmadag med Cornelia. Tentan finjusterades och skickades in framåt kvällen. Vi hann gå igenom många samtalsämnen under dagen. Bl.a. samtalade vi om (hade anknytning till tentan) skillnaden mellan Sanning och Verklighet. Intressant. Annars har vi pratat mycket om kommunikation, om kreativitet, vi har försökt hitta yrken där det inte finns kreativitet, eget skapande... faktiskt kan det finnas i många yrken som man först inte tänker på. Även om det finns lite utrymme för det.
Alla samtalsämnen har dock inte varit så seriösa...


Solen har lyst idag, så vi tog en skön promenad mitt på dagen.


Vi gick längs kanalen och kunde se både högt och lågt...



Underbart!

I dag åker vi tillsammans in till Göteborg, träffar sonen, går i affärer mm I kväll ska Cornelia och jag till Göteborgs stadsteater och se Bibeln. Det ser vi fram emot. Eftersom timmen blir sen stannar vi kvar i Göteborg över natten, sedan vänder jag åter mot norrbotten på söndag eftermiddag.

Tack Trollhättan för den här gången!


Om inte Saab är Trollhättans framtid så kanske Film i väst är det.


fredag 17 februari 2012

En bra dag

Jag känner mig glad också för den här dagen. Jag tog tåget till Göteborg och träffade en kusin (på pappas sida) och hennes två döttrar och ett litet barnbarn. Min kusin och jag jämförde gemensamma krämpor (släktdrag?), gemensamma minnen och olika minnen av samma människor, hus, platser... Så roligt att träffas när man har gemensamma rötter, känner varandras föräldrar och mor- och farföräldrar - trots att vi egentligen inte träffats så mycket under årens lopp... Härligt att känna en samhörighet.

Dagen i Göteborg avslutades med att jag träffade min son. Måste passa på när han finns nära. Tänk att han också är här nere nu...

Jag gick själv från Järnvägsstationen i Trollhättan ända hem till Cornelia utan att gå fel en enda gång. Strongt av mig!

Cornelia och jag har planerat helgen - då hon äntligen är fri från sin tenta - då ska vi ha lite extra roligt! Det ser vi fram emot.

Men nu borde vi sova...


I morgon ska det visst bli soligt och fint, det kan man inte påstå att det har varit i dag!

onsdag 15 februari 2012

Jorden skall minnas dig

I går tänkte jag, stackars människor som bor här nere; så grått och rått! I dag har solen lyst hela dagen och tanken kom; tänk om man bodde här nere...

Medan dottern kämpade på med sin hemtenta gjorde jag en utflykt till Ljungskile och hälsade på en väninna. Så roligt att få träffas efter flera år... God mat, fina samtal och sightseeing av samhället. Vilken vacker bygd!

Vi åkte till min väninnas avlidne makes grav. Det är så tråkigt att han inte finns längre. En godhjärtad och humoristisk person. En tom plats har han lämnat efter sig. Men minnena finns kvar...


Det var en sådan vacker kyrkogård.

 Mina tankar gick till Pär Lagerkvists dikt:

En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig så som havet.



 Vi kom på för sent att jag skulle ha skrivit i gästboken.. men Tack B för en mycket fin dag! Önskar dig och dina söner allt gott!
Fotona är tagna med mobilen och i samförstånd med min väninna. Ångrade förstås att jag inte hade min "riktiga" kamera med...

tisdag 14 februari 2012

Trollhättan



Det är mysigt att få vara här hemma hos Cornelia. Hon jobbar den här veckan med en hemtenta, det är bra för då är hon hemma mycket - å andra sidan så får jag inte prata för mycket, fast hon är så nära! Det är lite påfrestande... Istället får jag försöka serva henne så mycket jag kan - och det är ju roligt!

Cornelia har så mysigt här i sin studentlägenhet, som är i fd sjukhuset i Trollhättan. Hon gillar 50-, 60-, 70-tal stil. På fotot ovan har hon satt ihop gamla filmstjärnor som hon hittat hemma i en liten låda. Och på väggen ovanför köksbordet har hon gamla LP-skivor med fodral, riktigt dekorativt. Lampan är köpt på Second hand i Boden.


Ikväll anlände Christofer till Trollhättan efter en tur upp till Hemavan och Umeå. Vi har ätit tillsammans alla tre och pratat. Så härligt! Bättre present på Alla hjärtans dag kan man inte få än att få träffa båda sina barn samtidigt! Christofer ska göra sitt ex-jobb i Göteborg den här våren och flyttar in till en lägenhet i Göteborg i morgon.
Både Christofer och Cornelia gör sista terminen på sina utbildningar, naturligtvis så handlar samtalen mycket om framtiden, CV:n, söka jobb, intervjuer, längtan, oro, förhoppningar...
Å, vad man önskar sina barn det bästa i livet!

Hjärtegod


Det är inte alldeles slätt att packa. Mitt mål är: så mycket som möjligt så lätt som möjligt. Men mycket är sällan lätt! Det känns i kroppen idag.
När jag reser vill jag alltid ha minst en bok med. Passa på, det finns alldeles för lite tid i mitt liv att läsa. (Jag vet, det handlar om prioriteringar...) Men vilken bok ska jag välja? En jobb-bok som jag gärna vill läsa, men inte tycker att jag hinner eller en avkopplingsbok... osv. Ett viktigt moment i valet är också tyngden av boken.
Det blev några tunna häften, en tyngre diktbok (kunde inte avstå ifrån den) och Tid för förändring av Patricia Tudor-Sandahl (förvånansvärt lätt för att vara inbunden). Det var ur P Tudor-Sandahls bok som jag läste ur under resan. Den är bra - och mycket lättläst!- men det är mycket sådant som jag själv brukar tala om så jag skulle egentligen behövt en något mer ny-tänkbok...

Det är underbart att få vara här hos min dotter! Nu har hon gått iväg till skolan och jag ska försöka roa mig själv lite; diska, bädda... kanske gå ut. Det är faktiskt snö här, det har kommit mer snö inatt...

I dag är det Alla hjärtans dag - passar ju alldeles utmärkt att få träffa sina barn då! Förhoppningsvis får jag träffa sonen idag också... Han är på "resande fot" (konstigt uttryck!), så vi får se hur det går ihop sig.


När jag kom till Göteborgs järnvägsstation i går kväll för att ta tåget till Trollhättan, så möttes jag av den här speciella "stationen"; Puss-station. Är det något permanent, eller är det bara inför Alla hjärtans dag? Passar ju bra på en järnvägsstation!

Om du letar efter en kärleksdikt, så har jag några riktigt fina på min blogg, tycker jag själv... Till höger finns rubriken Etiketter leta rätt på kärlek och tryck på den, så kommer alla inlägg upp där jag på något sätt berört ämnet kärlek.

Mod och kärlek ligger inte så långt ifrån varandra. P Tudor-Sandahl skriver: Ett annat ord för mod är kurage som kommer från cor, det latinska ordet för hjärta. Precis som hjärtat pumpar runt blodet, som är en förutsättning för att kroppen ska fungera, är mod en förutsättning för att kunna leva ett värdigt liv. En modig handling är en handling som kommer från hjärtat.
Något att tänka på idag.

Det får mig att tänka på ett bibelord från Ordspråksboken kap 4 vers 23 (Bibel 2000):
Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.
(Egentligen tycker jag bättre om den gamla översättningen (1917: års översättning) där det stod ungefär så här: Framför allt annat må du bevara ditt hjärta för därifrån utgår livet... lite mjukare )


På tal om hjärta och cor så heter min dotter Cornelia som betyder Hjärtegod - det var därför vi valde det namnet till henne och det passar henne jätte-bra!

Önskar alla en hjärtevarm och god dag!


måndag 13 februari 2012

Skuggan gör ljuset

I går när jag hörde på radion mellan Boden och Luleå, så var det ett program om ljuset. Jag gläds och njuter av ljuset som brer ut sig för varje dag nu. Därför fångades jag direkt av programmet. Jag skulle gärna höra hela programmet någon gång - ska se om jag kan hitta igen det på nätet.
Man talade bl.a om hur ljuset påverkar oss. I slutet av programmet så intervjuades en konstnär och hon blev tillfrågad om hur hon framställde ljuset. Ja, sa hon, det gjorde hon med skuggorna.
Ja, så är det nog. Om inte skuggorna fanns så skulle vi inte se ljuset.

Nu skall jag alldeles strax stiga på planet först till Stockholm och sedan vidare till Göteborg. Semester! Jag hoppas på mycket ljus!

söndag 12 februari 2012

Det finns mycket man kan glädjas åt...

Så glad jag blir när människor hittar till kyrkan. När man tycker att man har hittat "sin" kyrka. Det är speciellt roligt om man trivs i den kyrka som finns inom det område där man bor.
I går hade vi i Porsökyrkan en dopgudstjänst med två barn och en vigsel- och dopgudstjänst. Alla boende i Porsön.



I dag var det några som hade hittat till kyrkan via hemsidan, det är roligt det också - att det funkar som det ska.

Det finns mycket man kan glädja sig åt. Förutom gudstjänster i både Bergnäskyrkan och Porsökyrkan, så hade vi ikväll en träff för Porsökyrkans kyrkvärdar. Tänk att det är så många som vill vara kyrkvärdar och som är villiga att lära sig vad det innebär.

Sedan jag kom hem ikväll har jag börjat packa. I morgon flyger jag till Göteborg och åker vidare till Trollhättan där vi just nu har båda våra barn! Snacka om att glädja sig!


lördag 11 februari 2012

Stormande hav

Jag var "tvungen" att titta på Melodifestivalen ikväll, eftersom mitt kusinbarn Kristian Lagerström varit med och skrivit texten till Timoteijs låt Stormande hav. För ett par år sedan (?) hade han skrivit den vinnande låten It's my life (tror jag titeln var) som sjöngs av Anna Någonting. Få se om det går lika bra den här gången... önskar det för Kristians skull!

När jag lyssnade på Sonja Aldéns sång I din himmel så tänkte jag: Den sången kommer att bli önskad som solosång på framtidens begravningsgudstjänster...

Stannar här så länge... har lite annat att göra...

fredag 10 februari 2012

Trådtrassel

Oj, oj vad ska jag ha för tema på bloggen ikväll - jag ser ingen röd tråd genom den här dagen.
Jag har haft begravningsgudstjänst, jobbat med två predikningar med samma tema: Det levande ordet (som är söndagens ämne) till två helt olika gudstjänster, varit på Mammografi, förberett en del för dopgudstjänster och vigsel i morgon, tvättat, sett stundvis På spåret och helt på Skavlan, beundrat Mona Sahlins ärlighet och reflektioner och förskräckts över författaren till boken Män från Mars och Kvinnor från Venus (eller något liknande). Finns det någon tråd?

Självklart finns det inte alltid - kanske för det mesta? - inte en genomgående tråd under en dag. Så är ju inte livet! Oftast är det en massa trådtrassel med olika färger och tjocklekar...

Det är väl en yrkesskada som jag har, vill helst ha ett genomgående tema, något som kommer igen, förstärks, vinklas... när man tänker så som jag gör, då är det lätt att man bara plockar med det som passar in, liksom friserar - och förtränger, stänger ute sådant som inte stämmer med ämnet, trots att det också hör till dagen, livet, min verklighet. Hm, intressant tanke, om jag får säga det själv... Hur ofta är det så, i större sammanhang, presentationer...? I min egen självbild, min verklighetsuppfattning, min tro...?

Att ha ett tema, är ju knappast fel i sig, speciellt om det är något man vill förmedla till andra. Det är mycket lättare att följa med, att se sammanhang, att komma ihåg. Det kan också ge en slags vila/ro när man lyssnar eller ser på något... Nej, jag kommer nog inte att överge det där med tema. Det hjälper mig också att kunna sortera bort och koncentrera mig, det kan vara helt rätt i vissa situationer, men det får förstås inte bli ett förträngande eller ett sätt att dölja en del av en viktig verklighet.

Ja, man kan alltid se på allting på olika sätt...

Oj, nu kom det en tråd till: Hörde just att en judisk Rabbin i Stockholm fått priset som årets Hetero på Gaygalan. Det var väl häftigt?

Eftersom jag inte måste ha ett tema, så kan jag ta en bild som inte har något med dagens inlägg att göra. Ett foto jag tog igår. En märklig formation på himlen. Eller snarare en ljusreflex på linsen, om man ska hålla sig till verkligheten :-)
Dags att sova!