Även om solen lyser ute, är inte alltid livet lätt och solljust. Vi möter motgångar av olika slag och det kan kännas tungt att gå.
Jag såg den här bilden och texten i en av alla de böcker jag plockat med inför flytten.
"Jag bär alltid solhatt.
Vädret känns bättre då."
(Hämtat från boken Lusthus och långa höstar. Text Ditte Feuk och foto Björn Abelin. Prisma)
Jag tycker att det är en underbar livsfilosofi. Att hitta strategier, hopp, något att hålla fast vid eller bli buren av vid tunga och svåra tider.
Vi får leta rätt på vår egen personliga "solhatt" och gå ut och möta "ovädret". Regnet, mörkret, blåsten. Eller tröttheten, sorgen, besvikelsen, värken eller vad det kan vara.
Hur ser din solhatt ut?
Min hatt har sin djupaste grund i min tro på en god Gud, en Gud som vill "gå med". Bönen är min bästa "solhatt". Men min hatt har också färger att måla med, poesi att läsa, natur att vistas i, goda vänner och inte minst min familj att vara tillsammans med.
