Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 29 maj 2013

En vidöppen gest

Den här veckan har jag mycket; förutom möten med enskilda människor och olika samlingar, så arbetar vi med förberedelser för konfirmationslägret som börjar snart. Därför är det många teman i min begränsade lilla hjärna. Ett och annat händer också i det privata livet.
Vad kan jag göra av detta på bloggen?
Nja, jag hittar ingen röd tråd - utom att det är enormt varmt sedan flera dagar tillbaka.

Det enda som kommer upp i mitt huvud är bilden nedan, som jag tog i Långared, för drygt en vecka sedan, eller två. För mig symboliserar den något av vila och stillhet.



När det blir mycket behöver man stunder av återhämtning, tid för att hinna ifatt sig själv. Jag vill kunna vara närvarande i det jag gör och säger, då är det en förutsättning. Det är dock inte alltid så lätt att hitta igen de där stunderna, eller klara av att prioritera dem.

Eftersom jag inte har så mycket att komma med själv ikväll, så vill jag dela två av Kristina Wallbings dikter, som jag tycker är helt underbara:


HUDLÖS

De dagar jag står
som ett avbarkat träd
inför vintern

när hudlösheten
svider
vid minsta vind

Gud, skyl mig då
med dina händer
av bark

Jenny Kristina



Ingen jordaxel, men en bild över en liten del av jorden


Ca 23 grader lutande kärlek

vissa dagar rör sig livet
i en vidöppen gest
omärkligt som tårar av rörelse
som den jordaxel av kärlek
jag lutar mig mot

Jenny Kristina

Tycker mycket om orden "en vidöppen gest" och "den jordaxel av kärlek" som jag får luta mig mot.
 

Allt gott!

söndag 26 maj 2013

Några glimtar

Bara några små "glimtar" från min helg.



I går kl 12 samlades många på Centrumtorget i Boden till minne av Vatchareeya Bangsuan, som så tragiskt blivit dödad.



Här kan du läsa från lördagens Norrbottens Kuriren

Och här om minnesstunden



Klarblå himmel och solsken har det varit hela helgen.
Det har jag njutit av.



Jag har varit ledig och ensam hemma och inte gjort så mycket vettigt. Det beror på vad man menar med vettigt förstås - jag har nog trots allt gjort en del som varit bra för mig.

En av mina bröder och jag har varit en stund hos mamma i eftermiddag.
Båda barnen har ringt hem, allt verkar bra med dem - det är värdefullt!

Jag har (på bloggen) uppdaterat länken till Cornelia till höger,
nu är den aktuell.
Du kan också se den här

Jag har försökt fotografera våra få tulpaner.
Jag fick inspiration från en annan blogg, som jag läser ibland  Pettas blogg , 
hon har alltid så vackra fotografier.

Jag vet inte om jag hade fel inställning på kameran, men de blev lite konstiga, lite "akvarelliska". Även om jag inte kan ta lika fina fotografier som Pettas så tycker jag att de blev lite läckra ändå. Färgmässigt.



En god och meningsfull vecka tillönskas dig!
 

lördag 25 maj 2013

Varför väntade jag så länge?

Med gårdagens inlägg i bakhuvudet utifrån Tomas Tranströmers dikt Nocturne tänker jag mig att jag vågar öppna brevet som försöker tränga sig in i mitt liv:





Påträngande
kom det allt närmare

motvilligt tog jag emot


Förstod först ingenting
det var som ett främmande språk
ett obegripligt klotter


Behöll brevet i handen
lät blicken sakta vandra

   orden uppenbarade sig
  för mig
Försynt
la jag dem på tungan
smakade
   ett efter ett, säg;
   var de för mig?!


Jag rodnade
fnissade generat
och grät stillsamt


Mätt och omtumlad
reste jag mig upp
sträckte på ryggen
och gick med lätta steg


Orden dansade
uppsluppet
oförtröttligt


omfamnade
och
ville mig



-


Nu hänger brevet i guldram
i mitt hjärtas kammare




Det var inte förgäves



fredag 24 maj 2013

I springan mellan vakenhet och dröm

På väg till sängen har jag så träffande läst Tomas Tranströmers dikt Nocturne, jag citerar sista versen:

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.


Tycker att det känns igenkännande.

Vad är det för ett stort brev som försöker tränga sig in?
Förgäves? Jag vill inte att det ska vara förgäves.
Vad innehåller brevet?
Och vem är det ifrån?
Kan det vara från mig själv?
Någon annan?
Eller från den dag som gått?


Varje dag har kanske ett budskap till mig, fast jag först ser det som okända bilder, klottrande tecken?

Ett stort brev försöker "tränga sig in" - ger jag det inte utrymme, vill jag inte se, ta emot?


Jag gillar Tranströmers uttryck "I springan mellan vakenhet och dröm" - ett välbekant ställe. Om man inte har världens bästa sömn är man ganska ofta där. Kanske ett tillstånd att ta vara på bättre. I natt ska jag ge det där stora brevet möjlighet att få tränga sig fram. Vågar jag öppna det?

Sov gott!

torsdag 23 maj 2013

...i brist därpå

I dag har jag i tjänsten kört ganska mycket och därmed också lyssnat mycket på radion. Som de flesta av er vet så handlar nyheterna idag mycket om bilbränder och vandalisering i Stockholms förorter och analyser kring det. Ett ord som ständigt återkommit har varit "uppmärksamhet", att man vill med de handlingar man gör väcka uppmärksamhet. Och då har jag tänkt på Hjalmar Söderbergs välkända ord:


Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla,
själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.

Hjalmar Söderberg


Det finns en anledning till varför man handlar som man gör, man "vill kontakt till vad pris som helst", därmed inte sagt att det är rätt tillvägagångssätt. Däremot är det rätt att lyssna till ropet om hjälp.



 Jag tycker att det här trädet ropar med sina svarta grenar


Ett annat händelseförlopp som medierna förmedlar är händelserna kring den försvunna kvinnan från Boden, hennes stympade kropp och den man som nu är "skäligen misstänkt". Mina tankar går till båda dessa unga människors familjer - så fruktansvärt smärtsamt!

Ett rop till Gud; en Gud som vi inte alltid förstår - men vem annan kan vi vända oss till?!:

Själv kan jag ej förstå
vem du är, men ändå
vill jag ropa:
Håll om mig 
tills jag ser dig, min Gud.

Dina händer bär sår,
i din närhet jag får
stilla viska:
Håll om mig
tills jag ser dig, min Gud.

Text: A-M Kaskinen 1986, P Harling 1996
Den svenska Psalmboken med tillägg nr 764 vers 2 och 3, Verbum


onsdag 22 maj 2013

Landat hemma


Varje morgon (utom söndag) väcktes jag av kyrkklockorna kl 7. Jag saknade det i morse, även om jag är uppe långt före kl 7 när jag jobbar, så hade det varit trevligt med lite klockringning. Första morgonen i Långared blev jag helt förvirrad när jag hörde kyrkklockorna; Var var jag? Vilken dag var det? Vad var klockan?  När jag konstaterade att det var fredag morgon kl 7, var jag övertygad om att någon tryckt på fel knapp i kyrkan. Men så var det inte. I Långared ringer, som sagt, klockorna varje vardagsmorgon kl 7. Riktigt mysigt, tycker jag, som är en kyrkvän.





Långareds kyrka

I morse vaknade jag av mobilens klockringning för att åka till den kyrka jag själv jobbar i.
Jag åkte från Norrbotten innan löven slagit ut, när jag kom hem igår, fem dagar senare, var löven utslagna och en del blommor i rabatten hade också slagit ut. Så fort det kan förändras. Allt ser annorlunda ut när det blivit grönt.



I går när vi skulle flyga från Landvetter så var planet först 1,5 timme försenat, sedan fick vi beskedet att planet var inställt och det verkade som om vi inte skulle komma iväg förrän framåt kvällen. Men efter ytterligare några timmar var planet lagat och vi kunde flyga till Arlanda. När vi kom dit kunde vi direkt gå på nästa plan hem till Kallax. Normalt hade vi varit glada och nöjda med det. Men tanken var att vi skulle träffa min dotter Cornelia på Arlanda eftersom vi skulle ha tre timmars väntan där, vi skulle hinna träffas, prata och äta tillsammans. Det hade vi sett fram emot mycket alla tre, men tyvärr gick inte det. Det var en besvikelse.

Men den besvikelsen är dock liten i jämförelse med den sorg som de föräldrar här i Boden känner som aldrig mer får se sin dotter. Det är så hemskt att det går inte i ord att säga.

Jag blev betryckt när jag kom hem och läste om den unga kvinnan som är försvunnen (som de kanske hittat kroppsdelar av nu), bilbränder och vandalisering i Husby, tornadon i Oklahoma - så mycket sorg, förtvivlan, frustration, ilska, oro det finns.

Det gäller att hitta ett bra sätt att hantera allt det svåra, oförklarliga, grymma som finns och samtidigt kunna ta vara på och glädjas åt det som är gott, vackert och kärleksfullt. Vi får försöka hjälpa varandra att hitta bra förhållningssätt till det liv vi lever i denna komplexa värld.

 P.s. Vi är mycket nöjda med vår lilla trip ner till Alingsås och Långared, mamma och jag.
TACK för fina dagar!!

måndag 20 maj 2013

Alingsås

I dag har mamma och jag varit i Alingsås, mammas födelsestad. Det är en gullig stad, tycker jag. En stad med många konditorier, vackra alléer och väl bevarade gamla hus.

Det blev en nostalgisk vandring genom staden. Mamma pekade och berättade både det ena och det andra; var hon bott, gått i skola, arbetat, köpt kvällstidningen åt sin pappa osv

Här är huset som mamma bodde i från hon var sex år. Innan bodde hennes familj i en banvaktsstuga med utedass, vedspis och brunnsvatten. De tyckte att de fick så stort och modernt när de flyttade in här.

Fönstret längst till höger på nedre plan var deras "sängkammare" och de två nästa "salen".

Snett mitt emot var skolan som mamma gick i och den syster som är närmast i ålder med mamma.

Centralskolan hette den på mammas tid, nu Lendalhsskolan. Det står 1909 vid ingången, det var väl då den byggdes.

Här är allen (hittar inte apostrofen) som var mellan hemmet och Missionskyrkan, som mamma gått många gånger som ung, både glad och ledsen, berättade hon - många känslor väckte den sträcken.
I Alingsås besökte vi en ingift moster till mig. Lägenheten var fylld av tavlor som hon målat. Härligt!

Min mamma och moster i Långared har tittat tillsammans i ett riktigt gammalt fotoalbum, min morfars foton.

Det var roligt att höra dem; år, namn och minnen väcktes till liv. Av skratten att döma var det många glada minnen.
Det var ett vackert album med mycket fina svartvita foton.

I morgon vänder vi åter till Norrbotten.

söndag 19 maj 2013

Ännu en dag i Västergötland

Ännu en dag i dessa vackra trakter av Långared och Alingsås.

Det ser så idylliskt och fridfyllt ut här i Långared. Och det är det nog också. Även om det var ett hemskt och brutalt mord av ett äldre par här för några år sedan.

Mamma och jag har gått flera långpromenader här. I går gick vi förbi min mosters gamla hus där hon bott i 60 år. Det kändes lite sorgligt att se att det var tomt. Härifrån har jag många barndomsminnen. Under min uppväxt i Piteå bodde jag bara i hyreshus. Därför var det speciellt att vara ute och leka på en stor tomt med fruktträd. Liksom att sitta på en fina verandan och fika.

Det var varmt och svettigt att promenera i går och i förrgår, men mamma var duktig att gå trots att hon inte hade sina stavar, som hon annars brukar ha. Mamma har förstås ännu många fler minnen härifrån än vad jag har. I går mötte vi på vägen en äldre kvinna på cykel, som ropade till och tvärbromsade i nedförsbacken. Hon kände igen mamma. De var barndomskompisar.

I eftermiddag har vi besökt ytterligare en kusin till mig, hennes syster mötte också upp. Enkelt och kortfattat uttryckt: Det är roligt att träffas!

Jag har helst inte pratat väder med Owe i dag, eftersom vi har haft mulet och regn härnere, medan solen har lyst i Norrbotten. Men varmt och grönt är det och gott luktar det efter regnet.

 

lördag 18 maj 2013

Kusinträff

Det här inlägget är mest intressant för mina släktingar på mammas sida.

Jag är alltså just nu i Alingsås-trakten där jag har många av mina kusiner.

Vi har varit ganska många kusiner, tyvärr är en del borta nu.

Jag har tillsammans med mina bröder och några tjejkusiner i min ålder hört till "småkusinerna". I går var det bara jag av de "små", som var med på kusinträffen. Jag tror att det gick upp för mina "stora" kusiner, att jag inte är så liten längre :-) Allvarligt talat är det lite märkligt hur man nästan kan växa ikapp i ålder ju äldre man blir.

Det var roligt att få träffas några stycken. Det är inte så ofta som vi ses, det kan bli flera år emellan.

God smörgåstårta blev vi bjudna på.

Min mamma och ett par respektive hade äran att få vara med också.

Vad tittar de så intresserat på?!

Jo, min kusin L hade tagit fram ett riktigt gammalt album som de kikade på.

Dessutom blev det lite högläsning från en dagbok som en av mina morbröder skrivit i när han var ung. Speciellt roligt var det med det gamla och högtidliga språket som man inte kopplar ihop med en tonårspojke.

Samtalen rörde sig förstås också mycket kring nutid.

Det blev en mycket trevlig och glad kväll efter en otroligt varm och solig dag.

Jag njuter av min ledighet :-)

 

fredag 17 maj 2013

Mamma och jag på utflykt

                                

Min lilla mamma och jag kom igår till Långared utanför Alingsås. Mamma är född och uppväxt i Alingsås. Nu hälsar vi på mammas syster som är ett par år äldre än henne. Av en syskonskara på sju så är det bara de två kvar. De var yngst. De är så gulliga ihop. De har roligt åt samma saker. De är "ord-människor", de vänder och vrider på orden och skrattar.

                               

Moster R har nyss flyttat från sitt stora hus här i Långared och bor nu i en stor och ljus lägenhet istället. I soffan sitter min mamma och en kusins sambo. Det är mycket varmt och soligt och fint här. Vi gläds över vitsipporna som är som vita mattor på marken. Ikväll har vi varit på kusinträff - det skriver jag om i nästa inlägg.

                               

tisdag 14 maj 2013

Kontrasternas dag



Ibland blir kontrasterna särskilt tydliga.
Mitt på dagen hade vi Vårlunch för 80-åringar och äldre i Porsökyrkan. Vi uppriktigt gladdes tillsammans med dem över livet. De hade krafter och hälsa att komma till kyrkan och äta gott och sjunga härliga sånger om vår och kärlek.

Ett par timmar senare sörjde vi från djupet av våra hjärtan över en ung människas död.

Så stora kan kontrasterna bli ibland. Och så ser verkligheten ut. Vi får genom kyrkan och som medmänniskor vara med och glädjas över livet och dela sorgen när livet tar slut.

Det är svårt att beskriva hur men jag känner en stor tacksamhet över att jag får vara med och dela livets både ljusa och mörka sidor tillsammans med många andra.

När livet ställs på sin spets, är det mycket annat som förlorar betydelse. I alla fall inte upplevs så angeläget och viktigt, som annars.

Det är som någon sa för någon dag sedan: Varför måste man behöva gå igenom svåra saker innan man inser vad som är viktigt i livet? Ja, det var den personen inte ensam om att tänka, det är det många som har upplevt och konstaterat genom tiderna.

Låt oss ta vara på tiden och varandra!
Livet är heligt. Människan är helig. All ära värd!
Låt oss inte spara på de uppmuntrande och kärleksfulla orden.

måndag 13 maj 2013

Dagens eko

Ljud, dofter, melodier, bilder kan väcka många minnen. Minnena i sin tur kan väcka skräck och oro, men också trygghet och ro. Allt beroende på vad man varit med om.


Farmors smörbytta



DAGENS EKO

Jag ligger i mörkret och halvsover
rullgardinen innesluter mig i rum
utan tid

Genom den halvöppna dörren
hör jag
Dagens eko och vädret

Han rör sig i köket, plockar, går
ibland med bestämda steg


Plötsligt är jag barn igen;
minns hur mamma och pappa gick upp tidigt på morgonen
kokade kaffe, åt frukost, småpratade
allt medan radion ostört förmedlade dagens nyheter och väder

Så tryggt och kärt det är med välbekanta ljud;
vattenkranen som spolar
radions röster och melodislingor som låtit likadant i decennier
välkända steg
porslinsskrammel

allt med goda syften


ett eko av dagar som varit 




söndag 12 maj 2013

En dag utan speciell rubrik

I dag har jag inte så mycket att skriva om här. Mina tankar rör sig kring de närmaste jobb-dagarna, som kommer att kräva lite extra. Men också mina semesterdagar som börjar på torsdag, då min mamma och jag ska resa ner till hennes födelsestad Alingsås. Det ska bli roligt. Vi hoppas att vitsipporna och finvädret finns kvar när vi kommer ner!



Nu växer rabarberna!



Tyckte att jag såg skillnad från morgon till kväll.
Snart rabarberpaj och kräm... mmm

Vilka vackra färger!



Rätt som det var när jag tittade ut genom köksfönstret så såg jag något konstigt...
Var det en gren eller en orm?!
Det var en orm! 
Otäckt! Rös i hela kroppen.
Levande eller död?

Det var en leksaksorm.
Ibland är det inte så lätt att skilja mellan dikt och verklighet :-)



Planterat årets första plantor idag. Lyser upp!

Jag avslutar det här inlägget med en vers av tre (den andra) ur


TACKPSALM
........

Du som håller allt i din famn,
du som känner oss alla vid namn,
tack för kraft som gör svaghet stark,
för kärlekens skimrande skatt,
för gråt,
för vrede och skratt,
för glöd i en flämtande låga,
för ängsligas styrka att våga.

.....................

av Christina Lövestam ur boken Livets ande le mot mig, 2001

lördag 11 maj 2013

Var varsam med ditt hjärta



I dag har jag varit på konfirmationsläger på Fagerviks kurs- och lägergård, utanför Piteå. Lägret började i torsdags och avslutas imorgon. På grund av olika anledningar har jag inte kunnat vara där förrän idag. Det var roligt att träffa dem alla! 



Precis när jag kom dit i morse var det morgonbön i fina kapellet.



Det var också i kapellet som sångstunden med Andreas var.



I morgon medverkar konfagruppen i gudstjänsten i Nederluleå kyrka kl 11 med en sång som övades idag.



Att vara på konfirmationsläger är inte semester varken för konfirmander eller ledare, det är intensiva dagar. Även om det är mycket som är både roligt och "rörligt".


Vädret har inte varit det bästa under lägret. I dag var det i alla fall uppehåll ett tag mitt på dagen så att det gick att genomföra en del uteaktiviteter.



Gården ligger vackert vid vatten. 

Arbetspassen har handlat om Tio Guds bud, hur de faktiskt angår oss än idag, om förlåtelsen och våra relationer "Du och jag". Allt går in i varandra och hör ihop.


Relation   Du och jag   Kärlek

En text lästes från konfirmationsboken Con Dios (av Johan och Kristina Reftel, Argument) under rubriken Kär och galen, den handlade om att lika nödvändigt som mat och sömn är för oss för att kunna leva behöver vi kärlek; både att ge och få kärlek. "Att älska någon är som att ge bort sitt hjärta till den personen" och det kan vara både underbart och fruktansvärt. Texten fortsätter: "Men hjärtan är ömtåliga. Om personen som får hjärtat inte behandlar det varsamt kommer det att gå sönder..... Så ta väl hand om hjärtan du får ta emot, och var varsam med ditt eget hjärta. Var inte rädd för att ge bort det, men ge det till rätt person......."


 

Kristusmonogrammet på klockstapeln.
Ett X och ett P ihopskrivet står för Jesus Kristus.
X är grekiskans K och P är det grekiska R:et. 
Sammanskrivna blir de en förkortning av Kristus.