Livet består mycket av vardag. Och det är helt ok, tycker jag. Den ena vardagen är sällan den andra helt lik. Även om många moment eller rutiner återkommer under de vanliga dagarna. När det blir stress eller tristess så tänker jag att utmaningen i vardagen måste vara att hitta guldkanterna. Inget nytt, nej, det vet vi alla!
Guldkanterna kan se olika ut. Inte alltid så "guldiga". Men just det där som ger oss en glimt av förundran eller glädje eller kanske praktisk hjälp... det finns många varianter. Det gäller väl "bara" att se dom.
I går stannade jag till där vår dill växer. Solen lyste så vackert på den. Dillen stod där rak och ståtlig och samtidigt skör och nästan genomskinlig. Svårt att fånga på bild, precis som det ofta är med det vackraste och finaste!
(Det mesta kan man googla på)
"Guldkanter" är inte så sällan människor. Inte så ovanligt de närmaste. Som vi ibland har lyckan att dela både vardagsglädjen och bekymren med. Liksom festen och högtiderna.
På tal om fest, så hade vi ett litet kalas i söndags. Det regnade för fullt ute, men inne var det trevligt och gemytligt.
Så glad för var och en som kom! Så kul att min barndomskompis och min mamma och min bror Roland fick träffas efter si så där 40-45 år. Det fanns en del att prata om och minnas... (Bra gjort av mamma att åka 48 mil på en dag!)
Det är roligt med kalas och festligheter - det behöver vi ta vara på när det finns tillfälle. Det finns mycket vi kan fira om vi tänker efter.
Ändå är det minst lika roligt med lite festligheter i vardagen, tycker jag. Ofta kommer det oväntat, som en överraskning. Eller spontant. Inga större ansträngningar eller förväntningar som ligger bakom. Därför är också risken mindre för besvikelser.
Å, andra sidan (det finns ju alltid en andra sida på allting), så har planering och förberedelse, liksom förväntan och längtan sitt värde. Så mycke lycka det kan finnas i det! Tänk om man inte fick drömma och hoppas... både till vardag och fest.
Trevlig helg!
Guldkanterna kan finnas närmare än vi anar!