Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 31 oktober 2012

Barn i vår tid

Onsdag betyder ofta möte efter möte i mitt arbete. En sådan onsdag har det varit idag. Det är inte alltid så lätt att koppla av när arbetsdagen är slut... Men ikväll gick det alldeles utmärkt!



Maken och jag åkte till en av mina brorsdöttrar med familj för att gratulera till vår allra senaste lilla släkting. En helt underbar liten varelse! Lik storebror som också är mycket charmig. Tänk vad barn kan väcka mycket hos oss vuxna! Kärlek, glädje, oro, beskyddarinstinkt...


I går hittade jag den här bönen på nätet som omsluter barn med olika uppväxtvillkor...



EN BÖN FÖR BARN I VÅR TID
Vi ber för barn som sätter sina chokladkladdiga fingrar på allt,
som gillar att bli kittlade,
som ramlar i vattenpölar och förstör sina nya byxor,
som nallar kakor före maten,
som suddar så att det blir hål i den nya matteboken,
som aldrig hittar sina skor.

Och vi ber för dem som bakom taggtråd kikar på fotograferna,
som inte kan springa på gatorna i nya joggingskor,
som aldrig får gå på cirkus,
som bor i en värld övervakad av strålkastare.

Vi ber för barn som ger oss kladdiga kyssar 
och nävar fulla med smörblommor utan skaft,
som sover hos hunden och begraver guldfisken,
som kramar oss som hastigast och glömmer lunchmaten,
som har satt massvis med plåster över hela kroppen,
som klämmer ut hela tandkrämstuben i handfatet,
som sörplar i soppan.

Och vi ber för dem som aldrig får efterrätt,
som inte har någon pysfilt att släpa på,
som ser hur deras föräldrar dör,
som inte kan hitta något bröd att stjäla,
som inte har något rum att städa,
för de barn som lever med riktiga monster.

Vi ber för barn som gör slut på veckopengen före tisdag,
som kastar sig på golvet och skriker efter godis i snabbköpet och petar i maten, 
som älskar spökhistorier,
som gömmer smutsiga kläder under sängen och aldrig spolar på toa,
som tror på tandtrollen,
som inte gillar att få en kyss framför bilen,
som skränar i kyrkan och skriker i telefonen,
vars tårar ibland kan få oss att skratta,
och vars leenden kan få oss att gråta.

Vi ber för barn som lever ett liv fyllt av skräck,
som inte vill äta någonting,
som inte blir bortskämda av någon enda människa,
som går och lägger sig hungriga och gråter sig till sömns,
och som lever och rör sig utan att vara närvarande.

Vi ber för barn som vill bli burna och för de som måste bäras,
för de som aldrig ger upp och för de som aldrig fått en enda chans,
för de som vi förkväver,
och för de som griper vilken hand som helst som räcks åt dem.

Efter original på engelska

Jag såg bönen på Svenska kyrkan, Brunnby församlings "Vår nya bönesida"

söndag 28 oktober 2012

Vintertid




Vintertid. Eller normaltid?
Vitt, kallt och soligt har det varit idag i Boden. Det bet i kinderna och knarrade under skorna när jag tog en promenad mitt på dagen. Nu ikväll är det minus 12 grader. Känns skönt att veta att nu är vinterdäcken på på båda bilarna inför en ny arbetsvecka. För mer snö ska det visst bli...


Hildursborg, Boden

Ikväll har jag förberett mig inför morgondagens andakt med nattvard på LTU. Med hjälp av Google translate och maken har jag dessutom översatt mitt beredelseord till engelska. En stor procent av dem som kommer till Kyrkan på Campus är inte svensktalande. Bestämt mig för att hålla mig till dagens brev-text från Romarbrevet 13 (Bibel 2000):

Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad.
Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra.
Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen...
Kärleken vållar inte din nästa något ont.
Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.




Fascineras över att Paulus i samma mening nämner skatt, tullar och respekt, vördnad. Vi begår brott enligt Sveriges rikes lag om vi inte skattar eller tullar - men vad jag vet, så finns det ingen lag om att vi måste visa respekt och vördnad. Vi får visserligen inte kränka eller ofreda...
I Guds rike är vår attityd till vår nästa lika viktig som att betala skatt, det hör ihop med vårt samhällsansvar, som är ämnet för den här söndagen.
För mig är ordet vördnad ett starkt begrepp. Jag kopplar det till det som är heligt. Varje människa är helig, skapad av Gud, värd respekt och aktning. Ja, visst kan man ifrågasätta, om varje människa är det... men det var i alla fall Guds mening i skapelseögonblicket. Och önskar man en människas förändring så är det nog enda vägen. Gott bemötande skadar aldrig.





lördag 27 oktober 2012

Förändringsarbete i hem, liv.....

Tycker att begreppet "förändringsarbete" används mycket  nu i min värld. Kom att tänka på det ordet när jag såg vårt vardagsrum i morse. Förändringsarbete kan kännas rätt tungt. Förändring vill vi ofta - men det är verkligen ett arbete. Det går sällan att ändra bara en sak, ofta är det mycket annat som följer med.

Vi ska tapetsera om i vardagsrummet; det är ganska enkelt och snabbt gjort... Men just ja, då behöver vi först flytta undan alla möbler, spackla där den gamla tapeten släppt, tvätta och måla lister - och egentligen skulle vi behöva måla om taket, det vore smart att göra innan tapeterna är på plats osv. 
Och så lever vi i ett mindre kaos - ska vi verkligen göra det här?! Är det värt det?



Det kan kännas som en lång och nästan oöverstiglig väg... orkar vi ända fram till slutet? Blir det färdigt någon gång?
Få saker i livet blir riktigt färdigt, ska kanske inte bli det heller...

I Porsökyrkan har vi förändrat kyrkorummet, vänt bänkarna och altarbordet åt ett annat håll, vilket fått som konsekvens att vi måste ordna ljuset på ett annat sätt, liksom ljudet och högtalarna... En förändring för annat med sig.

Vilket arbete är det då inte med inre förändring?!  I gudstjänstliv, verksamhet - men framför allt i våra egna personliga liv. I tankar, attityder, uttryckssätt... Hur lätt är det inte att tänka när det blir motigt och tungt; vi struntar i det här och låter det vara som det varit; det funkade ändå ganska bra...



Det är svårt när allting är i sin linda, det gamla och nya finns samtidigt... Hur ska vi gå vidare? Hur snabbt ska vi gå fram? När vi tycker olika, hur gör vi då?


De nya förändringarna i livet kan vara mycket sköra... så viktigt att vi har överseende, omsorg, ödmjukhet - och kan se det komiska, i det som ev blev fel, eller annorlunda än vad vi hade tänkt oss.


Förändringsarbete kräver tid och tålamod - oavsett vilket område det handlar om. Inte minst när det gäller vårt tänkesätt, ofta misslyckas vi och så får vi börja om från början igen, hitta nya spår att gå efter...

Ser ni det jag såg på min promenad idag, (bil)spåren i snön som bildat hjärtan? Ett budskap i sig.


torsdag 25 oktober 2012

Telefonnummer till himlen?!





Ständigt sker avsked, för kortare eller längre tid. Ibland för alltid. Avskeden kan ske så olika ut och beröra oss olika mycket. När vi säger "hej då" vill vi ofta ha fortsatt kontakt, kanske växlar vi mobilnummer, e-postadress eller att vi hörs på Facebookm. 

Tänk om det ändå hade funnits ett telefonnummer till himlen! Frågorna kan vara så många...


Några rader ur en av Bo Setterlinds dikter:

MOLNET
Du på ditt moln.
Är du lycklig? Har du telefon?
Det skulle vara så härligt,
om du ringde därifrån.
Bor du långt borta?
Vistas du mycket ute?
..........................
.............

(Kärlekens lov, Bo Setterlinds kärleksdikter i urval, Bonniers, 1983)

tisdag 23 oktober 2012

Vardagslycka


Ledig.


Hemma. 
Solen lyste skönt in i uterummet.


Promenad.






I Boden.


Lite plock hemma. 
Har testat att sätta upp ett par hyllor i köksfönstret... 
få se om vi trivs med det. 
Tar i så fall bort gardinerna och har lite mer växter istället.
Första växten inköpt: Marocansk Mynta.

Och nu är det kväll.
En lång arbetsdag och nya utmaningar väntar imorgon.

måndag 22 oktober 2012

Identitet

Har ikväll sett både Sommarpratarna och sista avsnittet på Torka aldrig tårar utan handskar på SVT. Jag berörs djupt av sådana här program (liksom i verkliga livet, förstås). Tänkte egentligen inte skriva något - ord blir så futtiga när människor kränks och lider... oavsett orsak.

Väljer därför Ch. Lövestans ord istället för mina egna: Trosbekännelse:


Jag tror på en Gud som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet (min markering).
En helande Gud, som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet....

Jag tror på en Gud som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt....

I tredje versen sjunger vi om en Gud som vill skratta med mig och som lever med mig när jag dör.

Ja, det är också min trosbekännelse.

Psalmen finns som nummer 766 i Den Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum.

söndag 21 oktober 2012

Vem är min mor, far, syster, bror?




 Har tänkt på det här med släktskap och icke släktskap...
Jag tycker det är intressant att se hur Jesus så tydligt vidgar synen på vad familj och släktskap är. Han talar faktiskt inte om att värna kärnfamiljen - även om både Jesus och Bibeln i övrigt visar på vårt ansvar att ta vård om dem som vi särskilt hör ihop med. Han tar inte avstånd ifrån våra blodsband och gemensamma gener, men han vill öppna upp för fler och för andra konstellationer.

I dagens evangelietext från Markus 3:31-35 definieras inte mor, bror och syster i första hand efter jordiskt släktskap - utan han talar om en samhörighet som är större och vidare än kärnfamiljen. Jesus vägrar att finna sig i att bara tillhöra dem som han delar blodsband med.

Detta är egentligen inte särskilt konstigt eller ovanligt. Hur många upplever inte en större släktskap eller systerlig/broderlig gemenskap med personer som man inte alls är släkt med? Hur många har inte upplevt att någon har varit deras mor eller far, mer än deras ursprungs-föräldrar? Det är många människors räddning!
Det finns mycket man kan säga om detta; dåliga relationer i familj och släkt, avståndstaganden, ensamhet, människor utan närstående... och motsatsen.

När jag körde hem ikväll efter gudstjänsten hörde jag ett radioprogram om insemination. Barn intervjuades. Vem är deras pappa? Har de någon pappa? Hur förklarar de för sina kompisar? Mammorna fick också berätta om deras familjesituationer. En del av dem levde ensamma, andra levde tillsammans med en annan kvinna. De är självklart också familjer med mor, syster och bror...
En del familjer består av två mammor eller av två pappor.

Tänkte vidare på alla bonuspappor, bonusfarmödrar, bonussyskon... vilka familjer och djupa släktskap det kan bildas!

Jag tror att Jesus inte förskräcks av dagens familje-konstellationer som inte riktigt överensstämmer med den gamla kärnfamiljen - om det bara finns goda och kärleksfulla relationer, där man visar ansvar och omsorg om varandra.

Jesus talar i dagens bibeltext om ett släktskap som har sin grund i Gud, ett barnaskap hos Gud. Den släktskapen sträcker sig långt tillbaka i tiden och räcker långt fram i evighet och finns över hela världen. Här ryms vi alla! Med våra olikheter som gåvor till varandra.

Nä, nu får det vara slut-predikat för idag!




 Lägg i varandras händer fred,
som bröd vi fått att dela.
I skörheten vi delar liv.
Vår uppgift är att hela.

Text: Fred Kaan, övs: Per Harling
Psalm 831 vers 3 i Psalmer i 2000-talet.

lördag 20 oktober 2012

Först då

I förberedelse inför morgondagen har jag ögnat, sökt och fastnat för vissa texter, begrepp, tankar... allt tillsammans påverkar på ett eller annat sätt mitt förarbete till gudstjänsterna i morgon.

I Svenska kyrkans Förbönsbok står det i "Förberedelse" för Tjugonde söndagen efter trefaldighet på temat Att leva tillsammans om den svåra konsten att vara människa i en gemenskap. "Att både kunna vara lyhörd och tydlig, att både kunna sätta gränser och att öppna sina gränser, att vara generös utan att bli utnyttjad, öppenhjärtlig utan att bli självutlämnande".
Ja, hur hittar vi balansen i det?




En dikt som jag lite snabbt hastade förbi tidigare idag, återvänder jag till nu; tycker att den passar in i temat om att leva i relationer. Jag citerar några rader ur dikten


FÖRST DÅ
............

Hat gör de älskande skygga.
Alla, som så försvann,
måste vi älska fram.
Först då blir själarna trygga.
Först då når vi varann.

Bo Setterlind, Kärlekens lov, Bonniers, 1983



I morse, eller tidig förmiddag, när jag körde efter väg 97, var det blixthalt, så fort jag gasade lite grand eller rörde lite på ratten så började bilen slira... inte roligt! När jag steg ur bilen hos de människor jag skulle besöka så kände jag hur jag vinglade - jag hade spänt mig så när jag körde, så att jag hade blivit alldeles yr i huvudet. Hoppas på bättre väglag imorgon bittida. Vinterdäcken är beställda, men de har inte kommit än... Livet består väldigt mycket av att hitta rätt balans, både i relationer och på vägen framåt... :-)

fredag 19 oktober 2012

Att leva tillsammans

Jag är i söndagens tema "Att leva tillsammans".  Mina ögon föll ikväll på en 30 år gammal bok som stod i bokhyllan. Om kärleken i äktenskap och familj av Margareta Melin. Hade ett minne av att det fanns kloka ord i den. Det sista kapitlet i boken heter Slut-satser, därifrån har jag plockat en del från början och slutet:





......

Det finns inte olika slag av kärlek.
Kärleken gestaltar sig olika i olika relationer,
den är mer eller mindre uppblandad med annat än kärlek,
men själva kärleken är en och densamma.

.......

Både villigheten att gå till mötes
och beredskapen att ta ett steg tillbaka
är karaktäristiska drag i kärleken.

Leva i kärleken och sprida den.
Det är det enda vi har att göra
på denna jord.
Allting annat är ingenting.

Kärleken kan fylla
allt vi gör
eller saknas i allt.

torsdag 18 oktober 2012

Avstånd - Nära



Har tänkt lite grand på hur det är att leva sitt liv på avstånd. I söndags handlade en av texterna om några personer som hade sjukdomen spetälska. En smittsam och dödlig sjukdom. Förutom det smärtsamma i detta, så betraktades den sjuke som "oren", syndig. Därför var de hänvisade till att leva sina liv på avstånd från andra människor. När de hade blivit smittade var de tvungna att lämna samhällslivet, arbetslivet och t.o.m. familjelivet. Istället fick de betrakta allting på avstånd. Hur var det att leva sitt liv så - förutom sjukdomens egen plåga? Hur väl kunde de uppfatta vad som hände i deras by, på arbetsplatsen, hos släkt och vänner?

I bibeltexten berättas att de en dag ser Jesus och de ropar till honom - på avstånd - om hjälp. Och undret skedde, de blev friska. Vilken otrolig befrielse! Tänk att få återvända till hem och familj, till ett socialt liv och arbete igen.

Men det var bara en som kom tillbaka och tackade Jesus. Kan det vara så, att det inte var så fantastiskt underbart att bli frisk och fri som de hade föreställt sig när de var sjuka?? Nej, det var kanske inte så enkelt att efter många års sjukdom och isolering komma tillbaka till ett socialt liv, kravfyllda arbeten, ja, kanske inte ens till den egna familjen. Mycket kan ha hänt och förändrats under deras sjukdomstid... både hos dem själva och dem de återvände till.

Den söndag som kommer har temat: Att leva tillsammans. Att leva nära andra människor. Det blir lite av motsats till förra söndagens text. I den första kristna församlingen möttes man inte bara till gudstjänst, utan man delade också sin vardag och sina liv med varandra. Det innebar att de hjälpte varandra ekonomiskt och praktiskt, delade bekymmer och glädjeämnen och var beredda att stödja andra med sina olika gåvor och förmågor.

Att leva sitt liv på avstånd kan vara mycket svårt och smärtsamt, men det kan ett liv nära, tillsammans med andra också vara. Att dra sig bakåt och leva ett liv på avstånd kan bli en flykt - eller en räddning från det som är svårt i nära relationer. Samtidigt är det naturligt att det finns en väldig längtan för den som lever i utkanterna att få leva tillsammans med några, att komma nära någon eller några personer.

Ja, det var bara några tankar så här mitt i veckan när söndagarnas texter krockade i mitt huvud. I går talade jag över söndagens text och idag har jag jobbat med predikan inför kommande söndag.

Jag tror i alla fall mest på att leva tillsammans, jag tror att vi är skapade för det - även om det inte alltid är så lätt.


onsdag 17 oktober 2012

Skeppet

Efter en lång och intensiv dag avslutades min arbetsdag men en skön Cafékväll i Porsökyrkan. För programmet svarade Kristina Wallbing som läste sina egna dikter och berättade om deras tillkomst. Eleanor Harlin Siurumma sjöng och spelade piano. De hade ett fantastiskt fint samspel, dikterna och sångerna belyste varandra. Både Kristina och Eleanor kommer från Boden.





Kvällen började med att Kristina läste sin dikt "Skeppet". 


Skeppet
 Skeppet jag alltid väntat
spanat vid stränder
det skeppet kom
den natt jag gett upp
släckt min lykta
det skeppet kom
och jag såg det ej
förrän hela styrbord sida
strök sig mot min rygg
rev upp
havet i mig
 



Mer Kristina Wallbing blir det en annan dag. Tills vidare kan du läsa hennes dikter här

Tack Kristina och Eleanor för en underbar kväll!

måndag 15 oktober 2012

Lev frågorna nu



Ha tålamod med allt som är olöst
i ditt hjärta och ...
 försök att älska själva frågorna som stängda rum
och som böcker som är skrivna på ett mycket annorlunda tungomål.
Sök inte efter de svar, som du inte kan få
eftersom du inte skulle kunna leva upp till dem.
Och det viktiga är att leva helt och hållet.
Lev frågorna nu.
Kanske kommer du då steg för steg, utan att märka det,
att leva fram till en avlägsen dag som ger dig svaret.
Rainer Maria Rilke


I går inledde Olle Carlsson sin predikan med dikten ovan. Ikväll har jag hittat den på nätet. Det är en dikt man kan fundera mycket kring...

............

Nu har jag precis sett Torka aldrig tårar utan handskar, del 2 . Vad kan man säga...? Jag finner inga ord ...  Det gör bara ont...


söndag 14 oktober 2012

Mellan himmel och jord

Tacksägelsehelgens avslutningsmässa "Mellan himmel och jord" idag i Nederluleå kyrka. Församlingens körer medverkade och Olle Carlsson predikade. Det var en mäktig gudstjänst. Och en fullsatt kyrka.



Olle Carlsson sa bl.a. i sin predikan att vår tids religion är perfektionism; att hålla masken och sopa under mattan. Jesu budskap är att vi är älskade precis i det skick vi är. Jesus frågar inte efter hur vältränade vi är, vad vi äter för sorts mat, hur mycket vi dricker osv. Vi är älskade precis som vi är.



Ikväll har jag tittat på Svt.play Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell för att kunna se andra avsnittet av tre imorgon kväll. Starkt berörande. Och mina tankar går tillbaka till dagens Temamässa med budskapet om Guds fulla acceptans och kärlek till varje människa. Varför skulle då inte vi visa respekt och kärlek till vår nästa?

lördag 13 oktober 2012

Normalstörda

I dag har jag lyssnat till kyrkoherde Olle Carlsson, Katarina församling, som besöker Nederluleå församling under denna Tacksägelsehelg.


De flesta av oss är "normalstörda", har Olle Carlsson uppmärksammat oss på. Ingen av oss lever oberoende av laster och problem. Våra beroenden ser olika ut. "Att vara människa är att vara beroende", talade bl.a. Olle Carlsson om och det skriver han också om i sin senaste bok 12 steg för hopplösa. Livsförändring på djupet. "Missbruk och destruktiva beteenden handlar om så mycket mer än kemiska substanser, spel eller mat - det kan handla om statusjakt, prestationsångest och utseendefixering. Vi rids alla av mer eller mindre tvångsmässiga tankar och beroenden som vi inte kan övervinna på egen hand. Vi brottas alla med känslor av stress, självförakt, svartsjuka, skam, kaos, skuld, bitterhet eller att alltid vilja vara till lags. Ingen människa är oberoende".



Vi behöver sätta ord på vårt livs dilemma och våga be om hjälp. Det är ofta en hårfin skillnad mellan den som ber om hjälp och att vara till hjälp, talade också Olle Carlsson om idag. Det kan vara befriande att komma ihåg. Vi behöver varandra.

Olle Carlsson berättade också om sitt eget missbruk, skam, beroende av hjälp och hur Allhelgonamässan växte fram just genom en grupp människors behov av varandras stöd och hjälp. Det är fascinerande tycker jag! Ibland tänker vi att vi ska bli piggare, starkare, vara mer förberedda, ha större kunskaper innan vi satsar på något nytt... Men tänk att mitt i svagheten, osäkerheten och beroendet av varandras stöd så kan något nytt växa fram. Det fyller mig med hopp och glädje; då kan jag också få vara med...



Tjuvkik in på Urbanstore


Något helt annat: I går var jag förbi min bror Urbans butik på Sturegatan i Boden. Tillsammans med sina anställda håller han på och förbereder öppnandet av en inredningsbutik om ett par, tre veckor. De kommer att sälja soffor, madrasser, sängkläder, tapeter mm. Det kommer att bli riktigt bra, tror jag. Ser fram emot det.

torsdag 11 oktober 2012

Brustenhet

Livet går sönder, blir inte som vi tänkt oss. Ju mer vi vågar erkänna de sidorna kan också livet bli vackrare. Och för mig är kristendomens styrka att den erkänner svärtan, mörkret. Att vi alltid har saker som inte går att rätta till i våra liv, men livet kommer ändå att finna nya vägar och det är evangelium för mig.
Kyrkoherde Olle Carlsson, Katarina församling. Citatet är hämtat ur Kyrknyckeln, Nederluleå församlingstidning.





Kyrkoherde Olle Carlsson kommer till Nederluleå församlings Tacksägelsehelg, alltså nu på lördag och söndag. Helgens tema är Helhet. 

Hela min gudstro
är grundad i mina livserfarenheter.
En väv av ytterligheter
- ljus och mörker om vartannat -
har lagt samman mitt liv,
och gjort mig till den jag är.
Olle Carlsson


Här kan du läsa om helgens program


På Kyrknyckelns sista sida finns en bön som jag tycker mycket om: Gud använder det brutna, av Vance Havner ("Alltid älskad 2", Argument förlag)



onsdag 10 oktober 2012

Vad säger spegeln?

 

Min dag började med Morgonässa i den fina träkyrkan i Övertorneå. En skön start på dagen. Det var vår (Luleå stifts) biskop Hans Stiglund som ledde den.




Biskop Hans talade i sitt beredelseord om skillnaden mellan att spegla sig i badrumsspegeln på morgonen och att spegla sig i dopvattnet. Dopets spegel talar om för oss att vi är älskade som vi är och försonade med Gud. Där finns också uppmaningen: Bliv kvar i min kärlek.

 

I mässan fick vi (präster och diakoner som var på konvent i Övertorneå) bekräfta våra vigningslöften "...med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd...".  Efter det sjöng vi som Offertoriepsalm (Nattvardspsalm) nr 758 i Svenska Psalmboken.


Herre, till dig får jag komma,
komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser 
all min svaghet och vet
att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå,
och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.
Text: Ch. Hultgren 1973. Vers 1




Mässan inleddes och avslutades med orgelmusik på den enda 1600-tals orgel som det går att spela på i Sverige, enligt kyrkoherde Roland Hemphälä.

tisdag 9 oktober 2012

Kontraktskonvent i Övertorneå

Av biskopen har präster och diakoner i Lule och Kalix-Torne kontrakt kallats till ett präst- och diakonmöte i Övertorneå. Det är första gången jag är i Övertorneå. Vi bor på Tornedalia Hotel in Arctic Lapland.

Biskop Hans inledde dagen med att tala om vårt uppdrag i Guds tjänst "i världens mitt". Det var ett tänkvärt budskap han förmedlade till oss. Starkast var hans egna personliga vittnesbörd.

I samtalsgrupper reflekterade vi kring det som biskopen talat om, men också hur Gud överraskar oss ibland på olika sätt. Egentligen "borde" vi kanske inte bli så överraskade... Gud är ju Gud... I vår grupp talade vi också om Guds nåd, hur den finns med oss, alltid. Det kan vara lätt att tänka att Guds nåd gäller andra, men inte mig och domen kan bli hård mot mig själv. Men Guds nåd gäller, som "tur" är också oss präster och diakoner.

Sådana här dagar är det inte bara föreläsningarna och gruppsamtalen man tar med sig hem, utan också de personliga mötena och samtalen. Vi lever och arbetar i en liknande verklighet allihopa - även om det kan se lite olika ut från plats till plats. Vi behöver varandra.

Nu är jag trött och behöver vila från alla intryck och tankar.

En text som vi har berört idag är Psalm 37:4-7:

 

Ha din glädje i Herren,

han ger dig allt vad ditt hjärta begär.

Lägg ditt liv i Herrens hand.

Lita på honom, han kommer att handla.

Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset,

din rättvisa sak som middagssolen.

Var stilla inför Herren, vänta på honom.

Reta dig inte på den som har framgång,

den som når sina onda syften.

 

Ett misslyckat foto som jag ändå tycker blev lite läckert, dock inte från Övertorneå.

 

 

 

Hösthälsning



Efter en skön ledig dag igår; med lunch med god vän, besök hos mamma och hennes man, kontakt med barnen, impulsköp av en mycket billig matta till köket - som inte var så snygg som jag trodde, och en snabb sväng till Colorama och kollade in tapeter till vardagsrummet - oj, oj, så svårt...
Så åker jag strax till Övertorneå med Lule- och Kalix-Torne kontrakt till regionalt präst- och diakonmöte tisdag och onsdag. Kanske blir det något blogginlägg därifrån.
Temat är I Guds tjänst, i världens mitt, i nådens famn.





söndag 7 oktober 2012

Lydia

Nej, Lydia har inte namnsdag idag... men dagens episteltext (brevtext) handlar om henne (Apg 16:11-15). En häftig kvinna! Hon bodde i Filippi i Makedonien, som på den här tiden hörde till Grekland. Hon hade ett eget företag, hon handlade med purpurtyger. Den röda färgen var mycket eftertraktad och dyr. Jag tänker mig att hon var elegant och välklädd. Ibland gick Lydia ner till floden i staden. 


Pereas

Där pågick handel och kommers, liv och rörelse...Där fanns också ett "böneställe", en plats där framför allt kvinnor samlades och bad. En kväll när hon var där, kom Paulus, Timotheos och Silas. Hon visste inte vilka de var och inte heller att Paulus hade haft en nattlig syn för några dagar sedan. Han hade sett en man stå på det Makedoniska fastlandet och ropa: Kom över till Makedonien och hjälp oss!

 
 
Veria (Beroia är det bibliska namnet). Paulus kallelse till Makedonien.


Paulus och hans kollegor lämnar Asien och kommer över till vad vi idag kallar Europa. Det var ett stort steg! En ny kontinent. Paulus och hans medarbetare hade hört talas om att det skulle finnas ett "böneställe" vid floden och de lyckades finna det. Blev de besvikna? Där fanns bara en liten grupp kvinnor, kanske hade de tänkt sig något större...
De kom i samspråk med Lydia som tillhörde de "gudfruktiga", dvs hedning men sympatiserade med den judiska tron. Hon blir berörd och vill gå "den vägen", som den kristna tron kallades för. Hon låter döpa sig i floden redan samma kväll. 


Pereas

Lydia blir den första kristna person vi känner till i Europa.
Lydia bjöd hem Paulus och de som var med honom till sig, de fick bo hos henne. Hon var handlingskraftig och orädd - och tydligen van att få som hon ville "Och hon gav sig inte!" står det i texten.
Lydias hem blev sedan en mötesplats för de kristna. Härifrån spreds budskapet om Jesus vidare.
I Fillipi föds alltså den första kristna församlingen i Europa. Tänk att den där lilla och enkla början fick så djupa och bestående konsekvenser. Lydia hade en nyckelroll i sammanhanget.

I Guds rike har ingen rätt att säga: "Jasså, bara några kvinnor... eller bara några barn/eller gamla..." I Guds rike är alla viktiga. Vi vet heller aldrig vem Gud väljer ut att vara nyckelperson i sitt verk bland människor...

Både Lydia och Paulus lyssnade i tro, som den här söndagens tema är och det fick konsekvenser inte bara för deras egna liv, utan också för många andra.
Lydia och Paulus lyssnade också i tro på varandra.
Båda sökte de sig till ett "böneställe".
Det kan väl vara några anledningar till att den första kristna församlingen bildades där och evangeliet spreds vidare...


 Pereas, norra Grekland

Förutom bibeltexten så har jag inspirerats också av andra författare som t.ex. Ylva Eggehorn.

lördag 6 oktober 2012

Livet, döden och kärleken

Det har min dag handlat om idag: Livet, döden och kärleken.
Det är kanske lätt att tro att man kan lägga in de här ämnesområdena i olika fack, Ja, tänker man i gudstjänsttermer så vill man kanske dela upp dem i dop-, begravnings- och vigselgudstjänster. Men så lätt är det inte.

Livet/födelsen, döden och kärleken går in i varandra. De hör ihop. Alla har de stråk av varandra. Det kan finnas mycket kärlek i samband med döden och dödsfall och begravning. Och det kan faktiskt finnas sorg och död med i samband med kärlek, vigsel och bröllop - t.ex. för man sörjer någon som man skulle ha velat dela glädjen med... osv. I all kärlek finns också smärta.

Livet, döden och kärleken är alla starka krafter som påverkar oss och gör något med oss hela tiden, på olika sätt.


Martin Lönnebos Frälsarkrans innehåller allt vad livet rymmer



Två citat innan jag avslutar min dag:

Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Höga Visan kap 8 vers6,7


Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.
Jacques Werup

fredag 5 oktober 2012

Många bollar

Oavsett om man är bra på att hålla många bollar i luften eller inte, så tvingas vi alla, män som kvinnor, mer eller mindre att bolla med många samtidigt.
Ibland blir det fler än vanligt. Kanske är det speciellt på hösten, då det är mycket som ska startas upp. Jag tänker nu i första hand på mitt arbete.

Men så skönt det är när rätt boll landar på rätt ställe eller när man åtminstone har lite koll på var bollarna håller hus.
Helst skulle jag vilja ta en boll i taget, men det går tyvärr inte, utan oftast är det många i luften samtidigt. Eftersom jag inte har världens bästa bollsinne, så kraschar den ena bollen efter den andra i golvet - men det gör ingenting för de är inte gjorde av glas. Jag får böja mig ner och plocka upp dem, en efter en, och göra nya försök... Det gäller bara ha klart för sig vilken boll som hör hemma var, så att man inte blandar ihop dem - för det fungerar inte i mitt arbete!

På natten kan de där bollarna fara omkring under ögonlocken... Det är kanske något sådant som Tomas Tranströmer åsyftar:

Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.

(Dikten hittade jag i Kyrkans tidning för den här veckan under Eftertanke. Det är prästen Camilla Lif som skrivit tänkvärda ord inför söndagens evangelietext).


Vad är det för ett stort brev som försöker tränga sig in? Bäst att lägga undan bollarna ett tag och låta brevet få komma fram - det har kanske något viktigt att säga mig?



Överluleå kyrka, Boden

Ja, jag la faktiskt undan bollarna ikväll och gick på Sinnesromässa i Överluleå kyrka. Det var andra gången som de hade Sinnesromässa där. Jag förstod att många uppskattade det. Det gläder mig att det finns Sinnesromässor i Boden också. Jag tror att de har ett stort behov att fylla.

En psalm som sjöngs var Gud, för dig är allting klart, Psalm 217 i Den Svenska Psalmboken med tillägg. Den kan vara bra att ta till sig när många bollar snurrar och surrar i luften.


Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.

Text: E. Malmeström 1937 (vers 2)



onsdag 3 oktober 2012

En vanlig onsdag

Inget speciellt tema dyker spontant upp i huvudet ikväll.
Det har varit en vanlig onsdag med möten, mail, telefonsamtal, bokningar - och dopsamtal ikväll. En allmänt bra dag.

Soligt och färggrant har det varit ute. Njöt när jag körde till jobbet i morse. Synd att jag  inte åker i så god tid att jag skulle kunna stanna och fotografera. Men - å andra sidan - man kanske inte alltid måste "ta vara" på allting, "göra" något av det, utan bara njuta i stunden som är. Bara låta det komma till sig.

Natten är nu nära och jag ska försöka låta vila och sömn ge mig nya krafter inför nästa dag med vad den innebär, både det som är planerat och det som kommer att ske utan min vetskap nu.


Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet, 
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

Lina Sandell, Nr 190 vers 1
i Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum 



tisdag 2 oktober 2012

Bara med dig

Snart dags att sova...
I mitt inlägg i kväll citerar jag den bön som avslutade vår Samtalsgrupp om sorg för den här omgången. Känns alltid lite vemodigt att skiljas från människor som varit beredda att dela en del av sitt liv. Men vi möts så småningom i alla fall till en återträff...







Gud, som bor i evigheten, bara med dig kan jag tala öppet 
om mina kära som du har kallat hem till dig.
Bara du lyssnar tåligt.
Bara du vet hur min älskade har det nu.

Dagar och veckor går,
andra människor lever sitt liv som vanligt,
men inget kan fylla tomrummet för mig.
Hjälp mig att bära ensamheten och att tacksamt minnas allt vi hade tillsammans.

Men låt mig inte fastna i minnen
utan ta vara på det stycke liv jag ännu  har kvar,
och de människor som finns omkring mig.

Säg mig att min vän är i trygghet och glädje hos dig,
och att också jag en gång kan få komma dit.
För Jesu skull.

Efter judisk liturgi i boken Gråta har sin tid av Gösta Josefsson, Verbum, 1997

måndag 1 oktober 2012

Sagan om den gamla diesel Mercan

När jag härom dagen letade efter ett foto såg jag bilden nedan - och tankarna snurrade igång...




Den här gamla diesel Mercan-85 har en gång vit och fin och stolt glidit fram på vägarna på ett tryggt och säkert sätt. Det var något lugnt och stadigt med den... Det var som om den visste sitt värde. Efter några år hade den dock gjort sitt, tyckte ägaren - men det var lite svårt att göra sig av med den. Visst tänkte ägaren försöka sälja den... men den blev stående ute vid stugan på landet, under några stora träd (mycket oklokt!). Mercan upplevde alla årstiderna. Under vintern var den nästan helt översnöad, man kunde bara ana att det var något under snöhögen. På hösten samlades löven på huven - och blev liggande kvar under sommaren... Stackars den gamla stiliga Mercan! Vilken behandling - efter alla tjänande år...

En dag åkte en ung man förbi stugan på landet och såg bilen - och blev genast förtjust. Han såg vad det kunde bli av den gamla Mercan. Han ringde genast upp ägaren och frågade om han fick köpa den. Hux flux var bilen såld! Nästan genast fick den åka till Vårdcentralen, nej, Bilbesiktningen var det och blev väl godkänd. Alla värden var bra! Vem hade kunnat tro det?!
Efter lite extra omsorg och uppfräschning glider den nu fram glad och upprättad som den kungliga Mercedes-Benz som den är!
Efter år i skugga och mörker har den blivit upprättad och fått en ny mening i sitt liv...

Sagan är sann.

Hur mycket mer är då inte en människas upprättelse värd...!

Ibland känner jag mig som den där gamla Mercan, värdelös och oduglig, tråkig... Men kolla på bilden! Trots att den är smutsig och full av gamla löv, så speglar sig de nyutslagna löven i framrutan - man behöver inte vara perfekt för att spegla "det nya livet". Dessutom kan du och jag vara mycket mer värda än vad vi ser ut att vara.