Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 15 juni 2018

Den som ser mer





För några år sedan skrev jag texten nedan med tanke på alla vi som inte tycker oss räcka till, nå fram, klara av eller som längtar efter något mer än bara ord och yta. Det var i skolavslutningstider, ganska precis för fem år sedan.


DEN SOM SER MER

Jag famlar  söker
vandrar fram och åter
strävar  skrattar  gråter

i snubblande iver
bland läror och idéer
anar jag plötsligt

blicken

hos den
som ser

mer

än alla vackra tal
alla blommor i världen

som ser
mer

än glansiga presenter
alla betyg och utmärkelser

som ser
mer

än alla andra

som ser
mer

än det som syns


som ser





Hagar, var en kvinna som fick ett kämpigt liv. Många gånger ett orättvist liv. Hon var inte alltid "bäst". Inte duktigast eller frommast. Mitt i en stund av hopplöshet, upplevde hon sig ändå sedd och älskad av Gud. Det är då hon säger: "Du är seendets Gud". (1 Mos 16:13)

På tal om kärlek, acceptans och respekt så har jag försökt måla med regnbågens färger. För mig är det ett uttryck just för kärlek, acceptans, mångfald, fred, trofasthet - ja, att bli sedd och älskad som den man är. 







Jag vill också säga att jag gläds med alla som nu får ett välförtjänt sommarlov, som tagit examen, som klarat av krav och förväntningar, som har kämpat och jobbat på. Jag önskar dem/er fest och glädje, tårta och presenter och allra mest uppriktig och ömsint kärlek för just den person hen är! Men det är skönt att veta att det finns en som ser och älskar även om man inte har klarat av.

God helg!

onsdag 13 juni 2018

En annorlunda födelsedagsfest




Vi var bjudna till en födelsedagsfest för rätt många år sedan nu, min man och jag. Det var en arbetskamrat till oss som fyllde jämnt. Vi förstod redan innan att det skulle bli en annorlunda fest. Det fanns en risk att den skulle bli ett fiasko, att den skulle spåra ur. Men det blev en en fest som ingen skulle glömma.



Om jag inte hade vetat om att alla som var där faktiskt hade fått en personlig inbjudan så skulle jag ha kunnat tro att några, ja, rätt många hade kommit fel. För - ja, hur ska jag säga - en del var inte speciellt festklädda med våra medelsvenssons mått mätt. Nej, några kom med smutsiga och trasiga kläder, ja, någon luktade rent av illa. Och alla hade inte presenter eller blommor med sig, som man brukar ha när man går på fest.

Där fanns också gäster som var modemedvetet klädda och i dyra märkeskläder. Med sig hade de både blommor och presenter som var av den dyrbarare sorten. Och så var vi ett gäng som var lite "mitt-i-mellan".




Värdinnan ville ha oss alla med. Vi var hennes vänner, sa hon. Vänner som hon älskade och uppskattade på olika sätt.

En del av de inbjudna kom inte. Ursäkterna var olika. En del av dem var uppriktigt rädda för "de andra". Hur skulle en fest bli med "såna människor"?! Några kom inte för att de hade så mycket annat. Det här var inte en fest som de prioriterade.




Värdinnan gladdes från djupet av sitt hjärta när hon såg att gästerna från olika sammanhang började våga närma sig varandra. Efter några timmar satt man blandat vid borden. En del pratade och skrattade högt och hade väldigt roligt. Andra berättade sin livshistoria för en person som nyss var en främling, men som nu lyssnade inte bara med öronen utan också med hjärtat.

Det hände något alldeles särskilt på den festen. En del förakt och fördomar för "dom andra" förändrades till något som mer liknade förståelse, medkänsla, respekt. Födelsedagsfesten känns nästan osannolik, så här många år efteråt. Men den var på "riktigt". Och den fick betydelse, inte bara för värdinnan, utan för oss alla som var med.

(Jag kom att tänka på den här födelsedagsfesten när jag förberedde min predikan för i söndags, då evangelietexten handlade just om en fest som alla var inbjudna till).

Tänk, så spännande saker som händer när vi vågar närma oss människor som vi inte annars umgås med. Bakom allt det yttre är vi alla människor med liknande behov och längtan.




måndag 11 juni 2018

Vi gjorde det igen!




Efter förra årets positiva gensvar så bestämde vi oss för att göra det i år igen. En ny Moppegudstjänst i Brobyn.




Vi hade nästan lika fint väder som förra året. Åtminstone under själva gudstjänsten.




När vi hade förberett allt klart och gudstjänsten skulle börja, kom han våran kantor; Andreas Printz.




Och med sig hade han sina moppe-kompisar. En efter en kom de. Åtta blev de till slut. De två sista kom en bit in på gudstjänsten. Vi andades ut. Vi har förstått att det inte alltid är självklart att man kommer fram. Mycket kan krångla.






De förgyller verkligen våran samling! Mycket moppesnack blir det och många beundrade blickar får de. De väcker också minnen och upplevelser. Till och med hos mig. Det var när jag körde farfars moppe för första (och sista) gången. Jag var omkring 15 år. Rakt ner i ett dike. Gasade istället för bromsade. En oförglömlig händelse i familjen. Något som mina bröder påminner mig om då och då. Jag minns hur de gapskrattade, medan det för mig var en "nära döden upplevelse". Trodde jag i alla fall.




Gudstjänsten förgylldes också av Maddes fina sånger. Vi är glada för att hon ville vara med oss i denna Friluftsgudstjänst.




Temat denna söndag var "Kallelsen till Guds rike".
Gud bjuder generöst in till sin fest, till sitt rike. Gud vill att alla människor ska komma. Festmåltiden dukas upp, på nytt och på nytt, för att vi ska kunna svara ja på inbjudan. Inbjudan till festen är en inbjudan till själva livet. Livet som det var tänkt.
Grunden för inbjudan är Guds kärlek, Guds oändliga och generösa kärlek. Guds kärlek "...är vind och vidd och ett oändligt hem", som vi sjunger i en psalm. Psalmen fortsätter: "Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga "ja" till Gud och säga "nej". (Psalm 289 i Den Svenska Psalmboken med tillägg). Kärlek och frihet hör ihop.

Till den festen behöver vi inte fundera på vad vi ska ha på oss, hur vi ser ut i håret eller vad vi ska ge för present. Det enda vi behöver göra är att komma och ta emot. Du är själv presenten. Gåvan. Det Gud mest av allt önskar sig. Mest av allt älskar.




Efter kyrkkaffe med fantastiska tårtor till - som Brobygårdens folk bakat - och tipsrunda med mest mopedfrågor, gick Andreas igenom de rätta svaren och delade ut priser.

Nu har det blivit en tradition. Vi räknar med att komma tillbaka till vackra  Brobyn nästa år. Kanske t.o.m. tidigare än så.

onsdag 6 juni 2018

Innehållsrik helg


Åkerbärsblommor - Rubus Arcticus


Helgen inleddes med AW på fredag kvällen med mina kollegor från Svenska kyrkan i Boden. Med solsken och god mat kunde vi sitta ute.




På lördagen träffades vi åtta av elva präster som vigdes tillsammans i Luleå Domkyrka och Luleå stift för precis 10 år sedan. Numera tjänstgör vi på lite olika platser runt om i Sverige. Anna-Stina Svedberg, präst på Stiftsgården i Skellefteå, var inbjuden att vara med och inleda ett samtal om livet och tjänsten. Jag tror att vi alla blev berörda och kände igen oss på olika sätt i hennes ord. Vilket öppnade för uppriktiga samtal, funderingar och önskningar. Det var såå fint att få dela glädje och sorg med varandra, det som varit och är. Jag är tacksam för att jag fick vara tillsammans med dessa fina, roliga, varma och djupa människor denna vackra dag.


Luleå Domkyrka


Innan jag åkte vidare hem till Boden, firade vi mässa tillsammans i Luleå Domkyrka under Anna-Stina Svedbergs ledning. Mina prästkompisar som är mycket yngre än vad jag är - och dessutom känt varandra mycket längre - skulle fortsätta och vara tillsammans under kvällen. Jag önskar dem var och en Guds välsignelse och frid över deras liv; deras familjer, arbete, val och beslut. Och mycket glädje - mitt i allt vad livet rymmer! Naturligtvis önskar jag de tre vignings-kamrater som inte var med i lördags detsamma.




Helgen avslutades perfekt. Vi träffade vår son Christofer och hans sambo Ellinor i Robertsfors (mellan Skellefteå och Umeå) på söndagen. De var där och spelade Discgolf. Det var underbart att kunna vara tillsammans några timmar med våra fina ungdomar! 




Ellinor vann första pris i Damklassen! Så kul!




Så fin och innehållsrik helg det blev! 

Det gav en varm och god eftersmak,
som fortfarande känns så här några dagar efteråt.

"Tacksam" är ordet!




onsdag 30 maj 2018

Konstrundan 2018






Ja, i helgen som gick, var det Konstrundan 2018. Arrangerat av KIN-konstnärer i Norrbotten. 50 konstnärer i 6 kommuner hade öppet under 2 dagar. Det var möjligt att gratis åka buss  till många av platserna. 

En av konstnärerna som höll öppet var Karin EE von Törne Haern på Kronanområdet i Luleå, hus 5. Vi som går på hennes akvarellkurser fick förmånen att också ställa ut i korridoren utanför hennes ateljé.



Det här var mitt bord (+ två målningar till).



Karin är en duktig lärare, som lär oss mycket om färger och kompositioner mm. Hon är generös med  tips och tekniker. Det är väääldigt roligt att gå på hennes kurser. Dessutom lär vi oss förstås av varandra. Innan vi skiljs åt vid varje kurstillfälle, så tittar vi på varandras bilder och berättar hur vi har gjort, vilka färger vi har använt osv. Mycket lärorikt!




Kurskamrat, Rut, som förutom måleri och mycket annat, också håller på med "fritt broderi".




I Hus 1 har Lilian Jonsson och två yngre generationer en ateljé tillsammans. Lilian går också på samma akvarellkurser som jag, men har också egna kurser både i Ikonmålning och Akvarellmålning.



Här är några andra av Lilians målningar.

Jag tog många foton på andras målningar och konstverk, men eftersom jag inte kom mig för att fråga om lov lägger jag inte ut dem på bloggen. Det var synd, för jag har fantastiskt duktiga kompisar. Och Karins konst i både akvarell, akryl och emalj - är mycket fint och inspirerande att se på!




Naturen ställer också ut nu. Med allt på en gång! Hägg, Syrén, Midsommarblomster mm. Hur ofta blommar Syrénen i maj i Boden?!  För en månad sedan var det ovanligt mycket snö kvar och våren kändes sen. Och nu är våren/sommaren alldeles ovanligt tidig! Förunderligt!

måndag 28 maj 2018

Det osynliga




Tänk så mycket viktigt som finns och lever
som inte syns! 




Det pratade vi bl.a. om på Byagudstjänsten i Södra Harads i går.

Eftersom det var vackert och fint väder så satt vi utanför Byastugan, vid eldstaden. Det var mysigt. Vi var många, äldre som yngre, som sjöng "Den blomstertid nu kommer..." och andra klassiska sommarpsalmer. Upplevelsen var verkligen sommar!




Under snön, i jorden och mörkret lever och utvecklas frön till blommor. Inget som syns förrän de plötsligt står där; Scilla, tulpaner m.fl.
Likadant är det med barnet i mammas mage. Det lever, växer och utvecklas till en hel och "riktig" människa. Men det syns inte! Det blir inte synligt förrän barnet föds. Och då är den lilla människan färdig, ingenting behöver tilläggas eller fixas. 

Det finns många exempel på det som lever och finns och som är viktigt för oss för att kunna leva, men som inte alltid syns; som t.ex. luften och vinden. Solen syns inte heller alltid, fast den finns. Likadant är med kärleken, vänskapen, omtanken, ja, tankar överhuvudtaget. Ingenting man kan ta på, men som kan ge konsekvenser och uttryck.

Så är det också med Gud. Med Jesus. Med den helige Ande. Som finns. Är verksamma. Och nära. 

Med fantasins hjälp, med våra "inre ögon", med vår tro och tillit kan vi se det osynliga.

Så står det om Mose - som levde ett liv som verkligen inte var enkelt - att han stod ut, höll ut och höll fast vid det som var rätt, därför att han liksom såg den Osynlige (Hebr 11:27).
Mose såg med sin inre blick Gud framför sig och med sig. Det blev hans styrka och hjälp.

Det kan man få vara med om, utan särskilda kunskaper och utbildningar, utan snarare "som barn" som Jesus säger i dagens evangelietext från Matteus 11:25-27.





Byagudstjänsten avslutades med en tipsrunda, fika och korvgrillning på äkta norrbottniskt vis, dvs med "tjock" korv.







söndag 20 maj 2018

Tappa inte modet!




Jag har ganska lätt för att tappa saker, plötsligt glider det bara ur händerna... Vissa saker kan jag tappa eller glömma på väg till ett annat rum, eller på väg någon annanstans. Jag tappar också ord ibland, inte minst namn. Det är förargligt. Oftast kommer det dock tillbaka. För sent.




Det finns allvarliga saker man kan tappa. Som modet till exempel. Det bara glider ur händerna eller faller platt till marken. Ja, det känns ibland som det faller rakt genom jorden, absolut onåbart. Oftast kommer det dock tillbaka. I någon grad i alla fall.




Jag tycker om Jesu ord från dagens (Pingstdagens) evangelietext:

Frid lämnar jag kvar åt er,
min frid ger jag er.
Jag ger er inte det som världen ger.
Känn ingen oro
och tappa inte modet.

Johannes 14:27




Ja, vi får vara rädda om modet, vårt eget och andras. Det är viktigt att ha kvar. Om så bara lite, lite. Det kan räcka väldigt långt!

Jesu ord vill påminna oss om Guds heliga Ande, Hjälparen och Tröstaren, som vill vara med oss i alla situationer - det kan ge oss frid och mod. All styrka och mod är inte beroende av min "modighet" - det hjälper mig att inte tappa modet.