Sommar-bilder i Juli 2026

Så här sista timmarna i juli tänkte jag dela några sommarbilder från den här månaden.

I början av juli var det "Hantverk i sommarnatt" i Robertsfors. En tradition sedan flera år tillbaka. Mellan kl 18-24 kan man åka runt till sju olika platser i kommunen och njuta av slöjd och hantverk i trä, textil, keramik mm.

Här är några bilder från "Hantverk i Ratan", även om det inte är just några bilder på hantverk, utan mer på naturen där.

Tittar man riktigt noga på de två sista bilderna kan man skymta en vit fyr längst bort i bild, ett kännetecken för Ratan.

Våra barn med familjer har varit (och är!) hos oss i stugan. Det skulle inte vara lika roligt och meningsfullt med stugan om inte de kom hit!

Här kör de en gammal bilbana.

Barnbarnen spelar ett handgjort rävspel som Owe och jag fick som bröllopspresent 1982.

  

Målning i ateljén.

Mycket bär har blivit plockat och rensat av både barn och vuxna.

Det är populärt att få åka ut med SUPen.

Men allra populärast är lillkusinen från Stockholm. Honom har de fått hålla i, trösta, fått finnas med vid bytning och amning mm. Såå de har längtat efter att han och hans föräldrar skulle komma upp till stugan. Och det har vi väl alla gjort! Vilken förmån och glädje att få ha dem alla samlade här några dagar! Just nu är det "bara" "lillkusinen" med föräldrar här. Men snart ses vi allihop igen.

På tal om kusiner så har jag haft kusinträff i stugan för mina kusiner. Det är kusiner (på min mammas sida) med respektive, från södra Sverige. Inte trodde jag att de ville åka så långt för att komma på kusinträff hos oss, men så blev det. Även om inte riktigt alla kunde komma, tyvärr. Det var så roligt - och nästan overkligt - att ha dem här samtdigt.

Här är vi fyra kusiner på utflykt till Nettingforsen. 

Vädret växlade mellan regn och solsken. Därav min regnkappa.

Vi traskar över en skakig hängbro vid Nettingforsen.

Här såg vi också vita rallarroser.

Vi besökte också samernas hantverk och konst i Ånäset, Lavvo Sami Art & Nature.

Efter fika, prat och mat i stugan gick vi en promenad med regnet hängande över oss.

Ja, vädret har växlat i juli. Solsken och värme, blåst och vindstilla, regn och åska.

God fortsättning på sommaren!

Njut av det du tycker om.

Dagarna och livet går så fort, 

låt oss värna om det som är gott, äkta 

och allt som kan leda till fred i både små och stora sammanhang.

Var rädd om dig själv och andra i din närhet.

 

Några dagar i slutet av juni

 Några dagar efter att vi firat midsommar och bröllopsdag körde vi ner till Stockholm. Det finns en liten man som drar oss dit. Här gör vi en paus vid Höga kusten bron.

Ett foto från ett hotell som vi bodde på några nätter. Vi var i Stockholm när det var som allra varmast.

Vi fick dela några dagars vardagsliv med vår dotter och hennes lille son. Det uppskattade vi mycket. Vi träffade förstås också vår dotters fina sambo, men han jobbade på dagarna, så det blev inte lika mycket tid med honom. Men vi ses igen snart, då han har semester.

En dag följde vi med till Barnavårdscentralen. Det visade sig att barnmorskan och jag hade många gemensamma kopplingar - så lustigt!

Tunnelbanetågen hör också till vardagslivet i Stockholm. Där delas vardagen med många människor i alla åldrar och med olika nationaliteter och livserfarenheter. Tänk, så många levnadshistorier som ryms i bara en vagn! Det mesta syns inte utanpå, utan är dolt, även när man bara är milimeter ifrån varandra.

Återkommer om tunnelbaneturerna...

Det var inte bara vardag (som inte är så "bara"), utan vi fick en helg tillsammans också. Här sitter vi ute och äter, strax innan regnet. Vi var också till Vinterviken som är en favoritplats.

Här har bl.a. Gunnel Moheim sin konst på väggarna. Jag gillar hennes måleri!

På vägen hem stannade vi i Uppsala och träffade Owes bror och hans tjej. Vi åt en fantastiskt god buffé. Det passade bra eftersom det var Owes födelsedag.

På tal om tunnelbanan... vid rulltrapporna såg jag de här affischerna.

"Prata väder med någon på bussen, för hjärnans skull" och "Gå med i en lokal löpklubb, för hjärnans skull". Det fanns också en affisch där det stod, typ: "Bjud ut mamma på en kopp kaffe (säkert funkar det med te också!), för hjärnans skull." Det är Hjärnfonden som ger dessa viktiga uppmaningar.

Det behövs inte alltid så mycket och märkvärdigt för att någon annan och/eller jag själv ska må bättre. Det kan rymmas i vardagslivet. För hjärnans skull. Men också för hjärtats sull.

Vi tog en paus i Veåsand på vägen hem. Ligger vid Skuleberget i Ångermanland. Det är så vackert där! Vi har jobbat i Veåsand för lääänge sedan.

Tänk på hjärnan och på hjärtat för din nästas skull - och för din egen skull!

Midsommartid

 (Foto från vår lägenhet i Umeå)

Nu har vi ljust dygnet runt. Det är underbart. 

Det är överhuvudtaget en härlig årstid nu. På många sätt. Inte minst allt det gröna, växande livet. Så mycket vackert att njuta av.

Det är dock inte självklart ljuvligt och skönt för alla. Även den vackraste dag sker olyckor, sörjer och  lider människor. Ändå får vi när vi kan, njuta av det som är gott och fint när det finns i vår omgivning. Ibland samtidigt som svåra saker händer. Så komplicerat är livet.

Den röda himlen färgade av sig i vattnet. Så hör vi ihop och påverkar varandra.

Jag har i dagarna hållit på med ett collage. Jag målade först bara "på lust", sedan tog det stopp och jag visste inte hur jag skulle fortsätta. Då tog jag fram min låda med akvarellpappers-bitar, som jag sparat från gamla misslyckade målningar. Och så försökte jag hitta bitar som skulle kunna passa här och där. Det var inte enkelt. Jag ville förstås att det skulle bli någon sorts helhet och harmoni i bilden. Och djup. Jag tänkte medan jag höll på och "pusslade", att så här är livet. Vi har alla en bakgrund och en strävan att ta oss fram i livet, men då och då tar det stopp, vi vet inte vart vi ska gå eller det blir inte som vi har tänkt oss... Då får vi "lappa och laga",  söka bitar som passar in i livet, bitar som överbryggar, leder oss vidare, förgyller, förstärker osv. 

Hur än fin en sådan där "akvarellpappersbit" är, så är det inte säkert att den passar just mitt liv. Det handlar om ett sökande efter något som "håller ihop" bilden/livet. 

Det fina är att "skärvorna" av det misslyckade kan vara just det som tillför livet en sorts harmoni.

Tittar man på målningen ser man tydligt att det är lappar/bitar som limmats på.  Något är tillfört "utifrån". Ibland skäms vi för de där "skarvarna", att de syns så tydligt - men egentligen, så tror jag, att vi alla har sådana där bitar som vi har fått lappa och laga våra liv med. Det hör till människolivet här på jorden. Det visar att vi lever. Livet är som ett collage. Ettt levande collage.

Liksom mitt akvarellcollage inte är "perfekt" ur konstsynpunkt, så är inte heller mitt liv det. Men både målningen och jag får finnas ändå 😊

Efter dessa omständliga tankar, vill jag önska er alla en fin midsommarhelg! Inget behöver vara perfekt. Kör försiktigt! Stanna till ibland och fundera på vad som ger ditt liv harmoni och vila, helhet och läkedom. Bland det som tycks misslyckat kan det finnas bitar att ta vara på, det gör inget att kanterna/ skarvarna syns. Vi bär alla skarvar och sår. Njut så mycket du kan av ljuset och det vackra i livet!

Var rädda om varandra! 💚

Mellan hägg och syren

 

Vi har varit en vecka i Stockholm och hälsat på vår dotter och hennes sambo och deras lille nyfödde son! Så fantastiskt att få se honom och vara med om det stora när en ny människa tar plats på jorden. Ja, tar plats gör de verkligen, så små de är! Inte bara allt man behöver till ett litet barn, utan plats i hjärta och sinne, i känslor och tankar... De intar hela livet och framtiden hos sina föräldrar. Och de berör mycket också oss omkring. 

Det blev verkligen en vecka mellan hägg och syren. Vi fick dofta på dem båda. 

Som norrbottning fascineras jag av alla stora, olika sorters träd. Jag älskar björkarna i norr, men tycker också mycket om dessa träd, som vi inte har uppe hos oss, som ofta breder ut sig med sitt grenverk. Det är så vackert, inte minst den här årstiden.

 

När jag packade för vår resa trodde jag att det skulle bli lite varmare än vad det sedan blev. Men vi fick ändå en hel del soliga dagar - även om vinden inte alltid var så varm.

Promenader i det fina närområdet hann vi med. Här med en stolt morfar som kör barnvagnen.

En amningspaus i det fria.

Ibland ville han hellre vara i bärsele.

Glädjande nog fick vi för första gången träffa barnbarnets farmor och farfar från Nottingham. De kom till Stockholm så vi hann vara där samtidigt några dagar. Så roligt att få mötas och dela vår kärlek och glädje över detta vårt minsta barnbarn.

En kväll träffade vi min bror Urban, som bor här och min syster Ingela, som bor i Trosa. Vi pratade och fikade tillsammans. Ett par mysiga timmar! Alltid kul att ses! Bonus var att vi träffade på en av Ingelas döttrar med familj under kvällen. Så kul!

Så var då den här efterlängtade veckan förbi. Men vi ses igen...

Inom mig förundras jag över; hur varje litet barn bär ett budskap om sårbarhet, om totalt beroende - och samtidigt om styrka, livsvilja och mod. Varje litet barn vädjar till oss med sin blick och sin kropp, kan vi svara och möta upp...? Jag tror att de flesta föräldrar kan det, mitt i sin egen känsla av otillräcklighet och innerliga önskan...

PÅLYSNING

Min världs härskare

och en ny tidräknings början

Guds hjärta synligt

under fontanellens hinna

Havens pärlor

hans händers naglar

Livets älv

i ådran vid hans tinning

Blomblad mot mina läppar

de späda fötterna

snäckor gömda

i mina händer

Eva Norberg