Sista söndagen i Maj

 Sista söndagen i Maj är i år både Pingstdagen och Mors dag. På många håll i landet är det också Konstrundor. I Norrbotten infaller den alltid sista helgen i Maj.

(Från Robertsfors kyrka)

För min del har jag idag lett Mässan i Robertsfors kyrka. I dag på Pingstdagen är den liturgiska färgen röd. 

Den röda färgen i kyrkan hör bl.a. ihop med elden och blodet och symboliserar ofta den heliga Anden och Kristus.

Rent allmänt brukar den röda färgen förknippas med starka känslor, kraft och energi. Det stämmer faktiskt bra med (den ursprungliga) pingstens händelser också.

I den text som läses varje Pingstdag i kyrkan (från Apostlagärningarna kap 2) berättas det om hur människor från alla nationaliteter hör budskapet om Gud på sitt eget modersmål. 

Modersmål är det första språk vi hör. Ett språk som oftast är förknippat med att ett ansikte är vänt till oss i kärlek och omsorg.

Inte helt fel att påminnas om idag på Mors dag. 

När jag plockade bland mammas grejer efter hennes död, hittade jag en lapp i hennes plånbok som jag tog vara på. Jag ser det som en hälsning till oss från henne:

Jag önskar er ej guld mina barn

ej heller pengar och makt

men jag önskar er mod att vara er själva

och stå för det ni sagt.

Jag önskar er inte en stenfri väg

men kraft att vägen gå.

Jag önskar er kärlek i rikligt mått

och vänner att lita på.

Lycka till på grusvägen!

(Jag vet inte om hon har skrivit det själv, eller hittat texten någonstans)

Samtidigt som vi önskar varandra lycka till på grusvägen får vi be den bön som vi sjöng allra sist i gudstjänsten idag:

Grip du mig, helige Ande,

drabba mig låga klar.

Visa vägens riktning,

ge mina frågor svar.

(Sv.Ps nr 646 v1. )

Kristi himmelsfärds dag

I dag är det Kristi himmelsfärds dag. En ledig dag för många. För mig hör Kristi himmelsfärds dag ihop med sk "Gökotta", dvs en gudstjänst tidigt på morgonen. Utomhus. Ofta på ett berg (i dagens bibeltext är Jesus och lärjungarna högt upp på ett berg).

När jag var barn och ung var vi alltid på Gökotta på Bredviksberget i Öjebyn (utanför Piteå). (Minns inte att det blev inställt någon gång eller inomhus pga regn el.dyl. Men så var det kanske ändå...) Jag ser framför mig hur den bärbara tramporgeln kånkades upp för berget. Många gånger var det min mamma som spelade på den till psalmerna.

Undrar om det fortfarande är Gökottor där?

I morse var vi till Flarken (i Robertsfors kommun och Bygdeå församling) på gökotta. Vi hade klätt oss varmt och tagit med oss "fikakorg", som brukligt är.

Det blev inomhus i kapellet pga det osäkra vädret. Det blev mycket fint ändå 😊

Gökottan inleddes av den mycket lämpliga psalmen (av E. Farjeon 1931, A. Frostenson 1976), v 1 och 2:

Nu är det morgon, dimmorna lyfter,

fågelsång över vakande jord.

Tacka för sången, tacka för ljuset

och ljusets källa som är Guds ord.

Skapelsemorgon - nu genom regnet,

havsbruset, vinden Guds röst oss när.

Tack, Gud, för marken, skogarnas grönska.

Varje ny morgon ny är din nåd.

Kristi himmelsfärds helgen har också förr om åren hört ihop - för vår del - med konferenser och barnsångarläger mm. Men ofta har vi också konstaterat att löven slagit ut denna helg, oavsett om helgen varit tidig eller sen. I år slog löven ut några dagar tidigare i Umeå. Här i stugan, som vi är nu, nära havet är det bara en aningens knopp, men kanske innan helgens slut... 

Jag föreställer mig att det är många som öppnar sina sommarstugor, krattar, räfsar, sår, planterar mm den här helgen.

Är det något speciellt som hör ihop med den här helgen för dig?

Den gamla damen...

 

Jag såg igår en bild på Astrid Lindgren som vuxen gunga i en lekpark. Då kom jag att tänka på en text som jag skrev för några år sedan.

Den gamla damen är ensam i lekparken. Hon sitter i gungställningen. Gungar och gungar. Tar fart och gungar ännu högre. Det går så bra att tänka här. Eller låta bli att tänka. Det kittlar skönt. Högt upp i luften och ner mot marken. Högt upp och ner.

När hon är där uppe ser hon villakvarteren hon bott i hela sitt liv. Träden har vuxit upp med grova grenar. Nu kan barn klättra i dem. Husen har renoverats, byggts ut, rivits och nya har tillkommit. Hon ser nytt och gammalt. Minns årens växlingar.

När hon är nere, nära marken, är hon barn igen. Grusgången är nära, lekarna lever, såren svider på knäna, tårarna och skratten är inte långt borta...

Oftast går hon till lekparken på nätterna när hon inte kan sova. Då är det ingen som ser henne. Förutom tidningsbudet. Men han säger ingenting om det. När han har tid över kommer han en stund och åker karusell. Runt, runt. Vänder och åker runt åt andra hållet. Sedan vinkar han hejdå och skyndar vidare.

Det är tidningsbudet som tidigt en morgon hittar henne. På marken. Död. Med ett leende. Hon är högt uppe. Långt borta.

Han sätter sig i gungställningen och vågar för första gången i livet att gunga. Högt. Tar fart och gungar ännu högre. Sedan ringer han de samtal han måste. Vinkar hejdå, när de hämtar hennes kropp.

Nästa morgon är det tidningsbudet som sitter i gungställningen. Han tänker så bra här. Eller kan låta bli att tänka. Det kittlar skönt.

(Jag har förmodligen skrivit texten i bloggen förut)

Det som göms i snö...

 

 

"Det som göms i snö, kommer upp i tö".

Det är tio dagar sedan vi senast var i stugan. Mycket har hunnit hända. En del del snö har smält, och annan har sjunkit ihop. En vak i isen har bildats. Grus och tuvor har kommit fram. Men också grejer och skräp!

Just ja! Det var det vi höll på med innan snön kom. Markgrävningar och andra projekt mellan flyttbestyren.... och där har presenningen gått sönder osv.osv. Den vita snön har vackert dolt det fula.

En del av det som nu kommer fram får brinna till aska i morgondagens Valborgseld.

Det är märkligt hur ofta det är så, att det som göms undan, döljs, förnekas ändå - förr eller senare - kommer fram. Jag fattar inte hur typ politiker eller andra kända personer vågar ljuga, fuska, förneka. Sanningen grävs alltid fram! Blir det inte ännu skamligare då?!

Vad jag önskar att alla lögner och allt ont (också i mig) fick brinna upp och att vi, liksom vi hälsar våren välkommen, fick hälsa nytt friskt och sant liv i tankar, samtal och handlingar välkommen! I små, som i stora sammanhang.

För det är ju så, att det är inte bara skräp och smuts som tinar fram under snön, utan framför allt nytt liv! Knoppar, skott, förutsättningar och möjligheter. Ibland finns t.o.m. "färdiga" små blommor, som trotsat snön, kylan och mörkret - och bara finns där! 

Önskar er alla en fin Valborgsmässohelg! Var rädda om varandra och er själva!

Nya hem

 

Under ett års tid har vi alla i familjen flyttat (förutom att vi också tömt mammas lägenhet). Nu är också den sista planerade flytten gjord.

I början av Maj förra året körde Owe och jag ett flyttlass till en hyreslägenhet på Mariehem i Umeå. Vi hade tackat ja till lägenheten, trots att vi då inte hade sålt huset i Boden. Vi hade hört att det var så svårt att få en lägenhet i Umeå.

Vid midsommar flyttade vår dotter Cornelia inom Stockholm.

Första februari i år flyttade vi på riktigt från Boden till Umeå.

Nu mitten av April fick äntligen vår son Christofer med familj flytta in i sitt nybyggda hus i Stöcke (Umeå). Vi gläds med dem! 

Första fikat innan möblerna kommit.

En flytt innebär alltid mycket jobb. Oftast mer än vad man kan föreställa sig innan. Hur mycket man än längtat. Alla blir trötta!

Men är man trygg och vet att de som älskar en finns i närheten, kan man somna mitt i allt bestyr.

Vet man att de vuxna inte är alldeles intill kan man passa på - som storebror - att försöka ta en god  kaka till från burken ...

Just nu har vi riktigt ruggigt väder här i Umeå, snöblandat regn och blåst. Men bara för några dagar sedan var det näst intill sommarvärme.

Trots all snö! Det är det förunderliga med vårvintern här uppe i norr.

Nu hoppas och tror vi att den nya snön (och regnet) tar bort den gamla snön. Också det ett fantastiskt fenomen. Även om det innebär att nya rännor måste byggas för att få det smälta vattnet att rinna rätt.

Bara några bilder...

Owe och jag har tillbringat ganska mycket tid i vår stuga sedan vi flyttade från Boden. Vi har haft många fina "vårvinterdagar" med mycket sol. Ibland har vi varit själva, ibland tillsammans med andra från familjen.

En som gärna följer med till stugan är vårt 3-åriga barnbarn. Han ställer ofta frågan: Vad kan jag hjälpa till med? Jag hoppas att han är lika ivrig att hjälpa till också när han blir äldre 😊

Här hjälper han till med att bära in ved.

På påskafton var vi alla samlade, våra två barn med respektive och våra två barnbarn. Då kände jag mig rik och tacksam som får vara med om det. Jag tog inte så många foton, men här är några.

Vi har haft oerhört mycket snö i år och det är mycket kvar, men vi ser hur solen och värmen verkar på snön... det händer mycket nu. Allt har sin tid.

Från död till liv,

handlar påsken om

och det påminns vi också om

i naturen.

"Väntande på värme vilar rot och frö,

vet att våren kommer. Varje träd och ört

brister i blom på sin bestämda tid.

Kärlek med ditt ljus kom,

kom och hos oss förbliv".

(Psalmboken nr 204, v 4. Text: A. Frostenson) 

(En detalj från en abstrakt målning)

Världspoesidagen

I dag är det Världspoesidagen.

Jag citerar ett par texter som jag har skrivit:

MANNEN VID HAVET

När isen lagt sig

blir det tyst

säger mannen

som bor vid havet.

Stillsamt tyst

säger han

och tittar bort

mot horisonten.

Ja, fortsätter han lågt

så är det

när oron lagt sig

ilskan, nervositeten

rastlösheten

då blir det tyst

och stilla.

Vila.

Vissa ting

behöver lägga sig

säger han tankfullt

bli stilla

vilande

för att vi ska kunna

ta oss fram,

komma vidare.

Annan tid

sjunger isen

råmar

bråkar

bryter sig loss

och isär.

Förlossning.

Så är det

säger mannen

som bor vid havet.

Allt

sin tid.

NÄR JAG VÄNDE MIG OM

När jag vände mig om, stod en ung pojke i mitt kök. Jag hade aldrig sett honom förut. Han såg på mig med en blick som var äldre än hans ålder. Han bad vänligt om ett glas vatten. Han hade cyklat långt, berättade han, från grannstaden och ända hit.

Glittrande svettpärlor syntes på hans panna.

När han hade druckit sig otörstig, tackade han, gav mig ett varmt leende och drog iväg på sin blåa cykel. Tramporna lämnade efter sig en melodi som stämde med sången från mitt innersta djup.

När jag vände mig om - blommade växterna i köksfönstret.