Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 19 juni 2019

Sommar!





Så är det då äntligen sommar! Så ljuvligt!







Luften, ljuset och vattnet!




Till sommaren hör också grönskan, knopp och skott.




I stugan har vi en skogstomt och jag har hela tiden tänkt att vi har inga blommor där. Inga ängsblommor. Men senast vi kom till stugan var marken full av vita små skogsstjärnor och jag upptäckte hur fina de är. 




Och när jag hade upptäckt dom, så såg jag mååånga små blommor mitt bland allt ris. Jag blev glad när jag upptäckte dessa fina Åkerbärsblommor! Norrbottens landskapsblomma! När jag hade upptäckt några, så såg jag plötsligt att det fanns rätt många. Man måste ha den rätta blick-inställningen. 




Så den här sommaren glädjs jag alldeles särskilt åt de riktigt små blommornas skönhet. De finns! Också i skogsmarker. Vita, gula, rosa, lila, blå... Många små gjorda med ömhet och detaljrikedom. Vilken skapare!




Till sommaren hör också de ljusa nätterna.

Tack gode Gud för sommaren!


onsdag 12 juni 2019

Avskedets stund



Ett vackert kort som jag fick av mina arbetskamrater


Så kom då den här dagen då jag skulle avtackas för min tjänst i Svenska kyrkan i Boden. Det var i söndags, på Pingstdagen i Matteuskyrkan. Det känns som om jag tjatat mycket om detta att jag skulle sluta ett bra tag nu, så jag lägger bara ut några bilder, med några korta kommentarer och citerar en bön som jag bad i början av gudstjänsten. 



"Huskören" bestående av mina nuvarande och fd kollegor sjöng vackert och stämningsfullt.





Många fina ord fick jag höra.


Också på kyrkkaffet efteråt.

Det blev en fin avslutning på mina yrkesverksamma år, tycker jag.

Kändes bra att det var på Pingstdagen. Då vi särskilt påminns om den helige Ande, Hjälparen som vill vara med oss och leva i oss. En livskraft som ger oss mod, uthållighet, vägledning och tillit med mera. 


Kom, heliga Ande, med din stormvind.
Överraska oss i det trygga och invanda livet.
Kom, heliga Ande, med din kärleksbris.
Blås bort orons och misstrons tankar.
Kom heliga Ande, med din energi.
Väck i oss en hunger efter sanning och rättfärdighet.
Amen.

(Från bönboken tradition och liv nr 435)




Present från mitt arbetslag



torsdag 6 juni 2019

Nationaldagen




Nationaldagen går snart mot sitt slut. Dagen kan firas på olika sätt. Jag misstänker att många - som varit lediga - har tillbringat dagen utomhus. Det har nog varit den första riktiga försommardagen, känns det som, här uppe i Norrbotten. Jag har också varit ute en stund, annars har jag mött människor i mitt arbete. Jag har firat nattvard tillsammans med en person och haft dopsamtal med ett par föräldrar. Också det är vackra och varma stunder.





Tänkte bara dela med mig av några foton som gör mig glad och tacksam för det land som jag får bo och leva i. Det finns mycket som är gott och bra. Nu koncentrera jag mig bara på de naturupplevelser som jag sett och upplevt den senaste veckan ungefär.




En eftermiddag när jag kom ut från Matteuskyrkan slog en ljuvlig och välbekant doft emot mig.  Det var helt oväntat så jag förstod inte först vad det var. Jag tittade mig omkring - och så såg jag det! 





Havet och vidderna



Dimman och luften



Kvällssolen


Gud, välsigna vårt vackra land,
välsigna dess underbara mångfald av människor,
raser, kulturer och språk.
Vi ber att vi blir ett land rikt på skratt och
glädje, rättvisa och försoning,
fred och enhet, medmänsklighet,
omsorg och gegnerositet.
Vi ber denna bön, 
för en sann och äkta fosterlandskärlek,
i Jesu mäktiga namn.

Desmond Tutu




torsdag 30 maj 2019

En del av mitt liv




En del av mitt liv har blivit allt större, och allt viktigare för mig. Och kanske kommer det att bli ännu mer ... Att få måla, att skapa i fäger och bilder








I helgen som gick var det Konstrundan, som brukar återkomma varje år i Norrbotten i slutet av maj. Det är många som ställer ut sina olika alster runt om i Piteå, Luleå, Boden, Kalix mm med omnejd. Det är väldigt mycket fint som visas.

Vi var tre elever till Karin EE von Törne Haern som ställde ut våra akvareller i korridoren utanför Karin EE:s och Bertil Sundstedts ateljé på Kronan i Luleå. Det är skojigt att få vara med. Många trevliga människor passerar under de här dagarna.




Här är en besökare som ser på Bertil Sundstedts konst - en del av dem är gjorda i emalj - inne i Ateljén, där vi annars brukar måla. Det är en inspirerande miljö att vara i. Förutom Karins och Bertils egen konst finns också andras på väggarna och i hyllorna. Det är också här vi träffas ibland i Skrivargruppen som jag är med i. Så det är ett rum som ger mig skaparlust och glädje. Ett rum som finns som en del av mitt liv.




En annan viktig del i mitt liv är förstås min mamma Astrid, som alltid har funnits i mitt liv. Det är konstigt att tänka att det inte alltid kommer att vara så. Lördag eftermiddag blev vår "Mors dag" då vi firade mamma hemma hos oss. 

Det finns många viktiga delar i mitt liv som jag inte vill vara utan. Det är kanske bra att inventera och se vad som är viktigt och värt att vårda. Kanske finns det också något som saknas? Eller något som ska avslutas? Tål att funderas på. Särskilt lämpligt nu när mitt liv ändå ska förändras.



måndag 27 maj 2019

Det sista




Nu närmar det sig... Det är mycket "det sista". Det ena efter det andra är sista gången.




I onsdags var det våravslutning för all personal i Svenska kyrkan i Boden. Det var ute på Skogskyrkogården, faktiskt. Alla som ville fick prova på att köra kyrkogårdsfolkets maskiner; åkgräsklippare, traktorer, grävmaskiner mm (Se nedan). Här "sommarpratar" vår kyrkoherde i kapellet. Vi var också några stycken som blev avtackade för den tid som vi jobbat i församlingen. För min del handlar det om att jag går i pension efter sommarens semester.


 En kanslist på åkgräsklippare
 En musiker
En präst


Det var min sista våravslutning som anställd. I fredags ledde jag min sista begravninggudstjänst. Och så fortsätter det... Men än har jag några dagar kvar innan mitt nya liv börjar.


Överluleå kyrka (Boden)


Men är man präst så är man. Även om man går i pension. Präst emeritus. Eller emerita, som den feminina formen heter. Vissa skyldigheter och rättigheter är kvar från den tidigare yrkesverksamheten. Det känns fint. Skulle tro att jag kommer att få något uppdrag någon gång ibland ... Någonstans. 




Till kyrkan kommer jag att gå hur som helst. Det hör ihop med min tro och mitt liv. Även om jag inte kommer "bakom" lika ofta som nu och inte heller är med och förbereder gudstjänsterna på samma sätt, som jag varit van vid.  Allt har sin tid.




Men, som sagt, än har jag en liten tid kvar. Några till "det sista" väntar. Och när det sista är gjort väntar något nytt. Det är spännande att leva!





måndag 20 maj 2019

Ljuset faller på det genomskinliga





Ljuset faller på det genomskinliga

Hennes berättelse klär av oss alla
ingen har längre något att skyla sig med
ingen spelar längre någon roll
Vi är bara där
med oss själva
i det som är

Ljuset faller på det genomskinliga
allt blir klart
det sköra är det starka
det ömtåligaste är det mest hållbara

Ögonblicket av klarhet
likt regndroppen på väg att falla
omöjlig att fånga
svävar fritt
andas
och landar
B.R.






Sådana ögonblick är vi med om då och då. Svåra att fånga och svåra att formulera. Men när de väl har landat - om vi har någon ledig plats att ta emot, så tror jag, att den ögonblickliga klarheten påverkar oss till en djupare insikt kring mysteriet Livet. Även om vi inte är medvetna om det.






tisdag 14 maj 2019

Olika ögonblick




Våra dagar är en blandning av intryck och ögonblick. Tillsammans gör de något med oss. 

I det här blogginlägget har jag samlat några av de senaste dagarnas ögonblick. Var och en - och tillsammans, gör de mig glad och tacksam.




På kalas härom dagen :-) Inte glad bara för allt det goda som det bjöds på, utan också för värmen, glädjen och hjärtligheten.




Den här gungstolen i Porsökyrkan i Luleå gör mig rörd och glad för historien som ligger bakom. Den har en hedersplats i entrén. Den signalerar också något gott till alla som kommer, tycker jag.




En bild från söndagens gudstjänst. Carl-Anders Markström (emeritus organist i Överluleå församling), spelar på sitt eget byggda instrument, som han kallar för Flöjtpositiv. Så vackert gjord och så vackert ljud. Det blåa passade dessutom så bra in i Matteuskyrkan som har många blåa detaljer. 




En vän med sitt vackra hårsmycke. Och med mycket kärlek!




En stund ensam på ett café. Tid över att sitta ner och reflektera.




Till slut en ögonblicksbild hemifrån i söndags. Efter gudstjänsten. Jag sitter i fåtöljen i hörnet och "hämtar andan", som man brukar säga och njuter av värmen från öppna spisen. Utanför öser regnet ner.  

Små och stora ögonblick fyller våra liv. Det är svårt att värdera den ena före det andra. Allt tillsammans bygger våra liv. Alla ögonblick och intryck som vi ser och tar till oss samlas och skapar något inom oss. Därför har det förstås betydelse vad vi väljer att fokusera på. Mer betydelse än vad vi kanske tänker på.