Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 22 september 2021

Höst

 


Följ med på en höstpromenad.



PLOMMON

Jag vill gå med dig på plommenad,

plocka plommon, vara barn och glad,

plommonera, känna all natur,

som mitt yrkes frukter kommit ur.

Vad är kärnan, vad är sann kultur?

Plocka plommon, inte vara sur!

Plommonera, vara barn och glad!

Jag vill gå med dig på plommenad...

Bo Setterlind



Inte plommon, men nypon.




Inte heller plommon, utan rönnbär.

De var nästan overkligt stora och röda.



Jag gillar rallarrosor.

Blommande, som vissnade.



Det är märkligt att det är så mycket 

som är vackert, fast det är visset.

Eller gjort sitt.

Blåbärsriset 

förgyller verkligen markerna

bara genom att finnas där

i sitt vissnade tillstånd.

Kan vi våga tro

att det gäller oss människor också?



Hösten med sina vackra färger och klara luft

kan ge oss hopp inför en ny termin, nytt skolår,

nytt arbetsår. 

Men visst finns där en hel del orosmoln...

- hur skall allting bli?!

Det finns en del som känns 

riktigt mörkt och hotande.


Men molnen kan dra iväg åt ett annat håll

och en vit horisontlinje kan visa sig.

Det ger mig hopp.



Tack för att du följde med på plommenaden!



lördag 11 september 2021

Enkelhet

 


Det här är utsikten från trappan till det lilla fina kapellet i Jäckvik. Kapellet ligger på en höjd.




Jag tror att det är väldigt många som tycker om detta kapell, även de som annars inte brukar gå i kyrkan så ofta. Det är svårt att säga riktigt vad det beror på. Men jag tror att det kan vara att det är litet, gemytligt och enkelt. Det känns varmt och välkomnande i sin enkelhet.




Det var sju (pilgrims-)ord som vi samlades kring vid olika tillfällena under lägret i Jäckvik: Delande, Frihet, Enkelhet, Långsamhet, Andlighet, Tystnad och Bekymmerslöshet. Orden är lite släkt med varandra och förutsätter på många sätt också varandra. Det var intressant att fundera tillsammans över orden, ett i taget. Ibland tänkte vi ganska lika och andra gånger la vi in ganska olika innehåll i orden. 



En av de yngre deltagarna målade en bakgrund i akvarellfärger och skrev in alla sju orden.




Ett ord var enkelhet. Under våra dagar i Jäckvik hann vi se många fjällvandrare komma på eftermiddagarna och kvällarna och slå upp sina tält på gården. Alla tält var små, lätta och enkla. Det var inte svårt att förstå att dessa vandrare bara kunde bära med sig det allra nödvändigaste, det var bara det viktigaste som kunde rymmas i deras ryggsäckar och tält. En symbol för enkelhet är just tält.



Det var så det började. Det var i ett tält som man förvarade det allra heligaste, det som representerade Gud. Det följde med Israels folks 40-åriga vandring, berättar Moseböckerna i Gamla testamentet i Bibeln. Tältet ställdes alltid mitt i lägret när folket stannade till. Alla kunde med sin blick och bön nå tältet (eller tabernaklet, som det kallades för) och det allra heligaste, Gud, kunde nå var och en i lägret. Det allra heligaste hörde ihop med det allra enklaste. Jag tror att det är mycket så idag också. Det är i alla fall då som vi har mod att närma oss det heliga, det gudomliga. Och kan förstå/ana att det har med våra liv att göra.





måndag 6 september 2021

Höstläger i Jäckvik




 

Jag har haft förmånen att vara med på Svenska kyrkan i Bodens höstläger i Jäckvik. Ett läger för alla åldrar, med olika intressen, men med det gemensamt att vi tycker om naturen och miljön i Jäckviks fjällvärld.





När vi i torsdags morse åkte till Jäckvik snöade det mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det blev t.o.m. snö på marken. Men när vi kom fram till Kyrkans Fjällgård i Jäckvik var det barmark och vi fick också se solen. När vi lördags gjorde en utflykt till Merkenäs såg vi var snön hade fastnat!




Även om det inte var särskilt varmt i luften, temperaturen låg ungefär mellan  +1 och +7 grader och det blåste ordentligt i vindbyarna, så hade vi ändå ganska mycket sol. Solen förgyller verkligen tillvaron!



Vädret växlar dock fort i fjällen. Rätt som det var dök ett mörkt hotande moln upp.



På dagarna fanns det mycket tid att själv välja vad vi ville göra. Kanske vandra långt och högt upp eller promenera i omgivningarna, kanske leta svamp, en del tog en tur med kanoter eller rodde ut med båten. En del hann med det mesta.


Många, både stora och små hann också att måla akvarell med mer eller mindre erfarenhet sedan tidigare.


Målningarna hängdes upp på en tvättlina. Målningar behöver man se på avstånd.



På lördagen gjorde vi som sagt en utflykt. Högfjäll nära norska gränsen. 


Oerhört vackert, men det blåste hårt mellan varven.


Så skönt att vi hade en eldstad att samlas kring.


Här kunde vi värma både oss själva, korv och blöta skor. Alla var glada och vid gott mod!

Några bilder från söndagen kommer i nästa inlägg.



Fjällens och det öppna landskapets Gud,
skogarnas och den rika mångfaldens Gud,
sjöarnas, havens och det pulserande livets Gud,
du som är med oss där vi lever och bor,
i din närhet vill vi vara.

(Ett Inledningsord från Svenska kyrkans handbok)





tisdag 31 augusti 2021

Stugsista 2021




 I lördags var det "stugsista". Alltid sista lördagen i Augusti. En gammal tradition där sommarlivet i stugan avslutas och förberedelser görs för hösten och vintern. Till det hör att bränna det som brännas kan av sådant som inte längre ska finnas kvar.

Det var så fint att stå där nere vid vattnet och se hur det brann lite runt om kring havsviken. Elden och marschallerna speglade sig i vattenytan och gjorde det hela extra vackert. Vi var vid våra olika stugor, men eldsflammorna visade någon sorts gemensamhet. 



Det är något speciellt med eld. Fascinerande och lite hemlighetsfullt. Både värmen, ljuset och gnistorna berör oss. Stora som små. Så livsviktig elden varit i alla tider. Och samtidigt så farlig. 



"Stugsista", liksom andra typer av avslut, tilltalar mig. Jag tror att det är viktigt att markera vissa slut för att kunna ta emot det nya som kommer. Så att inte det gamla lite halvt släpar efter, eller hänger sig kvar. Det kan väcka osäkerhet och förvirring. 

Vissa avslut är sorgliga och något vi helst inte vill vara med om. Ändå viktiga. Andra avslut kan vara befriande och en del är ett nödvändigt steg för att komma vidare. Hur än bra och viktigt det varit, behöver vi ibland göra ett "sista", för sådant är livet. Allt har sin tid. 

Det behöver inte alltid vara så dramatiskt eller märkvärdigt. Vi gör ju ett "sista" varje gång vi går och lägger oss och sover. Varje gång vi somnar överlämnar vi dagen som varit och efter en viss tid vaknar vi till en ny dag. Det är nödvändigt för att orka och kunna ta emot det nya som väntar.


Ett ljus i mörkret,

en stilla låga,

inga ord,

inga fraser,

endast stillhet,

vila,

tillit,

kärlek.

(En kinesisk bordsbön)




måndag 23 augusti 2021

Jag blir bara äldre och äldre...

 



Gud, du vet bättre än jag själv att jag åldras.

Hindra mig från att bli pratsjuk och rädda mig från vanföreställningen att jag måste yttre mig om allting och vid alla tillfällen.

Befria mig från lusten att blanda mig i alla människors angelägenheter. Bevara mig från mångordighet - giv mig vingar att snabbt nå fram till det väsentliga.

Skänk mig nåden att med takt och tålamod lyssna till andras bekymmer. Men försegla mina läppar om mina egna krämpor. De blir fler och fler och min lust att tala om dem blir starkare allteftersom åren går.

Skänk mig den underbara insikten att det någon gång kan vara möjligt att jag har fel.

Gör mig lagom saktmodig, jag vill inte bli ett helgon - sådana kan vara påfrestande att umgås med - men en sur gammal kvinna är ett djävulens mästerverk.

Gör mig hjälpsam men inte beskäftig, omtänksam men inte despotisk. När man har en så enorm  livsvisdom som jag, tycker man det är skada att den inte kommer alla till godo, men du vet, Herre, att jag gärna vill ha några vänner kvar till slutet!


Texten ska vara skriven av en klok abbedissa från 1600-talet.





torsdag 19 augusti 2021

"Sommarjobb"

 


Sommaren har varit intensiv och rolig. Mycket stugliv med hela familjen. Mycket "sommarjobb" både i Svenska kyrkan i Bygdeå församling och i Lycksele församling. Här kommer några bilder från Lycksele. I söndags avslutade jag min andra omgång där i sommar.


Från en dopgudstjänst i Lycksele kyrka.



Sista lördagen hade jag två dopgudstjänster i Margareta kyrka på Gammplatsen i Lycksele. Jag kom dit före alla andra. Tog den jätte-stora nyckeln och skulle låsa upp kyrkporten - men jag lyckades inte vrida runt nyckeln fast jag använde båda händerna. Den var alldeles för tung. Så jag väntade utanför tills nästa person kom och kunde vrida runt nyckeln. Det var lugnt och stilla och lite disigt vackert.




Kyrkan och klockstapeln. Så fina!




Kyrkan är också så fin inuti med sina samiska detaljer.




Här i södra Lapplands pastorat lever den samiska kulturen närmare än vad jag är van vid. Även om den finns i Norrbotten också. Här på bilderna ett Dopminne och ett Fadderbrev, det ena på sydsamiska och det andra på nordsamiska - men nu är jag osäker på vilket som var vilket...





Fantastiskt vacker!


"Vad dopet innebär kan sägas på många sätt,
men inget av dem kan beskriva dopet fullt ut.
Dopet handlar om kärlek, hopp, livsmod och gudsnärhet.
Du har i dopet fått en gåva ingen av oss fullt ut kan förstå.
Du har fått löfte om en evig vän i Gud."
Hämtat från ett Dopminne,
text avNiclas Blåder.





(Bilden överst är ifrån St Mikaelsgården i Lycksele)