Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 15 augusti 2019

...låt tystnaden föra dig nära...





"Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där. En kraft som vill bära..."

Så börjar en psalm av I Johansson. Psalmen heter "Du är en bön". Jag har nynnat den där psalmen inom mig i dag. Det ligger en djup sanning i uppmaningen "låt tystnaden föra dig nära".




Psalmen sjöngs som en av många psalmer på Sommarkväll i Rörvikskyrkan i går kväll. Där medverkade bl. a. Desiree Bergström med sin konst. Här visar hon sina grafikblad. Abstrakta bilder med underbara färger. Desiree Bergström berättade om sina bilder och den betydelse som hon lagt in i dem. Det gav mig mycket. Återigen påmindes jag om hur många olika språk det finns. Språk som kan tala till oss när inte orden räcker till.




Rubriken för kvällen var "Lyfter och bär". Samma namn fanns också på en av hennes tavlor. 

Psalmen som citeras ovanför tavlorna (på fotot) har en bildlig text om Guds kärlek, något som egentligen inte går att sätta ord på utan bilder. 
  
Guds kärlek är 
som stranden,
och som gräset,
är vind och vidd
och ett oändligt hem.
(A Frostensson)




För att lättare kunna upptäcka budskapet i de många olika språk som finns omkring oss (musik, sång, text, dans, bilder mm) så tror jag på uppmaningen: låt tystnaden föra dig nära. Ack, så svårt många gånger, men desto mer berikande när vi blir stilla och låter oss ledas. Närvaron finns där. En kraft som vill bära...


torsdag 8 augusti 2019

Allt har sin tid




Jag vet inte riktigt varför jag flera gånger under dagen upprepat för mig själv: Allt har sin tid. Det jag vet är att det är sant. Vissa tider i livet blir det särskilt tydligt. Vid pension är just en sådan tid. Livet förändras. Och perspektiven.


(En person som inte är pensionär än)

Kanske en anledning till att orden upprepat sig just i dag är att jag på förmiddagen träffade en för mig välkänd person från "förr i tiden". Hon bytte tåg här i Boden (eller rättare; från tåg till buss). I tjugo minuter ungefär hann vi se och prata med varandra. Det var kanske någon gång på 80-talet vi sågs senast, eller möjligen i början av 90-talet. Det var i alla fall väldigt roligt! Och en påminnelse om vad som varit och vad som är.




Det finns många anledningar till att de välkända orden kan kännas aktuella. Egentligen blir vi, som vuxna, påminda om det varje dag i livet, om vi tänker efter.

Det är boken Predikaren i Bibeln som skriver om att allt har sin tid. Jag har säkert citerat från Predikaren förut. Jag gillar den realistiska och krassa stilen.




Jag citerar från kapitel 3 vers 1-8 i Predikaren från Bibel 2000:

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, 
en tid för död,
en tid att plantera,
en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, 
en tid att läka,
en tid att riva ner, 
en tid att bygga upp,
en tid att gråta, 
en tid att le,
en tid att sörja, 
en tid att dansa,
en tid att kasta stenar,
en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn,
en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa,
en tid att mista,
en tid att spara,
en tid att kasta,
en tid att riva sönder, 
en tid att sy ihop,
en tid att tiga,
en tid att tala,
en tid att älska,
en tid att hata,
en tid för krig,
en tid för fred.

Det är mycket en kan känna igen, eller hur? Men allt har i alla fall inte jag upplevt. Åtminstone inte  ännu. Men tiden under himlen är inte slut än. Det beror också på hur jag tolkar de olika begreppen. Vissa ord kan vara bildliga.

För mig är det vissa saker som är särskilt aktuella, kanske är det så för dig också.
Varje tid har sin betydelse. Även de sorgliga, tror jag.




Just nu lever både du och jag i en tid. Ett liv. Efteråt, lite längre fram, kan vi kanske se vad just den här perioden i livet präglades av.

Hoppas att du lever i en bra tid.

Ännu kan nya, spännande och roliga saker hända i livet. Även för pensionärer och snart blivande sådana!




Nu är det tid att sova. Även för mig som inte ska iväg och jobba i morgon :-) Allt har sin tid!

tisdag 30 juli 2019

Jord, svett och tårar




Sommaren är inte slut än. Hela augusti ligger framför. Ändå ger jag mig på en slags sammanfattning av hur våren och sommaren hittills varit för oss. Jord, svett och tårar, kanske säger en del av sanningen.




JORD
Det är snart ett år sedan vi köpte vårt fritidshus i Klintsjölänningen i Robertsfors kommun. Det är där vi har varit väldigt mycket den här våren och sommaren. Så här långt.
Stugan ligger på en skogstomt vid en havsvik. Så klart blir det mycket jord när tomten till största delen är skogsmark. Jord, ris, träd och sten. En del grävande och planterande har det varit, även om vi har varit återhållsamma på det området. Den största "jordgrejen" var nedgrävandet av reningsverket och konsekvenserna av det (se tidigare blogginlägg). Det finns nu ganska mycket jord där vi skulle vilja att det var gräs eller blåbärsris, som det var innan grävningen. Men allt har sin tid och nya tider kommer.


En extra svettig dag för Owe, när han fastnade med skorna i leran.

Christofer försöker få ordning på jorden kring reningsverket.

Och den stora stenhögen som hade blivit efter grävningen... Christofer kånkar och bär och rullar de stenar han rår på - inte lite svettigt.

Och här byggs en Friggebod. Cornelia och Christofer.

Cornelia

Så kom papptaket på på Friggebodan. Cornelia och Owe.

Medan det tapetserades i Christofer och Ellinors stuga.

Och så skulle vi ha mat också. Ibland blev det grillat. Här är det Ellinor som sköter grillen.

SVETT
Inte för att det har varit en extremt varm sommar de här månaderna (förutom några enstaka dagar). Utan för att vi har jobbat ganska mycket praktiskt, burit, släpat, rullat, spikat, målat, byggt, sågat, funderat, planerat... och inte haft någon dusch!

Från allra första början hade vi bara kallt vatten som vi hämtade från en kran upphängd på ett träd. Så småningom fick vi in kallt vatten i köket. Sedan bara några få veckor har vi nu både varmt och kallt vatten i köket. Så tacksamma vi är för varje steg framåt. Men än har vi inte någon "riktig" dusch.


Men här sätter Owe och Cornelia upp ett duschtält, lite svettigt att få till det när det blåser ute. Skönt att ha en möjlighet att duscha av sig!



TÅRAR
Tårar kan rinna och tårar/gråt kan kännas inombords. Tårar kan komma av sorg, besvikelse, trötthet ilska - och av glädje.
Sorgetårar har vi upplevt under sommaren.
Besvikelse och ilska och förtvivlan har har vi känt vid några tillfällen, när det inte blivit som vi tänkt oss eller enligt överenskommelse.


Vid ett tillfälle när Cornelia och Christofer öppnade ett paket med sektioner med väggar till Friggebodan, så upptäckte de till sin förskräckelse massor av myror och myrägg. På vissa ställen var det alldeles svart. De hade byggt bo där. Även om vi inte precis grät, så var vi ledsna och besvikna. Hur skulle vi tänka nu? Hur mycket hade de förstört?


Alla sektionerna ställdes upp för att myrorna skulle ha förstånd att försvinna. Och de är kloka! Det var fascinerande att se, trots allt, hur de snabbt sökte räddning. De släpade och drog på sina ägg och varandra.



Cornelia sopade sina väggsektioner. Om och om igen. Myrorna gömde sig bakom vindskyddsduken. Det googlades och funderades och gjordes beslut på fortsättningen. Och det kröp i hela kroppen. Mitt i detta kom Glassbilen spelandes förbi på vägen. Vilken lycka! En paus i eländet! Nästan glädjetårar.

Ja, glädjetårar, rinnande likaväl som bubblande i bröstet har vi också fått vara med om. Det bästa tillfället var när vi åt middag tillsammans tidigt i våras med vår son Christofer och hans sambo Ellinor. Vi pratade om framtiden och min kommande pension. Då berättade de att Owe och jag skulle bli farfar och farmor! Vilken glädje! Då var det riktiga tårar.



Hängmattan har inte blivit använd så många gånger i sommar. Men det har hänt.

Man kan vila på olika sätt.

Som sagt. På olika sätt.




Mycket glädje känner vi för vårt fritidshus. Stillheten som faktiskt finns där mitt i allt arbete, glädjen att få vara tillsammans, utsikten, möjligheterna. Och fördelar som vi inte visste om innan det blev vårt.



Vi gläds också över besök vi haft hittills av vänner och släktingar. Några av gästerna har lärt oss om växter och fåglar. Här är min bonussyster Ingela och hennes sambo. Här väntar de på bussen för att åka vidare söderut. Bra förbindelser finns det också. 

Jord (inte blod!), svett och tårar, en del av sanningen den här våren och sommaren. Sommaren som ännu inte är slut.

onsdag 24 juli 2019

Many voices speak



Bara några bilder från några timmar på Trästockfestivalen 2019 i Skellefteå i lördags.









På festivalområdet fanns en Konsthall. Där fann vi bl.a. dessa broderier av Emma Ingersdotter/broderibae. Läs gärna på länken ovan om hennes tankar kring sitt broderi.




Men också dessa målningar. Tyvärr har jag inte namnet (eller namnen) på konstnären/konstnärerna.







Det var fantastiskt väder och trevlig stämning. Och kul att vara där. Anledningen var dock att min (bonus-)systerdotter Matilda Mård med artistnamnet Many voices speak var där och sjöng. 






Så roligt att höra och se henne framträda!




Matilda har så fin röst, tycker jag. Det hörde jag att folk runt omkring också tyckte. Matilda skriver en del av sina sånger själv.




https://hymn.se/2016/10/11/premiar-many-voices-speaks-blue-moon/

https://www.grandolomat.se/kalendarium/2018/10/13/many-voices-speak

Det finns säkert nyare material om Many voices speak, men det här är vad jag hittade just nu. Får du tillfälle att lyssna på Matilda och hennes band så ta vara på det! Rekommenderas varmt!

Jag uppfattar Matilda som en ödmjuk och fin tjej och önskar henne av hela mitt hjärta lycka till med  musiken.




Efteråt fick vi en pratstund med Matilda. Det blir inte så ofta vi kan träffas. Matilda och hennes kille Petter bor just nu i Berlin desutom.



Bonuskusiner.

Matilda och Cornelia var i stort sett dagligen tillsammans som små. På den tiden var vi grannar och bodde i Västerljung (utanför Trosa). Mycket roligt har de haft tillsammans. Nu träffas de inte så ofta. Men i juni när Cornelia var på sin Interrail-resa så besökte hon Matilda i Berlin.






Så behövde också magen något gott innan vi fortsatte vår resa söderut. 




Så var vi tillbaka till stugan igen. Glada och nöjda med dagen.


Just nu är vi i Boden. Owe jobbar. Och Cornelia har åkt tillbaka till Stockholm.
Jag ser fram emot morgondagen då vi får besök av min syster Ingela (Matildas mamma) och hennes sambo. Det ska bli kul!

Fotografierna har Owe och jag tagit.

fredag 19 juli 2019

Anna





Anna, jag saknar dig.
I dag har jag sagt "hej då" till dig i fina Lundagårdskapellet i Boden.




Sist vi sågs bestämde vi att vi skulle träffas den här veckan. "Då säger vi så", sa du. Två gånger. Och det kan man säga att vi har gjort nu. Men det var inte så här jag hade tänkt att det skulle vara. Det är mer sorgligt för mig - mycket mer! - än för dig, tänker jag. Min tro är att du har det bra nu, riktigt bra. Bäst.


(Lundagårdskapell, Boden. Inte från dagens begravning)

Tack för gåvan du gav mig. Fint inslaget av Nils. Jag fick den för att jag skulle minnas dig, efter din bortgång, sa du. Jag skulle inte ha glömt bort dig ändå. Men tack!


När jag har tänkt på din död, har det funnits en text som jag har förknippat med dig, författad av vissångaren och pastorn Anders Caringer. Den fanns fakiskt med på ett telegram idag av någon som också tyckte att sångtexten passade ihop med dig.


JAG SAKNAR
Jag saknar en pärla i mitt halsband
Ett rum i mitt hjärta står tomt
Nu trär jag min längtan
och mina minnen
På finaste halsband för dej
Som ett vetekorn som måste dö
För att det ska växa något nytt
Så är det med våra dagar här på jorden
Var inte rädd
Jag bär på en tillit  att få mötas
Där allting är fridlyst och ro
Till dess är jag tankfull och så tacksam 
För gåvan du varit för mej
Som ett vetekorn som måste dö
För att det ska växa något nytt
Så är det med våra dagar här på jorden
Var inte rädd

Text och musik: Anders Caringer
från den nya CD-skivan Sorgens koltrast 
(skivan kan varmt rekommenderas!)

(Tillåtelse av Anders att citera texten)


Lundagårdskapellet

Ps. Tack Anna, för att du vågade fråga om jag ville vara din "extramamma". Vilken ära!
Jag är så glad för att jag fick lära känna dig några år. Tyvärr alltför få!
Längtar och saknar (som vi ofta skrev till varandra)! Kramar!
   /Birgitta



Anna, du minns väl att du gav mig tillåtelse att visa bilderna på dig.

Vila fridlyst i Guds famn.