Kyrkstugan

 

Jag är så glad för min kyrkstuga i Gammelstad kyrkby. Jag vet inte riktigt vad det är med denna gamla stuga, som gör att jag trivs så bra där. Förut när jag jobbade i Nederluleå församling kunde jag ibland äta min lunch där, eller gå undan mellan t.ex. ett par dop eller begravningar. Men nu är jag pensionär och jobbar inte där. 

Hit till kyrkstugan har vi också ofta bjudit våra gäster. Men nu är det länge sedan. På grund av pandemin. Därför kändes det extra roligt att det blev en Konstrunda i kyrkbyn! Då kunde jag använda min kyrkstuga som utställnings-plats. Så roligt! Jag var en av närmare femtio stycken utställare i byn. Det kändes lika roligt att visa de fina timmerväggarna som tavlorna på väggarna för besökarna.

I vanlig fall har vi inte möblerat riktigt så här och absolut inte så många tavlor överallt. Men nu var det ju utställning. 

Det är intressant att höra besökarnas reaktioner och tolkningar på mina målningar. Så olika vi människor ser och tolkar bilder. Det är viktigt att komma ihåg: Alla ser och tänker inte som jag! Som tur är. Det gäller inte bara bilder, utan på många andra områden i livet också.

Ibland var det kö in i stugan och t.o.m. fram till fönstret. En del valde att kika in genom fönstret. 

Det blev en varm, solig och rolig dag.

Där jag finner ro - del 2

I söndags var det Den gode herdens dag. Rubriken för Temamässorna i både Matteuskyrkan (Boden) och Porsökyrkan (Luleå) var Där jag finner ro. 

I Matteuskyrkan medverkade kören Te Deum och några som läste texter som hade kopplingar till detta att finna ro. Det fanns också möjlighet att reflektera över bilder och texter som fanns uppsatta i kyrksalen.

I Porsökyrkan var Temamässan som en fortsättning av Skapardagen på lördagen. I kyrksalen hängde många av deltagarnas målningar.

Här sjunger körerna upp inför gudstjänsten: TonArt och Musik till hälsa. Under ledning av Porsökyrkans musiker Maria.

Under mässan fanns möjlighet att stanna till på flera "stationer", bl.a. att titta på målningarna på väggen eller som här själv måla något.

I söndagens text från Johannes evangelium kap 10 talar Jesus utifrån en bild, en bild i ord (liknelse) om sig själv som den gode herden. Det berättas att de goda herdarna på den här tiden gav en stund varje dag till varje får. En förutsättning för att fåren skulle känna igen sin herdes röst, också när det var flera hjordar och herder på samma plats.

I dag är det många röster som vill få oss att lyssna och tro just på dom. Röster som gör anspråk på att vara de rätta ledarna, som har hela sanningen o.s.v. Gång på gång märker vi hur ord står mot ord. Vem kan man lita på? Vilka ska man våga tro på?

Vi behöver öva oss i lyssnandet efter vår Herdes röst. Som inte talar till oss för egen vinnings skull, utan för att "ge liv, och liv i överflöd". Därför behöver också vi få den där dagliga stunden med vår Herde, så att vi kan känna igen Herdens röst bland alla andra röster som ropar.

På målningen står texten:

Din godhet och nåd ska följa mig varje dag i mitt liv och Herrens hus ska vara mitt hem så länge jag lever. Från Psaltaren 23

Utflykt i solsken och regn, regn och solsken

Man behöver inte åka många mil för att det ska vara en utflykt. Ibland vet man mindre om det som finns på nära håll än det som är långt borta.

I dag har vi haft en församlingsutflykt från Matteuskyrkan. Vi var nästan 20 st som i bilar körde till Gammelstad i Luleå. Vi började med att fika i Sockenstugan i kyrkbyn.

Magnus Sveder guidade oss på förmiddagen. Anställd i Nederluleå församling.

Sedan gick vi till kyrkan, Nederluleå kyrka. Där vi först hade en andakt, innan Magnus berättade och visade oss runt i kyrkan.

Carl-Anders Markström, tidigare organist i Överluleå församling spelade och jag sa lite grand. (Jag ser ut som en liten "lappgumma" där jag sitter). Det var roligt att få återvända en stund till min förra arbetsplats, Nederluleå församling.

Bilder från orgelläktaren.

Vi fick se mycket vackert. Här gamla Mässhakar.

Bilder från Kyrktornet. Nedan.

Här ser man några från gruppen på väg till vår kyrkstuga.

Sedan  var dags för lunch på Örnvik hotell och konferens. Efter det kunde man välja att åka till Järnvägsmuseet i Karlsvik eller till Rutviks handelsträdgård.

Sedan avslutade vi vår utflykt med att återvända till Gammelstad och Hägnan med fika på Fägnan. Vädret växlade, ena stunden sol och andra regn. Men jag tror att de flesta tyckte att det blev en lyckad dag. Alltid kul att få vara tillsammans en dag i en lite annorlunda miljö.

                               Klicka gärna på bilderna, så ser du bättre.

2015 Januari - Juni

I dag är första dagen på det här nya året och man ska väl egentligen se framåt, lämna det gamla bakom sig. Men eftersom jag är lite långsam av mig så har jag inte lämnat det gamla än. Om man någonsin riktigt kan det...
Jag tänkte i alla fall, mest för min egen skull, göra en liten resumé över året som gått. Eftersom det är 365 dagar på ett år, hinner det hända mycket och det är mycket som påverkar och berör. Men detta är en del av det som jag tänker på just nu och som jag kan tänka mig att "visa" mina bloggläsare, om nu någon skulle vara intresserad...
Nu väljer jag inte de vackraste fotona... utan några av mina minnesbilder.

Januari handlade mycket om avsked för min del. Jag gjorde mina sista veckor i Porsökyrkan och Nederluleå församling. Av alla hundratals bilder därifrån väljer jag ett ganska tråkigt foto, en bild från mitt kontor, där jag tillbringade många timmar i förberedelser och samtal. Jag kunde ju ha valt Porsökyrkans kyrksal, mina arbetskamrater, människor som kom till kyrkan vardagar som helger, eller kanske från kyrkbyn, Nederluleå gamla kyrka, eller det nya Stillhetens kapell... Alla dessa bilder har jag både i mitt foto- och hjärtearkiv.

Semesterveckan mellan min gamla och min nya tjänst tillbringade Owe och jag i Grekland. I första hand i Naousa där min kusin Ingabritt med familj haft sitt hem i ca 20 år (vet inte exakt). Här är Haris och jag på väg upp till deras lägenhet. 

Vid deras köksbord har vi ätit många goda rätter och haft många trevliga samtal. Det här besöket i januari blev också ett avsked. När vi åkte därifrån visste jag, liksom Ingabritt själv, att det var sista gången vi såg varandra på det här sättet. Den känslan glömmer jag aldrig. En vecka efter att vi hade lämnat Grekland dog Ingabritt.

Om januari månad präglades av avsked så var februari en månad av välkomnande. Den andra februari började jag min tjänst som präst i Matteuskyrkan och Svenska kyrkan i Boden. I flera olika sammanhang fick jag presentera mig och berätta en del om mig själv.  Och jag fick träffa många nya människor, barn som vuxna.

Mars var en intensiv månad på många sätt. Det var bl.a. höstplanering och påsksamlingar för dagis och skola och "Matteustorsdag" med Kaijsa Pettersson, som berättade om sitt måleri.

I April firade vi bl.a. påsk med Familjemässa och påskbuffé i Matteuskyrkan på Annandagen. Cornelia och hennes kille Richard kom hem under påsken till Boden och njöt tillsammans med oss av den norrbottniska vårvintern.
När man är ny i en tjänst är det mycket som är för "första gången" så var det t.ex. på Valborg, som traditionsenligt samlar mycket folk i Matteuskyrkan.

Maj månad förknippar jag mycket med dagarna tillsammans med Cornelia i Berlin. Trots att vi tog det ganska lugnt hann vi se en hel del, framför allt fick vi i lugn och ro promenera och göra saker ihop.

I början av juni kom ett busslass vänner från Porsökyrkan på besök. Som minne därifrån fick Matteuskyrkan denna fina röda fågelholk som några av dem hade tillverkat. Den hänger nu på en tall utanför kyrkan. Ett hem för himlens fåglar.

I juni var jag också på Präst- och diakonvigning i Domkyrkan i Luleå. Det var bl.a. min vän Sanna Bergamark som prästvigdes. Alldeles intill Domkyrkan pågick samtidigt Pridefestivalen, som jag också hann besöka. Till juni månads minnen hör också midsommarfirandet i Matteuskyrkan.

Nu stannar jag här. Halva 2015. Mer kanske inte läsaren orkar läsa och mer orkar inte jag just nu. Tro det eller ej, men det blir många minnen och känslor som återuppväcks hos mig när jag tittar på alla de foton som jag har tagit. Mina djupaste intryck syns inte på varken bilder eller i text, men de finns hos mig... 

I nästa blogginlägg fortsätter jag med små glimtar från Juli t.o.m. December.

God fortsättning, alla ni andra som lever i 2016! Jag kommer jag också så småningom...

Nostalgi 2

Allting har sin tid
skulle rubriken idag också kunnat vara.
Livet förändras hela tiden.
Så också Porsökyrkan.

De stora och tunga kyrkbänkarna i Porsökyrkan är rörliga. Men inte alltid så medgörliga. De har flyttats på, vänds och vridits åt olika håll, i huvudsak för att få bättre ljus, men också beroende på vilken gudstjänstform vi har haft. På måndagen efter min sista gudstjänst i Porsökyrkan började en ny förändring; ny belysning sattes upp och bänkarna ställdes tillbaka till den ursprungliga  riktningen. 

På något sätt tycker jag att byggnadsställningarna i kyrksalen utmärker Porsökyrkan. Den är flexibel, anpassningsbar, öppen för förändring. Och det är mycket högt till tak! Därför har jag tyckt att det har varit så roligt att jobba i Porsökyrkan. På bilden syns Lennart Johansson, musiker i församlingen (Stadsökyrkan), som tillfälligt var i kyrkan och - tror jag - fixade ljud och högtalare. Och så är det kyrkans husmor/vaktmästare Elaine Jonsson, vår "allt-i allo", som funnits i Porsökyrkan i mååånga år.

Så här ser kyrksalen ut nu. Det var längtan efter att få ha mer gudstjänster och kyrkliga handlingar (dop, begravningar, vigslar) som jag valde att lämna Sjukhuskyrkan efter ganska många år. Jag tycker att det är väldigt roligt att få vara delaktig i olika gudstjänstformer. I de sammanhangen möter man många människor som ibland leder till samtal, vilket gör arbetet ännu mer meningsfullt.

Jag har uppskattat mycket att få jobba ihop med mina underbara smågalna kollegor i Porsökyrkan; musiker, diakon, pedagog, husmödrar, studentpräst i gudstjänstsammanhang och andra verksamhetsformer, liksom bara i den vanliga vardagslunken. Mycket har vi fått dela med varandra, vi har alla haft nära till både skratt och gråt.

Nu har jag lämnat mitt kontor i Porsökyrkan, för att snart flytta in i ett annat.
Allting har - som sagt - sin tid.

"Sista måltiden" i personalrummet i Porsökyrkan med några av mina kollegor.

Nostalgi 1

En liten förvarning: Nu kommer ett par ganska korta nostalgi-inlägg. Mest för min egen skull. Sedan ska jag skriva om annat...

Min första kontakt med Nederluleå församling var 2003 när jag började vikariera i Sjukhuskyrkan på Sunderby sjukhus, Luleå. Jag trivdes direkt. Älskade mitt jobb. Sammanlagt blev det rätt många år i Sjukhuskyrkan.

Sjukhuspräst Gunnar Olsson fanns i Sjukhuskyrkan under de år som jag också arbetade där. Tyvärr fick han för tidigt lämna det här livet.

Det som gjorde att jag tyckte så mycket om mitt jobb där var framför allt att alla möten med patienter, närstående och personal var "på riktigt". Det var inte så ofta "väder och vind"-snack, utan ganska snabbt kom man in på samtal som rörde det verkligt väsentliga i livet. Vid sjukdom, sorg och kris blir mötena raka och "nakna". Min uppgift har allra mest handlat om att aktivt lyssna, vara närvarande med kropp och själ, att bejaka/bekräfta, vara tillåtande, ibland att "normalisera"...

Tiden i sjukhuskyrkan har påverkat mycket av mitt tänkande och varande, tror jag. Jag är mycket tacksam för åren i Sjukhuskyrkan både i Södertälje och på Sunderby sjukhus.

Sjukhuskyrkans symbol (ovan) vill illustrera, att även ur det som har gått sönder, brustit, kan nytt liv gro och växa till, ja t.o.m. blomma. Korset vill förmedla hopp.

Nostalgi 2 kommer om någon eller några dagar.