Margareta

 

Sedan en vecka tillbaka är jag i Lycksele och vikarierar som präst. Vad jag kan minnas har jag aldrig varit här tidigare, så det är roligt på flera sätt. Det är en vacker plats med många fina byggnader.

På Gammplatsen vid Ume älv i Lycksele vid den gamla kyrkplatsen ligger Margaretakyrkan, som ägs av Hembygdsgillet i Lycksele. Kyrkan byggdes 1973 och är en rekonstruktion av en äldre kyrka, uppförd 1736.

I lördags fick jag glädjen att döpa ett barn i denna lilla mycket fina träkyrka.

Musikern som var med mig berättade om Margareta, som levde på 1300-talet. Hon hade en stor längtan efter att få predika Guds ord i lappmarkerna. Men hon ville ha drottning Margaretas tillåtelse. Det sägs att hon en vårvinter tog skidorna och for söderut för att få träffa drottningen. Det tog sin tid. Under vägen fick hon lämna skidorna och gå till fots. Hon gick till Uppsala, men drottningen var inte hemma utan i Skåne. Då fortsatte Margareta ännu längre söderut. Inte heller där var hon när Margareta äntligen kom fram. Men Margareta gav inte upp. Till slut, efter en väldigt lång vandring fick hon träffa kungen och drottningen. Hon fick deras tillåtelse att predika. Margareta vände åter till dessa trakter i Lappland. Det var då omkring 1380 och digerdöden hade tagit många människors liv.

(Observera den vackra dopfunten!)

Jag beundrar denna kvinnas iver att få dela med sig av sin tro i denna svåra tid. Dessutom var hon kvinna! Men kanske gav kungaparets tillåtelse henne mod - hon hade några bakom sig. Och inte vilka som helst! De bekräftade hennes uppdrag.

Vid denna dopgudstjänst och liksom ofta annars brukar jag säga något om att dopet är inget som vi kyrkfolk bara hittat på som en fin tradition, utan vi har fått uppdraget (och tillåtelsen) av Jesus Kristus själv och så läser jag den text, som alltid citeras på alla dopgudstjänster:

Jesus:

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar:

döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn

och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.

Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matt 28:18-20

(stolan som jag fick använda)

Det finns Någon, som är mycket större än jag, som står bakom mitt uppdrag med sina ord och som handlar/verkar med sin kärlek i dopet - oavsett om det är ett barn eller vuxen som blir döpt. Det är skönt att veta! Jag förstår Margareta. Men jag skulle ha gett upp vid första eller möjligen andra backen...

Möt mig nu som den jag är

 

Sommaren börjar närma sig sitt slut. Jag känner mig glad och tacksam på många sätt för sommaren -trots den märkliga tid vi lever i.

Förutom ledighet och umgänge i första hand med den närmaste familjen, har jag haft glädjen att jobba en del i Bygdeå församling. Jag har haft gudstjänster av olika slag på söndagarna, träffat fina människor och jobbat ihop med duktiga musiker.

Två dopgudstjänster har också fallit på min lott. Alltid så fint att få möta de unga familjerna med sina små barn. Barn har en förmåga att beröra ens hjärta. Och det är inte så konstigt, eftersom de är Guds representanter här på jorden, tror jag. Det finns något gudomligt över dem.

(Fotografierna från en av dopgudstjänsterna har jag fått, liksom löftet att få lägga dem här på min blogg.)

Jag var inbokad på tre vigslar, men alla tre blev uppskjutna p.g.a. covid-19. Men så kom en ny bokning på en vigsel i slutet av min period här i Bygdeå församling. Det var mycket fint att få möta det brudparet!

Jag vill avsluta mitt blogginlägg med att citera en psalm som sjöngs på den vigseln. Jag har inte varit med om att den har sjungits på en vigsel förut. Men den passar utmärkt med tanke på att man kan tolka den på två sätt - samtidigt.

MÖT MIG NU SOM DEN JAG ÄR

Möt mig nu som den jag är,

håll mitt hjärta nära dig,

gör mig till den jag ska bli

och lev i mig.

(Text: J.L. Bell 1995, V. Rudebark 1999. )

En bön till den som jag vill dela mitt liv med och en bön till Gud. En bön om att få vara den jag är och att få bli varsamt bemött. En psalm som egentligen kan sjungas vid alla livets tillfällen. För det är ju så vi vill bli mottagna av både människor och Gud.

Tack Bygdeå församling!

Nu väntar nya uppdrag för mig. Min personliga önskan är möt mig nu som den jag är och så vill jag också själv kunna vara i mötet med nya och gamla bekantskaper. 

Ps Jag har svårt för att lägga ut bilder på mig själv. Men det slog mig nu att, vill jag bli bemött med respekt som den jag verkligen är, då måste jag också våga visa mig sådan jag är. Annars är det ju faktiskt inte möjligt. Gäller naturligtvis inte i första hand fotografier på mig själv - men det tror jag att ni fattar...

"Bli min ro, min starkhet..."

 

När det blir för många tankar och för lite steg, 

för många ord och för lite rörelse,

då är det lätt att tappa balansen

och se klart.

Då får Lina Sandells kända och älskade kvällspsalm bli min bön:

"Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig,

och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.

Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,

och låt mig alla dagar få leva av din nåd".

Psalm nr 190