Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 31 augusti 2017

Hösttecken




Så är då höstterminen igång.




Matteuskyrkan inbjöd till Surströmmingslunch i tisdags.
Ett säkert hösttecken.




Liksom de vackra rönnbären.




Kyrkans egna Ringblommor har lyst ikapp med solen de senaste dagarna.




Vi hoppas på lika fint väder på söndag då tanken är att vi ska ha Friluftsgudstjänst kl 12.00. Rickard Wikström kommer att berätta en del av sin livshistoria och Amanda Wikström Bäck att sjunga. Det tror jag blir en fin start på höstterminen i Matteuskyrkan.




Höst kan betyda förändring.


Bön: 
ATT MÖTA FÖRÄNDRING

Gud, hjälp oss att inte genast avvisa 
det som vi inte begriper.
Ge oss mod att möta det nya,
tålamod att förstå det främmande
och visdom att ta emot det goda
som kan finnas
där vi minst av allt väntat det.
Hjälp oss att vörda all god vilja
och ärlig strävan.
Och om vi avvisar
en människas åsikter
bevara oss då från att ta avstånd
från henne som person.

Efter William Penn (1644-1718)
Nr 201 i Bönboken i Psalmboken med tillägg, Verbum






söndag 27 augusti 2017

Från orgelläktaren








Svenska kyrkan i Luleå stift har under helgen uppmärksammat "500 år av reformation", en inspirationshelg med temat "Fri till tro". Helgen avslutades med en Söndagsmässa i Domkyrkan i Luleå. Fotografierna i detta inlägg är därifrån. Ifrån orgelläktarens perspektiv.




Min plats är oftast på bänken längst fram, eller framför församlingen.  Det var fint eller mäktigt, eller vad jag ska kalla det för, att sitta längst bak, högst upp. Så underbart att se så många människor! Och vackert att se hela kyrkorummet samtidigt. Jag upptäckte också detaljer som jag inte lagt märke till förut. Så bra att byta plats ibland!






Det var Biskop Hans som predikade över dagens evangelietext, varmt och "nådefullt", som vanligt. Vi alla från hela Luleå stift (Norr- och Västerbotten) firade också mässa tillsammans. Härligt att se rörelsen i kyrkorummet.




Allting tolkades på teckenspråk. Dessutom fanns, förutom svenskan, samiska och finska med som språk i gudstjänsten.

Tycker om Nattvardspsalmen som vi sjöng; Så som du bjöd vi kommer nu, av M.F. C. Willson (1884-1944) , B.G. Hallqvist 1984. Citerar vers ett och två: 

Så som du bjöd vi kommer nu, 
vår Herre, till ditt altarbord 
med bröd och vin, en sinnebild 
för sådd och skörd på mödans jord.

De enkla tingen rymmer allt,
vårt mänskoliv, dess djup och höjd,
vår arbetsdag, vår tankevärld,
bekymmer, hopp och strid och fröjd.

(Den svenska Psalmboken med tillägg , nr397)




Gud vår Fader
tack för att vägen alltid är 
öppen genom Jesus Kristus.
Hjälp oss att leva i din förlåtelse.
Stärk vår tro, öka vårt hopp
och uppliva vår kärlek.
Amen.

(Tackbön efter förlåtelseorden)




Ps Owe och jag satt på orgelläktaren för att det var ont om platser, inte för att spela orgel, om någon trodde det :-)

På eftermiddagen, liksom i fredags, var jag i Svenska kyrkans tält på Skördefest- och Miljödagarna i Boden. Där var jag inte på någon läktare, utan på lerig mark (efter ihärdigt regnande fredag och lördag) och mötte människor ansikte mot ansikte. Det var fantastiskt på ett annat sätt! Roligt att, som sagt, byta plats ibland!

fredag 25 augusti 2017

Retro




Jag var på Retro-caféet i Boden och fikade med ett par gamla vänner häromdagen. Ja, vi passade väl nästan in där själva... en hel del påminner i alla fall om vår barn- och ungdomstid.




Det finns många rum och kryp in och oerhört många saker i detta café! Och gott fika. Det bästa var dock vår lilla träff! Det visade sig att vi hade lite krokiga kopplingar till varandra. Skojigt!




Ett gemensamt intresse var konst. Konst i dess många olika former. Något som jag själv fascineras av är stora vackra stenar. Vilket konstverk! Så många fina detaljer. Och riktigt retro är det också. Inget modernt påfund. Hållbar konst. Alldeles gratis.


Jäkkvik


Det är mycket som händer, och som händer fort. Snabba förändringar i politiken, i familjer, i världen, i teknik, forskning och utveckling - ändå finns det vissa saker som består. Som består genom alla tider. En sådan sak är människans behov och längtan efter att bli sedd och älskad, strävan efter både frihet och trygghet (kan tyckas som motsatser till varandra), frid och ro inombords och fred i världen. Många bär också ett hopp om att det ska finnas något mer än detta jordeliv. Ja, någonstans kan vi människor från alla tider, kulturer och åldrar mötas i våra djupaste behov och längtan. Därför kan konst, poesi, musik och bibelns urgamla ord fortfarande beröra, störa och ge nya aha-upplevelser.


Jäkkvik

måndag 21 augusti 2017

Det finns mycket kärlek!




Trots all ondska och våld i världen finns det mycket kärlek! Ondskan får mer uppmärksamhet än vänskapen, omsorgen, kärleken, därför finns risken att vi nästan glömmer bort allt gott som också finns!.

Tänk, fortfarande finns det människor som blir kära i varandra, föräldrar som älskar sina barn, barn som i kärlek tar vård om sina föräldrar och män och kvinnor som bryr sig om sina medmänniskor!





Själv har jag i helgen blivit extra mycket påmind om kärleken och dess styrka. Jag har haft två lite annorlunda vigslar utomhus i gråmulet väder och duggregn - men gifta blev de och mycket kärlek var det!

Jag har också träffat ett par för planering av Förnyelse av vigsellöftena. Det var roligt! Det har jag inte haft förut. Verkligen något att rekommendera! Det kan vara ett sätt att fira sin bröllopsdag; 10, 20, 30, 40 eller 50 års bröllopsdag! Tillsammans med familj, släktingar och vänner eller enbart själva.

Förnyelse av vigsellöften passar också att göra om äktenskapet en tid varit vingligt och tankar funnits på att gå åt skilda håll, men beslutet ändå blivit att stanna kvar hos varandra. Det kan vara fint att markera det på detta sätt.





Jag har också fött möta mycket kärlek själv i helgen. Inte minst på min ojämna födelsedag via sociala medier, telefon, möten - Tack alla!!

Det gäller att ta till sig all vänlighet, uppskattning, uppmuntran och omsorg som finns att få - så att vi inte kvävs av det onda som vi ständigt blir påminda om.

Det finns - trots allt - mycket kärlek! Kärleken består! Kärleken är stark och mäktig!

Kärleken finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
(från Kärlekens lov, 1 Kor 13)




onsdag 16 augusti 2017

Gott och rätt




Det var länge sedan jag skrev ett blogginlägg nu. Det är ingen speciell anledning till det. Utan det har bara inte blivit av. Livet rullar på med arbete och vardag. Som vi förstås vill förvalta på bästa möjliga sätt, för att använda mig av ett ord från söndagens tema, som var "Goda förvaltare". 




Det var ingen lätt evangelietext att utgå ifrån till predikan. Men så här efteråt är det en tanke som speciellt stannat kvar hos mig. Det var själva rubriken Goda förvaltare. Så skönt att det inte stod rätta eller rättrogna förvaltare, utan just goda. När vårt fokus är att att göra rätt så finns risken att det blir kramp, en rädsla att göra fel. Och om rädslan blir för stor kan vi bli paragrafryttare eller rättshaverister - och så blir allting så fel. Det kan bli regler och ramar och stängsel som gör att vi förlorar glädjen och kreativiteten som förvaltare och kväver livet ur de stackars människor vi har omkring oss. Vi får dessutom lätt för att döma både oss själva och andra.





Om inriktningen istället är att göra gott, det goda, tror jag att det väcker mycket mer av glädje, frihet, inspiration och skaparlust. Vi blir goda förvaltare av det som vi har blivit anförtrodda. Så mer godhet år världen! Godhet i tankar och handlingar, i smått och i stort!

Och förresten, kan vi göra fel, om vi gör det som är gott?

Sov gott!


tisdag 8 augusti 2017

Mod





Det gäller att ha mod
att vara den man är.
Och inte tappa modet
för att man är den man är.

Thorvald Gahlin





söndag 6 augusti 2017

Tur och retur Arvidsjaur




I går, lördag, gjorde Owe, Cornelia och jag en dagsresa till Arvidsjaur. Bara de 15 milen (enkel väg) är en fröjd. Jag njuter av naturen. Ju längre in och högre upp man kommer, desto kargare blir det. Jag gillar det. Det är rakt och ärligt, på något sätt. Inget fjäsk.

(Men i parentes får jag väl lov att erkänna att jag tycker om annan typ av natur också! Det är fantastiskt att det finns så mycket variation på natur och vegetation i vårt land och i vår värld. Allt är vackert på sitt sätt.)




Vi besökte min ingifta faster Ingegerd. Hon bjöd oss på god middag och kunde berätta om sådant som hänger ihop med min barndom och släkt. Det är alltid intressant.





Vi besökte också - förstås - Arvidsjaur kyrkogård, där många vilar från min släkt på pappas sida. Min farbror Olle dog för nästan precis ett år sedan. I väntan på gravsten har min faster själv snickrat ihop ett kors vid hans viloplats. 




Vi hann in en kort vända i Arvidsjaurs kyrka innan en vigsel skulle äga rum. Jag pratade några ord med prästen, som jag inte kände, efteråt förstod jag - genom min faster - att han var gift med en släkting (tremänning) till mig. 




På vägen hem stannade vi till då och då och njöt av den vackra naturen. Ena stunden sken solen och det var varmt och skönt. Nästa stund, när solen försvann, kändes det kyligt. Andra stunder smattrade regnet på bilrutorna. Men hade det inte varit både sol och regn hade vi inte fått se den mäktiga regnbågen, som följde oss en stor del av resan.






Det finns oerhört många sjöar, träsk, bäckar och åar i dessa trakter. Det är väl det som gör landskapet så vackert och levande.




Vi kom hem på kvällen glada och nöjda över dagen. I morse skjutsade vi Cornelia till Luleå flygplats för hemresa till Stockholm. I morgon börjar både hon och jag att jobba igen efter sommarledigheten. En ny tidsperiod börjar.


Regnbågen påminner om Guds löften att inte överge och om alla människors lika värde, liksom mångfaldens oerhörda rikedom! Det känns skönt att ta med sig inför kommande dagar.



Vid Korsträskviken

torsdag 3 augusti 2017

Att stanna eller gå förbi?




Vi är inga jätte-stora hjortronplockare, men vi brukar försöka plocka något varje år - om vi är hemma just när det är dags. Men sällan - om någonsin - har vi varit med om att det funnits så mycket hjortron förut. Att man på ett steg kan plocka flera stycken samtidigt! Men det sägs ju också att det inte funnits så mycket hjortron på 30 år. Därför var vi "tvungna" att ge oss ut i skogen igen. Och nu hade vi Cornelia med oss, som är hemma i Boden några dagar.




Cornelia och jag gick mycket tillsammans. Vi förundrades över alla bären. Hur vi från början tog varje bär vi såg, men hur vi sedan allt eftersom vi såg hur mycket hjortron det var, hade privilegiet att välja vilka vi skulle plocka och vilka vi skulle gå förbi. Men det var svårt att gå förbi.




Så kan det vara här i livet också. Att man vill ha allt. Vill inte missa något. Och i ivern att ta allt man kan, så är det lätt att tappa orienteringen och perspektivet.  




När man går nerböjd och plockar och bara ser de enstaka hjortrornen vid fötterna, finns risken att man inte ser "helheten", de stora tuvorna längre fram med de många och och mogna bären! Det gäller att vårda sin tid och ork. 




Och hur lätt är det inte att tappa orienteringen! Åtminstone för mig. Planen var att gå åt ett visst håll. Men så såg jag några bär jag inte ville gå förbi, böjde mig ner och plockade - och vips hade jag tappat orienteringen! Vilket håll var det nu jag hade tänkte gå åt?! Det finns så mycket som lockar och förvirrar på vägen. 




Och det behöver inte bara vara det som lyser vackert. Utan det kan vara knotten och myggen som invaderar ögonen, öronen, ja, hela kroppen, det kliar och kryper och surrar. Samtidigt som man är kletig och svettig - inte så lätt att tänka klart då! För att inte tala om trötthet och hunger. 






Men det finns mycket att vara glad över och njuta av också på "livets väg"! Och känna tacksamhet inför.




Det är skönt att kunna följas åt, stötta och leda varandra rätt. Och även om man går fel, eller går en omväg, så är det bra att vara två eller flera. Så mycket lättare det blir!

Vägar och väder växlar. Tiderna växlar. Goda bärår och dåliga. Allt har sin tid. Tillsammans får vi gå steg för steg. Tittar vi efter kan vi upptäcka "guldkorn" av olika slag mitt på vägen, eller kanske i dikena. Guldkorn är guldkorn var de än är.