Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 31 december 2013

Gott 2014!


Jag skulle gärna vilja skriva något trösterikt, hoppfullt, vackert -
men lätt låter det krystat och schablonmässigt...

Så nu slutar jag att leta ord och ordkonstellationer och
önskar er alla läsare - rakt upp och ned - ett gott nytt år
med nya förutsättningar och möjligheter
att få leva det liv som ni önskar!



Vi får lämna det gamla året bakom oss och vända oss mot det nya.
Mycket är osäkert och höljt i dimma.
Men tron och hoppet får bära oss!
Ibland blir dagar och stunder bättre än vad vi har kunnat föreställa oss.



Till julklapp fick jag Tomas Sjödins senaste bok  
Det händer när du vilar. Libris. Bara titeln är helt underbar och befriande!
Jag har bara läst första kapitlet än - somnade flera gånger!
Inte för att boken var tråkig, utan för att jag behövde vila.

Så här skriver Tomas Sjödin:
Vilan är en bro mot möjligheter. Det som händer när man vilar, händer inte om man underlåter att vila. Min tro är att det har att göra med tilliten till krafter som är större än mina egna, och att vilan, ytterst och djupast sett, handlar om att fortsätta vara en levande människa.

Kanske något viktigt att tänka på inför år 2014?
Kram till er alla!

måndag 30 december 2013

Det är så mycket vi inte vet

Fotot har ingenting med texten att göra.
Men så lite vi vet vad som döljer sig bakom fönstren.


Det har varit många timmar av allvar, de sista dagarna av året. I mitt arbete. Jag blir ständigt påmind om att livet kan vara tungt att leva. Det finns många sorters sorg och smärta, ensamhet och ovisshet. Jag tar gärna del i kampen - jag vill leva i verkligheten. Det  märkliga är att ofta finns det någon "minsta gemensamma nämnare", ett igenkännande, trots att livet kan se väldigt olika ut. Där kan vi mötas.




Förutsättningen för ett möte är att våga öppna dörren till sitt hem, till kyrkan, till sitt hjärta, till sina sinnen... Mycket litet syns utanpå. Det är mycket vi inte vet. Därför lätt att missa... och döma.

Jag har blivit berörd av en text som Caroline Krook har skrivit i boken "Ett bönens år" (Verbum, 2009) om Värdshusvärden som frågade sig "varför han skulle öppna sin port för främlingarna". Han funderar kring det och säger "Det finns redan alldeles för många som inte hör till oss". Han funderar vidare kring "vem som går att lita på"? Tankegångar som känns bekanta...

Berättelsen slutar med orden: 
"Han sov inte lugnt den natten.
Deras ögon lämnade honom inte oberörd.
Han visste inte att hon skulle föda just denna natt.

Det är så mycket vi inte vet".

Ja, precis så. Det är så mycket vi inte vet.



En glad man som gjorde oss glada, en kväll på Rhodos i september.


Livet bär på mycket allvar. Just därför behöver vi alla få del av glädje och sammanhang där vi trivs och kan slappna av. Få ny kraft. För min del är jag lyckligt lottad och har haft många sådana timmar också. Vi har t.ex. haft glädjen att ha båda barnen hemma under juldagarna. Det är speciellt värdefullt nu när vi de flesta dagarna av året har dem många mil ifrån oss.


fredag 27 december 2013

Andetag efter andetag



Andetag

I det ogästvänliga
i det råa och kalla
i det mest torftiga
ensamma   utsatta

tar ett skört nyförlöst litet barn
sina första skälvande andetag

andetag 
efter andetag

andetag
efter andetag

andningen
pulserar
oavbrutet

i det ogästvänliga
i det råa och kalla
i det mest torftiga
ensamma   utsatta

andetag
efter andetag

andetag


B.R.


Jag tror att det barnet återfinns i varje barn som tar sina första andetag, oavsett vilken miljö det föds in i. Därför måste vi vara varsamma och ha full respekt för varje barn som föds till vår jord. 

Jesus sa: Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Matteus evangelium kap 18 vers 5, Bibel 2000.

 





Gud,
du som i Jesus Kristus
blev ett hotat och värnlöst barn,
hjälp oss att se alla barn i världen
och i kärlek till dem
leva och verka för ditt rike.
I Jesu namn.
Amen.

Dagens bön, Söndagen efter jul

onsdag 25 december 2013

Timmarna efter


Ja, så är då julfirandet hemma, julnattsmässa och julotta något som varit. Snabbt är det över det som man sett fram emot. Jag lever i timmarna efter. Det känns. Ja, det känns i huvudet; alldeles för lite sömn, men framför allt känns det gott inom mig. Jag känner mig glad och tacksam för min familj och släkt och för det sammanhang som jag får arbeta i. Så många härliga människor jag får träffa och arbeta tillsammans med.



Ibland blir saker och ting halvfärdigt, som jag skrev om i mitt förra inlägg, ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Hur tror ni att det var för Maria och Josef och deras första barns födelse, blev det som de hade tänkt sig?! Nej, förmodligen inte alls!

Josef hade nog tänkt sig att när det blev dags för  barnet att födas, så skulle han dra sig undan och erfarna kvinnor skulle ta över ansvaret för Maria och barnet. Det blev inte som Josef hade tänkt sig. Han fick själv vara barnmorska. I ett stall. Åt ett barn som inte riktigt var hans.

Och Maria då? Ja, hon räknade säkert med att få ha sin mamma i närheten den sista tiden, och när det började dra ihop sig skulle erfarna händer och trygghet finnas hos henne. Inte hade hon väl trott att hon den sista tiden innan födandet skulle sitta på en åsnas rygg i ca 17 mil mellan Nasaret och Betlehem! Och de erfarnas händer skulle bytas ut mot Josefs grova men osäkra snickarhänder...
Så fel allt kunde ha gått!

Gud föds tvärt emot allas föreställningar. Gud låter sig inte planeras. Inte beräknas och tänkas ut.

Om livet inte alls blir vad vi hade tänkt kan vi ändå räkna med att denna annorlunda Gud finns mycket nära oss. Guds namn är Immanuel; vilket betyder Gud med oss.

Det känns skönt att veta också dagen och timmarna efter.




tisdag 24 december 2013

Julhälsning i det halvfärdiga

Det är morgon. Julaftonsmorgon. När jag börjar skriva detta är det fortfarande mörkt ute. Det är ett långt dygn som ligger framför. Det är många tankar som rör sig i mitt huvud.

Det är en dags julfirande med familjen. Det är Julnattsmässa i Porsökyrkan och några timmar senare Julotta i Benzeliusgården i Bensbyn.




Det mesta omkring mig just nu är halvfärdigt. En del inte alls påbörjat. Och kommer inte heller att bli klart - det kommer förmodligen att bli rätt bra ändå...  Så är det i mitt liv. Jag tror att en del av er känner igen er. För andra ser det annorlunda ut.

Förr i tiden skrev jag mycket julkort. Det har minskat med åren. I år har jag inte skickat ett enda, det känns inte riktigt bra... Men till er som jag kan nå här vill jag tacka för julkort som jag/vi har fått. Tack!

Till er alla som läser vill jag från mitt hjärta önska er en sann jul-fred med vila och hopp inför framtiden - hur det än ser ut just nu omkring dig/er.

Gud finns i det halvfärdiga och provisoriska, i blandade känslor och i hoppet. Det slår mig just att Gud är inte själv färdig med allt han har tänkt för oss och sin värld.

Lyssna gärna (nedan) på biskop Hans julhälsning. Vår biskop i Luleå stift; Hans Stiglund lever och talar alltid utifrån vardag och verklighet och har alltid goda tankar att förmedla!





Det är 16 minusgrader ute och vit snö.
God Jul och På återseende.


söndag 22 december 2013

Tjuvar utan långkalsonger


Tänk, att tjuvar inte har några långkalsonger på sig... tyckte min man att jag sa härom dagen.
Va?! Vad sa du? frågade han.



Men det sa jag inte. För det har jag ingen koll på. 
Det var i fredags och det var nollgradigt ute. Jag sa: Tänk att man den 20 december inte behöver ha långkalsonger på sig.

I går och i natt har det varit kallare och det har kommit mer snö.Riktigt vackert var det igår med sol, snö och dimma.



Tidigt på morgonen i går kom vår dotter med tåget - i tid! - hem till Boden. Hon var glad för snön! Vår son som skulle ha jobbat fick ändrade planer - till vår stora glädje! - och kom hem hit tidigt i morse. Underbart att ha dem hemma båda två!

Med hjälp av sonen har nu kylen kommit på plats i köket igen. Köket blev mindre och bastun större. Men skönt för varje grej som blir klart i huset.



I går bakade jag saffransskorpor med chokladbitar i för första gången. De blev riktigt goda, om jag får säga det själv!



En präst jobbar nästan jämt... Se här hur ambitiös jag är! Medan jag bakar och lagar mat så läser jag samtidigt i tung teologisk litteratur; i kommentarer och lexikon på svenska som på engelska. För vad finns det annars för anledning att ha en sådan stor bokhög på köksbänken? Lika lite som för en tjuv att ha långkalonger på sig. Eller?!


fredag 20 december 2013

Det var där det började

Nu är det mörkt! Konstaterade i morse att det fortfarande var mörkt när kl var 9 och när kl var 14 var det mörkt igen. Nu har det i och för sig varit en grå och regnig! dag idag.   Men det är också nu i dessa dagar som det är som allra mörkast.
Mycket snart vänder det!




DET VAR DÄR DET BÖRJADE

Det var i det mörkaste mörka
i nattens råkalla timmar
i det främmande och provisoriska
med de oerfarna och jagade
- det var där det började

Utan mänskliga förutsättningar
i det hjärtskärande skriket
i den totala sårbarheten
i den absoluta maktlösheten
- det var där det började
 
På ett hårt trampat jordgolv
på ett urgammalt löfte 
med ett buds fingervisning
med en stor stjärna i skyn
- det var där det började


Det var där det började

B.R.






tisdag 17 december 2013

Ljus i vårt hus

Nu har vi ljus här i vårt hus
julen är kommen (nästan), hopp tra-la-la-la!



Nu har snickare, rörmokare och elektriker gjort sitt!

Nu är det bara resten kvar! Lister, fog, införskaffande av några luckor och lådfronter m.m. m.m. I går och idag har en elektriker från Bodens eltjänst gjort det sista i köket. Nu har vi bra belysning med spottar i taket och ledlist under skåpen. Underbart! Dessutom kan vi använda spishäll och fläkt - inte så dumt när julen står för dörren. Hopp tra-la-la-la!



Jag kunde inte låta bli att ta fram en gammal koppar-kastrull och ställa på spishällen, den passade så bra till mosaiken :-) Det finns, som sagt, en hel del kvar att göra, men det känns mycket roligt med allt det nya och fräscha. Nu gäller det bara att lära sig hur spis och ugn fungerar. Tur man är teknisk - Hopp tra- la-la-la!



 Det är ändå inte alltid det nyaste och modernaste som är det vackraste och skönaste. Ett gammalt, slitet, buckligt kärl kan vara det som man tycker är det allra finaste i t.ex. ett kök. Hur som helst är det ofta fint att blanda gammalt och nytt.


 ETT SPRUCKET GAMMALT KÄRL

På den splitternya köksbänken
står ett sprucket gammalt kärl
Kärlet vars färg nästan skavts bort
vittnar om flitig tjänst i många rum
Svagt blåblommig den stillsamt prytt bord
dukade för minnesstund och bröllopsfest

På den splitternya köksbänken
i det trendmedvetna köket
får det spruckna gamla kärlet
minna om det som varit en gång
uthålligt liv i glädje och sorg
om skönhet som formats av trohet



(Ps Vårt kök är modernt, men inte speciellt "trendmedvetet". Det var för att få fram kontrasten som jag använde det ordet.)

måndag 16 december 2013

Johannes

Det är Johannes döparen som sitter och viftar med händerna

Under veckan som gått har jag brottats med Johannes döparen. Jag bestämde mig för att skriva ett brev till honom. Ibland är det bra att skriva brev så att man får prata till punkt. För jag tror inte att det skulle vara så lätt att prata med honom - dessutom var han kanske lite stressad, han pratade ju om att "tiden var nära".
 

Ja, så jag skrev istället. Det var bra för mig. Jag upptäckte att jag hade hakat upp mig mycket på det yttre; hans extremt enkla livsstil (som gav mig dåligt samvete) och hans språk. Var det nödvändigt att använda ett sådant grovt språk, som att kalla folket för huggormsyngel?!


Naturligtvis var det inte alla som gillade den obekväme profeten, 
några gick  - och vände honom ryggen...

Johannes döparen och jag är väldigt olika varandra som personer, men allteftersom jag skrev mitt brev insåg jag att vi faktiskt kunde mötas under allt det yttre. Vi delade samma sorg och förfäran. Det han upprördes över är i stort sett samma saker som jag mår dåligt av. Orättvisor och kränkningar av utsatta människor, barn som utnyttjas, kvinnor som förnedras, oskyldiga människor som blir hotade bara för att de kommer från ett annat land, har en speciell sexuell läggning eller har särskilda åsikter mm. Och alla människor som hungrar och törstar efter vatten och bröd, liksom efter utbildning, trygghet eller människovärde.

Ja, när jag tillåter mig beröras får jag också lust att använda grova ord och uppmana till omvändelse. Också till mig själv.

Till den som frågar har Johannes konkreta råd; att den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, liksom den som har bröd, den som har makt osv


 Förvånansvärt många lyssnade, frågade om råd och lät döpa sig.

Vi får be Gud om hjälp att se klart och att vår ilska och upprördhet kan kanaliseras till något gott för andra.

Johannes gjorde vad han kunde, på sitt sätt. Enligt sin kallelse. Vägen jämnades och blev rakare. Men vägen behöver hela tiden underhållas och till det arbetet är vi alla kallade. Vi behöver inte bli nya Johannes döpare, jag får vara jag och du får vara du. Vi behövs alla. Tillsammans kan vi göra Guds rike synligare och verkligare för alla jordens människor.


De fina bibliska figurerna finns i Bergnäskyrkan, Luleå.
Något att fästa sin blick på under predikan.
I bakgrunden, på den röda duken, ser vi 
den som Johannes förberedde vägen för;
Jesus Kristus.

---
Min arbetsdag i går som började i Bergnäskyrkan och avslutades i Porsökyrkan och intressanta händelser däremellan skulle kunna fylla flera inlägg, men nu nöjer jag mig med detta. Vill dock kort ändå nämna det fantastiska Luciatåget i Porsökyrkan, som påminde om något himmelskt... där alla får rum... Det kommer jag att minnas länge.

lördag 14 december 2013

Vinterljus


Bara en liten kort vinterhälsning...


från kyrkbyn i Gammelstad, idag.


Ett vackert vinterljus låg över byn.


Under adventstiden är det varje kväll lucköppning  i en kyrkstuga.
Här var lucka nr 12, om jag inte minns fel. Tyvärr har jag inte själv varit med någon gång. Än. Varje kväll är det någon form av program/underhållning i eller utanför den kyrkstuga som då öppnar sina fönsterluckor - om jag har fattat rätt. Jag tycker att det låter som en mycket mysig idé!

fredag 13 december 2013

Mammastolthet


Jaha, jag hade tänkt visa några vinterbilder från min promenad idag, men det gick inte alls. Förstår inte varför. Men då får jag nöja mig med att visa min dotters film istället. "Nöja mig med" - jo, hon är ju något duktigare än jag i allt vad som har med bilder att göra!

Jag brukar inte titta mycket på reklamfilmer annars. Men som mamma kan jag inte annat än känna mig stolt över Cornelias film, att hon redan på sitt jobb på 3 har animerat så bra reklam för Mitt3 appen. Sätt på ljudet och klicka på pilen - och njut :-)









torsdag 12 december 2013

Storbesök

I dag fick vi storbesök i Porsökyrkan. En hel del människor och aktiviteter följde med i dess spår...



"För en underbar stjärnas skull hava vi ingen ro, äro vi ständigt, ständigt på språng..." (Nils Bolander), ja, det skulle nog visa män från Österns länder ha kunnat stämma in i. För hade det inte varit för den mystiska stjärnans skull, så hade de inte packat sina kameler och gett sig iväg på den långa färden till Betlehem.



"Stjärnan som en gång stannade till 
över ett barn och en mor 
vänder vår bittraste natt i dag, 
skänker en glädje stor" 





Maria och Josef och Jesusbarnet får besök av en herde i stallet.


Här har också de visa männen anlänt ...


... med sina gåvor
När man öppnade den finaste gåvan av alla, vet ni vad man såg då?
Jo, sin egen spegelbild!
Det är den bästa presenten till Jesus.



"För en underbar stjärnas skull,
stugna av eldstrimmans nål,
funno våra irrande liv
innehåll, mening och mål".

Vilken "tur" att jag befann mig på rätt plats på rätt tid idag!

Citaten är hämtade från Nils Bolanders dikt För en underbar stjärnas skull.
(Dikten användes inte under julspelet. Förstås).

Varje år ansvarar Nederluleå församlings pedagoger för ett julspel för skolorna runt om distriktskyrkorna. Förutom pedagogerna själva är det också andra anställda eller ideella från församlingen som är aktörer i spelet. Mycket bra och fängslande gjort!




onsdag 11 december 2013

Törst


Himlaljus över Porsön idag. 
Var tvungen att kliva ut ett steg från mitt arbetsrum och ta några foton.




Nederluleå församlings personal har idag ätit ett härligt julbord på Örnvik i Luleå. Resten av arbetsdagen fanns inget större behov av att äta något mer - däremot dricka. Jag har känt mig mycket törstig. Vi pratade om det några stycken. Hur lätt det är att glömma bort att dricka! Och precis det har jag tänkt rätt mycket på på sista tiden, att jag måste lära mig att lyssna mer på min egen törst. Ofta kan jag känna törsten långt borta någonstans, lite diffust, men nonchalera den - men nu har jag flera gånger förstått vilka besvärliga konsekvenser det kan ge...

Ja, det är viktigt att lyssna till sin egen törst... jag måste lära mig att bli mer lyhörd för det.


I Jäckvikks-trakten


DIN EGEN TÖRST

Lyssna till din egen törst

den torra strupens rop i öknen


du har länge hört rösten

långt borta, tänkt: sedan


Lyssna till kroppens

värkande trängtan


innan du förtorkar

vissnar bort 







måndag 9 december 2013

Nätter och dagar

Så fort nätter och dagar går. Snart har halva december gått. Och snart är det nytt år... igen. Snabbt blir upplevelser och händelser minnen, som man ser tillbaka på, men som också gör någonting med oss. Det blir en del av livet.


Vår son Christofer har varit hemma några dagar (fotot är ifrån i somras). Nu sitter han på tåget på väg tillbaka till Umeå, för att om ungefär en vecka på nytt ge sig ut på en period av jobb, nu till Svarta havet utanför Rumänien.

Det har varit roligt att dela vardag några dygn. Tänk vad värdefullt det är med köksbord! Det kan vara stort eller litet, gammalt eller nytt, bara man får sitta ned och prata. Det som är på bordet är sällan det viktigaste - men visst är det roligt att äta gott :-)


Måste passa på och ta ett kort medan ugnsluckan är ren och klar!


Nästan varje kväll läser jag en dikt eller flera av Tomas Transtömer. Jag har hans tjocka samlingsbok Dikter och Prosa 1954-2004 (Bonniers) liggandes vid sängen. I går kväll fastnade jag för de här raderna:

Ute i terrängen inte långt från bebyggelsen
ligger sedan månader en kvarglömd tidning, full av händelser.
Den åldras genom nätter och dagar i regn och sol,
på väg att bli en planta, ett kålhuvud, på väg att förenas med marken.
Liksom ett minne långsamt förvandlas till dig själv.
 Om historien nr v


Nu dags att sova!


lördag 7 december 2013

Liv i mörker

Adventstjärna från Urbanstore. I vit trä. Finare i verkligheten än på fotot.


Det ser mörkt ut. Gardinerna är fördragna. Man kan ana att några rör sig där inne i den svaga belysningen. Ibland, en kortare stund, tänds en starkare lampa - och så blir det mörkt igen...

Ja, om någon händelsevis skulle bry sig, så kanske de undrar vad vi håller på med. Jo, det är så här. I går eftermiddag körde Owe och jag ner till Umeå till vår son Christofer, åt lite mat, och vände åter till Boden (ca 60 mil på några timmar). Nu med Christofer i baksätet. Han har gjort en ögonoperation och måste de närmaste dygnen leva i mörker, eller åtminstone inte ha för starkt ljus omkring sig. Även om det kan vara lite påfrestande för gamla ögon att leva i dunkel, så är det helt underbart roligt att få "rå om" honom några dagar. Eftersom han jobbar under julen så får vi vara tillsammans nu istället. Därav de fördragna gardinerna och den svaga belysningen.




 Att Nelson Mandela har avlidit är det väl ingen som har missat. Jag avslutar mitt blogginlägg med ett par citat, som jag tror mycket på, av honom:

Mod är inte frånvaro av rädsla utan triumfen över den. Den modige är inte den som inte är rädd, utan den som övervinner rädslan.

När vi har frigjorts från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andras.
 
Citat av Nelson Mandela


Älskar röda äpplen, både till smak och utseende.


torsdag 5 december 2013

Nu tändas...


Så här dagen efter känner jag mig glad för gårdags-kvällen;
Så många glada och positiva människor!
 Så mycket fin sång!
Så gott adventsfika!

Det var Kultur-café:
Julkonsert med Qvinnokören Lapponica
och barnkören Happy Voices.



Det var fullsatt i kyrkan så barnkören fick sitta på kuddar på golvet.

Barnkören sjöng tillsammans med Qvinnokören:

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.

Nu tändas tusen juleljus, här vers 3,4.
Text: E. Köhler 1898
Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 116


Båda körerna sjöng fantastiskt bra.

Det var fritt inträde och adventsfikat blev alla bjudna på.
Däremot togs det upp en kollekt till Svenska kyrkans Julkampanj
"Ge alla barn en framtid utan våld".
Här kan du läsa mer om julkampanjen och hur du själv kan ge ett bidrag.




Husmödrarna i Porsökyrkan räknar kollekten.
Det blev nästan 2500 kr, det är vi glada och tacksamma för.
Vi hoppas verkligen att det ska bli ett ljus "i hopp och frid"
för dem som behöver det mest.


Dessa damer var otroligt svårfångade!
Jag tog massor av foton, men de satt nästan aldrig still!
Inte helt obekant när det gäller Elaine och Anita...
Ville ändå ha med det här fotot, för det är ofta så här man ser dem;
glada och kvicka i ord och handling, inget är omöjligt, de kan fixa det mesta...
Många skratt blir det i deras närhet.

Jag har så bra arbetskamrater!

tisdag 3 december 2013

Det bästa

Vad man önskar ibland att kunde ge bort det bästa  till någon/några som ens hjärta slår extra för; en inre ro, glädje, hälsa, god självkänsla, förtröstan ... sådant där som man inte bara kan gå och köpa. Inte heller kan man bara ge det i ord, övertala, förklara.





DET BÄSTA
Det bästa som vi äga
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

Det är vår rikdoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det.

Karin Boye, Moln


Önskar det bästa till dig.