(Foto från vår lägenhet i Umeå)
Nu har vi ljust dygnet runt. Det är underbart.
Det är överhuvudtaget en härlig årstid nu. På många sätt. Inte minst allt det gröna, växande livet. Så mycket vackert att njuta av.
Det är dock inte självklart ljuvligt och skönt för alla. Även den vackraste dag sker olyckor, sörjer och lider människor. Ändå får vi när vi kan, njuta av det som är gott och fint när det finns i vår omgivning. Ibland samtidigt som svåra saker händer. Så komplicerat är livet.
Den röda himlen färgade av sig i vattnet. Så hör vi ihop och påverkar varandra.
Jag har i dagarna hållit på med ett collage. Jag målade först bara "på lust", sedan tog det stopp och jag visste inte hur jag skulle fortsätta. Då tog jag fram min låda med akvarellpappers-bitar, som jag sparat från gamla misslyckade målningar. Och så försökte jag hitta bitar som skulle kunna passa här och där. Det var inte enkelt. Jag ville förstås att det skulle bli någon sorts helhet och harmoni i bilden. Och djup. Jag tänkte medan jag höll på och "pusslade", att så här är livet. Vi har alla en bakgrund och en strävan att ta oss fram i livet, men då och då tar det stopp, vi vet inte vart vi ska gå eller det blir inte som vi har tänkt oss... Då får vi "lappa och laga", söka bitar som passar in i livet, bitar som överbryggar, leder oss vidare, förgyller, förstärker osv.
Hur än fin en sådan där "akvarellpappersbit" är, så är det inte säkert att den passar just mitt liv. Det handlar om ett sökande efter något som "håller ihop" bilden/livet.
Det fina är att "skärvorna" av det misslyckade kan vara just det som tillför livet en sorts harmoni.
Tittar man på målningen ser man tydligt att det är lappar/bitar som limmats på. Något är tillfört "utifrån". Ibland skäms vi för de där "skarvarna", att de syns så tydligt - men egentligen, så tror jag, att vi alla har sådana där bitar som vi har fått lappa och laga våra liv med. Det hör till människolivet här på jorden. Det visar att vi lever. Livet är som ett collage. Ettt levande collage.
Liksom mitt akvarellcollage inte är "perfekt" ur konstsynpunkt, så är inte heller mitt liv det. Men både målningen och jag får finnas ändå 😊
Efter dessa omständliga tankar, vill jag önska er alla en fin midsommarhelg! Inget behöver vara perfekt. Kör försiktigt! Stanna till ibland och fundera på vad som ger ditt liv harmoni och vila, helhet och läkedom. Bland det som tycks misslyckat kan det finnas bitar att ta vara på, det gör inget att kanterna/ skarvarna syns. Vi bär alla skarvar och sår. Njut så mycket du kan av ljuset och det vackra i livet!
Var rädda om varandra! 💚
