Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 28 februari 2015

Dagen efter



Ett foto taget "dagen efter".
Jag skulle vilja skriva något om det - men jag får inte till det...
Vad tänker du när du ser bilden?
Vad ger det för känsla?
Är det något du kan känna igen dig i?
Om du skulle ge fotot ett namn, vad skulle det heta då?

Fort blir det "dagen efter".
I morgon läggs februari till våra minnen.
Jag tycker att februari har varit en väldigt lång månad,
det har rymts mycket på dessa 28 dagar.
Jag ser fram emot att gå vårvinter-månaden mars till mötes.



fredag 27 februari 2015

Dårar och trasiga fioler


I Matteuskyrkan, Boden finns något som heter Matteustorsdag en gång i månaden på kvällen kl 19. Matteustorsdagarna varierar i sitt innehåll. I går kväll var det jag som höll i kvällen tillsammans med Eleanor Harlin Siurumaa, som är musiker. "Dårar och trasiga fioler" var rubriken. Jag berättade om min väg genom livet med hjälp av texter, sånger och illustrationer. Vad rubriken antyder avslöjar jag inte här och nu.


Att ha ett tema och använda texter, sånger och illustrationer , tycker jag är väldigt roligt. Jag tror att man kan "ta in" ett ämne på ett djupare och lättare sätt när man kan lyfta fram det på olika sätt. Vad bilden ovan syftar på, får du väl fundera på... Jag kan ge ledtråden att det handlar inte om mig, utan om Jesus... Blev det lättare då?


Det finns många psalmer som är bra. En del tycker jag extra mycket om. Jag fick välja och Eleanor spelade, några sjöng vi tillsammans och några sjöng Eleanor själv. Vilken förmån! Eleanor har en mycket vacker röst.


Här är en bild på en teckning som Marian Väpnargård gjort (till höger på bilden). Den finns i boken Gud - den opassande närvaron av just Marian Väpnargård och Arne H. Lindgren. Teckningen föreställer Jesus sittande "osynlig" vid en sjuksäng. Den bilden bar jag ofta med mig (inom mig) när jag jobbade i Sjukhuskyrkan.
Målningen till vänster kan jag kanske berätta om någon annan gång.

Nästa Matteustorsdag är den 26 mars kl 19. Då kommer min vän och konstnär Kaijsa Pettersson och tar oss med i akvarellens värld. Rubriken är Att måla är att leva. Anteckna det!

tisdag 24 februari 2015

Februari-snö


Februari månad börjar gå mot sitt slut. Februari har på något sätt handlat om snö. Snö. Snö. Snö. Mängder av snö har fallit. Snöhögarna är verkligen höga! Man får vara väldigt försiktig när man närmar sig vägskäl och korsningar, plogvallarna gör att man inte ser någonting om hörnet - åtminstone i villaområderna. Snöröjningsarbetarna har fått slita hårt och länge - och än är det inte slut på skrapning och röjning.


Ser ni människan där bakom snöhögen?

De här bilderna är det inga norrbottningar som vill se. Bilderna vill jag i första hand visa för mina släktingar och vänner i Grekland och i de södra delarna av Sverige. Vi är ganska less på snön nu!



Jag lyssnat på tystnaden idag
tystnaden bor utanför staden
i den stora skogen

Något allvarligt var över naturen
de gamla träden stod rad på rad
nedtyngda och böjda
draperade i vitt

De har fått bära länge nu

De står ut
de står kvar
väntar in

väntar
befriande vinden

vet att den
kommer

ljuset luften doften
viskar löften










En morgon när vi skulle åka till jobbet, 
hade snön från garagetaket rasat ner. 
Då är man (dvs jag!) glad för att man inte bor själv!

Annars håller jag på och förbereder mig 
för torsdagskvällen i Matteuskyrkan.

lördag 21 februari 2015

Enkla lösningar



I morgon är det första söndagen i fastan och temat är Prövningens stund. Jag tycker att Ann Aldén, kyrkoherde i Malmö, har prickat så rätt när hon i Kyrkans Tidning ( nr 8, 19 febr 2015) skriver om söndagens evangelietext (Matteusevangelium kap 4 ver 1-11) om när Jesu frestas i öknen:

För djävulen är tillvaron antingen eller, bra eller dålig. Han är de enkla lösningarnas mästare, hoppas på trolleri och drömmer om snabba cash.

Så sant! Ja, så lätt att vi frestas att ta till de snabbaste och enklaste lösningarna och att vi delar in tillvaron och varandra i svart och vitt, istället för att ge tid, söka, gå varsamt fram, lyssna in och ibland vända om och börja om... speciellt när vi är hungriga, trötta, stressade och pressade.


Mobilfoto från Porsökyrkans golv 2011 


Om Gud skriver Ann Aldén: Gud är levande och dynamisk, och finns i både glädje och smärta.

Ja, jag är glad för att Gud är så mycket mer än antingen eller... och att vi inte kan placera in Gud i en speciell Gud-ruta.




Näckrosbladen är i mina ögon hjärtan...

torsdag 19 februari 2015

Veckor och dagar går...



När jag ser tillbaka på de sista fyra, fem veckorna är det mycket som har hänt. Framför allt känslomässigt. Jag har avslutat min tjänst i Porsön, Nederluleå församling. Jag har tillsammans med min man varit en vecka i Grekland som var både positiv och rolig, vemodig och sorglig och mycket mer... Som jag skrivit tidigare, fick vi budet att min kusin Ingabritt Tombouliduo dog en vecka efter att vi kommit tillbaka till Sverige. Efter ytterligare en vecka lite drygt fick vi den glädjefyllda hälsningen att min kusins dotter fött ett nytt barn till släkten. En helt ljuvlig liten färgstark och livshungrig flicka - har jag fått se på foton. Många känslor är i omlopp...
Förresten, i både Sändaren och Kyrkans Tidning har Börje Jämtbäck skrivit ett fint Minnessord om Ingabritt. Läs gärna om du har möjlighet.





Under de här veckorna har jag också hunnit jobba ett par veckor i Svenska kyrkan i Boden. I söndags hälsades jag välkommen i Matteuskyrkan bl.a. av Kyrkoherde Hans Johansson. En betydelsefull dag för mig. Och mycket nytt... Det som är nytt för mig är en gammal och god tradition för andra.



Sedan nästan 20 år tillbaka har Matteuskyrkan haft Semmelcafé på Fettisdagarna. Det märktes väl i tisdagskväll när kyrkan fylldes till sista plats. Här fanns semlor av olika slag. Nytt för mig var Chokladsemlor. Mums!



Många, många varianter av fyllningar fanns att välja på! Vilken sorts mandelmassa skulle man välja, och vilken sorts grädde... eller skulle man bara ta sylt?? Det svåraste var att välja. Som tur var fanns det möjlighet att äta mer än en... :-)  Behållningen gick till Svenska kyrkans internationella arbete.




Ja, veckor och dagar går. Mycket hinner hända både för dig och mig och i stora vida världen. Glädje och sorg, katastrofer och uppmuntran, stort och smått... Nu är vi inne i Fastlagstiden och börjar förbereda oss för Passionstid och Påsk. På söndag är temat i kyrkan Prövningens stund. Ett ämne som är bekant för oss alla.

lördag 14 februari 2015

Var kom rösten och styrkan ifrån?


Aten


VAR KOM RÖSTEN OCH STYRKAN IFRÅN?

Instängd  insnärjd
tryck från alla håll
röster  steg  skrik  skratt
ekade    ekade

kompat mörker
ville bort därifrån
ville se

mitt rop på hjälp
tystades ner
knuffades undan
trycktes ner

Plötsligt hör jag
min egen röst
ropa
ropa ännu högre

-

Var kom rösten
och styrkan ifrån?!

Det var mitt liv
det handlade om
- ingenting fick hindra


längtan
gav kraften

......





Hur gick det? Vad hände sedan?
För några år sedan inspirerades jag till texten ovan av Fastlagssöndagens evangelietext (Luk 18:31-43, speciellt från vers 35 och framåt). Det kändes inte svårt att tänka mig in i situationen. Jag fascinerades och fascineras fortfarande av hur hen som fanns "vid sidan om" ändå hade modet att våga ropa och våga ropa ännu högre när hen blev nertystad... för mig handlar texten bl.a. om att ta ansvar för sitt eget liv. Ta vara på möjligheter som finns inom räckhåll... Men hur var det, fanns det någon i bruset av alla ljud och oljud som hörde ropet? Det är ingen självklarhet, tyvärr...



Matteuskyrkan


Det predikas över bibeltexten i många kyrkor imorgon. Själv ska jag predika för första gången i Matteuskyrkan, Boden kl 12 och hälsas välkommen som komminister i Bodens pastorat :-) Det ser jag fram emot. Du är förstås välkommen med!


Aten


Det finns många röster som ropar, runt om i världen. I dag på Alla hjärtans dag har Svenska kyrkan i Luleå stift en Internationell konferens i Boden med temat Tillsammans för livet! Mycket intressant och utmanande. Jag ska strax åka tillbaka till kyrkan och vara med på Sändningsmässan med bl.a. Biskop Hans Stiglund.

onsdag 11 februari 2015

Håll utkik

Obs! Personen spanar inte uppåt, utan nedåt!


Jag spanar efter Herren,
jag väntar på Gud, min räddare...
Mika 7:7, Bibel 2000


Jag gillar Mikas uttryck: Jag spanar efter Herren. Eller man skulle kanske kunna säga: Jag håller utkik efter Gud. Med en sådan blick och inställning tror jag att vi kan upptäcka Gud och Guds handlingar. Och bli förvånade!

Gud är inte bara i kyrkan, inte bara i andliga samtal och faktiskt inte bara i ljus och härlighet.





Om vi spanar eller håller utkik efter Gud kan vi upptäcka 
Guds leende hos ett litet barn, 
Guds omsorg i en hjälpande hand, 
Guds ord i ett samtal på gatan, 
Guds makt när maskrosen tränger upp genom asfalten...

Kan vi inte hjälpas åt att hålla utkik?



Solen återspeglas i glasfönstret.
Solen är på mer än ett ställe samtidigt. Ändå finns det bara en sol.
Så är det med Gud också... tänker jag.
Gud finns även när det skymmer och blir mörkt.


tisdag 10 februari 2015

Ice Music



På väg in i Igloon

Efter flera dagar av kraftigt snöande och 10-15 grader kallt, spöregnade det plötsligt den här kvällen och graderna låg kring 0. Dagen därpå var det stormbyar och blixthalka...  Det är vinter och februari.




Efter min första vecka i Bodens pastorat hade jag ledig helg. Fredags-kvällen tillbringade jag tillsammans med många andra på Gültzauudden i Luleå i en konsertsal av snö och is.


Till den här konsertsalen går man inte i ärmlös klänning och högklackade skor, utan snarare i det varmaste man har. Det var en konsert-upplevelse för alla sinnen.

Här fick man faktiskt fotografera. Men det var inte det lättaste...




Professionella musiker spelar på instrument av is, s.k. ICEstruments. Genom rummet hörs isens röst. Ett genomgående tema var Film-musik från bl.a. Star Wars, Lejonkungen och - förstås - Frozen.






Det var både en estetiskt som musikaliskt vacker upplevelse.


En av de medverkande kände jag väl igen, Anna-Sara Palo, som jag haft förmånen att lyssna till i samband med dop- och begravningsgudstjänster. Hon pratade mellan musikstyckena och när instrumenten behövde stämmas.  Hon sjöng också flera sånger med sin mycket fina röst.
Övriga musiker var Andreas Eriksson, Elin Thorsell, Torbjörn Emmoth, Tyler Voelz och Mattias Sandlund.


http://www.icemusic.se/

Innan vi körde hem till Boden, tog vi med våra gäster till en park i centrala Luleå och tittade på årets is-djur, en bäver. Det är Hans Englund som är skaparen. I 30 år har han varje år gjort ett is-djur.







söndag 8 februari 2015

Far väl



Jag har en ganska stor släkt på min mammas sida - som alltid bott långt bort ifrån oss (Västergötland och Småland). Eller kanske var det vi som bodde långt borta... Inte så ofta kunde vi träffas, men alltid var det hjärtligt och roligt. Vi har varit många kusiner.


Aten, Akropolis

Flera av mina kusiner har alldeles för tidigt lämnat detta livet. Det är sorgligt. I lördagsnatt slutade också min kusin Ingabritt, sin vandring här på jorden.


Naousa, Agios Nikolaos 2012


Ingabritt hade många goda egenskaper. Jag tänker på hur hon från sin pappa John, som var journalist, fick lusten till vetgirighet och nyfikenhet, att våga fråga och förmågan att kunna formulera sig på ett sätt som var intressant och lätt att förstå. Hennes mamma Ingrid gav Ingabritt blicken för det sköna och vackra, lättheten till skratt, effektivitet och initiativförmåga. Allt detta och mycket mer har präglat Ingabritts liv. Inte minst hennes yrkesliv som journalist och hennes mycket välskrivna och välkända blogg Aktuellt i Grekland.
Bloggen Aktuellt i Grekland


Från kapellet i Agios Nikolaos


Vi är många runt om i världen som fått del av Ingabritts goda gåvor och hennes stillsamt generösa sinnelag. Ingabritt lämnar ett obeskrivligt stort tomrum efter sig. Allra mest smärtsamt är det förstås för hennes närmaste familj; make, dotter och två söner.




Många minnen bär jag med mig från vår barn- och tonårstid, när vi var unga och båda bodde i Stockholm, när vi fick våra barn (våra barn är alla födda på Nacka sjukhus), våra besök hos varandra  i Norrbotten och Grekland... osv. osv. Glädje och sorg har vi mött och delat.


Här besökte Ingabritt och Harris oss i Norrbotten 2011

Ingabritt har in i det sista tagit vara på livet; rest, skrivit, fotat, njutit av det vackra och goda, synliggjort det orättvisa och onda. Hon har tagit väl vara på sina nära relationer, varit hoppfull och kämpat. Jag har beundrat Ingabritts starka livsvilja, utan den hade hon inte levt så här länge. Hon var en riktig kämpe, med en enorm livskraft, som tog henne fram dag efter dag, minut efter minut.


Från parken i Naousa

Owe och jag är så glada och tacksamma för att vi hann träffa Ingabritt ännu en gång, när vi besökte Ingabritt med familj för ungefär två veckor sedan. Välklädd och fin satt hon i sin stol när vi kom förbi mitt på dagen och ett par timmar på kvällen. Engagerad och angelägen att vi skulle ha det bra gav hon oss tips och råd om t.ex. vad vi absolut måste se i Aten, där vi skulle avsluta vår vecka med ett och ett halvt dygn, hur vi skulle åka... osv.


Från flygplanet

När vi sa farväl - visste vi att det var sista gången vi såg varandra i det här livet. Det var ett svårt ögonblick.


Vi har sagt far väl
resan är ny och okänd
himlen öppnar sig
(Haiku, B.R.)


Aten


En vecka efter att vi lämnat Grekland fick vi sorgebudet. Men däremellan hann vi prata ett par gånger med varandra i telefonen. Hon ville veta hur vi hade haft det i Aten... Tänk, att hon orkade bry sig om det!


Akropolis

Vi är glada för att Ingabritts mycket fina familj finns kvar i våra liv! De finns i våra tankar och förböner.


Länkar till andra som skrivit om Ingabritt:
Maken Harris ord på FB om Ingabritt (skrolla neråt en bit)
Från Bloggen Lidén i Athen
Om Ingabritt på grekiska