Blir inte alltid som vi tänkt oss...

 Det blir inte alltid som vi tänkt oss. Det har vi alla erfarenhet av. Det hör till livet. Så är det också när vi skapar någonting.  T.ex. akvarellmålningar. Åtminstone är det så för mig. Mer regel än undantag. 

Så var det med den här undre målningen. Min tanke var att på något sätt gestalta en skyddsängel. Visserligen kan, tror jag, änglar se ut på annat sätt än vi tänkt oss. Men jag tyckte att målningen mer kändes otäck och hotfull, än trygg och hoppfull. Så den la jag åt sidan.

När jag nu såg den igen efter två, tre år tänkte jag att jag skulle kunna kalla den för "Närvaro". Närvaro av någon eller något. Betraktaren kan själv bestämma. Jag tror att de flesta av oss har haft upplevelser av att någon eller något följt oss i tankar, minnen, böner, oro vissa dagar. Det kan ha varit när vi känt sorg, saknad, längtan, rädsla eller ilska över något eller någon.

ELLER kanske ändå, en känsla av en oförklarlig gudomlig närvaro som är med oss, nära. En närvaro som vill väl och vill leda till ljus och hopp.

Kanske som i den omtyckta och välkända psalmen (nr 251 i Sv.Ps.):

Var jag går i skogar, berg och dalar,

följer mig en vän, jag hör hans röst.

Han osynlig är, men till mig talar,

talar stundom varning, stundom tröst.

Har du någon speciell upplevelse av närvaro?

Vad ser du?

 

Härligt att våren är på väg också uppe hos oss. I stugan har vi fortfarande ovanligt mycket snö kvar. Men den sjunker undan mer och mer för varje dag. Vi ser också hur vakarna blir större och fler i havsviken nedanför stugan för varje dygn. 

Nu kan vi inte längre se rådjuren vandra på isen mellan ön och våra tomter. 

Men de finns i närheten ändå. 

Det är roligt att följa årstidernas växlingar i naturen. Vi såg två vita harar jaga varandra härom kvällen. Snart ser vi nog dem igen, men då har de inte vit päls längre.

Nu en helt annan sak. Som en del av er vet har jag just nu en akvarellutställning i Grisbackakyrkans ateljé här i Umeå. Det är alltid roligt att höra vad andra ser i ens målningar. Och det kan vara olika från person till person.

Här kommer en liten målning på svart akvarellpapper, som INTE finns med på utställningen. 

Min fråga till dig är: Vad ser du i den här målningen? Väcker den några känslor i dig, i så fall vilka? Du har kanske t.o.m. ett namn som du skulle vilja ge den?

Om du VILL får du gärna svara. I nästa blogginlägg berättar jag vilken titel jag tror att jag vill ge den och vilka tankar som funnits och finns i mitt huvud kring den här lilla målningen. 

Njut av ljuset, livet och våren!