Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 31 mars 2014

Att leva och lära

I dag har jag varit ledig som kompensation för att jag jobbade i lördags. Jag har känt mig ganska missnöjd med mig själv, har varit trött, har inte fått något "riktigt" gjort, har bara petat litet här och där... Men jag fick ett uppmuntrande meddelande på FB idag, som gjorde mig glad. Vad några uppmuntrande ord kan betyda!




Dessutom: För några veckor sedan bad jag min man beställa en (till) reabok av Bodil Malmsten. I dag kom paketet. Det var förvånansvärt tungt. Då hade min man beställt två böcker av B Malmsten, plus en stor och tung bok av Bengt af Geijerstam och Ylva Eggehorn, Det levande havet. En bok med fantastiskt vackra fotografier och inspirerande text. Vilken överraskning! Såå roligt det är med böcker!
 



På tal om böcker. När jag idag försökte finna inspiration och råd att komma en bit i mitt måleri - jag tycker inte att jag "får till det" - så hittade jag goda tips "för bra resultat" i akvarellmålning i en bok. När jag läser tipsen ser jag att dem kan man faktiskt tillämpa på livet överhuvudtaget.


Här är tipsen, som författaren Johan Ramberg gett i boken Akvarell lekfulla övningar och kreativa insikter, ICA Bokförlag, 2011. 




Obs! Det som står i parentes är mina egna tillägg.

Använd ett begränsat antal färger.
(Att kunna begränsa sig är väl bra på många områden i livet)

Balansera varje färg.
(Balans i bilden, balans i livet. Inte heller fel med luft/blanka ytor emellan färgerna)

Tappa inte bort bildens helhet.
(Så viktigt att se helheten! Inte fastna i detaljer)

Ta en tankepaus med jämna mellanrum.
(Så lätt att glömma bort när man är mitt i någonting. Lätt att bli otålig och försöka få allt färdigt på en gång. Färgerna behöver torka, innan nästa penseldrag, så behöver mycket annat "sätta sig"/landa innan nästa drag. Det är också i pausen man ser om det är balans i bilden, om perspektiven ligger rätt... Ramberg skriver: "Var lyhörd för vad som händer på pappret".)

Överarbeta inte bilden.
(Ett viktigt tips till mig. Det kan bli för mycket! På allt. Även det goda! Överarbeta inte, Birgitta!)

Lär dig att avsluta i tid.
(Ramberg skriver: "Var också hela tiden beredd på att sluta. Rätt som det är kanske bilden känns färdig - trots att du själv tänkte att du skulle måla ett lager till". Också det ett oerhört viktigt råd!)

Tack Johan Ramberg för mycket bra tips! Jag ska försöka leva mer efter dem både i mitt målande och varande.

Om jag tänker efter, blev det nog en rätt bra dag ändå.


söndag 30 mars 2014

Dubbelkalas

Om gårdagens inlägg handlade om min lördag, så handlar detta om min lediga söndag.

Jag har nu mina målargrejer framme i vardagsrummet, det ser rätt rörigt ut... det positiva med det är ändå att det blir av att jag sätter mig där ganska ofta och hinner jag inte, så har jag åtminstone en längtan dit... och jag går dit då och då och funderar hur jag ska fortsätta... och har idéer om vad jag ska måla nästa gång.

Så började jag dagen och kommer nog att avsluta den.






Den stora händelsen idag har dock varit att vi varit på dubbelkalas hos en av mina brorsdöttrar. Det var en som fyllde 3 år och en annan som fyllde 27 år. Dessutom var det en alldeles ny liten människa som tillkommit i släkten sedan vi senast sågs (tyvärr inget bra fotografi).



Till och med jag, gammel faster, fick den stora äran att hålla i detta underverk!





Fler var på besök, här är en annan fin brorsdotter med en av sina söner.



Ett av mina ljuvliga syskonbarnbarn.



Treåringen var svår att fånga på foto. Alla bilderna på henne blev suddiga. Här dyker hon ner i karamellburken, morfar försöker få henne att hejda sig. Han vill ju också ha...

Nu ska jag försöka ta vara på den sista stunden av den här dagen, innan det är dags att krypa till kojs.
Vi får hoppas och önska varandra en god vecka.


lördag 29 mars 2014

Min lördag


Dagen började solig och vacker. När jag satte mig i bilen och for norrut mot Råneå så hade solen gått i moln. Men det var rätt fint ändå. I backspegeln såg jag spår av solljuset.



Målet för min färd var Meldersteins Herrgård för en vigsel.

Här kan du läsa mer om Meldersteins herrgård



Här finns ett kapell. Speciellt på sommaren är det många vigslar här.



Det är fint med korset utanför fönstret.




I inledningsorden i vigselgudstjänsten sa jag, efter Förslaget till ny Handbok för Svenska kyrkan:

...När ni ingår äktenskap visar ni att ni tror på kärleken och att ni säger ja till er vilja att höra samman....



Efter vigseln var det fin middag i själva herrgården.



På vigselgudstjänsten sjöng vi Christina Lövestams På bröllopsdagen ber vi på samma melodi som Den blomstertid nu kommer. Jag citerar sista versen:

Om kärlek stark som döden
och liv som föder liv,
om aktning för varandra
och nya perspektiv,
om ömhet från ditt hjärta
som allt med kärlek ser,
om godhet i vår kärlek,
till dig vår Gud, vi ber.


torsdag 27 mars 2014

Kafékväll



DEN INRE SÅNGEN
var ämnet för kafékvällen i Porsökyrkan igår kväll.



Det var Stefan Widman, sjukhuspräst på Sunderby sjukhus,
som sjöng sina egna sånger om tro, tvivel, förtvivlan och hopp.
Det var texter som många av oss kunde känna igen oss i.

Stefan inledde med sången;  
En konstnär

Jag är en konstnär som målar med min röst.
Ja, jag är en trubadur med toner i mitt bröst.
Jag ville sjunga sångerna om kärlek,
men det blev bara små tafatta ord.
Jag ville ge dig stjärnorna och himlen,
men kvar blev bara en helvetes jord.
Jag är en konstnär
som drömmer att hjälpa till tröst.
(Vers 1)



Stefan delade med sig av många goda och viktiga tankar i sina texter.
En sångtitel var t.ex. 
Är jag hemma i mitt eget hjärta?  
Det är en viktig fråga, tycker jag.  
Både för mig själv och för dem som jag har omkring mig.  
Det påverkar hela min personlighet, min trygghet, äkthet, närvaro.

Jag citerar refrängen:

Är jag hemma i mitt eget hjärta,
är jag den jag är?
Eller flyr jag ifrån smärtan
att livet blev så här?
Är jag hemma i mitt eget hjärta,
säg mig det?



Äppelkaka med vaniljsås serverades under kvällen.



Innan kvällen avslutades sjöng Stefan

Jesusbönen

Andas in, andas ut.
In, kärlek som värmer.
Ut, kyla och hat.

Andas in, andas ut.
In, lugn och trygghet.
Ut, oro och krav.

Andas in, andas ut.
Andas in, andas ut.

Ta emot kraft att leva.
Släpp oron som stör.
Ta emot kraft att älska.
Släpp allt som förstör.

Stilla nu,
nu möter vi Gud.
Stilla nu,
nu.

Herre Jesus Kristus Guds son,
förbarmar dig över mig.

Du som älskar och förstår,
kom och ta hand om mig.


TACK STEFAN FÖR EN FIN KVÄLL!

Tack också för att jag får visa foton och citera dina texter.

tisdag 25 mars 2014

Ledig dag

Urbanstore

Jag har varit ledig igår och idag. I går var jag bara hemma och tog det lugnt. Målade lite, skrev, läste, tvättade och gjorde en god spenat- och grönkålssoppa. I dag har jag nästan inte varit hemma alls. 


 Urbanstore

Jag har varit hos sjukgymnasten och frissan och suttit ute i solen. Sådant där som kropp och själ mår bra av. Till det hör också att träffa min bror Urban.


Urbanstore

Enklaste sättet att få en träff med min bror är att åka till hans affär URBANSTORE (Boden). Det är alltid roligt att träffa honom, han är glad och positiv med glimten i ögat. Han har alltid haft en förmåga att se möjligheter där det i första anblicken kan se lite mörkt ut.


Urbanstore

Alltid får jag del av det nya som kommit in i butiken. De här händerna t.ex. från Hay. Ett märke som har många roliga och annorlunda saker.


Urbanstore

Jag har en bror till, som det också är roligt att träffa. Men han bor i Piteå så vi träffas inte lika ofta. Jag kan skymta honom ibland när jag är i Luleå. Han kör nämligen buss mellan Piteå och Luleå.
Här kommer lite fler foton från Urbanstore.





Det ska bli spännande att komma till butiken nästa gång. Då kommer det att se annorlunda ut. När jag var där höll de på och flyttade runt på möblerna. Och mer nytt är på väg in...




Observera den fina spegeln ovanför soffan.

I morgon är det arbetsdag igen. På kvällen ska vi ha Kafé i Porsökyrkan. Sjukhuspräst Stefan Widman kommer och sjunger sina egna sånger om tro, tvivel, hopp... Det blir säkert en fin kväll!


Nu ska vi göra våfflor!

lördag 22 mars 2014

Vilken vändning!




Vilket liv hon fick den där tonårstjejen!
Ett besök - och hela livet fick en annan vändning.
Mirakulöst sker det som inte kan hända.
Utanför, ensam och misstänkliggjord. Beundrad och ärad. Allt fick hon smaka på.
Överväldigande glädje och bottenlös förtvivlan följde henne längs livsvägen.

Hur skall detta ske, var hennes första fråga - gick de ens att formulera frågorna som senare väcktes under dagarna som blev hennes liv?

Hur många frågor, hur mycket ovisshet, hur många tårar, hur många böner, hur många överraskningar, hur många sömnlösa nätter, hur många steg och vändningar kan en människa klara av?!

Trots att hon inte kunde ha förstått allt, trots all smärta, trots grannar och släktingars hån, trots ALLT släppte hon honom aldrig; barnet hon hade fött till världen. Hon sökte alltid rätt på honom, svek inte, höll ut, trodde, hoppades och älskade.

Tänk om hon hade vetat, då för länge sedan, vad det där lilla ordet "Ja" skulle innebära... Om hon hade vetat skulle hon ha svarat annorlunda? Eller skulle svaret ha varit detsamma?


(Luk 1:26-38 Om Jungfru Maria)

torsdag 20 mars 2014

Är det vår så är det vår!



I dag när jag åkte hem från jobbet kände jag mig glad för att det var torrt och bart på 97:an och ljust ute fast klockan var 17. Nu några timmar senare är det vitt på marken igen. Och enligt prognoserna blir det kanske inte så rolig dag väderleksmässigt imorgon - ändå är det vårdagjämning idag. Vårdagjämning har inget med temperatur att göra, utan med ljuset. Och ljuset kommer oavsett vad som händer i världen, om det snöar eller solen gassar på för fullt...


Så här såg det ut mars 2012 - 
i år har vi nästan ingen snö, i alla fall fram tills ikväll...

Det finns vissa "saker" som består, som man kan hålla sig till trots denna föränderliga värld. Jag hörde häromdagen ett program där de pratade väder. Ni vet, det finns vissa kriterier som avgör när man kan säga att det blivit vår. Ofta stämmer det med ens egen känsla. Men så kommer det bakslag. Det blir kallare och det kommer snö. Tar man bort vår-etiketten då och säger att det har blivit vinter igen? Nej, sa metrologen. Har det en gång blivit vår, är det vår, även om det tillfälligt blir vinterlikt.

Det är intressant. Och hoppfullt. Det finns vissa löften som består. Även om omständigheterna växlar och det ser hopplöst "tvärtom" ut. Det är inget velande fram och tillbaka. Är det vår så är det vår!




Jag tänker på löftet som gavs oss i dopet, att Gud vill vara med oss alla dagar. Alla dagar är inte vårliga och sköna. Det finns gott om bakslags-dagar. Inte känns det som om Gud är med alla dagar, eller hur? Men har Gud sagt det, så har Gud det. Löftet består även under snödrivorna.

Även om det inte känns, är det skönt att veta att det finns ett löfte, ett ljus som består, oavsett temperatur och temperament  i övrigt.

tisdag 18 mars 2014

Alternativ finns...

Den här veckan innehåller många möten och samtal av olika slag. Jag har ovanligt många dop-, vigsel- och begravningssamtal dessa dagar.

Livet ser så olika ut för oss, vissa tider i livet är det fest och "storslagenhet" som ska prioriteras, andra tider kan det vara enkelhet och minimalism.




Att ta vara på tillfällen i livet att ha fest är många gånger rätt. Det finns så mycket vardag. Det finns också mycket av det som är tungt och svårt i världen/ i våra egna liv - vad mycket glädje och fest kan betyda för att orka lite till och för att ha något roligt att minnas. Att "ställa till" en fest måste inte innebära stora ekonomiska resurser, eller att all tid och energi ska gå till några timmars gemenskap. Det går bra att ha fest ändå.

Ibland är det, det mycket enkla som ska prioriteras. För en tid sedan hade jag en vigsel i en stor och gammal kyrka med endast brudparet och en vaktmästare och en musiker. Min upplevelse var att det blev en högtidlig vigsel som blev personlig och "nära". Som jag uppfattade det så var det precis så de ville ha det. Det var deras dag och stund. De kunde sedan ta ett steg till i deras gemensamma liv.

Ett annat par valde att vigas en vanlig vardagskväll med sina respektive barn med som "bröllopsgäster". Alla tog de stunden på allvar. Det var berörande och vackert.




I dag har Porsökyrkans pedagog och jag pratat om att erbjuda dopgudstjänst i lite annorlunda form, där vi från kyrkan kan bjuda på tårta efteråt, mer vill jag inte skriva om det nu... men det kändes väldigt inspirerande, tycker jag.

Alla har inte stor umgängeskrets (kanske inte just någon alls) , alla har inte släktingar i närheten, alla har inte råd eller ork eller lust med att bjuda på fika efteråt - det finns alternativa sätt att vigas, att låta döpa sig eller sitt barn... också när det gäller en stunds samvaro efteråt, låt oss hjälpas åt att tänka och planera... Själva kärnan i dopet, i vigseln, i begravningsgudstjänsten får inte skymmas av det yttre, av det som kan kännas "för mycket" för att det ska bli av.

Ja, det var en av mina tanketrådar från idag...
I morgon kommer en ny dag med nya utmaningar och förmodligen nya idéer...


En nyligen döpt liten släkting

lördag 15 mars 2014

Hur visste du...


Jag satte mig i solen idag 
- det vill säga -

i soffan
 i vardagsrummet.



Solen lyste varmt och skönt 
genom fönstret, 
utanför piskade vinden
 obarmhärtigt.

Jag blundade, 
jag var i sommaren, vid havet,
hörde hur vågorna slog mot klipporna. 
Doften av salt och tång omslöt mig.




Just när jag skulle resa mig
- då kom du med jordgubbstårta
och ett parasoll

och en vit fjäril
landade på min hand.

Hur visste du 
att det var sommar i min soffa?!

Kom och sätt dig.
Så stannar vi här.






torsdag 13 mars 2014

Bortom


I dag har jag tänkt på människor som jag har träffat, kortare eller längre tid, där vi egentligen varit väldigt olika varandra. Vi kanske inte ens har talat samma språk. Men hur vi ändå, bortom allt det yttre, kunnat mötas på ett annat plan - och det kan värma och glädja länge efteråt. Sådant fascinerar mig!





BORTOM
Vi talar inte samma språk
vi spelar inte samma instrument
vi målar inte med samma färger

men någonstans
bortom
möts vi
i ord, musik och färg

inom

och befruktar 
varandras liv
B.R.



onsdag 12 mars 2014

Mamma Mu och Orange with malt whisky



I dag är jag hemma och är sjuk. Influensa, eller något liknande... förutom feber och värk, har jag mycket lite röst. När jag inte orkat ligga längre har jag tröst ätit mackor med marmelad som vi köpte i Stockholm förra helgen Orange with malt whisky och läst Mamma Mu. En och annan apelsin har det blivit också.


Whisky hör inte till mina favoriter. Men i marmelad var det gott!


Mamma Mu läser har legat på strykbrädan ett antal dagar av någon outgrundlig anledning. Jag tycker väldigt mycket om Mamma Mu. Så cool och "musig". Och näsvise Kråkan! "Ryck mig i fjädern!"





Boken avslutas med orden:

Varför mjölken blir vit
fastän gräset är grönt
är det ingen som vet.
Det är min hemlighet.

Mamma Mu läser
Jujja Wieslander (text) och Sven Nordqvist (bild)

Ja, det är mycket som är en hemlighet. Mycket som är obegripligt. Varför det är på ett sätt och blir på ett annat. När sker förvandlingen? Förändringen?




Här kommer en film inte om Mamma Mu och Kråkan, men något ditåt...
Klicka på pilen.

Det är en film av Cornelia Ryås, 2010.


)



måndag 10 mars 2014

Var är du?

Jag kommer ihåg hur det var när barnen var små. När de kom hem från skolan slängde de skolväskan innanför dörren och ropade, "Mamma, var är du?"
Ibland var det jag, som frågade var de var någonstans. Ja, det frågar jag fortfarande. Det är nog en av mina vanligaste frågor.




I dessa mobiltelefon-tider kan både den som ringer, som den som svarar befinna sig var som helst i världen. Därför kan verkligen frågan "Var är du?" vara relevant.

Frågan uttrycker en relation. En nära relation. För vi ställer inte frågan till vem som helst, eller hur?
Anledningen och sinnesstämningen bakom kan variera; saknad, irritation, hopp, intresse, informativ...



Frågan kan också vara existentiell. Kanske till en närstående som dött; var är du nu? Eller till Gud, en högre makt; var är du? Finns du? Var kan jag finna dig?

I söndagens gammaltestamentliga text från 1 Mos 3 finns frågan med.
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala  kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: Var är du?

Adam och Eva hade gömt sig för att de var rädda, skuldtyngda och skämdes för att de var nakna. När de kröp fram från sitt gömställe fortsatte de att gömma sig med fikonlöv och bortförklaringar. Många av oss har också lätt för att tro att vi inte får visa oss sådana vi är, i all vår nakenhet och brist, inför Gud. Jag kan tänka mig att Gud sörjer när vi gömmer oss eller försöker skyla över vår nakenhet med yttre ting eller ord. Precis, som jag som mamma skulle göra om mina barn inte vågade visa sig för mig av olika anledningar.




Jag föreställer mig att Gud fortsätter att komma gående i vår trädgård, eller kanske öken, i våra liv, i kvällsvinden, nära oss och frågar: Var är du? Det tyder på att någon bryr sig om, vill ha en relation med oss, precis som vi är och precis där vi är. Vi kan svara Gud, om vi vill, med att ställa samma fråga tillbaka; Var är du? Då kan vi kanske hitta en gemensam mötesplats.



lördag 8 mars 2014

Modiga kvinnor

Tänk att han vågade trotsa normer och självklarheter. Han vågade gå emot traditioner och fastgrundade uppfattningar. Han vågade ställa sig på kvinnornas sida. Han bemötte dem värdigt, såg dem och tilltalade dem. Han uppgraderade deras värde när han själv gjorde "typiska kvinnosysslor", liksom när han liknade Guds rike vid detsamma.


Jesus liknar Guds rike vid en surdeg

Trots Jesu sätt att bemöta kvinnor, så har kyrkan under historiens gång förtryckt kvinnor. Ofta har man dessutom hänvisat till Bibeln.


Fotat i Nice


I Porsökyrkan har vi Bibelsamtal ung. två ggr i månaden. Det är en blivande präst och jag som delar på ledar-ansvaret. Under den här terminen samtalar vi mycket om olika personer i Bibeln. Det är spännande att träffa enskilda människoöden, på mina träffar möter vi i första hand kvinnor i Bibeln. Vi konstaterade i torsdags när vi hade vårt bibelsamtal att det finns många modiga och starka kvinnor i Bibeln som vågar "sticka ut" ur gängse ordning. Och de bekräftas och får viktiga uppdrag av Gud/Jesus. Tvärtemot alla förväntningar och åsikter!


 En detalj från altartavlan i Nederluleå kyrka


Så här på Kvinnodagen, vill jag bara påminna om vilka det var som först träffade på Jesus efter hans uppståndelse. Det var några av Jesu kvinnliga lärjungar! Det var kvinnor som först förde kristendomens mest centrala budskap vidare; att Jesus uppstått från döden och lever!

Det finns många fantastiska kvinnliga förebilder i vår värld och historia, de går också att finna i Bibeln.