Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 28 april 2018

Halvklart!





Nu händer det mycket! Sol, vind och regn gör underverk.




Owe har idag skottat fram släpet (som fyller 50 år i år!).
Det är dags för besiktning.




När han ändå höll på,
skottade han fram båtsläpet också.
Förhoppningarna hade väckts...




Varje år förundras man...
tänk, att det kommer att bli barmark i år också!
Trots mängden av snö.
Fantastiskt!




Under vintern,
under snön,
under jorden
i mörkret
har nytt liv grytt.




I väderleksprognosen för idag stod det
HALVKLART.

Kändes lite som en kamp
mellan de ljusa och mörka molnen
och den klarblå himlen.




Tänkte för mig själv
när jag satt ute och tittade på himlen.
Väldigt mycket i våra livsprognoser
är halvklart.
På gång.
Inte färdigt.
Avbrutet.

Eller bara som det ska.
Växlande molninghet.
Omväxling.




Men rätt som det är
klarnar det upp!
Oväntat.
Stämmer inte alltid med prognoserna.
Det är hoppfullt!


Sanningen





Sanningen går aldrig att tysta. 
Den kommer alltid igen. 
Uppstår och uppstår 
och uppstår.




torsdag 26 april 2018

En dröm




Jag drömde en dröm. Så där som drömmar brukar vara. Lite förvirrande och osammanhängande - åtminstone i ett vaket tillstånds perspektiv.




Jag visste att jag var tvungen att ge mig av. Jag började gå... men kände mig osäker åt vilket håll...




Och hur skulle jag hitta?!




Vilka tecken eller signaler skulle jag följa? Vilka skulle leda rätt? Jag minns att jag mellan varven funderade på vart jag egentligen var på väg och varför jag kände mig tvungen att gå?! Var det min egen längtan och behov, eller var det ett krav från annat håll?

Hur skulle jag göra?! Skulle jag fortsätta, eller skulle jag vända om? Och mörkt var det! 




Drömmen avslöjade inget beslut. Men när jag vaknade hade jag en psalm från Psalmer i 2000-talet i huvudet. Speciellt refrängen.

Här vid stranden nära vattnet
finns en plats som ger mig ro.
Här vid stranden nära vattnet
fylls mitt inre utav tro.

Här får jag vila
och Du finns här 
mitt i livets kamp och strid.
Här får jag vila 
och Du finns här 
med Din nåd för varje tid.

Text: Ragnwei Axellie
Psalm nr 814 vers 1 i Psalmer i 2000-talet vers, Verbum


...mitt i livets kamp och strid...!
...med din nåd för varje tid...





Alla fotografierna är från Kreta.


lördag 21 april 2018

Vilka fönster ser vi genom?


Från många olika perspektiv kan vi människor se ifrån.
Se ut genom.
Eller se in genom.




Genom de fönster som vi ser ut eller in genom
speglar sig tillvaron.

Det är inte alltid så lätt att se klart.




Ibland är fönsterluckorna för.




Ibland kan vi se ganska långt.

Det har stor betydelse
om vi ser ut genom ett fönster
eller om vi ser in genom ett fönster.
Vi ser helt olika saker.
Det är bra att komma ihåg
när vi tror att vi vet
hur det ser ut.




Vissa stunder kan vi se med andra ögon.




Ibland händer det;
i mörkret
öppnar sig ett fönster med ljus.




God natt!
Eller god dag.


(Fotografierna är hämtade från mina fotoarkiv. För att begränsa mig valde jag några foton enbart från april månad åren 2014, 2015 och 2016.)

onsdag 18 april 2018

Där jag finner ro - del 2




I söndags var det Den gode herdens dag. Rubriken för Temamässorna i både Matteuskyrkan (Boden) och Porsökyrkan (Luleå) var Där jag finner ro. 




I Matteuskyrkan medverkade kören Te Deum och några som läste texter som hade kopplingar till detta att finna ro. Det fanns också möjlighet att reflektera över bilder och texter som fanns uppsatta i kyrksalen.




I Porsökyrkan var Temamässan som en fortsättning av Skapardagen på lördagen. I kyrksalen hängde många av deltagarnas målningar.




Här sjunger körerna upp inför gudstjänsten: TonArt och Musik till hälsa. Under ledning av Porsökyrkans musiker Maria.





Under mässan fanns möjlighet att stanna till på flera "stationer", bl.a. att titta på målningarna på väggen eller som här själv måla något.






I söndagens text från Johannes evangelium kap 10 talar Jesus utifrån en bild, en bild i ord (liknelse) om sig själv som den gode herden. Det berättas att de goda herdarna på den här tiden gav en stund varje dag till varje får. En förutsättning för att fåren skulle känna igen sin herdes röst, också när det var flera hjordar och herder på samma plats.




I dag är det många röster som vill få oss att lyssna och tro just på dom. Röster som gör anspråk på att vara de rätta ledarna, som har hela sanningen o.s.v. Gång på gång märker vi hur ord står mot ord. Vem kan man lita på? Vilka ska man våga tro på?




Vi behöver öva oss i lyssnandet efter vår Herdes röst. Som inte talar till oss för egen vinnings skull, utan för att "ge liv, och liv i överflöd". Därför behöver också vi få den där dagliga stunden med vår Herde, så att vi kan känna igen Herdens röst bland alla andra röster som ropar.








På målningen står texten:
Din godhet och nåd ska följa mig varje dag i mitt liv och Herrens hus ska vara mitt hem så länge jag lever. Från Psaltaren 23


måndag 16 april 2018

Där jag finner ro - del 1




Där jag finner ro, var temat, när vi träffades ett gäng på Skapardag med akvarell i Porsökyrkan i Luleå. 




Det var Universitetspräst Ida (ovan) och diakon Ulrika som inbjudit till dagen med det inspirerande temat. Jag fick dela med mig av det jag har lärt mig så här långt om akvarellmålning. Jag har mycket att lära än!




Det var väldigt roligt, tycker jag, att få vara tillbaka till de välkända lokalerna, och ännu mer, få träffa både välkända och nya ansikten. Här är var och en i sin lilla "bubbla" och jobbar på med sina bilder.






Vi gjorde också en stor gemensam målning.






Det var roligt att se hur de vågade använda sig av färger, nya tekniker och att det också fanns en tanke som anknöt till temat i många av bilderna. Det är alltid roligt när vi delar tankar kring målningarna och hur vi kan se olika saker och lära oss av varandra.



Lita på vattnet står det på målningen.

En av målarna hade anammat min uppmaning, som jag i min tur har fått höra flera gånger från min akvarell-lärare. Något som jag ständigt måste träna mig på. Att våga lita på att vattnet och färgen tillsammans kan göra underverk, utan att jag är där och petar. Finast blir det när de får arbeta själva. Och få den tid de behöver. 

I kyrkan påminner vattnet oss om dopet, om förlåtelsen, om den helige Ande... Också i kyrkan behöver vi uppmana varandra att lita på vattnet, att våga ha tillit till Guds handlande. Kanske är det när vi har den tilliten som vi också kommer till ro.

Visst känner ni igen orden från Herdepsalmen, Psaltaren 23 v1,2 (den gamla övs. från 1917):

Herren är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar;
och för mig till vatten där jag finner ro.



Porsökyrkan

Nästa blogginlägg - om någon dag - handlar om söndagen
med samma tema
Där jag finner ro


söndag 8 april 2018

Sida upp och sida ner





För några inlägg sedan (22 mars) skrev jag om den nyutgivna boken Snöstjärnor II - en antologi med norrbottniska poeter.    https://ingetnyttundersolen.blogspot.se/2018/03/ordlos-eller-inte.html






Jag lovade då att citera min mammas dikt i den. Här kommer den:


BOKEN OM LIVET
Ett liv,
en bok
med sidorna fyllda
av dagar
Dagar av
kamp och glädje
möda och lovsång
strålande sol
och svalkande skuggor
men mest det vanliga grå

Sida upp och sida ner
att läsa
om händelser och episoder
stora rubriker
och finstilta rader

Ett liv, en bok
om Guds nåd;
"solskimmer
över minnesbladen"

Astrid Hollingby Almroth






Våra livsböcker med dess olika sidor har mycket gemensamt, men det finns också mycket unikt material. Det visar sig i rubrikerna, liksom det finstilta och antalet sidor. Ibland, när man ser tillbaka, är det det finstilta i livet som har större betydelse än de stora rubrikerna - i ett längre perspektiv. 





Många skriver självbiografier idag. Kanske har vi ett behov av att berätta om våra liv. Det kan finnas många frågor och funderingar, men också fascination över hur livet kunde bli som det blev. Kanske kunde man inte som barn eller ung föreställa sig att det skulle bli så här... Men när man har hunnit få många sidor i sin bok så är det inte bara sitt eget liv man kan förundras över, utan också samhällets förändringar och allt som hänt och händer i världen. Så mycket det hinner hända bara under en människs livstid - som man aldrig skulle ha kunnat räkna ut i förväg.

Hoppas att du har en hel del "solskimmer" över dina minnesblad.


fredag 6 april 2018

Att invänta den rätta vågen




Jag har tänkt på det där med tajming, att vänta in den rätta stunden... det är inte så lätt. Speciellt inte om man är ivrig och längtar. Men det finns många områden i livet då det är viktigt att vänta på den rätta stunden. Det är då det blir bäst.




När vi var på Kap Verde var det ett gäng killar som surfade. En del var väldigt skickliga och det var så tjusigt att se hur de bemästrade vågorna. Andra var nybörjare, ivrigt försökte de om och om igen.  Dom verkade nästan outtröttliga.




Alla hade det gemensamt att invänta den rätta vågen. De stod på stranden, beredda med sina brädor, med blicken långt bort - och när den rätta vågen kom, sprang de iväg och mötte vågen.




Naturligtvis kunde de aldrig riktigt veta om det skulle gå, men de sökte efter de bästa förutsättningarna. Och så är det i livet också, vi har aldrig några garantier för det vi vill ska bära och "flyta på" håller. Ibland måste man våga kasta sig ut ändå. Och hoppas. 








Ibland går det inte så bra. Ibland kan man stupa redan vid strandkanten.




Då får man resa sig upp och börja om igen. Söka den rätta vågen. Och träna på tekniken förstås. Ibland har det inte alltid med tajming att göra, även om vi vill skylla på det... Träning och skicklighet behövs också. När det gäller surfing skulle det för min del inte räcka med att det var rätt sorts våg och rätt tidpunkt... !




Men när jag såg surfarnas koncentration och blick, så önskade jag att jag hade något av den känsligheten och förmågan att både "vänta in" och att våga ta chansen när jag gör försök att "surfa" på mina "strandområden". Som ser helt annorlunda ut.




Och att jag skulle ha ett bra balanssinne.