Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 27 juli 2016

När dimman ligger lågt



I går kväll kl 23 låg dimman lågt över landskapet.


Det är vackert på något sätt. 
Och vemodigt.
Det gör lite ont i bröstet.


Morgondagen är dolt i dunkel.
Sårbar och skör.
Varje dag påminns vi om hur osäkert allt liv är.
Det är skrämmande. 
Ändå måste vi fortsätta att gå
och tro att vi kommer fram.



Tro att vi kommer rätt.
Hoppas att dimman lättar.


Varje dag. Tro och hoppas.


I går kom vår son hem ifrån Kina. Han har varit i Peking på ett treveckors träningsläger i pingis. Han var glad och nöjd. Allt gick bra. 

I går sa vi "hej då" till vår dotter på Kallax. Hon lämnade Norrbotten, för att om några dagar resa vidare till Ecuador i tre och en halv månad. Min bön är att allt ska gå bra, att hon ska vara glad och nöjd när hon återvänder till Sverige igen.

Bedja, tro och hoppas.
Allt i kärlek.
Varje dag.
Även när dimman ligger lågt 
över landskapet.




När dimman lättar
brukar det bli klart och fint!

lördag 23 juli 2016

Att vila en stund



Så där ja. Nu har vi bytt ut det "gamla" IKEA-slagbordet mot ett äkta gammalt slagbord med lådor i kortändarna. Bordet köpte vi på en auktion i Fjällbonäs från min farmor och farfars hus. Jag skrev om auktionen för några inlägg sedan. Det här bordet passar bra i vår kyrkstuga i Gammelstads kyrkby.

De trötta benen och fötterna till vänster i bilden ovan tillhör min man.




Efter att ha skjutsat vår dotter (som just nu är hemma på besök några dagar) till Luleå och en del ärenden på stan, var vi tvungna att vila en stund. Det är bra att det finns platser att vila på. Alla har inte förmånen att ha en kyrkstuga, men det kan finnas en parkbänk att sitta på, eller en kyrka att gå in i... jag behöver lära mig mer att ta vara på tillfällena att vila, istället för att bara skynda vidare. 




Tidsmässigt förlorar man förmodligen ingenting på att ta små pauser ibland, för att få mer kraft och energi. Att dricka lite te och ta en mazarin till kan plussa på tillvaron lite grand. En del föredrar kaffe, obegripligt för mig, men vi är olika vi människor... :-)




Det är en kyrkstuga till salu inte så långt ifrån våran, om någon skulle vara intresserad. 


torsdag 21 juli 2016

Byggarbete




När man ska bygga, måste man tänka på hur man bygger. Grunden måste vara hållbar och byggarbetet måste göras i rätt ordning. 




Husen kan vara stora och tjusiga, eller små och oansenliga. Det avgörande för ett hus säkerhet har med grunden och byggmaterialet att göra.




I söndagens episteltext uppmanade Paulus: ... var och en måste tänka på hur han bygger. (från 1 Kor 3). och Jesus talade i evangelietexten om att bygga på fast berggrund och inte på lös sand (Matt 7:15-21). Det både Paulus och Jesus vill säga är att vi ska bygga våra liv i tro på Jesus och hans ord. Det består. Även bortom döden.




Det finns inga livsbyggnader som är perfekta. Det kan vara både skevt och dragit. Förr eller senare behöver alla hus renoveras eller byggas om, mer eller mindre.




Och det är möjligt. Finns det dessutom en bra grund finns det goda förutsättningar, någonting att bygga vidare på, utvecklas i... När man ska bygga nytt eller renovera behöver man verktyg. Bra verktyg, som blir till hjälp och stöd, som gör att man blir starkare och som gör det möjligt att kunna göra det som man inte skulle ha kunnat på egen hand/med egna händer. Jag funderar på vilka verktyg jag behöver. Just nu. Det kan variera i tid.




Alla hus har dörrar och fönster. Det är bra. Ibland behöver man stänga om sig och bara vara. Bara vara med sin familj, med sina närmaste. Eller bara med sig själv.




Andra tider behöver man öppna upp, vädra, andas ut. Andas in nya intryck. Släppa in andra och ny frisk luft. Semester kan vara en sådan tid.


Nu har jag fått semester! Jag längtar efter att få frisk luft! Längtar ut till sol och värme och ledighet. Och det tror jag bland mycket annat kan ge en stadig grund för vintertid och vardag :-) 




Alla fotografierna är ifrån Grekland, från Aten och Kreta.

onsdag 13 juli 2016

Luftrum



Alla behöver vi luftrum.
Andningshål.




Hon tog min hand i sin lilla
ledde mig ut ur huset
stängde dörren om förtretade röster
hårda ord

Bestämt förde hon mig upp
till en grönklädd kulle
visade mig en sten att sitta på

Stolt och tyst
tittade hon på mig
Här är mitt luftrum, sa hon

Vinden, luften, rymden
bekräftade
Det var sant
Det var hennes andrum i tillvaron

Mitt luftrum, sa hon
plockade upp två karameller ur fickan
en till sig själv
en till mig





Alla behöver vi luftrum.
Andningshål.

Ingen har rätt att kränka vårt luftrum.


(Från Triloba trädgård, Hortlax)


fredag 8 juli 2016

Det är kärleken som bär





Så här under sommarmånaderna blir det mycket vigslar, dop och begravningar. Fler än annars eftersom flera av kollegorna har semester, vi är m.a.o. färre som delar på de kyrkliga handlingarna.




I dag på en av gudstjänsterna sjöngs K Lugns och B Anderssons "Vilar glad i din famn". I den finns en strof som återkommer; "Det är kärleken som bär..."  Så sant. Det är kärleken som bär. Kärleken är stark. Den bär barnet i omsorg och uthållighet. Kärleken bär förhållandet mellan två personer som vill dela livet med varandra, även när det är tungt och snårigt. Kärleken bär också i sorg och saknad. Kärleken har en förunderlig styrka. Även hos den som har späda axlar och svaga armar.




Det är kärleken som bär min förtröstan genom livet.
 ...
Vilar glad i din famn

(Kristina Lugn/Benny Andersson)




Stark som döden är kärleken
...
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.

(Höga visan kap 8 vers 6 och 7)


måndag 4 juli 2016

Allt har sin tid - Så även Fjällbonäs.






När Owe och jag var yngre var vi ganska ofta på gårdsauktioner på somrarna, Vi tyckte att det var roligt och gillade gamla möbler och saker. Vi tycker i och för sig fortfarande om det som är gammalt. Men vi har inte så stora behov längre... egentligen inga behov alls.






Men jag har aldrig tidigare varit på en auktion där sakerna som säljs hör ihop med mitt eget liv, med min släkt och historia. Det är en stor skillnad mot för att bara åka iväg på en auktion någonstans.






Det är något speciellt att se saker som min pappa och min farmor och farfar och pappas syskon har rört vid och levt med till vardags. Även saker som de tillverkat. Det ska jag komma ihåg, om jag går på någon mer gårdsauktion... för dem som är berörda handlar det inte i första hand om vad som är trendigt och populärt, utan om minnen och upplevelser.




Mamma och hennes man och Owe och jag var alltså till Fjällbonäs, en högst levande by utanför Arvidsjaur på auktion. 




Det här huset har min farfar Artur Sundberg byggt för snart 90 år sedan. Här har min pappa och hans tre syskon växt upp. Och här var vi i min familj varje sommar och varje jul så länge pappa levde (han dog 1970). Vi återvände naturligtvis även efter pappas död, även om vi inte var där lika mycket. Farmor och farfar flyttade in till Arvidsjaur några år efter pappas död. Och pappas bror Olle tog över gården.




O Sundberg står det på dörren. Nu kommer den skylten att tas bort. En ny ägare tar över hus och tomt. Därav auktionen av det som fanns kvar. Mamma och jag sa till varandra att det kändes i både hjärta och mage, platsen och sakerna väckte så många minnen och känslor. Både det som var fint och roligt och det som var smärtsamt. 



Min farbror Olle och min mamma. Båda är födda 1932.

Om det var en känslosam dag för mig,
hur kändes det då inte för min farbror?!



Olles Ingegerd och mamma.




Köket som vi varit i så många gånger... som barn, tyckte jag att köket var så stooort, ja hela huset. Men det är det ju inte! Nu töms det... Kanske ska det renoveras. Kanske ska det rivas...  och byggas nytt... ? Allt har sin tid.


Auktionen är över.

Det har varit en mycket lyckad dag. God stämning. En duktig och trevlig auktionist; Jonas Lundgren från Arvidsjaur. http://www.auktionsmagasinet.se/
Mycket folk, de allra flesta kände jag inte igen, även om jag säkert var släkt med några av dem. Soligt och fint väder, och inte alltför mycket mygg. Jag tror att Olle och Ingegerd var nöjda. Jag är så glad att jag fick ledigt från mitt arbete för att kunna vara där.



Här låg förr i tiden båten.
Och här var det som kläderna tvättades, sommar som vinter.
Och kanske var det här som de rökte fisken...



Jag ville åka hit för att få se min pappas barndomshem och minnas mina egna barndomsår en sista gång. Men kanske kommer jag tillbaka, trots allt. Jag hälsade på den nye ägaren, som tillhör släkten på min farmors sida och han hälsade oss välkomna tillbaka. Det kändes gott att höra! Jag vill önska Lars lycka till med hus och gård i framtiden! Jag tror att de kommer i goda händer.




Innan vi körde hem till Boden blev vi inbjudna till en tremänning till mig, som bor i ett hus där två av min farmors systrar Alma och Elsa bodde "på den tiden". Fantastiskt fint och roligt att få se!




Jag tänker på orden i Predikaren i Gamla testamentet, några verser från kapitel 3:

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död...
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa...
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta....






Om vi köpte något? Jo, då.
Än finns det tid att spara...
hoppas jag.