Det är Johannes döparen som sitter och viftar med händerna
Under veckan som gått har jag brottats med Johannes döparen. Jag bestämde mig för att skriva ett brev till honom. Ibland är det bra att skriva brev så att man får prata till punkt. För jag tror inte att det skulle vara så lätt att prata med honom - dessutom var han kanske lite stressad, han pratade ju om att "tiden var nära".
Ja, så jag skrev istället. Det var bra för mig. Jag upptäckte att jag hade hakat upp mig mycket på det yttre; hans extremt enkla livsstil (som gav mig dåligt samvete) och hans språk. Var det nödvändigt att använda ett sådant grovt språk, som att kalla folket för huggormsyngel?!
Naturligtvis var det inte alla som gillade den obekväme profeten,
några gick - och vände honom ryggen...
Johannes döparen och jag är väldigt olika varandra som personer, men allteftersom jag skrev mitt brev insåg jag att vi faktiskt kunde mötas under allt det yttre. Vi delade samma sorg och förfäran. Det han upprördes över är i stort sett samma saker som jag mår dåligt av. Orättvisor och kränkningar av utsatta människor, barn som utnyttjas, kvinnor som förnedras, oskyldiga människor som blir hotade bara för att de kommer från ett annat land, har en speciell sexuell läggning eller har särskilda åsikter mm. Och alla människor som hungrar och törstar efter vatten och bröd, liksom efter utbildning, trygghet eller människovärde.
Ja, när jag tillåter mig beröras får jag också lust att använda grova ord och uppmana till omvändelse. Också till mig själv.
Till den som frågar har Johannes konkreta råd; att den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, liksom den som har bröd, den som har makt osv
Förvånansvärt många lyssnade, frågade om råd och lät döpa sig.
Vi får be Gud om hjälp att se klart och att vår ilska och upprördhet kan kanaliseras till något gott för andra.
Johannes gjorde vad han kunde, på sitt sätt. Enligt sin kallelse. Vägen jämnades och blev rakare. Men vägen behöver hela tiden underhållas och till det arbetet är vi alla kallade. Vi behöver inte bli nya Johannes döpare, jag får vara jag och du får vara du. Vi behövs alla. Tillsammans kan vi göra Guds rike synligare och verkligare för
alla jordens människor.
De fina bibliska figurerna finns i Bergnäskyrkan, Luleå.
Något att fästa sin blick på under predikan.
I bakgrunden, på den röda duken, ser vi
den som Johannes förberedde vägen för;
Jesus Kristus.
---
Min arbetsdag i går som började i Bergnäskyrkan och avslutades i Porsökyrkan och intressanta händelser däremellan skulle kunna fylla flera inlägg, men nu nöjer jag mig med detta. Vill dock kort ändå nämna det fantastiska Luciatåget i Porsökyrkan, som påminde om något himmelskt... där alla får rum... Det kommer jag att minnas länge.
