Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 19 mars 2019

Om att stå stadigt eller tippa...




Jag har tänkt en del på det där med att stå stadigt eller ramla, eller tippa. Eller rasa... Att kunna stå stadigt vill vi väl alla. Men det är lätt hänt att halka, snubbla eller falla. Ett fall kan komma väldigt snabbt och oväntat. Det vet vi som har lätt för att falla. Inte minst så här års. Rätt som det är så slinter fötterna... Jag är ganska duktig på att använda ice-bugs-skor och halkskydd, så jag har klarat mig ganska bra så här långt den här vintern. Men man får inte bli stursk!

I en av söndagens texter läste vi Paulus ord till korinthierna:

"Den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller."
1 Kor 10:12




Jag tror inte Paulus tänkte på halkskydd och dylikt. Utan snarare att vi inte ska bli för självsäkra och självgoda. Att vi tror att vi har hela sanningen, att vi minsann kan och vet! Då kanske risken är stor att vi faller. Rätt som det är ligger vi på marken. För att inte falla krävs ödmjukhet och respekt.




Jag har lite konstiga foton i det här inlägget. Varje vinter brukar jag beundra tvättvindan. Den är riktigt vacker när snön eller rimfrosten läger sig på linorna. Och så några färgglada bortglömda klädnypor på det. Jag lyckas aldrig ta några riktigt fina foton, för jag kommer inte åt att fota utifrån. Det är för mycket snö fram dit, så det blir genom fönsterglasen.




En dag kom snöraset från taket och knäckte tvättvindan! Den brakade ihop. Stackars den vackra tvättvindan. Den stod inte så stadigt.




Och ännu mera snö föll.




Det är mycket som faller, eller åtminstone är på väg att falla.




I bland går fallet snabbt, ibland dröjer det.




Ibland blir det liksom hängande i luften. Det är osäkert och otryggt.




Men det är oundvikligt. Ingen vet dock dag eller stund för raset. Här finns ännu tid att rädda det som räddas kan.  

Ja, ja, det är bara några bilder som vi kan koppla till att falla, tippa, rasa.

Att falla behöver inte vara någon katastrof. Faller gör vi alla någon gång. När vi lärde oss att gå föll vi många gånger. Det var tur att vi inte var rädda för att falla, då hade vi inte kunnat lära oss att gå. Gå stadigt. Men för självgoda och självsäkra ska vi akta oss för att vara. 




torsdag 14 mars 2019

Att titta




Vår dotter Cornelia berättade för sina vänner att hon skulle åka upp till stugan i Västerbotten några dagar. De undrade vad hon skulle göra där. "Jag ska titta på isen", sa hon. Det var inget som imponerade på vännerna. Att se på havet, kunde man möjligen förstå, men isen!




Ljuset, den vita snön, de runda och mjuka formerna som vinden ger drar ständigt våra blickar till sig de här dagarna. Till isen nedanför vår stuga. Trots det frusna och iskalla är ändå upplevelsen att det är något levande. Att det finns liv.




Och det finns det!

Det är inte bara vi som tittar och är nyfikna.








Att titta på isen - är inte fel! 





Så vackra och fina!




Så roliga de är som går i rad efter varandra. I samma spår. 
Eller kloka. Vad vet jag!?




Att titta på isen kan vara precis det man behöver.

Att se, att vända sin blick till naturen, till Guds skapelseverk,
kan ge inte bara glädje, utan också en djup förundran 
över livets underverk och överraskningar.


Det är Cornelia som har tagit fotografierna
i Robertsfors.

söndag 3 mars 2019

Samma himmel




Samma himmel - Samma rättigheter är temat för Svenska kyrkans Fasteinsamling i år.
Vi delar samma himmel och samma jord, men hur ser det annars ut med fördelningen mellan länder och människor? Ja, inte är det särskilt rättvist. Hur ska jag och du förhålla oss till det?

På Svenska kyrkans hemsida hittade jag bönen nedan, som jag tyckte mycket om. En länk dit finns längre ner. En bön inspirerad av biskop Ambrosius ord "Jorden skall brukas av alla" och "Vår Fader".
Bönen Vår Fader ber vi i varje gudstjänst, tänker jag på vad orden betyder, på vad de kan innebära?





Bön inspirerad av biskop Ambrosius "Jorden ska brukas av alla"

Vår far, alla folks mor, du som är i jorden och luften, i floden, vinden och djuren, i köket och skolan, på fabriken, i datorn och på puben.  
Låt ditt namn bli helgat, i varje rättvisans gest, i solidariska händer, låt ditt rike komma, med överflöd och skönhet, låt din vilja ske, i vardagen, i tröttheten, i sorg och glädje.  
Ge oss idag det bröd vi behöver, både vetemjölets bröd och ömhetens.
Förlåt oss våra skulder. Hjälp oss att se världen med dina ögon, och hjälp oss att förlåta dem som står i skuld till oss. Ge oss ett hjärta utan reservation och grämelse.
Låt oss inte utsättas för prövning, befria oss från feghet, rädsla och hat, rädda oss från det onda, ta oss bort från våld, likgiltighet och orättvisor.  
Ditt är riket, det som är blommornas, fredsökarnas och barnens rike, din är den sanna makten, den utan förtryck, din är äran, utan guld och ägandeanspråk, för alltid.  
Amen  

”Jorden ska brukas av alla, alla gemensamt, alla tillsammans. Den känner inga rika, bara fattiga, som den föder. Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget som du ger tillbaka.”   Citat från biskop Ambrosius, 300-talet