"... låt ditt milda ljus få lysa..."

 

Mest foton tar jag när vi är i stugan. Det är nästan alltid vackert där. Men ibland tycker jag att det är riktigt fint när jag tittar ut från våra fönster på fjärde våningen i Umeå. Alla lampor som lyser. Så här års är det extra mycket ljus både ute och inomhus.

Vi ser bara en liten del av Umeå. Ändå, så många människor det finns bakom alla dessa fönster! Vad jag vet, känner jag ingen av dem - trots att de finns så nära vårt liv och boende. Vilka är de? Hur mår de? Hur ser deras liv ut? Hur ska de fira jul.

Många olika människoöden döljer sig bakom fönstren.

Jag tänker på en psalm som sjungs mycket nu: 

Nu tändas tusen juleljus av E. Köhler (1898), Psalmnummer 116. Jag citerar de två sista verserna, som också är min bön:

Du stjärna över Betlehem,

o, låt ditt milda ljus

få lysa in med hopp och frid

i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt

sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus

i signad juletid.

GOD JUL!

Ljus, hopp och kärlek!

Mamma Ellinor fotar tomtebarnen!

När snön lagt sig...

När snön lagt sig

blir inte mörkret lika kompakt

det blir mer rofyllt och tyst

Det vita snötäcket

skyler skräp och tråkigheter

När snön kommer 

- före den stränga kylan -

ger den skydd och värme

till mark och husgrunder

Det finns något vackert, rent och förlåtande

över den vita snön,

som på sitt eget sätt vill omfamna oss

och få oss att längta och sträva efter

godhet, kärlek - och fred!

Den vill också påminna oss om

att ta vara på den tid som är.

Livet och årstiderna växlar.

Bildligt talat 

önskar jag 

ren, skyddande och fredsfullt lugnande

snö

över vår hårda, maktbegärliga och oroliga

värld.

Kyrie eleison!