Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 30 november 2012

Var finns han?!

I dag har jag bl.a. bläddrat i några av Arne H. Lindgrens böcker. Jag gillar hans sätt att skriva. Tänkte citera något av honom här - men vad ska jag välja...?

Jo, jag väljer en del ur en text om hur Maria letar efter sin son. Tycker att den kan passa i denna oroliga värld, inte minst i de trakterna där Jesus föddes...





MARIA FRÅN NASARET
Var är min son?
Kan ni som vandrat
genom länder, tidsåldrar och öden,
genom krig och fred -
ge mig ett hopp?
Kan ni berätta för mig någonting -
....
som skapar tro på, kanske bevisar,
att han lever
att allt hans lidande var meningsfullt!
.......

Var är min son! Säg!
Var är det ljus
som en gång tändes över oss i Betlehem -
en gång när hela natten sjöng!
Var finns det ljuset!
.......

Säg mig, alla ni som vandrat -
eller som känner denna stadens gator, gränder, hus:
Var är min son! Var finns han!
Han som blev född
till denna kalla natt
för din och min
och all vår kalla otros skull.

Arne H. Lindgren, Jordsånger, 1981


Ja, Marias son är inte alltid så synlig. Var finns han?! Eller är det vi som är blinda, förblindade av felaktiga förväntningar, bilder av honom...? 
Vi vill inte tro att hans lidande var meningslöst. Vi längtar efter ljus! Hopp!
Om ett par dagar hoppas vi att få se en skymt av honom, när han kommer till oss ridande på en arbetsåsna...

torsdag 29 november 2012

Om du vill göra ett under...



O Gud, om du vill göra ett under,
gör mig då till en god människa.
Gör mig trofast, pålitlig, 
ordhållig och rakryggad.
Ge mig saktmod, 
så att jag inte sårar någon enda människa.
Lär mig självbehärskning,
så att jag inte heller faller offer 
för min lynnighet.
Gör mig blygsam,
så att jag inte inbillar mig 
att jag är förmer än någon annan.
Därom ber jag för din älskade Sons skull.

Ansgar, Den dagliga andakten

onsdag 28 november 2012

Att våga livet en gång till

Hon är född i en banvaktsstuga utanför Alingsås, yngst av sju syskon. Som ung arbetade hon i sin brors bokhandel. Vid tjugoårsåldern träffade hon mannen som kom från Norrlands inland, Arvidsjaur; blev kär, gifte sig med kungens tillstånd, och flyttade upp till Piteå, långt från familj och kompisar. Hon mötte en helt annan kultur än vad hon var van vid. Så modigt! Tre barn födde hon.

Hellre än att städa, göra storkok och baka, satt hon med sina barn och målade och ritade, klippte och klistrade. Ja, inte bara med sina egna barn, utan också med grannbarnen.

Överhuvudtaget så var hemmet (som bestod av två rum och kök, varav ett var "finrum" där man bara var vid speciella tillfällen) öppet för många; konstigt att så många kunde rymmas i det lilla köket och att det som fanns i skafferiet räckte till, trots de små omständigheterna.

Vid 38  års ålder dog hennes make, som hade skött alla räkningar och allt praktiskt i hemmet. Plötsligt stod hon ensam med barnen, med en massa frågetecken, utan utbildning och arbete.

Hennes liv förändrades drastiskt. Hon och barnen flyttade till ett annat hyreshus i en annan del av staden, började studera, från högstadiebetyg till SYO-konsulent, som det hette på den tiden.
Hon tog körkort och köpte bil. Trots det svåra växte hon som person.

Så småningom träffade hon en ny man, en änkeman med fyra barn - och vågade sitt liv ännu en gång. Hon flyttade till Boden med den yngste som fortfarande bodde hemma tillsammans med den nye mannen och hans yngsta. Livet förändrades på nytt. Många resor blev det, återigen fanns de gamla järnvägsspåren i hennes liv. Hennes far, en av hennes bröder och nu, hennes man hade alla kopplingar till järnvägen. Ett tiotal år fick de tillsammans; sedan förlorade hon honom lika hastigt som sin förste man.

Också denna gång fann hon sätt att hantera sorgen, överleva och gå vidare. Ett spår i livet var att leva för andra; ett annat var att skriva, många dikter skrev hon under några få år. Hon köpte sig en bostadsrätt mitt i centrala stan och trivdes rätt bra med sitt liv.

Men ännu en gång bestämde hon sig - ganska sent i livet - för att våga satsa på kärleken. Denne man finns nu i hennes liv och de stöttar och förgyller vardagen för varandra.

Hon hör inte till de högröstade, hon tar inte speciellt stor plats - men hon har vågat ta modiga och avgörande steg under sina hittillsvarande 80 år.
I dag är hennes födelsedag. Hon är min mamma. Jag är stolt över henne.


tisdag 27 november 2012

För att du har sagt det

Jag har precis kommit hem från Vuxenkonfirmation/Samtalsgrupp om kristen tro. Ikväll var ämnet Bön. Vad är bön? Vad kan bön vara?

Det blev bra samtal med många personliga reflektioner. Alla var överens om att bön är mer än bara att knäppa händerna och formulera sig i ord till Gud. Bön kan vara att tända ljus, sitta tyst, göra korstecknet, sucka, att använda sig av egna eller andras ord, varje andetag kan vara en bön... osv

Vi läste olika typer av böner; från gamla böner/psaltarord från bibeln till moderna uttryck för bön.
Bibeln innehåller många böner, inte minst från Psaltaren. En del böner från både gamla och nya testamentet är bara korta utrop - direkt från hjärtat.

I Psalmboken finns efter psalmer och bibeltexterna för varje söndag (Evangelieboken) en Bönbok; samlade böner från olika tider över olika ämnen. Redan formulerade böner kan vara till stor hjälp när man letar efter ord för det man känner eller tänker. Även om Gud förstår ändå... Men det kan vara en hjälp för oss själva.

Boden i slutet av november


En bön som vi uppmärksammade ikväll var Olov Hartmans bön: 


FÖR ATT DU HAR SAGT DET
Bara detta återstår för mig:
att lita på ditt löfte tills dagen gryr
och morgonstjärnan går upp.
Du har uppfyllt natten med din närvaro,
gjort min ångest till din ångest,
min ensamhet till din ensamhet,
mitt rop till ditt rop.
Jag tror det,
inte därför att det känns så,
utan för att du har sagt det.

måndag 26 november 2012

Kalas

Anledningen till festen, som jag skrev om igår, är att min mamma fyller jämt om några dagar. 80 år!
Trots omständigheterna i vårt eget hus, så blev det en mycket bra eftermiddag och fest!


Vi åt god mat på den "anrika" restaurangen Panelen. Mamma som är liten i maten - i motsats till sin dotter - åt upp allt!


Till mammas stora överraskning kom styvdotter I med sambo upp på snabbvisit.


Det är tur att det finns resurser i familjen, eftersom vi inte kunde vara hemma hos oss, så kunde vi alla samlas på min brors kontor och äta tårta och gratta lite mer personligt.


Vad var det i paketet?



En laptop! Min tuffa lilla mamma! Yngsta barnbarnet instruerar lite stillsamt...


Tre generationer

Oj, då! Nu protesterar bloggen - eller vem det nu är - jag får inte sätta in fler bilder, säger den... då får det bli fler bilder en annan dag.

Vi är i alla fall mycket glada och stolta över vår mamma!

Mamma har alltid sett ung ut och varit ungdomlig i sitt sätt. Mamma och jag är, enligt många, lika till utseendet och till hennes glädje och min förskräckelse (speciellt när jag var ung), så har det hänt MÅNGA gånger att folk har frågat om vi är systrar - och ibland har det hänt att de frågat vem som är äldst av oss. 
Jätte-kul för den ena, mindre kul för den andra!

Konstigt att det aldrig hänt mig och min dotter!


söndag 25 november 2012

Nu har det hänt igen



Hur kommer det sig att det alltid ska krångla när man ska göra något särskilt?!
När vi ska resa bort så händer det ganska ofta något allvarligt med bilen eller huset som Owe måste ägna en massa timmar och kraft åt - när vi egentligen bara skulle ha packat det sista och lugnt tagit oss iväg.

När jag hade öppet hus i samband med min 50 års-dag och vi väntade många gäster, upptäckte vi några timmar innan att varmvattenberedaren läckte och vi hann precis få ordning på den, innan de första gästerna kom. Då gick strömmen! Alla kaffe-törstande fick vänta länge...

En julafton för några år sedan åkte Owe och barnen iväg och spelade badminton en stund - sonen var hemma några dagar och det var hans önskan att de skulle spela innan våra gäster kom, det var svårt för Owe att motstå det... jag fortsatte och förberedde julmiddagen. Efter en halvtimme kom de tillbaka med Owe stödd på barnen. Hälsenan var av! Sonen skjutsade honom till Sunderby sjukhus, där blev han opererad och kvar till strax innan midnatt. När han kom hoppandes hem fick han äta av resterna... Det blev en annorlunda julafton, för oss alla och som också påminde Owe om att han inte är så ung längre...

Från Urbanstore

Ja, det finns många sådana händelser - oftast brukar det ändå ordna sig på något sätt och bli rätt bra ändå, även om det stjäl både sömn och kraft och allt hinner inte bli gjort som var tänkt.

Nu har det hänt igen! Som jag antytt tidigare så skulle vi ha fest här i går. Fredagen ägnades åt förberedelser.Vid midnatt var vi ganska trötta och tänkte gå till sängs. Då upptäckte Owe att det var stopp i avloppet och att det stod en decimeter vatten i matkällaren! Owe satte förstås igång och försökte få till det där... Efter ett par timmar gav vi upp och la oss, för att gå upp tidigt på morgonen och fortsätta. Owe höll på hela förmiddagen - och det började lukta allt värre! Min käre make var inte på något strålande humör, om man säger så... Till slut var vi tvungna att inse att det gick inte att ha någon fest hos oss. Medan jag åkte till Kallax och hämtade min syster och hennes sambo, så var kommunens slambil här och fixade avloppet. Men då var det försent att tänka kalas i vårt hus...

Ja, det är spännande att leva. Man kan aldrig riktigt veta vad som händer. Och hur allting blir. Hur det blev berättar jag kanske imorgon.

Det blev en snabbvisit av syster och sambo, att det var en snabbis hade inget med avloppet att göra, även om man skulle kunna tro det, utan det var planerat. Men mitt på dagen i dag hann vi med en promenad och visade hur nya centrum i Boden håller på att växa fram, innan de tog flyget tillbaka till Arlanda och Trosa.


fredag 23 november 2012

Sårbar men trygg




I dag har det varit en dag för städning och fixande hemma, förberedelser för morgondagen. Vi har ett hem med mycket böcker och måååånga papper. I städtagen hittade jag ett papper på fel ställe - nja, om sanningen ska fram så var det inte bara ett papper som låg på fel ställe... Och inte bara papper...


På ett sådant papper fanns en bön som jag vill leva efter:


SÅRBAR MEN TRYGG
Gud,
låt mig leva öppen,
lyhörd för andra,
fri från fördomar,
utan bitterhet.
Lär mig att bejaka min svaghet
och leva sårbar men trygg,
så att jag mognar med vishet,
åldras i tacksamhet
och får dö i frid.

Jonas Jonson (född 1939)


torsdag 22 november 2012

Ett inkluderande språk, Delaktighet, Igenkänning

Pärlan i Porsökyrkan


Intrycken är många efter den här dagen - och eftersmaken är god.
Vilken dag!
Livet är i alla fall inte långtråkigt...

Dagen avslutades med samtalskväll i Porsökyrkan om framtidens gudstjänst. Så roligt att det var många som kom - och framför allt var så generösa att dela med sig av sina tankar.
Det är vi alla tillsammans som gör gudstjänsten till vad den är.

Ett begrepp som  användes ikväll var bl.a. delaktighet. Det är en av riktlinjerna för förslaget till den nya kyrkohandboken. Alla som kommer till en gudstjänst är delaktiga och med-verkande. Bara genom att vara närvarande är man med och påverkar gudstjänsten. I tankar, bön, emottagande (av Guds ord, bröd och vin...), en röst bland många i sången mm.
I en gudstjänst finns också alltid uppgifter man kan vara med och delta i som t.ex. textläsning, försångare, spela, dela sina upplevelser, ta upp kollekten och mycket mer.

Andra riktlinjer för handboks-förslaget är ett inkluderande språk och igenkänning. Också de är oerhört viktiga ingredienser i en gudstjänst och det blev också tydligt i samtalen; många vill känna igen sig i psalmer, ordning och naturligt är att vilja höra till, vara innefattad/innesluten i det som händer och sägs i gudstjänsten.

För var och en ställdes frågan: Vad är det du vill möta i gudstjänsten eller uttrycka? 
Vad är viktigt i och runt gudstjänsten?


Kors på altaret i Porsökyrkan


Innan orden är på våra läppar
lyssnar Gud till vårt rop.
Innan vi suckar
tar Gud emot oss.
Innan vi älskat
älskar Gud.
Gud möter oss med nåd och
välsignelse
...

Inledningsord 14 i Förslaget till ny Kyrkohandbok

onsdag 21 november 2012

för ALLA...

Från Älvsby Folkhögskola, kapellet


Klockan är mycket och jag har en lång arbetsdag imorgon.
Vill bara dela ett bibelord som varit i centrum idag när vi varit på en studiedag på Älvsby folkhögskola om "Gudstjänst med olika kristna". AFFI Arbetsgruppen för flykting- och integrationsarbete i Luleå stift var med och arrangerade dagen.

Bibelordet är ifrån Markus evangelium kap 11 vers 17:

Jesus sa:
Står det inte skrivet:
Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk?
Men ni har gjort det till ett rövarnäste.

Det var just detta att kyrkan ska vara till för ALLA. Alla folk. Hur öppnar vi upp för det?

Det är också en del av ämnet för Samtalskvällen om Framtidens kyrka i Porsökyrkan imorgon kväll kl 19. Alla som är intresserade är välkomna att vara med och delta. Alla tankar, idéer, funderingar mm är viktiga inför formandet av en gudstjänst för ALLA. Alla kanske vi inte kan nå, men så många som möjligt...


-------------------------------------

Det har varit en dimmig och grå dag idag. Min son upplever något helt annat i Afrika mitt ute på havet.... du kan läsa om det på inlägget Sol, sol, sol. Lite avundsjuk kan jag ju bli... 
Min sons blogg 

måndag 19 november 2012

Det är så mörkt



Det är så mörkt.
Jag ser inte handen framför mig.
Jag behöver hjälp.
Det vore fint med lite mer ledning,
med klara besked om vilken riktning saker
kommer att ta. Men kanske fungerar inte
livet så. Kanske får jag inte facit i förväg.
I stället måste jag själv göra mitt liv -
genom att lyssna, genom att vara
lågmält och förutsättningslöst uppmärksam.

När som helst kanske Gud trots allt verkligen
ger mig ett livsviktigt vägvisande tecken.
Och det tecknet kan vara nästan osynligt.

Maria Küchen
Dagboken med kyrkoalmanacka 2011-2012, Söndagen före domsöndagen

Bra uttryckt, tycker jag.

Annars så finns mina tankar hos de studenter från LTU som blivit hemlösa pga grov mordbrand, oroligheterna i Syrien och Gaza - och en del annat...





söndag 18 november 2012

Gud var först!



Gud har ett försprång i varje litet människoliv - innan ett barn är fött så har Gud ögonkontakt och känner barnet! "Du såg mig innan jag föddes" (Ps 139: 16)
Gud är först i människans liv.

Jag tror att Gud och barnen har en speciell närhet till varandra, en närhet som vi aldrig riktigt kan förstå eller förklara.

I Nya testamentet är det tydligt att Jesus värnar om barnen. Det sätt som Jesus närmade sig barnen, talade till dem och rörde vid dem visade på respekt och vördnad. På Jesu tid hade barnen mycket låg status. Jesus lyfter upp barnens värde och tydliggör hur viktiga och värdefulla de är. De tillhör Guds rike (Markus 10), säger Jesus. Ja, de är till och med en förebild för de vuxna - bli som barnen så kommer ni in i Guds rike (Markus 10), säger Jesus.

Jesus identifierade sig med barnen. Förutom att han själv kom till jorden som ett nyfött, fattigt flyktingbarn, så säger han: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig" (Markus 9:37)! Det är en stark text, tycker jag. Kanske är vi aldrig Gud så nära som när vi håller ett barn i vår famn...

fredag 16 november 2012

Jag älskar barn, säger Gud

Fotografen var tyvärr lite skakig på handen...

För mig går helgen i barnets tecken. Imorgon Dopgudstjänst i Bergnäskyrkan och på söndag kl 11.00 Gudstjänst för stora och små i Porsökyrkan. I bakhuvudet har jag Jesu ord: Guds rike tillhör barnen och Psaltarpsalmen 139, som är söndagens psalm, där det bl.a. sägs "Du såg mig innan jag föddes...".



En text som jag ofta läste förr i tiden hittade jag ikväll bland mina gamla predikningar. Här kommer en del av den:


Jag tycker om barn, säger Gud. 
Jag vill att alla skall vara barn.
Jag tycker inte om gamla, säger Gud,
annat än om de fortfarande är barn.
Därför vill jag heller inte ha andra än
barn i mitt rike;
......
Jag älskar barn, säger Gud,
därför att hos dem är min avbild ännu inte grumlad.
........
....när jag stilla böjer mig ned över dem,
återfinner jag mig själv i dem.
Jag tycker om små barn, därför att de alltjämt är i tillväxt....
De är ännu på väg....

Jag älskar stora barn, säger Gud,
därför att de alltjämt kämpar och strävar, alltjämt begår synder.
Inte därför att de begår dem, förstå mig rätt, säger Gud,
utan därför att de vet med sig att de begår dem och erkänner dem
och försöker att inte göra om det.
Jag älskar barn, säger Gud.
Michel Quoist


torsdag 15 november 2012

Vita dagar

 Ikväll har jag äntligen plockat fram min nya almanacka för 2013. Jag har sparat på det - för jag tycker att det är lite högtidligt att börja fylla i de vita dagarna i en ny årsalmanacka. Jag vill inte bara göra det "hur som helst". Jag vill sitta ned och skriva snyggt... Jag tänder inte ljus och sätter på någon speciell musik - men det är inte så långt ifrån!
Tänk, alla dessa tomma blad, snart är de fullskrivna och nerklottrade med överstrykningar, kryss och pilar hit och dit...
Hur blir alla dessa dagar, veckor, månader...?

Jag har allt mer börjat använda almanackan i jobb-mobilen, men jag vågar inte/eller vill inte helt förlita mig på den, jag vill gärna skriva med en penna, ibland stort, ibland mini, snett, stryka under... det känns mer som en "riktig" anteckning då, än när det står prydligt med datastil... ja, ja, det är väl tramsigt av mig...
Fördelen med att skriva i mobilen är att den kan ge ljud-påminnelser, det kan, som bekant, inte den "vanliga" almanackan...

Hur som helst, så är skräcken att tappa bort almanackan!

Men vi ska kanske också vara lite mer rädda för att trampa på andras dagar och tid... som Daniel Kviberg skriver om i sin dikt Den tappade almanackan. Jag citerar en del av dikten.



 Naousa, Grekland


DEN TAPPADE ALMANACKAN

Det ligger vita dagar
strödda över vägens asfalt.
Någons almanacka
- i sina minsta beståndsdelar -
utspridd över trafikstråket.

....

Det är någon annans
jag trampar under fötterna.

Daniel Kviberg, Bokstäver, Westerbergs förlag, 1983




onsdag 14 november 2012

Omprov



I natt var det en sådan där natt då det kändes som om jag inte sov någonting. Men eftersom jag upptäckte på morgonen att jag hade drömt, så förstod jag att jag ändå sovit något...

Jag drömde att jag hade fått ett mail, där det stod som ämne: Omprov.
Hm. Vad då för omprov? Jag känner hugget i magen när jag läste det.
I drömmen funderade jag på om det var så att jag måste lämna ett nytt urinprov, göra om mammografin eller något liknande... Eller om det handlade om någon annan sorts omprövning; t.ex. som präst, konfirmandlärare - eller kanske göra om en predikan, gudstjänstordning...
Eller var det något ännu mer personligt? För det kunde väl inte handla om tapeterna, att de var för mörka, att vi måste tapetsera om...?
Tyvärr så vaknade jag innan jag hann öppna mailet.

Nästan så att jag önskar att drömmen kom tillbaka inatt, så jag fick möjlighet att öppna det och läsa... om jag törs det...

Mailet passar ganska bra in på kyrkoåret.  På söndag är det Söndagen före domsöndagen och sedan söndagen därpå Domsöndagen. Efter det börjar det nya kyrkoåret med Första söndagen i advent med underrubriken: Ett nådens år. 

Omprov. Det är inte helt fel att pröva sig själv ibland. Sina bevekelsegrunder (kommer inte på något bättre ord), vad som driver mig, mina argument, mina intentioner, mitt bemötande av andra...  osv.
Jag är övertygad om att vi människor är både goda och onda.
Om vi lärde oss mer att ompröva idéer, tankar, ord, handlingar - skulle inte ondskan i världen och i mitt liv förminskas då?


tisdag 13 november 2012

Be strong when you are weak


Den här tavlan ska jag önska mig till julklapp, eller köpa mig själv...
och memorera varje dag
eller - 
det kanske jag inte behöver...
Det är ju precis det här jag kämpar med,
med mig själv varje dag.
Varje dag.

(Tavlan finns att köpa på URBANSTORE, Boden)

---------

På begäran (ingen nämnd och ingen glömd :-)) kommer här ett par bilder från vårt nytapetserade vardagsrum. Jag som älskar vitt har valt en svartmönstrad tapet! Det är också mod att våga bryta sina vanliga fåror - eller vansinne!


Kuddarna från URBANSTORE

Dessutom har jag köpt en cerise kudde och en röd kudde + en mindre kudde med både cerise och rött och orange på (syns inte så väl på bilden) - inte heller helt likt mig - jag är kanske rätt modig ändå...?! Det ska bli lite mer färgklickar (gardiner mm) så småningom. Våra ljusa möbler gör sig faktiskt bättre nu med den mörka tapeten. Vi är nöjda. Dessutom är taket och golv- och taklister nymålade. Nu håller Owe på och målar dörrarna till vardagsrummet vita - det passar inte med ljusblått...

Vår son har idag landat i Kapstaden, imorgon bittida går han ombord på båten och ska jobba i fem veckor - sen kommer han hem till oss och då är det jul!

P.S. Man får vara svag och rädd också ibland - ja, även "segerrik".

måndag 12 november 2012

Må vinden fara varsamt


VEM ÄLSKADE SÅ
Vem älskade så
att han utgav sig själv
i ett vissnande löv?
Så är det kärleken ligger
framför vår dörr.
Må vinden fara varsamt
med löven!

Ebba Lindqvist


lördag 10 november 2012

Lite mer

Riktigt mysiga lampor från URBANSTORE

Ibland blir det inte som man har tänkt sig...
Jag hade sett fram emot den här lediga helgen, hade tänkt fixa lite ... vi ska ha fest här hemma om ett par veckor... Jag har ofta ont i kroppen, mer eller mindre - idag var det mer. Jag känner mig alldeles stel och styv i axel- och nackpartiet - har försökt preparera mig nu, så det blir nog bättre snart...

Att lägga ut några fler bilder från URBANSTORE är inte så ansträngande, så det får bli ett sådant inlägg till... Kanske tar jag mig dit lite senare, är lite sugen på de fina kuddarna. Man kan köpa tre och betala för två - onekligen frestande...





Lite rörig bild. Hallmöbler till vänster.

Blev förtjust i mattan på väggen - men den kräver en del av sin omgivning...


En "svartatavla" som tavla, där man väljer att skriva sin egen text :-)

torsdag 8 november 2012

URBANSTORE


Efter jobbet idag åkte jag till Premiär öppningen av URBANSTORE 
på Sturegatan 10 i Boden.


Här kommer lite blandade smakprov från butiken.



Många fina "vilja-ha-saker" finns det.
 T.ex. fina kuddar, överkast, påslakan.



Mindre saker som handdukar, muggar, ljusstakar mm finns det gott om -


liksom stora saker som soffor, bord, mattor...


I butiken kan man köpa tapeter -



likaväl som Karin Mannerståls designade möbler, textilier mm.


Jag vill önska min bror Urban och hans personal lycka till!

Min fina brorsdotter.